Som ni ser så har jag ännu en gång ändrat lite i min design. Eller inte lite har väl suttit i 1 timme med att ändra det där. Jag har en förmåga att alltid glömma bort hur man ska göra. Så då tar det lite tid. Ändå är jag inte nöjd med resultat för jag vill ha vit färg i inläggen men det blir inget. Helt skumt! Är det någon som vet hur man gör det?  Jag har ändrat allting i koderna ändå händer det inget. Det löser sig någon gång. Anledningen till att jag ändrar just nu är att det är snart jul, men det är också snart december. Där av färgerna röd och vit. Vad tycker ni?


Idag har jag haft en liten, eller stor fundering. Det är prat om att det ska vara jämställt överallt men är det speciellt jämställt när det gäller det jag håller på med just nu. Bloggande. Kollar vi i topplistor överallt så är det majoriteten tjejer som ligger med i toppen. Varför är det ingen som läser manliga bloggare? Jag vet säkert också svaret på detta, det är ju tjejer som läser bloggar. Det ligger inte i tiden för oss män att läsa bloggar. Det är inte manligt. Då kommer jag över till nästa fråga, vad är manligt och kvinnligt? Det kan vi diskutera fram och tillbaka, så lägg er i debatten nu.

Tycker ni att det finns något manligt och kvinnligt?

Namn: Karin Olofsson

Familj: Mamma, pappa, vovve!

Ålder: 22

Bor: Kalmar

Intressen: Bloggar, skriva, foto, kreatitet, träna! Gym, dans! (sen sådant där vanligt... kolla film dricka kaffe med kompisar, bio, shopping, mode... o.s.v.!)

Karin är tjejen som flyttade från Gävle för att börja jobba på Blogg Esse AB och syns på blogg.se startsida. Där är hennes egen sida som hon jobbar med att hela tiden uppdatera, annars skulle det vara tråkigt om det stod stilla. I hennes jobb så ingår det att sköta det redaktionella som hon själv uttrycker det, detta är hon ensam om att göra på företaget. De övriga anställda ägnar sig åt det tekniska. Den redaktionella biten består i att leta bloggar, ha tävlingar, puffa bloggar, och komma med idéer. Det handlar också om att uppdatera startsidan och sköta kommunikationen. Detta är inte ett typiskt 8 timmars jobb utan det tar ofta mer tid. På vardagarna spenderar Karin på kontoret och till helgerna så är det startsidan som ska uppdateras. Arbetsplatsen där hon har sitt kontor är helt enkelt bäst. Det är bra arbetskompisar, stor dataskärm, bra datorutrustning o.s.v. Den tjänsten hon har är 40 timmars veckor men det är väldigt flexibelt så man bestämmer själv när man ska jobba helt enkelt.

Att det skulle bli full tjänst var inte självklart från början. När Karin blev tillfrågad om jobbet så var det efter en hel del tvekan som hon tackade ja. Då tankade hon inte ja till en heltidstjänst utan meningen var till en början att hon skulle vara ett par månader i Kalmar, men det hela slutade i en full tjänst. Att hon till slut tackade ja till jobbet är ingenting hon ångrar idag. Själv anser hon att det måste vara Sveriges roligaste jobb, det finns inget dåligt med det.. När hon flyttade ner var det hemskt att flytta ifrån pojkvännen, vännerna och lägenheten i Gävle.

Karin kommer från början från Söderhamn men har bott tre år i Gävle. Hon flyttade hemifrån när hon tog studenten, alltså när hon fyllde 19 år. En väldigt vanlig ålder att flytta hemifrån. Det var så att "alla" gjorde det då. Då bar det av sju mil från Gävle där hon började att plugga. Att bo ensam eller ska man säga själv tycker hon är hur skönt som helst och hon är osäker på om hon skulle klara av att vara sambo med någon. Men tillägger snabbt att det är så nu i alla fall, hur framtiden ser ut kan ingen veta.

Att flytta ner till Kalmar från Gävle var tufft men med det jobbet som väntade kunde hon inte tacka nej. Hjärtat finns inte i Kalmar utan det är bara jobbet. Hon har ju trotsallt bara bott i några månader. Under hela uppväxten bodde hon i Söderhamn och sedan blev det Gävle i tre år. Stockholm har hon också varit väldigt mycket i eftersom att familjen hade lägenhet där. Så hjärtat är i Söderhamn, Gävle och Stockholm. Däremot finns det bra saker med Kalmar och det är jobbet samt Karins lilla hus. Det hon saknar mest från Gävle är staden, människorna, vännerna, uteställena, centrum och lägenheten.

När jag läser hennes blogg så får jag ett intryck av att hon är oerhört aktiv, vilket hon inte helt håller med om. Det är alltid "samma saker" som hon har ägnat sig åt. Något kreativt och träning, så har det varit sedan hon var liten. På hennes lediga tid så är det "de sakerna" som hon pysslar med. Jag frågar också vilka personer som har betytt mest för henne i livet. Svaret är självklart, precis lika självklart som att startsidan alltid är uppdaterad, mamma och pappa.

Nästa vecka får vi veta mer om Karins lediga tid, då hon ägnar sig åt något kreativt + träning, missa inte det!

Jag har lite av ett problem just nu. Börjar få någon slags åldersnoja. Inte det att jag börjar bli gammal och skraltig. Utan mer att jag står stilla och stampar på samma ställe utan att någonting händer. Medens alla andra flyttar hemifrån så flyttar jag med mina föräldrar ut på landet. Så långt ifrån allt som det bara går att komma. Väldigt skönt skulle jag säga men det säger inte många jag pratat med. De flesta är överens om att jag borde flytta, eller undrar mer över när jag kommer flytta. Sanningen är den att jag trivs bra här ut men det är några problem som är ganska stora problem. Det är omöjligt att vara spontansocial. Med detta menar jag att det inte är lätt att på torsdagen komma på att imorgon ska jag gå ut och ta några öl med en polare och vara lite social. Det kräver sin lilla planering med bussar och allt. Om man inte är sugen på lättöl dvs. Detta kanske inte är så stort problem om man ser till studierna men det finns ett till problem. Man blir för hemma kär. Så fort man slutat skyndar man iväg till bussen för att åka hem. Inte en tanke på att ta en senare buss för att vara lite social med någon klasskamrat. Nej, inte här inte. Nu ska jag hem och det ska jag nu! Kanske är att jag är lite osocial av mig kan man tycka. Men ni som känner mig vet ju att jag inte är det heller! Det bästa jag vet är att umgås med folk, då mår jag som bäst! Vilket är naturligt för de flesta människor, vi trivs i ett gott sällskap. Vem gör inte det? Samtidigt som jag blir lat och vill åka hem så medför det också att jag inte riktigt kommer in i de olika grupperna jag är med i. Jag hamnar på min kant liksom.

Detta får man väl ändra på. Jag ska absolut inte säga att jag vantrivs i min livssituation utan tvärtom mår jag riktigt bra men är rastlös. Vad ska jag hitta på?! Jag vill ha någonting att göra om dagarna, inte bara sitta hemma och slö. Jag får verkligen ändra på detta NU! Så säger jag rätt ofta men sedan händer ingenting... Hur gör man egentligen för att gå vidare från detta stadium som jag befinner mig i just nu?

Hemma trivs jag bästa faktiskt! Som många artister och andra kreativa brukar säga "Här kan jag hitta inspiration till att skapa". Det kanske inte stämmer på mig just men hemma är bäst sedan om något år får man väl kanske flytta men det får man ta då!

Intresset och passionen för att skapa har alltid funnits hos Anna. Redan som tre åring så var en rosa sax den käraste ägodelen. Som barn älskade Anna att klippa, rita, pyssla, knåpa och måla. Virka och brodera var också en favoritsysselsättning i yngre ålder. Ett tungt bakslag kom när syslöjden inte alls var någonting för Anna utan hon var helt kass på att sy. Detta är mycket tråkigt då höjden av kreativitet är att skapa ett eget plagg från skiss till färdig prototyp. Vilket hon inte kan göra ännu eftersom att sy är inget hon kan än, men det är målet att lära sig. Kläder är något som alltid har fascinerat, det har alltid funnits och med hjälp av kläder kan man forma sin identitet. Antingen totalt visa vem man är eller helt dölja. Kläder är alltid något som funnits. Barbie var Annas favorit när hon var liten och där handlar mycket om just kläder, en stor del av hennes liv har handlat om kläder. Trots detta har hon under många år ratat t ex H&M och andra massproducerade t-shirtar med tryck som annars tillhörde favoriten. Att intresset för egen kläddesign har funnits väldigt länge håller Anna med om. Ett stort steg i utvecklingen för Avanna var att ta steget in på Nelly.

Den största skillnaden med att finnas hos Nelly är att hon syns på fler bloggar och genom detta når ut till fler kunder, utan att själv behöva lägga ner tid på det. Hon slipper även stå för distribution, omkostnader och inköp. Samtidigt som Avanna finns just här så kommer Anna själv att fortsätta med egen produktion i mindre skala som hon alltid gjort med motiv och idéer som inte passar hos Nelly. Det är här, när det egna arbetet kommer att sätta igång igen, som det kommer att märkas om hon har nått ut till en större personlig kundkrets eller om den blir mindre. Men självklart har hela Nelly samarbetet gjort att hon nått ut till helt andra kunder som hon aldrig hade kunnat sälja till genom sin egna blogg.

Utformningen av kläder har minst sagt en egen och unik stil, är det bara en slump? Nej, verkligen är det inte så. Anna ritar och trycker personliga motiv. Hon utgår ifrån sig själv och det hon finner som attraktivt, och som hon själv vill bära. I hennes skapade ingår en viss personlig stil, som hon själv säger det "medveten slarvighet". Att gå in och ändra detaljer är inget som hon föredrar utan är strängt emot all perfektion. Det som först har gjorts blir det också, så är det. Slarv och skavanker tycker Anna behövs i en värld som är full av perfekthet. Så någon slump är det inte, allt är väl genomtänkt.

Själva inspirationen kommer från början helt enkelt från ett ord, saknad. Detta uttrycker hon i fem meningar; saknad efter utbud i Tidaholm, saknad efter vissa sorters tryck hos de stora kedjorna, saknad efter nåt personligt, saknad efter nåt andra inte har och saknad efter nåt ickemassproducerat. Det lade grunden för Avanna.

Anna har haft förmånen att få arbeta med fler kända personligheter vilket hon själv tycker har varit oerhört inspirerande. Under arbetet på Nelly jobbade hon med Amanda Berg som är modell för hennes märke. Amanda var en supertrevlig tjej helt enkelt. Hon har även fått jobba tillsammans med Emma Wiklund. Anledningen till att hon fick göra det var att Anna var en av fem som under Lindex kampanj Pink Collection var med och designade efter en tävling. Man kan lätt tro att Emma var en tjej som var kaxig, men inte enligt Anna. Utan hon var en trevlig jordnära kvinna. Någon som hon också gillar att arbeta med är Ebba Von Sydow.

Som ni märker har Anna kommit långt med sitt egna klädesmärke Avanna och fått arbeta med flera kända profiler. I framtiden kanske vi inte bara får se Avanna på Nelly utan det kanske är något man läser om från stora modevisningar ute i världen, vem vet. En sak är säker och det är att sagan om Avanna har bara börjat och jag hoppas och tror att den är långt ifrån slut.

Namn: Anna Larsson
Bor: Tidaholm

Ålder: 27
Yrke: Fotograf, illustratör och grafisk designer

Aktuell: Driver företaget/varumärket Avanna som är en enskildfirma och bildades sommaren 2007 och finns att köpa hos bl.a. nelly.com. Driver även bloggen Garderobsgrubbel & Byråbekymmer

Hon berättare vidare att utan familjen - föräldrar och sambo så hade det aldrig gått att starta företaget. Ett företag måste ha 5 år på sig innan man ska besluta om att lägga ned det, brukar det sägas, innan dessa 5 år så kan man inte se någon vinst. Anna har haft tur och hennes företag tar ständigt nya steg i rätt riktning vilket är kul att se. Hade inte Annas sambo haft en stadig inkomst och ett fast jobb så hade hon aldrig kunnat satsa helhjärtat på företaget som nu har gjort. Allting har inte varit en dans på rosor ut vid ett tillfälle ville inte ens Arbetsförmedlingen lyssna på hennes idéer men då fanns Tidaholms Sparbank där som har varit väldigt hjälpsamma och fina. De har hela tiden trott på Annas idéer. Att intresset för design och illustration finns i familjen syns genom att hennes bror är en duktig illustratör och Annas mamma är väldigt konstnärlig. Däremot har ingen i familjen tidigare försökt göra karriär inom detta område.

Vägen dit där Anna är idag har inte hela tiden varit spikrak som man lätt kan inbilla. Hon började på gymnasiet och läste samhällsvetenskapligt med tillval foto. Efter 3 år så gick hon vidare till en folkhögskola där text- och bildkommunikation och grafisk produktion där ägnades 2 år. Anna läste statsvetenskap, litteraturvetenskap, filosofi och europakunskap samt kreativtskrivande under några år på högskola. Men här tar det inte slut. Utan året innan hon startade företaget blev det jobb på en industri samt konstnärligt fördjupningsår där hon fick lära sig lite bokföring, utställningsteknik, marknadsföring och grunderna för att starta konstnärlig verksamhet. Anna startade aldrig konstnärlig verksamhet utan en vanlig firma, Avanna, men det som skiljer firma från konstnärlig verksamhet är bara olika momssatser.

Anna jobbar idag som fotograf, illustratör och grafisk designer. Jag själv tycker att jag har det tufft att få ihop tiden. Men här pratar vi om en tjej som måste ha fullt upp, men det håller hon inte själv med om. Att hinna med allt är inga problem. Efterfrågan på fotografering och logos är inte överhängande i en så liten stad som Tidaholm. Att synas ute är det som har tagit mest tid det senaste året. Det handlar om att visa att man finns, synas på tillställningar, roffa åt sig lite tid i rampljuset. Vilket kan ses som simpelt för vissa men det tar tid.

Hon själv skulle mer än gärna vara mer upptagen med verkliga jobb och uppdrag än vad hon nu är.

Nu vet ni lite mer om vem Anna är och hur hon har nått dit hon är idag, nästa vecka får ni veta mer om kläderna som Avanna säljer. Hur det kom sig att hon började skapa kläder och om att få arbeta med Lindex och Emma Wiklund. Vad tyckte Anna om det arbetet?

Missa inte nästa vecka!