Fönstret på tåget är fyllt av mörker när jag spanar ut för att se var vi befinner oss, svaret blir svårt att få. Egentligen är det ingenting jag bryr mig om heller. Min enda tanke som finns i mitt huvud är att få se ditt vackra leende. Och det första som möter mig när jag kommer fram är dina ögon. Snabbt åker tåget förbi men jag lyckas fånga din blick. Resan känns inte lika lång när jag är på väg till dig. Tiden liksom rusar iväg. Kroppen fylls av någon slags energi som jag inte vet var den kommer ifrån.

 

När tåget sakta stannat in på station står vi alla och väntar. Vi väntar på att dörrarna på tåget ska öppnas så vi snabbt får mötas av någon som väntat oss. Jag vet hela tiden att du kommer stå kvar på din plats i väntan. Du har väntat mig och jag har längtat efter dig. Tiden har gått väldigt fort sedan vi sågs sist. Allting känns fullkomligt självklart. Du och jag är gjorda för varandra.

 

Det första jag säger när jag möter dig ”jag såg dig från tåget”. Du svarar att du såg mig också. Att ögonkontakt kan betyda något, inte bara just kontakten utan att det pirrar till i kroppen. Den varma kramen jag ger dig hoppas jag ska värma din annars frusna kropp. Förhoppningsvis lyckas jag.

 

Tillsammans står vi där, så små på denna jord. Tillsammans med dig växer jag. Att få vara med dig går att likna med att vinna något stort. Dålig jämförelse för detta är mycket större.

 

“Och du är det finaste jag vet

när allt annat här

är falskt och fel

och jag går bara ner mig”

Sitter här och laddar för avgörandet, jag pratar hockey nu. Färjestad har en match på bortais mot Skellefteå och jag är faktiskt lite orolig. Jag vet att det bara är idrott, finns mängder med andra saker som är viktigare i världen. Men detta är någonting jag gillar att följa. I min uppladdning sitter jag och lyssnar på musik som jag fick av Michaela igår på spotify. Tänker väldigt mycket på henne också, är orolig för henne. Som jag nämnt tidigare här på bloggen har jag aldrig tidigare suttit i denna båt. Att tänka på någon mer än sig själv. Nu låter det säkert som att jag bara gör det för att "man ska" göra det, men jag menar absolut inte så. Utan jag tänker på henne konstant och vill bara att hon ska lika bra som jag gör. Kan inte göra så mycket egentligen ändå tänker jag på det...

Kärlek är vackert, ibland är det svårt men vi överlever nog. Nej, inte så mycket mer att skriva nu utan jag ska förflytta mig till tv:n för att se hockey nu och tänka på Michaela. Lite tankar bara. Kände att jag ville få ur mig det.

Vad ska ni göra ikväll?

Våren är på ingång. Med den kommer också förändring kring vilka skor man kan ha på sig vilket jag gillar väldigt mycket. Jag har tre skor som jag kommer använda oerhört mycket denna våren. Samtidigt vet jag ju om att många av er som läser min blogg älskar skor. Därför undrar jag vilka av dessa som är era favoriter?

Vad skönt att vara igång med den nya veckan. Igår blev det lite skola följt av träning på gymmet och avslutade dagen med att spela lite innebandy. Väldigt trevligt och det känns som att träningen går bra just nu. Kanske kan det hänga samman med någonting annat..? Idag blir det intervaller på gymmet för att komma upp lite mer i puls inför stundande tävlingar. Blir ju dock inte Göteborgsvarvet tyvärr. Men det finns fler tävlingar att springa. Kanske blir att jag ställer upp på Terräng-SM som går i Borås. Det vore väldigt roligt, får se hur formen ser ut när det närmar sig.


Ska ni hitta på något spännande idag?
Allt bra med er?

En period har gått nu med flera intressant intervjuer på bloggen. Alltid lika roligt att genomföra dessa med alla som är med. Självklart kommer det komma fler i framtiden men jag tänkte göra en liten återblick av de intervjuer som jag publicerat de senaste veckorna. Jag började med Emma som handlade väldigt mycket om träning. Sedan fyllde det på med Joakim som förövrigt är med i Körslaget på TV4. Här handlade det om hans yrke som fotograf. Följt av detta fick jag lära känna paret bakom Kakhuset samtidigt som de delade med sig av tips till alla som har distansförhållande. Här fick vi besöka Australien för att sedan ta oss vidare till Monaco. Den senaste i raden av intervjuer var med Therese som bor i just Monaco. Vi fick veta mer om hur det är att bo där.

Nu kan ni trycka på bilderna nedan för att kika igenom de gamla intervjuerna och mer information för kommande kommer denna veckan.

---

Emma Del 2 kan ni läsa här.

---

Joakim Del 2 går att läsa här.

---

Kakhuset Del 2 går att läsa här.

---

Therese Del 2 kan ni läsa här.

Alla minns ni säkert de dagarna när man var yngre och såg traktorn som samlade upp allt grus som ett vårtecken. Den åkte fram och plockade upp allt grus som legat över vintern och hindrat en från att åka inlines eller spela bandy. Traktorn skapade en massa känslor som man inte kunde hålla inne, utan det märktes på alla barn att våren var kommen. Att en maskin kan ge den känslan. Jag minns det som igår.

 

Häromdagen gick jag förbi ett gäng grushögar på gatan och mötte den traktor med den berömda borsten. När jag den passerade mig log jag lite för mig själv, först undrade jag varför jag gjorde det. Helt enkelt är det så att alla dessa minnen sitter kvar än idag från platsen vi bodde tidigare. Alla de matcher som vi spelade vid garagen där alla bilar stod parkerad och vi barn rusade fram. Aldrig blev vi trötta heller utan vi kunde spela i timmar utan att känna någon som helst trötthet. Minns att vi i min klass samlade ihop ett gäng som började organisera träningar två gånger i veckan för att bli så bra som möjligt. Anledningen? Jo, vi skulle spela mot hockeykillarna som var grymma, enligt oss själva. Att vi hade en väldigt utsatt position, i och med vårat underläge, i jämförelse med de andra skulle vi ändra på.

 

Alla gick vi fram mot vårkanten och väntade på den där traktorn som skulle plocka upp allt grus. Plötsligt var dagen kommen. Vi såg den åka förbi skolgården under rasten, följande lektioner fylldes av planering för att samla ihop alla för träning. Vi körde igång med våra träningar. Allt gick riktigt bra för oss och den gången vi stannade upp spelet var när en bil skulle passera. Minns tydligt att när detta skedde stod alla stilla, väntande på att bilen skulle försvinna så vi kunde fortsätta vår spännande match. Inte för att den betydde någonting egentligen, eftersom det bara var träning, ändå gick alla inför det till hundratio procent.

 

Våra träningar gick väldigt bra nu när gruset var borta så vi alla kunde ha inlines på oss eller så körde vi utan, det varierade från gång till gång. Och så kom den stora dagen när vi skulle möta hockeykillarna. Stämningen var på topp hos alla. Domare hade vi ordnat. Vi spelade med 5 spelare, de andra fick sitta som avbytare. Ändå var det bara på skoj men det var hedern som stod på spel.

 

En sak jag däremot inte minns är om vi vann eller inte. För mig spelar det ingen roll för det får mig att le bara när jag tänker på det. Allt tack vare denna traktor.

 

Vissa saker glömmer jag aldrig.

God morgon på er!
Har inte varit så aktiv i helgen på bloggen, inget jag tänker be om ursäkt för. Ibland behöver man helt enkelt ta det lite lugnt och tänka på annat. Jag har varit hos min älskling hela helgen och det har varit helt fantastiskt. För en som mig som aldrig har varit kär i någon är det stort, och om hon läser detta ska du veta att du betyder allt för mig. Detta är anledningen till att bloggen har hamnat lite på efterkälken, jag får helt enkelt ta igen detta.

En sak jag undrar är om det var någon som saknade slipsens-live igår. För många har det säkert blivit en tradition att se live varje söndag, synd för er att det inte var något igår. Jag kan göra er lite glada faktiskt. Allt kommer rulla igång inom några veckor ännu en gång. Håll ut! Ny vecka också idag vilket är ganska skönt dessutom går vi ju in i april denna vecka. Vad innebär detta? Jo, vi får en ny panel, nya intervjuer och mängder med nya bilder utan snö. Inte nog med det utan jag fyller också 22 år i april. Nog om detta vi har ju faktiskt några dagar kvar i mars.


Allt bra med er idag?

Hej det är Angelica som är här och gästar lite. De är nämligen så att jag och Marcus kom överens om ett litet inläggsbyte så de är därför jag är här och våldgästar. Tänkte berätta lite om mig själv och vad det är jag sysslar med.

Jag driver Brunettbloggen, ni har väl kollat in den? ;)  Annars är det dags nu!

Jag startade Brunettbloggen för att jag var så less på alla blondin bloggar ni vet " ååh jag vill förstora läpparna och jag haaatar människor över 50kg".

Min blogg handlar om mitt liv, allt från vad jag spenderar dagarna med till massa tips och roliga klipp/bilder. Det är en hel del humor i den för jag är inte en så seriös människa hehe Jag tar det mesta med en klackspark! Så om ni nu har orkat er igenom denna långa text så välkomnar jag er in i den rosa värmen i Brunettbloggen

---

Besök hennes blogg här!

 

 

… det är jag ju varje vecka på den här platsen.  Skillnaden idag är att jag erkänner det, bara så där rakt av. Jag kan förstå om ni redan tröttnat på den här typen av lördagsinlägg på Slipsens, men jag ska ändå bjuda på några gamla minnen. Mitt grundtema är ju förr och nu, och här kommer väldigt mycket FÖRR;

 

*Vasaloppet.  I år vaknade jag 08.30!! på morgonen - en timme efter starten, Gubben hade gått upp och satt igång TVn, kaffet var klart när jag kom ner. Det var då jag mindes hemifrån; det viktiga att gå upp i tid, kaffe till Vasaloppsstarten framför TVn (fick absolut inte missas), ofta nybakade Vårbitar (en del kallar dem kärleksmums, men inte vi här på bonnlandet) till förmiddagskaffet. Hela fm ett spring mellan köket (radion) och rummet (TVn) för att sista sträckan av loppet sitta still och titta och heja på vinnaren. Sven ”Plex” Petterson och Mora-Nisse, två viktiga personer i sammanhanget för att förmedla spänning och fakta. Hemma hos oss var mamma den som var mest aktiv åskådare, tätt följd av mina syskon. Mitt intresse = lite svalare. Men känslan/minnet ger puls idag!

 

*Lucia. Det var ungefär samma procedur där. Upp tidigt, kaffet klart tills Lucia kom, på TVn. Fast då var det ju saffran och pepparkaka, förstås. Vem var mest ivrig i den traditionen tror ni? Jo, just det: mamma.

 

*Sportlov. Där finns väl lite olika minnen, men bland de finare är nog från början av 70-talet. (Jojo!!) Tre bröder från stan (våra tidigare grannar) och två kusiner brukade fira sportloven hemma hos oss, tillsammans med mina tre syskon. (Helt ideellt. Mamma var sån;  ställde upp ,lite öppet hus).  Ett gäng på 7-8 ”ungar” strax under tonåren, som hade en kul vecka tillsammans. Som storasyster fick jag ”ansvaret” med mat och bullar. (Det gick åt lite grann!!) Första dan gick åt att ”springa av sig”, som mamma sa. Huset var upp-och-ner, och de var trötta till kvällen. Sen rullade det på, dag efter dag. På landet finns ju alltid nåt att göra, och brist på fantasi var det ingen av dem som led av. Sammanhållningen i ”gänget” var bra!! Sovplatser överallt, som en sovsal på ett läger. När de skulle åka hem till var och en sitt var det, kanske inte tårar, men lite sorgligt. Och tyst! Idag är det fina minnen, för alla inblandade.

*Påsken. På landet, djur: kor, kalvar, gris och HÖNS. Passande till påsken, eller hur? Föräldrarna hade en period, 60 -70-talet, rätt mycket höns. Äggen såldes till affären och till grannar och bekanta. Just vid påsktiden ”ruggade” hönsen och värpte inte så mycket. Typiskt, när alla ville ha färska lantägg till påskbordet! Mamma fick vara lite diplomat (hade hon inte så svårt för) och försöka fördela så gott det gick. Det var en period med många som kom och gick, ut och in i köket, en del skulle ha en kopp kaffe och blev sittandes vid köksbordet och en del hade bråttom hem. Ibland fyllde det på med en ny kund innan den förra gått hem. En socialt bra tid skulle man kunna säga!!  Att packa äggen var ju ett hantverk i sig; kolla/tvätta äggen (med en tuss doppad i utspädd ättika, för att skydda hinnan - det var OK på den tiden, vet inte idag), ta ett ägg i taget och packa in i bitar av tidningspapper och sen lägga dem försiktigt i en papperspåse.  Lite längre fram i tiden hade en del kunder äggkartonger med sig, som vi packade i. Mycket enklare. Det blev lite väl mycket ägghanterande en tid där, så jag åt inte ägg på några år. Men idag har det gått över. Tycker inte om bruna ägg (men bruna höns) och ägg med ORANGE (!?) gula, annars är det OK.

 

Om jag fortsätter längre är det nog risk för att jag börjar gråta, minnena tar över min tillvaro totalt. Sen måste jag väl spara lite till kommande krönikor också, om jag inte får kicken av Marcus.

Har ni märkt föresten vad den röda tråden blev den här veckan? Det var inte tanken kan jag säga, men ibland hjälper det inte att tänka – fingrarna löper iväg själva på tangentbordet. Jo, den röda tråden är: MAMMA. (Vad vore man annars?) Ha en bra vecka till nästa lördag

Hälsar Faster Gunhild

Veckans frågor
1. Vad har du för tips till kommande medlemmar i panelen?
2. Har det varit någon fråga du har saknat?
3. Om du fick tipsa om tre låtar som man ska lyssna på i vår, vilka låtar blir det?
4. Vilka tre bloggar tycker du att man ska läsa?
5. Varför ska man inte missa att läsa din blogg?

---

Grimgoth 32 år, Norrköping
1. Oj, svår fråga, men låt oss vända på det hela i stället, skulle jag bjuda in någon så skulle jag välja dig. Så är du sugen så kontakta mig med ämne så löser vi nog det. Men det är väl bara köra på annars med folk som anmäler sig liksom, blir säkert lyckat.

2. Faktiskt inte vad jag kan komma på nu, du har valt dina frågor bra och hyffsat tidsenligt också.
Det enda jag kan komma på är kanske någon musik eller film fråga?

3. I vår.?. Hela Emergency Gate´s nya platta kommer bli grym Airbourne lika så, Demonica - Demon Class
Sen finns det mycket mer... Men jag fick ju bara välja tre låtar/saker.
(Hårdrock funkar i alla årstider)

4. Oj, det varierar faktiskt vad som skrivs i dom. Men jag följer kanske 5-10 bloggar och där med är ingen nämnd och ingen glömd. En del av dom är också länkade från min så på så sätt kan man hitta dom.

5. För min blogg är "a perfect mix" allt i från mina vardagstankar, humor och djupare meningar till musik och filmtips, sen kör jag förutom det lite "Special Inlägg" där jag tar upp lite mer tyngre ämnen och kastar lite fakta och ljus på dom. Även så har jag kört "Coverama" och "Chicks of Metal" sen har vi "Filmspecial" där jag skriver om vilka filmer jag gillar och varför. Sen har jag börjat en ny kategori som heter "Smiling Like A Killer".
På så sätt blir det en utmärkt hårdrocksblogg när jag blandar så mycket och även bortser från musiken.
Detta gör nog också att även att icke-rockers kan läsa den och det är ju alltid ett plus att vara mångsidig och inte känna sig fast i ett speciellt skrivsätt eller upplägg! Det är äkta det ni läser utan skryt på något vis och mitt mål är att man alltid något roligt att läsa när man klickar sig in hos mig. För den som vill veta mera så besök bloggen och klicka gärna in på kategori "Grimgoth" och "Kategori Förklaring" för att få reda på lite mer.
(Ni kommer inte bli besvikna)

---

Gabriella 17 år, Stockholm
1. Att bara vara ärliga :)

2. Nej jag tycker alla frågor har varit roliga att svara på, svarar gärna på fler frågor haha! :)

3. Oj jag lyssnar på house mycket och house låtar påminner mig mycket om sommar/vår så:
Bruno Mars - Her World Goes On
Wildboyz ft. Ameerah - The Sound Of Missing You
Leave the world behind - Swedish House Mafia
inga nya precis men kom inte på några, haha.

4. www.kenzas.se, http://westmanhanna.blogg.se och www.kissies.se

5. För att jag bloggar inte så mycket om mitt personliga liv som många andra bloggare gör, utan lägger mest upp bilder som inspirerar, skön musik och lite ego bilder på dresscodes och sådant kul. Nä men ush ja gillar inte att smöra fram läsaren haha. Det är bara att checka in bloggen helt enkelt och se hur den är.

---

Caroline 24 år, Linköping
1. Svara med hjärtat

2. Det har ju "bara" varit 5 frågor per gång så det är klart det har varit det men jag tycker du lyckat mycket bra med frågorna.

3. hmm Alexandra Burk-Bad boys, Eric Saade-Manboy, Salem Al Fakir

4. Jag tycker att man ska läsa Fridahs blogg- finepieceofass.devote.se, hockeyfrun Mikaelas blogg- http://thisismikaela.blogg.se och Lottas blogg- lottawahlin.blogspot.com.

5. Äsch man kan missa att läsa min blogg. Skriver bara för min egenskull och gör inte speciellt mycket för att få flera läsare men vill man läsa om min vardag och om hockey (LHC) så bör man inte missa den.

---

Nästa vecka har vi en ny panel som består av: Kalle, Emma och Lisa.

Tack ännu en gång till Caroline, Grimgoth och Gabriella för ni suttit under hela mars!

Från London till Monaco var en omställning för Therese. Inte bara en ny miljö utan en helt ny familj, ny lägenhet och förändrade arbetstider, vilket hon var inne på redan tidigare. Något som jag undrar när jag pratar med henne vad som är det bästa med att bo i Monaco. För just det landet i Europa har jag inte speciellt stor koll på.

- Det bästa med att bo här? Alla möjligheter man stöter på och människor man träffar från hela världen. Monaco är väldigt internationellt. Men det allra bästa med landet är nog klimatet och miljön, utsikten över franska Rivieran är så vacker, säger hon.

 

Att även flytta till egen lägenhet var första gången för henne någonsin när hon här hemma i Sverige också bodde hemma med familjen. Något hon klarat av bra utan några större problem utan det känns mer som ens eget rum berättar hon för mig. Inga som helst problem, allt känns som hemma.

Däremot har Therese upplevt flera kulturkrockar med att bo i ett land där de flesta tillhör överklassen. Något hon berättar för mig under min intervju med henne. Ett uttryck ”fin i kanten” får en centralroll.

- Här i Monaco är folket väldigt fina i kanten och de har oftast folk som gör saker åt dem, såsom städerskor, kokerskor och barnflickor. De lever i en lyxig liten bubbla helt enkelt.

Är det inte väldigt jobbigt att leva så, lite extra fin i kanten?

- Jo, speciellt i början. Jag var inte van vid att sträcka på ryggen vid matbordet så mycket att det ser ut som att jag har något i röven. Jag kände mig ibland som miss Trasch i mina kläder.

Hon fortsätter:

- Snygg och lite ovanlig stil i Sverige, England, USA och så vidare är tydligen inte lika snyggt här har jag förstått.

Hon berättar också för mig att det finns gott om ytliga människor i Monaco vilket är en av anledningarna till att hon trivs mindre bra.

Jag frågar också om landet har påverkats av rådande finanskris, men det har dom absolut inte utan lever precis som tidigare. Anledningen kanske ligger i att det nästintill enbart är överklass som medborgare. Något vi diskuterade innan var det där om att vara fin i kanten vilket hon blivit lite i alla fall när hon sträcker lite extra på ryggen vid matbordet.

 

 

Att vi i Sverige inte vet speciellt mycket om landet är inte konstigt men jag undrar också om det finns någonting som Therese inte visst om landet innan bestämde sig att bo där och fått veta nu. Här kommer också intressant fakta.

- Att prinsen i landet ger alla urinvånare upp till 13 år stora fina julklappar varje år. Och att Monaco bara är 2 kvadratkilometer som består av massa ”våningar”. Det finns hissar som tar dig upp och ner lite överallt, väldigt bra för den som är lat.

Och för att väva ihop det hela med upplevelsen med att bo i ett land som går att liknas som en lyxbubbla ber jag henne ta ut det bästa, bara en sak.

- Oj, det får nog bli människorna från hela världen.

Något som vi nästan är på väg att glömma bort är hur hennes vardag ser ut som au pair, men visst har jag frågat henne om det också. Personligen tycker jag att det låter som en helt underbar vardag eller vad säger du om hennes vardag.

Hur ser en vanlig dag ut?

- Jag börjar inte jobbet förrän klockan halv fyra så på dagarna tränar jag och umgås med svenska som utländska vänner. När jobbet börjar så går jag och handlar mat inför middagen, hämtar ett av barnen på skolan, badar honom och så leker vi. Efter någon timma kommer den yngsta sonen hem och då badar jag honom också.

Vad händer sen efter det?

- Vi äter middag tillsammans och sen plockar jag undan lite efter barnen. Klockan halv åtta slutar jag, då går jag hem till min lägenhet och gör vad som faller mig in.

 

Låter väldigt trevligt att bo i Monaco och arbeta som au pair samtidigt väldigt lärorikt för framtiden. För hur ser hon på den om vi spånar ett år framåt i tiden?

- Då jobbar jag någonstans utomlands antingen i England eller Australien.

Vad har du för några drömmar för framtiden längre fram?

- Jag vill resa mer, plugga utomlands och starta eget företag i Sverige.

 

5 val

Monaco eller Sverige

Slipsens eller Blondinbella

Morgon eller Kväll

Singel eller förhållande

Denna vecka får vi träffa Therese som just i detta nu befinner sig i Monaco, ett land som många pratar om men få varit i. Hennes väg ut i världen började med att hon jobbade som au pair i London. När tiden där var över fick hon ett erbjudande hos en familj i just Monaco. Och Therese bestämde sig att åka dit och nu har snart bott där i 7 veckor. Här får vi veta mer om hur det är att bo i landet, vad som skiljer från Sverige och mycket annat. Möt Therese Rydberg i veckans intervju.

Vi börjar väl från början helt enkelt med att försöka ta reda på vem Therese är och hur hon skulle vilja beskriva sig själv. För visst att bo i Monaco är en sak men att lära känna personen lite bättre innan tycker jag är mer intressant. Jag börjar med att ställa den klassiska fråga för att få henne trygg, hur hon beskriver sig själv med enbart tre ord.

- Jag är glad, spontan och rolig skulle jag säga.

 

När jag pratar med henne märks det att hon spontan, inte just i hennes sätt att prata utan mer hur det kom sig att hon befinner sig där hon är idag. Man skulle kunna lura sig och tro att det är en tjej som alltid haft ett stort intresse för att resa, men så är inte fallet. Utan tidigare räckte det med tre dagar så början hon längta hem igen.

- Ja, ganska roligt när jag var utomlands förr med min familj så brukade jag längta hem efter tre dagar. Men det är alltid kul att komma till en ny plats.

Och för henne har det blivit flera platser som hon upptäckt runt om i Europa än så länge. Allt började med att hon var au pair i London hos en familj där hon stannade i fyra månader. En tid hon också saknar än idag. Men allting som har en början har också ett slut, så när tiden i London var över bar det av till Monaco och en ny familj. Lite av en slump faktiskt om jag ska tolka hennes förklaring.

- Jag fick ett mail från en familj i Monaco som undrade om jag ville jobba som au pair hos dem. Jag sa självklart ja.

Minns ni att hon beskriv sig själv som spontan? Här är ju ett tydligt exempel på att hennes egen beskrivning av sig själv stämmer bra.

Sagt och gjort, flyttlasset gick till Monaco för ett nytt land där hon nu bott i sju veckor när jag pratar med henne. Något hon saknar oerhört mycket från Sverige är flera saker men främst de mysiga hemmakvällarna, familjen och vännerna. Det finns också stora skillnader om vi jämför med Sverige mot där hon bor idag, och märkligt nog är det säkerhet som skiljer sig extremt mycket.

- Ja, här nere är den enorm om man jämför med Sverige. Det finns övervakningskameror överallt i hela landet. Poliser vandrar på gatorna och håller koll på vad som händer.

Detta även om det aldrig händer någonting så fungerar det så. Att det finns mycket poliser i landet förklarar Therese för mig genom att jämföra med antalet invånare.

- På varannan invånare i landet finns det en polis. Vilket gör att jag känner mig säker utomhus vilken tid på dygnet som helst.

 

Något som är väldigt intressant att veta speciellt när vi här hemma i Sverige ofta gnäller på att vi är övervakade alldeles för mycket. Tänk då att bo i Monaco där det kryllar av poliser och kameror, där kan vi snacka om säkerhet. Jag frågar Therese om varför det är så hög säkerhet i landet.

- Jag skulle tro att det har med invånarnas livsstandard att göra. Pengar är lika med säkerhet.

 

Att jämföra med Sverige går att göra för oss som bor här hemma, men för en som även bott i storstaden London kan det vara intressant att höra var hon trivts bäst. Där jag får ett bra svar från henne också som handlar om lägenhet eller inte och arbetstider.

Trivdes du bättre i London?

- Både och. Jag trivs nog bättre i Monaco då jag bor i egen lägenhet och har få och bestämda arbetstider. I London bodde jag ju hos familjen och jobbade flexibelt från dag till dag. Jag visste alltså aldrig i förväg när jag skulle jobba. London i sig är dock en underbar stad, så den saknar jag ofta.

 

Fortsättning följer...

Onsdag igen då. Tiden går fort när man har roligt skulle jag kunna säga, men i så fall ljuger jag lite kanske. Igår var inte den mest optimala bloggdagen men så är det ibland. Det är säkert många som väntar på mitt svar kring frågan var man får kraft ifrån. Jag samlade mig igår, redigerade lite på en tidning jag jobbar med, skrev lite och lyssnade på bra musik. Framförallt pratade jag med en person som jag älskar. Det gjorde mycket gott bara av att få höra hennes röst i telefonen. Det gav mig mer kraft till att ta tag i allt igen. Och här är jag idag igen med massa roliga saker på gång. Känns väldigt bra. Det slutgiltiga svaret är alltså att prata med någon som man gillar väldigt mycket, varför? Jo, det gör underverk och du får ett trevligt samtal. Där har ni fått svaret på fråga som jag ställde till mig själv igår som ni såg. Ni har säkert saknat mig, eller hur? Är lite ego idag också...

Allt bra med er idag?

Godmorgon!

Vissa dagar går allt emot en. Vissa dagar går allt ens egen väg. Det går många gånger höra att det tillhör livet att det går upp och ner hela tiden. Att allting inte går lätt hela tiden är ingen självklarhet utan det är bara njuta av de stunderna som går så lätt. En annan sak jag ofta får höra är att jag inte ska skriva ner mina tanker i form av en blogg för det kan skapa ett hat mot mig. Och då får det skapa hat i så fall. Motgångar tillhör livet. Framgångar tillhör likaså på samma sätt. Men det märkliga är att vi alltid väljer att lyfta fram det jobbiga och mörka i de flesta situationer. Dock inte när någon frågar oss hur vi mår, då ska vi le och säga att allt bra. Även om det skulle vara ett rent helvete. Men sedan kommer verkligheten ikapp oss och visar på en annan vardag och ett annat liv.

Det har blivit dags att avsluta denna säsong av slipsens-live som har varit helt underbar att få göra för min del och jag är tacksam över att ni tittat. Under dessa två månader har vi hunnit avverka en hel del områden så som barnlöshet, framtid och Svenskar runt om i världen. Detta är bara några av de ämnen som vi har fokuserat på och ikväll är det ett fullspäckat program, precis som vanligt. Att det kommer bli fler säsonger är självklart men kolla ikväll så får ni veta allt om hur säsongen sett ut och vad folk tycker om programmet.

Upplägg för kvällens sändning

Jag har haft en bra dag fylld av olika sportevenemang. Dels har jag njutit av solen när pappa och jag besökte Nya Parken i Norrköping för att se IFK spela. Det hela slutade med seger för IFK vilket jag är väldigt nöjd med och det såg stundtals riktigt bra ut i spelet. Efter detta har jag sett på ishockey där det har kommit igång med slutspelet vilket är väldigt roligt att titta på. Även här vann mitt lag, Färjestad, efter förlängning. Skönt! Bloggen har blivit lite lidande av detta men får bli bättre på det, kommer svara på alla era kommentarer under morgondagen sedan blir det också en ny livesändning imorgon.

Du Marcus skrev för ett litet tag sen om Förtroende och Vänner. Ett (som vanligt) bra inlägg, som jag tror många känner igen sig i. Inte minst bland ungdomen; skolan är slut, examen är klar och livet går vidare. In i något nytt projekt: ny utbildning – kanske på annan ort, jobb – för alla som har tur med det eller kanske ”bara” en ledig period med att upptäcka vem man är – hemma eller ute på resa.

 

Vänskap är ju nånting som till viss del skapas av en gemensam nämnare: utbildning, idrott, jobb, hobby, grannar eller släkt t.ex. Den typen av vänskap kan nog ibland ha lite svårare att överleva en stor förändring av just den gemensamma grunden. Första tiden lovar man att det här ska vi fortsätta med, att träffas och ha kul ihop. Efter en tid så kommer man i ett nytt ”kollektiv” och livet går liksom bara vidare, i en lite annan riktning. Med nya influenser och kanske påverkan till nya/andra värderingar. - Livets utveckling, skulle man kanske kunna säga.

 

Sen finns ju naturligtvis de där äkta VÄNNERNA, med perfekt personkemi. Har man det ska man vara väldigt tacksam och vårda dem ömt. För det är ingen självklarhet att alla får uppleva just den känslan, att ALLTID känna sig så trygg att man vågar utlämna sig totalt till, dela livets hemligheter med en annan människa och veta att det vi pratar om stannar här. Det ställer ju samma krav på båda parter, naturligtvis, vara rak och ärlig och våga stå för det jag säger och gör + veta vad förtroende innebär!

Jag skrev nån flummig kommentar till dig då Marcus: att det förflutnas och framtidens vägar korsas titt som tätt. Och så är det ju egentligen hela livet. Tänk er t.ex. ett nytt jobb; känner först ingen och så upptäcker man ett namn/ett ansikte från förr. En bra vän öppnar upp för en gemenskap i gänget, och efter ett tag hittar man tillbaka till den där gamla vänskapen. En gammal ytlig kompis kanske i stället ”bara” blir en bra ”presentatör” men utan någon fortsatt direkt kontakt, man går vidare åt var sitt håll igen.

 

De gamla skolkompisarna från grundskolan har jag varit dålig på att hålla kontakt med. Slutade 9:an 1970, gillade skolan då – speciellt 9:an. Inte för att det var sista året, utan klassen var bra och lärarna var bra. Kul ämnen (ekonomi/handel) och inte minst skolresan till London (dit ”alla” unga tjejer åker och shoppar idag). Vi hade ett roligt skolår och en jätterolig skolresa. Men som sagt, kontakten har varit dålig. En del bor ju kvar på trakten, man nickar och hälsar i affären, men inte mycket mera. Det är nog helt mitt fel egentligen, jag har gått min egen väg med jobb och intresse. Skiftjobb i ”en hel mansålder” och fritidsintresset i jordbruket. Men det har varit mitt liv och jag har trivts!

Nu däremot har jag, inom ett par veckor bara, haft mailkontakt med ett par gamla skolkamrater som jag inte träffat på ca 40 år. Lite konstig känsla; vad skriver man om, hur mycket vill jag ”öppna dörren” och inte minst tanken: vem är jag idag? Nästa fråga: vem är de idag? Vi har ju alla blivit 40 år äldre. Då hade vi nog liknande ambitioner för framtiden. Flytta till stan, fortsätta skolan, hitta ett bra jobb och kanske bilda familj (inte nödvändigtvis gifta sig, för det här är ju 70-talet). Vad jag mest funderar över nu är hur de här kontakterna kommer att utveckla sig. Rinna ut i sanden efter ett tag? Eller kanske startskottet för en ev. klassträff? (Återträffar är inget jag egentligen tycker om; att sitta och jämföra sina liv och se vem som lyckats bäst. Njaaa…) Men, tiden får utvisa! Spännande!!

Tänk er själva 40 år framåt; hur skulle ni känna att ta fram ”förr-i-tiden” till nutid igen? En dum fråga kanske, men nu är den ju ställd. Någon som känner för att svara?

Visst är det väl så att man ska leva: i nuet och satsa framåt. Även om det kan se problematiskt ut att komma dit man vill, så finns det hela tiden alternativ – även om man inte förstår dem förrän efteråt ibland. Öppet sinne – älska livet – inte minst våga leva DITT liv

Hälsar Faster Gunhild

Tack för era röster som gjorde att jag vann. Och jag kommer göra som artister eller idrottare gör genom att tacka alla som gav mig sin röst. Jag vill tacka Stina, Sandra, Fanny, Amanda, Kashaya , Classy, Michaela, Sanna, Siri Erika, Stina, Jonna, Kalle, Dante, Kitty, Totally och Girlysworld

Veckans frågor

---

Gabriella 17 år, Stockholm
1. Haha nä har inte ens hört om någon Chatroulette.

2. Tyvärr har jag inte heller följt någonting där. Vet inte ens vilka som spelar, gillar inte ishockey... :)

3. Han är väl någon sportig typ? Nä fan va dåliga svar du får av mig nu men har inte följt något med honom och har ingen aning om va han gör eller har gjort.

4. NEJ! Oh herregud vad besviken jag är på sveriges befolkning. Salem al fakir skulle vunnit hela skiten om han åkte till Eurovision. Kollade inte på melodifestivalen men fick höra att det fanns utländska juryn där som röstade på honom. Om utländska jurysar röstar på honom borde väll sveriges befolkning fatta att han är sjukt bra? Eller har jag fel? Det här blev långt ser jag, men man blir lite irriterad haha, ne men jag tyckte fel låt vann. Annas låt är bra men för tråkig för Eurovision vi behövde Salem al fakir. Besviken!

5. Jag ser tyvärr ingen sol här vart jag bor just nu.. men om de kommer någon så blir det förhoppningsvis att gå ut en runda i solen, sen ska jag fira min kusin Aleksandra, ska bli super kul och nice :) Era planer då?

---

Caroline 24 år, Linköping
1.Chatroulette, inget jag har testat eller hört tallas om..

2. Frågan passar mig som handen i handsken! LHC tar hem guldet om dom mot all förmodan åker ut innan så tror jag på en final mellan HV71 och Djurgården..

3. Jag tycker att han är en dryg jävel! Jag tycker om Stefan Holm 10000 ggr mer än Sjöberg trots att han har det magiska rekordet på 2.42..

4. haha va helt klart FEL låt som vann! Jag säger bara en sak, Salem Al Fakir!

5. Helgen kommer troligtvis spenderas i Cloetta Center på lördag och avslutas med ett besök hem till Märsta där jag har lite jobb på gång!

---

Grimgoth 32 år, Norrköping
1. Fakiskt inte hört talas om denna tjänst förens nu. Snabbkolla upp det hela så klart och det verkar lite spännande och framför allt nytänkande, tror också att det säkert blir ett bra sätt att knyta nya kontakter på, tjänsten är rätt ny fick jag en känsla av och dess populariet lär säkert växa.

2. Det blir nog som vanligt en tuff uppgörelse och strid i toppen, men jag tror så klart Djurgården står som segrare.
Det är mer än väl dags för dom nu att ta hem det hela.
"Rött för blodet genom hjärta och ven
Gult för solens värmande sken Blått för himmel regn och hav
Stockholms stolthet vårat lag"

3. Antar du menar hans uttalanden och åsikter i "Mästarnas mästare"? Men sånt är bara onödigt enligt mig så klart, lite klantigt kan man också tycka så klart. Han var en stor stjärna och gjorde en hel del för svensk idrott, men för det behöver han inte bete sig illa. Citerar Jimmy Durante:"Be nice to people on your way up because you may meet them on your way down."

4. Nej, absolut inte!! melodifestivalen slutade i samma stund som Pain Of Salvation och Crucified Barbara åkte ut, att sedan svenska folket inte verkar inse att det faktiskt handlar om en internationell tävlig gör mig bara mer irreterad.
Vi minns ju alla när Lordi vann 2006? Det är skam, jag är för mer rock och hårdrock i sånna här sammanhang då jag tror att det främjar musiklivet och inspirerar många unga, kanske speciellt med grupper som Crucified Barbara som bevisar en gång för alla att tjejer kan också!

5. Jag har sagt det förr men denna gången hoppas jag verkligen på att få träffa en polare jag snackat med ett tag på nätet, vad vi ska göra är enkelt, öl och skapa. Vad det blir av det hela kommer jag så klart avslöja så fort det bär av, då i min blogg så klart ;)

---

Alexandra som alltid har haft en dröm om att flytta till Australien lyckades få med sig Mattias på att flytta dit. Efter att han sett mer information om de högskolorna som fanns där blev han intresserad.

- Vi började kika på universitet tillsammans, vi började planera framtiden. Och nu bor vi här i världens bästa land.  Anledningen till att vi bor här i Sydney beror på att Australiens bästa universitet ligger här.

 

De blev ett par 27 april 2007 vilket innebär att Alexandra och Mattias var tillsammans halva 2008 innan det bara av till Australien för Mattias del. Kvar i Sverige blev då Alexandra och de inledde ett långdistansförhållande. Under ett år hade de denna distans till varandra innan det blev dags för även henne att flytta ned i juni 2009 då de även blev sambos som de är idag. Men jag undrar hur de höll kontakten med varandra under detta år.

- När vi hade långdistansförhållande så pratade vi med varandra cirka 2-3 timmar varje dag i telefon plus att vi skriv på bloggen tillsammans för att hålla kontakten.

Den tiden som de har varit ifrån varandra berättar hon för mig handlar dels om tiden mellan juli 2008 till juni 2009 men även december 2009 till februari 2010. Under den tiden som de var ifrån varandra under mer än ett år hann de sågs de 3 månader sammanhängande.

- Mattias flyttade i juli och han kom till Sverige i slutet av november. Han åkte sedan ner igen till Sydney i början av mars. Och jag (läs: Alexandra) flyttade ned juni 2009.

 

Att de är experter på området att ha långdistansförhållande är inte svårt att förstå med denna information som jag fått från dem. Många är ofta negativ till att gå in i förhållande när det är så långt mellan varandra men detta är något som inte de håller med om, utan tvärtom har de en positiv sida att lyfta fram.

- Vi tror att långdistansen gör ett förhållande starkare, vilket är positivt.

Hur har detta stärkt er i förhållandet ni har nu?

- Vi tror att vårt förhållande har blivit starkt. Vi klarar oss själv som individer också, vilket är mycket positivt.

 

Från ett första möte på gymnasiet till att nu bo i Australien tillsammans och ha varit ifrån varandra över ett år. Kärlek kan vara vackert, men vad har Alexandra och Mattias för tips till dig som tvekar över att det inte kan gå bra när man går in i ett sådant förhållande när den ena befinner sig på andra sidan jorden. Jag får en lång lista på punkter som ni kan ta del av nedan.

Jag tackar Alexandra och Mattias för att de ville vara med i en intervju hos mig och önskar de lycka till i framtiden. Och rekommenderar alla att gå in på deras blogg för att få fler kärlekstips eller bara ta del av deras vardag. Som avslutning frågar jag dem om de någon gång tvekade om att gå in i ett långdistansförhållande från början. Svaret är självklart.

- Vi tvekade aldrig på vårt förhållande. Långdistansförhållandet var en självklarhet!

 

---

Mattias och Alexandras tips till ett lyckat distansförhållande:

• Tillit: Ingen tillit = Inget fungerande förhållande. Oavsätt om din Älskling bor 60 eller kanske 600000 mil ifrån dig så är tillit grunden i ett förhållande. Du måste lita på att din partner gör bra val och handlar på ett bra sätt. Om du känner dig osäker på något eller kanske blir ledsen över din partners agerande så säg det! Att gå och vara ledsen när ni är långt ifrån varandra är inge bra, för då är det lätt att måla upp en bild som är värre än verkligheten.
• Kommunikation: Ja ni bor lång ifrån varandra, men hey, vi lever i en globaliserad värld vilket betyder att det finns andra sätt att kommunicera än att träffas. Utnyttja alla kommunikationsmedel! Ring, maila, smsa, prata på msn och skriv handskrivna brev. Här är alla sätt är bra sätt!
• Framtidstro: Ställ dig frågan varför ni bor så långt ifrån varandra! Oftast är det långa avståndet bara under en viss period vilket betyder att ni snart träffas/bor ihop igen. Behåll din positiva framtidstro på ert förhållande, det hjälper dig dom dagar som avståndet känns extra långt.
• Positivitet: Alla är ledsna/deppiga ibland, det får man vara. Men tänk på att du egentligen borde vara jätteglad! Din partner älskar dig lika mycket oavsett avståndet mellan er. Du har en partner som älskar dig, det finns dom som inte har någon...
• Aktivering: Låt inte allt i din vardag kretsa runt tiden det är kvar till ni träffas igen, aktivera dig också. När du aktiverar dig och hittar på saker som gör dig glad/får dig skratta så går tiden mycket snabbare, vi lovar!
• Njutning: Ja tro det eller ej men kom ihåg att njuta. Tänk på att du går runt med världens mest underbara känsla - Du är kär. Du älskar och är älskad, finns det något bättre i livet?

Många har säkert läst Kakhuset någon gång. En blogg som drivs av Alexandra och Mattias som numera bor i Australien och vi har fått följa deras väg i ett distansförhållande och den fylls med tips med kärlek och vackra bilder från deras vardag. Detta är ett bevis på att bloggande går att använda som verktyg i ett förhållande för att hålla kontakten på ett bra sätt. Det var så allting började också, att bloggen skulle hjälpa dem i förhållandet. Jag bestämde mig för att ta reda på mer kring hur de träffades, vad de har för tips vad gäller distansförhållande men även varför de hamnade i Australien? Möt grundarna till Kakhuset i veckans intervju här på slipsens.

Historien kring deras kärlek började en helt vanlig fredag när Alexandra för första gången fick syn på Mattias i skolan. De båda gick på Kunskapsgymnasiet Globen i Stockholm detta var hösten 2006. Jag bad henne berätta lite mer om detta när jag pratar med henne.

- Jag hade precis börjat ettan på gymnasiet och just den här dagen kände jag mig snygg. Eller rättare sagt skitsnygg. Jag hade högklackade leopardskor och håret låg perfekt, det visste jag.

Det var när hon gick i sina höga klackar och sitt perfekta hår som hon första gången fick syn på Mattias. När hon kom upp till samhällskunskapsvåningen, skolan hon gick på var uppdelad i olika ämnesvåningar, där hon öppnade dörren för att sedan tvärstanna. Där stod han. Killen med stort K som hon själv säger och fortsätter berätta för mig.

- Våra blickar möttes och jag kände hur jag blev helt varm i hela kroppen och mina ben började nästan darra. Där stod vi och höll fast blicken. Att jag vågade hålla ögonkontakten så länge första gången jag såg honom är jag än idag stolt över.

I början var det inte mycket mer med det utan Alexandra såg honom skymta förbi någon gång då och då när veckorna rullade på. Men varje gång hon såg honom rös hon av välbehag och kände att det var något speciellt med honom.

Först när hon blev vald som elevrådsrepresentant från sin klass började resan mot den stora kärleken ta rejäl fart, för vem var på samma möte om inte killen med stort K. Att de båda hamnade i en och samma projektgrupp gjorde att de kom ännu närmre varandra och hennes blick som tidigare tagit varje chans att få möta hans fick fler chanser. Men att de skulle hamna i samma grupp var något hon själv såg till när hon väl fick chansen.

- Vi skulle bilda olika projektgrupper och det fanns förslag om att bilda en ”Alpgrupp” som skulle engagera sig i att anordna en skidresa till Alperna. Jag hörde att killen som fått mina ben att darra och mitt hjärta att slå snabbare skulle vara med. Då såg jag min chans så när frågan kom på tals om vilka som ville vara med i gruppen sträckte jag upp handen.

Nu fick hon chansen att få veta vem killen bakom de vackraste ögonen var och dessa möten i Alpgruppen rullade på och det var pirriga möten för Alexandras del. Hon tog varje chans hon fick att tittat honom i ögonen utan att visa för mycket. Hon kände redan nu att han kände likadant, det var som att hans ögon glittrade lite extra när han tittade på henne. Och så rätt hon hade, de började prata med varandra på msn under våren 2007.

- Under våren pratade vi på msn varje kväll. Vi satt uppe långt på nätterna och pratade med varandra. På något sätt ville jag inte erkänna för mig själv att jag var kär i honom redan sedan första gången jag såg honom. Men det var jag.

Månaderna flöt på och plötsligt var de fram i mars 2007 när den resan som de arbetat med i gruppen till Alperna och Chamonix stod på schemat. En resa som hon själv inte kan sammanfatta med ord, vilket hon inte heller vill försöka sig på. Utan säger bara att den var fantastisk på alla sätt. Och några dagar in på resan skedde det stora som hon väntat på. Hon säger det med sina egna ord som får mig att rysa av glädje, även om det inte var jag som befann mig i denna situation.

- Efter några dagar i Chamonix pussades jag och Mattias för allra första gången. Det var en helt obeskrivlig känsla, jag dansade på moln. Killen jag mest av allt ville ha, ville mest av allt ha mig också.

 

Att det blev Australien som de flyttade till började med att Alexandra hade varit där med sin familj och blev totalförälskad i landet. Efter det träffa hon Mattias som hon föll för. Hans tanke var att plugga i USA från började men efter att hon beställt hem information om olika högskolor i Australien av ren slump blev han mer intresserad.

 

Fortsättning följer...

Ni vet ju självklart redan nu att jag alltid kämpar för att leverera bra saker på min blogg. Den fylls ju också hela tiden med intressant innehåll i form av bland annat intervjuer, live-sändning och panel. Det är något jag kommer fortsätta med, men ni vet också att i år kommer säkerligen bli mitt sista år som bloggare. I alla fall som det ser ut nu. Att det skulle bli mitt sista år som bloggare fick ni reda på direkt i januari och som jag känner idag också ser det ut som att det går mot ett slut. Dock är det inte slut ännu så därför kommer jag fortsätta fylla slipsens med allt det ni önskar. Nu får också ni en större chans att påverkan det jag skriver om på min blogg genom att NI ska få önska vilken bloggare ni skulle vilja se en intervju med på min blogg i framtiden.

Varje år vet vi att februari och mars kommer fyllas med melodifestivalen men varje år blir vi också lika upprörda. I år har programmet total sågats av många runt om i media ändå är det något folk pratar om överallt. Jag kan hålla med om att det är väldigt utdraget med hela fyra deltävlingar, en andra chans och en final. Ett speciellt upplägg som har fått utstå mycket kritik men vad säger vi om att det är let’s dance i tio veckor i rad? Jo, vi verkar gilla det eller framför allt kvällstidningar. Det är ju där ifrån vi läser och sedan diskuterar med våra vänner.

 

Sedan gnäller vi också över att Aftonbladet är för ytliga när de enbart skriver om massa strunt som vi inte bryr oss om, men ändå läser vi det. Jag kan ibland känna precis samma sak när jag sitter här ute i min stuga på landet och spyr galla över vissa saker som retar upp mig. Den senaste veckan har det varit Blondinbella och Tyra som stått högt upp på min lista över saker som jag stör mig på och blir arg över, men grunden till detta ligger i att det faktiskt är media i form av kvällstidningar som lyfter fram detta. Samtidigt som jag sitter här och gnäller över detta så läser jag ju faktiskt om det. Jag är ju en del av detta.

 

Hur kommer jag in på melodifestivalen i detta? Svaret ligger i att det är någonting vi ska känna till men ändå inte tycka om för att det liksom hör till att februari och mars ska diskuteras utifrån vilka låtar som bra eller dåliga. Vi ska ha koll på detta utan att egentligen veta för mycket om det. Men ställ dig frågande till allt detta, vet vi inte för mycket när vi får all information serverad till oss dagen efter varje tävling? Är vi verkligen intresserade av att veta om hur festen var efter sändningen?

 

På båda dessa frågor är det ett självklart ja som kommer upp när jag tänker efter och ni undrar säkert varför. Kolla bara på vad vi läser om och vad vi köper för tidningar. Det är ju tydligt att vi verkligen älskar att läsa om detta och jag är inte mycket bättre än någon annan utan jag är precis som dig och läser detta varje söndag för att ha något spännande att berätta om när veckan kommer.

 

Och denna vecka går vi ju faktiskt in i en final vecka där alla kommer diskutera vilken låt som ska vinna, vilken låt som skulle funka i Europa. Vem som har de snyggaste kläderna, hur programledarna har skött sig eller inte. Personligen följer jag med i denna mediehändelse som lyser upp i det mörkret som vi har fått leva i under denna vinter. Det fungerar lite på samma sätt som snön funkar när vi börjar prata med varandra vilket vi aldrig gjort tidigare.

 

Jag kommer följa detta samtidigt som jag även kommer att kolla på Bella och Tyra show för jag klarar inte av att leva utan det, även om jag inte kommer gilla det jag ser och är starkt emot detta. Men det är nog bara acceptera för innerst inne finns det en gnista som tänder till på detta.

 

Något jag inte får missa för att kunna delta i det vardagliga samtalet.

Tanken var ju att jag skulle läsa upp de listor som jag hade fått in igår under programmet men det hann jag inte med eftersom att det var fullspäckat och tiden inte riktigt räckte till. Men jag sviker inte mina läsare och bara skiter fullständigt i det. Nej, sån är inte jag så därför får ni läsa dessa listor i textform. Det rör sig alltså om inne- och utelistor för vecka 10.

---

Tess har levererat denna lista:

Ute:
1. Melodifestivalen....
Motivering: SÅÅÅÅÅ utdraget. Så mycket jippo. Sååå många skitlåtar. Tyvärr har det blivit för långrandigt.
2. Komersiell radio....
Motivering: Samma musik hela tiden,,, barnsliga programledare.
3. Fotboll....
Motivering: Det är FÖR mycket fotboll... ingen annan sport får så mycket uppmärksamhet... Är fotboll verkligen så skoj å titta på? Nej... Hockey är roligare.

Inne:
1. Slutspelet i Hockeyn....
Motivering: För att de är SÅ spännande å nu börjar matcherna med fart i. Tuffare spel å känslor...
2.Scrapbooking....
Motivering: De e såååååå skoj å avkopplande å roligt helt enkelt.
3. Choklad....
Motivering: God choklad får mig att njuta lite extra... MUMS säger ja å väljer man mörk chokla är det till och med nyttigt.

---

Totally har levererat denna lista:

Ute:
1. Mesiga lärare.
Motivering: En dag i skolan, en måndag, skulle vi se på en film i aulan. Men det var inte bara vi gymnasie-elever utan även högstadiet & de som går i 6:an och 5:an. Jag och min kompis satte oss på ett ställe och jag kollade mig sedan omkring. Helt plötsligt fick jag en chock då jag såg strax bakom oss några småpojkar med en whiskyflaska. De blandade ut whiskyn med Coca Cola och jag sa då till min kompis. Om jag får gissa så gick pojkarna i 6:an eller 7:an. När de sedan gick iväg för att sätta sig på ett annat ställe sa jag till en äldre kvinna som jag trodde var lärare att de drack. "Oj! Menar du det? Va?" sa hon och blev lika chockad som mig (lite konstigt att hon inte märkte någonting innan dock då hon var i närheten av deras ansikten innan och pojkarna måste ha luktat whisky) "jag ska säga till läraren" sa hon därefter och gick till läraren som satt bara några meter ifrån. Han kom fram till oss och frågade vad det handlade om. Min kompis berättade. "Ja, då ska jag prata med dom. Tack!" blev hans svar. Riktigt mesigt. En lärare MÅSTE visa rätt och fel. Pojkarna drack whisky I SKOLAN på SKOLTID på en helt annan skola än deras egna och ändå blev han inte flyförbannad. Det borde vara en regel att "mesiga människor får inte bli lärare" tycker jag.
2. Respektlösa människor.
Motivering: Varför kan man inte bara acceptera alla som dom är? Till exempel om någon är emo, varför måste det finnas de som skriker bakom ryggen och kallar den fula ord? Och om någon är annorlunda, varför bry sig? Den är knappast värd mindre som människa bara för att den inte håller sig till modet eller ser ut alla andra. Patetiskt.  
3. Snö och slask.
Motivering: Nu räcker det. Ge oss sommar!

Inne:
1. Vårkänslor.
Motivering: Snart behöver man inte klä sig i stora dunjackor med mössa och vantar.
2. Kent.
Motivering: De är magiska.
3. Umeå open.
Motivering: Den 25 mars smäller det! Väldigt många bra artister ska på denna fantastiska inomhusfestival och jag kommer att delta!

---

Snart kanske det är dags för mig att sätta ihop en lista, det får framtiden utvisa..

Idag rullar ett nytt avsnitt av slipsens-live och det kommer ta upp två ämnen i att åka utomlands eller rent av flytta utomlands och vi ringer upp två tjejer som gjort detta. Dessutom får vi flera listor i form av inne och ute levererade i programmet. Slutligen får vi också ta del av de senaste nyheterna från Roliga Nyheter i ett unikt samarbete.

Här har ni en sån där tråkig människa som trivs hemma, och inte har några större behov av att fara runt överallt och vara med på allting som sker. Det är klart att det händer då och då att vi åker bort, släktresa till Finland varje år och lite annat. Men som sagt, inget fel på hemma.

 

Jag utlovade ju en ”inredningskrönika” när jag slutade förra veckan. Det var nog det dummaste jag gjort på länge. Mitt hem skulle inte platsa i någon inredningstidning, inte ens en muséumskatalog (heter det så?) tror jag. Det består av ALLT, i en salig blandning av modeller och åldrar på möblerna. Men för mig är de jättefina, många är arvegods eller sån´t jag fått (samma sak nästan). Och för mig har de en själ.  Flummigt, eller hur.

Kökssoffan och jag är nog lika gamla, från en morbror. Liten ljus snygg sekretär med klaff, skulle kastas på 60-talet. Bokhyllan, en mörk 3-delad trähylla med vitrin, köpt begagnad 1979. Ett mindre köksbord med Perstorpsplatta (bra att baka på, se bild), begagnat 1975. En liten låg snurrfåtölj, gul, köptes ny(!) 1978. Piano, inte speciellt modernt nu heller . En Stringhylla ligger i förrådet, brist på plats att sätta upp den på. På väggarna hänger tallrikar och bonader och tavlor, de flesta är sådant jag fått. En del nytt – en del gammalt. Som om inte det var nog, köksskåpen är från 50-talet; sneda med skjutluckor. Förstår ni? Hur kan man stå ut? Men då ska ni få svaret; jag står ut och trivs! Visst har jag nyare möbler också, naturligtvis. Det är väl det som är charmen, att blanda och ge.

Visst kan jag väl erkänna att det ser jättesnyggt ut med nya dyra möbler i ett snyggt hus, nytt eller nyrenoverat. Men det är inget jag är avundsjuk på, tvärtom. Jag skulle vara hypernervös att få märken och fläckar, och det behöver jag inte med mina saker. Om jag vill kan jag ta in huggkubben, med en tidning under, i köket och kreta till smörknivar av en bit ene. (Har några i lådan som jag gjorde för några år sen).  Eller Gubben kan fylla upp köksbordet med sin tillverkning av flugor till fisket. Visst låter det väl som att vi har det ganska mysigt? I varje fall väldigt fritt!! Och vi trivs, har jag sagt det tydligt nog?

 

Det här med inredningsmodet har jag svårt att hänga med i. Men nu i veckan såg jag en bild på ett nytt kök i 50-talsmodell. I ljusblått och vitt. Likadant som det vi har, fast mitt är sedan början av 50-talet och i vitt och ”mörk gammalrosa” (hur låter det). Så nu vet jag hur det är att vara, nästan, modern! Och det känns inte speciellt stor skillnad mot tidigare. Möjligen kanske att jag började se på tapeterna att de inte är helt nya, men det går ju att fixa. Och att kökslampan behöver bytas ut …

 

Undrar vilka färger som gäller och hur tapeterna ska se ut? Är de mörka fortfarande moderna, eller har det blivit småblommigt igen? Fondvägg eller inte? Där har jag inte alls hängt med. Å andra sidan brukar jag inte bry mig så mycket om det. Bara färgerna passar mig och tapeterna inte har för mycket mönsterpassning så blir det bra. Jobbet(f.d.) på tryckeriet och klichémontering med mm-passning och att tapetsera är lite lika. Noga med just passningen.

 

Vad ger ni för den här ”inredningskrönikan”? Förmodligen inte många getingar om det varit i Expressen. Men vem säger att allt ska vara perfekt? Inte jag i alla fall. Trivsel. Egen identitet. Frihet. Det är nog närmare rätt (?) svar. Sen vet jag att många inte alls håller med mig. Och det är rätt! Alla har var sin åsikt och smak, och så ska det vara. Absolut!!

Hoppas att ni trivs lika bra i era hem som jag trivs i mitt, så njuter vi av livet till nästa vecka!

 

Hälsar Faster Gunhild

Ett stort grattis till Marcus Birro och Johanna Koljonen som vann På Spåret denna säsong!

Veckans frågor till panelen
1. I veckan hade Bella och Tyra show premiär, men vänta nu. Slipsens-live har ju funnits länge och frågan är vad tycker du om att folk snor idéer från andra utan att nämna att de fått inspiration från någon annan?
2. Under veckan har vi kunnat följa allt om Leila och Niclas bröllop, hur mycket bryr du dig?
3. Äntligen är vårvädret här, hur njuter du?
4. Vad läser du för tidningar dagligen? Eller läser du tidningar överhuvudtaget?
5. I helgen drar fotbollsallsvenskan igång. Är det något du kommer följa?

---

Grimgoth 32 år, Norrköping
1. Snodde dom verkligen idéen och fick inspirationen från dig då? Är väl inget nytt koncept med live shower så vitt jag vet eller? Hur som helst är det dåligt så klart att sno rakt av från någon utan att nämna kanske källa eller liknande, dock beror det väl lite på vad man snor osv. kan jag tycka kanske. Hört att folk snor bilder och designer och det kan ju tyckas lågt. Men i dagens läge med internet och copyright på nätet är det tyvärr inte så lätt att hålla koll på. Dock finns det program så man kan skydda sin kod samt bilder och på så sätt även kunna spåra den.
Men det bästa är nog ändå att copyrighta skiten och sedan hålla koll på nätet i bästa mån och sedan stämma skiten ur dom som snor. Det är heller ingen lätt uppgift och kostar dessutom en del pengar. (Sorry om jag lät lite taskig i början Slipsen, det var inget mot dig personligen utana bara en generell tanke)

2. Jasså, har dom gift sig? Jag såg fakiskt en nyhet om det idag (9 mars 2010) för första gången, intressant hur bägge verker vara såna slipade Business människor och säljer bilder och story, fick skapliga pengar för det med om jag fatta det hela rätt? Kanske man skulle gifta sig då? Verkar ju finns en del att hämta penga mässigt, eller måste man vara kändis först?

3. Då den ganska nyligen har kommit så har jag bara njutit en del av den, men drömmer redan om lukten av grillat med gott sällskap och en kall öl.

4. Läser inga faktiskt, räcker med löpsedlar och internet. Dock när jag jobbar blir det Metro och Extra.

5. Har inga såna kanaler tyvärr, men ska försöka så gott det går så klart som alltid. Hoppas också på att i år kan det vara Djurgårdens år.

---

Gabriella 17 år, Stockholm
1. Visst kan det kännas jobbigt när det känns som andra tar ens ideer, men det är bara att suga in det och gå vidare. Life is unfair. Men tycker det är jätte tråkigt att andra inte kan hålla till sina egna ideer.

2. Jag har tyvärr inte följt deras bröllop men jag önskar dem ett stort Grattis och mycket lycka i alla fall :)

3. Äntligen! Så jäkla skönt att kunna ta fram skinnjackan igen, har saknat den enormt mycket. Jag njuter med min skinnjacka absolut, men man vet ju aldrig med sveriges väder så vips nästa dag kan snön falla igen. Men det får vi hoppas att det inte gör.

4. Jag läser Metro varje dag på morgonen i tåget när jag åker till min skola :)

5. Nej det är det inte, jag intresserar mig inte så mycket om sport. Brukar titta till då och då utländska fotbollslag bara.

---

Caroline 24 år, Linköping
1. Självklart är det inge roligt när någon snor ens ideér men tyvärr är dom två "kända" tjejer och i det här fallet uppmärksammas deras program mer. Jätte trist för din del eftersom det var din ide från början. Vi är på din sida iaf!

2. Nej ush! Jag är så trött på att läsa om dom nu. Kunde inte bry mig mindre!

3. Jag njuter genom att sitta ute och ta en fika eller lunch på eftermiddagarna. Tar även en extra promenad, underbart med sol!

4. Jag läser inga pappers tidningar men läser aftonbladet och corren på nätet dagligen.

5.Självklart följer jag allsvenskan trots att mitt Bajen åkte ur förra året..

Äntligen fredag! I helgen får jag besök av en trevlig tjej också, kan ju inte bli bättre. Och ni som läser kan också vara med och påverka söndagens slipsens-live genom att skicka in just din inne- och utelista. Det du också ska skriva med i mailet med punkterna som du skickar till mig ska vara motivering till just dessa punkter. Och listan ska bestå av 3 punkter på inne respektive ute och denna skickar du till mig på [email protected] sedan kanske jag väljer ut just din lista på söndag.

Ta chansen nu!

En månad. En månad av att få vara din och allt känns precis som det ska göra. Jag är inte en sådana person som har någon större erfarenhet av förhållande men jag börjar så smått komma in i det. För varje dag som jag får höra din röst blir jag alltid lika glad, ingenting är annorlunda mot första gången jag hörde den. Din röst fyller ut det där tomrummet som jag tidigare har haft. Nog om din röst, trots att det är den jag får höra varje dag när vi pratar, över till något som är ännu större. Att få vara i din närhet. Om jag trodde att jag fått uppleva lycka och glädje tidigare så hade jag helt fel. Detta är verkligen kärlek.

Nu har allas vår kära Masjävel upptäckt att jag bara kopierar från andra. Jag har blivit anklagad för att jag har stulit en outfit från henne och jag sätter mig inte emot henne. För jag erkänner att jag har gjort det rakt av. Jag har gjort ett lagbrott mot en Masjävel därför sitter jag bara och undrar vad som är nästa steg eftersom hon har läst juridik kommer nog detta gå ett steg till. Kanske är det här slutet för min karriär som bloggare, eller vad tror ni?

Det är lätt att säga att Joakim har ett jobb som bara innebär fördelar hela tiden och inte är särskilt ansträngande. Men i så fall ljuger man eller blundar för hur verklighet, för visst är det hektiskt stundtals när man hela tiden jobbar mot en deadline. Något han själv har mer kunskap om från sina uppdrag som han haft på festivaler och andra spelningar. Det kan även bli mycket sittande för att vänta på ett band.

Finns det några baksidor som du upptäckt?

- Nja. Det kan stå att ett band går på scen klockan åtta men ofta blir det att de börjar spela runt elva. Man måste ändå vara där innan åtta för att vara säker så det blir ofta en hel del väntande.

Hur ser det ut på festivaler om du jämför?

- Där är det tvärtom. Mycket slit och stressigt då man hela tiden jobbar mot en deadline. Det är sällan man hinner se en konsert utan man plåtar de tre första låtarna och sen springer man till presscentret där man redigerar och skickar bilderna.

Han fortsätter:

- Sen springer man iväg på nästa spelning och så håller det på så där. Jag jobbar i och för sig bäst under press och gillar att ha mycket att göra.

Vidare berättar han att det är lätt för honom att bli rastlös om tempot är väldigt lågt.

Att jobbet tar mycket tid varierar lite upp och ner men under sommaren blir det mera. Så även när det närmar sig sommar under våren som det ökar mer och mer jämfört med vinterhalvåret. Ännu har det inte heller blivit några jobb utomlands men det är något som han hoppas på inom en snar framtid där England står högt upp på önskelistan.

 

Och så var det där med att driva eget företag som många unga drömmer om att göra idag och här har vi ju en som faktiskt gör det. Därför går det ju inte undgå att fråga om vilka tips han har till dig som sitter där hemma och funderar, ja eller nej till att starta eget. Självklart kan Joakim svara på detta och ge dig tips på vad du bör tänka på.

- Tänk igenom din företagsidé och försök hitta något du är ensam om. Kolla runt lite vad som finns och inte finns på marknaden. Jag håller på med en grej nu som jag tror kan bli bra, men vad det är vill jag inte avslöja ännu. En annan sak som är jätte viktig. Läs på ordentligt vad det innebär att ha eget företag. Det är mycket man måste veta och ha koll på.

 

Det är kloka tips som du bör ha i åtanke när du tar steget till att starta ditt eget företag. Avslutningsvis i min intervju kan jag ju inte lämna det där med musiken utanför, utan man vill ju faktiskt veta vad det är för musik som spelas hemma hos Joakim.

- Jag är en periodare när det gäller musik. Jag lyssnar oftast på en skiva en period och sen byter jag. Sen går det i perioder när jag inte lyssnar på musik alls, men just nu lyssnar jag nästan bara på Name The Pet.

När det inte är Name The Pet så är det Björk som är den stora idolen som han avgudat i 16 år och den stora drömmen då? Jo, att plåta en av hennes spelningar.

Förhoppningsvis får han också göra det i framtid, men något som är säkert är att vi kommer få se fler bilder från konserter levererade från Joakim Kvist.

---

Bilderna i denna intervju är inte tillåtna att kopiera utan tillåtelse.

 

Joakim är killen som driver en blogg med mycket humor, men något inte många vet om honom är att faktiskt jobbar som fotograf. Inte vilken fotograf som helst utan att han har konsertbilder som inriktning vilket innebär att han har fått äran att gå på många fantastiska spelningar. Jag bestämde mig för att ta reda på mer om detta för att reda ut det där med myten om att det inte skulle vara lika ansträngande som ett vanligt ”sjufyra-jobb”.

 

Snabb fakta

Namn: Joakim Kvist

Ålder: 26 år

Bor: Västerås

Intressen: Musik, foto, kultur i största allmänhet skulle jag nog säga

 

Jag har länge sett upp till personer som får chansen att jobba med de största namnen inom musikvärlden och i det yrke som Joakim har får han chansen att göra just detta. För att börja från början när jag har min möjlighet att få veta mer om hans jobb tar jag det från början.

Skulle du kunna berätta lite om ditt jobb?

- Jag fotar åt bildbyrån Rockfoto som är inriktat på konsertbilder. Jag täcker alla spelningar i Västerås och på somrarna åker jag runt på olika festivaler och plåtar.

 

Att Joakim har en stor variation i sitt arbete är uppenbart samtidigt som han får uppleva väldigt mycket. Tänk att under en sommar åka runt för att plåta från spelningar, för många måste det vara en dröm som han lever i. Jag kan tänka mig att han har mycket fina minnen från alla spelningarna och festivaler som han har varit på, något jag måste ha reda på. Och självklart har han svar på detta när han räknar en festival från förra året högt upp.

- Jag tycker överlag att festivalturnéer alltid är roliga. Roligast var nog Peace & Love förra året med motiveringen att det var bra band och sjukt roliga efterfester på backstage.

Jag märker under min intervju med honom att detta är ett område som han kan mycket om och efter att jag sett hans bilder är jag mäkta imponerad. Han har en talang för detta område. I de allra flesta fall kommer ju också ett intresse från någon i familjen, så kanske också är fallet för Joakim. Något som jag inte riktigt vet men en sak berättar han för mig, hans väg i på detta spår som är spännande att höra, med hans egna ord där musik och foto alltid funnits i hans intresse.

- Förutom mitt fotointresse så är även musiken en stor del av mitt liv. Jag har pluggat musik i femton år. Jag ville kombinera de två delarna så jag testade att söka fotopass till Peace & Love 2007 och fick ett.

Här började allt, sedan rullade det på.

- På hösten samma år såg jag att Rockfoto sökte fotograf i Västerås så jag skickade in bilder som jag hade tagit på P&L (läs: Peace&Love) och fick jobbet.

Något han inte ångrar att han gjorde för idag har han lärt sig mycket genom sitt yrke och även träffat mängder med folk som han aldrig skulle träffat om han inte hade det yrke som han har. Som folk brukar säga, det handlar om att ta chansen när man väl får den vilket Joakim verkligen har gjort. Att det blivit många spelningar att åka på är självklart däremot undrar jag om han själv har några som han minns extra tydligt från något uppdrag. Här kommer det upp ett svenskt band som är oerhört stora utomlands men fortfarande ödmjuka och trevliga om vi ska tolka Joakims ord. Dock har han inte direkt kontakt med banden varje gång men det händer ibland.

- Jag har plåtat väldigt många spelningar och man träffar mycket folk ute på festivaler. De flesta är väldigt trevliga men om jag ska nämna några är The Sounds väldigt trevliga. Dessutom är de, enligt mig, ett av Sveriges bästa liveband.

 

Hur ser en vanlig vecka ut för dig?

- Det beror lite på. Om vi ska ta den här veckan som exempel kan så ska jag plåta spelningar åt Dagens Nyheter och Expressen. I helgen och nästa vecka är det intensivrep inför en konsert/show där jag ska medverka som sångare.

---

Bilderna i denna intervju får inte kopieras utan tillåtelse.

 

Jag ska försöka fatta mig kort, men det har jag alltid svårt att göra. Allting jag tar mig för blir längre än vad jag tänkt mig. Anledningen är att jag helt älskar det jag gör och brinner för detta med bloggande. Hur länge kan man göra det? Jag hoppas att svaret är länge vilket jag ska försöka bevisa dock försvinner gnistan ibland. Då biter jag ihop och tänker på er som finns där ute för ni betyder mycket, för att inte säga oerhört mycket. Och jag hoppas ni stannar kvar.

Jaha, då var det onsdag eller lill-lördag som det kallas. För min del blev det faktiskt en liten sovmorgon idag fram till klockan 7 och det är inte varje dag jag får det. Riktigt lyxigt. Jag har tänkt och tänkt över vad jag ska skriva om denna dag och vill inte framstå som ego men jag bestämde mig för att ta upp det här kring mitt krig som jag för mot de stora bloggarna. Sedan insåg jag att jag kanske själv tillhör de stora snart, eller? (läs med ironi). I alla fall läste jag en blogg som var glad över att hon fått svar från flera storbloggare och där nämnde hon såklart slipsens. Tror ni att jag blev nöjd över att läsa detta?

Det är inte lätt att veta vem det går att lita på och inte lita på. I många fall tar jag det som en självklarhet att kunna prata med alla för att sedan ha tillit till folk. Ofta är det faktiskt inte så i den värld vi lever i. Och jag vet också att jag är en del av detta spel som pågår under allas tysta medvetande. Frågan kvarstår ändå, vem går det lita på?

Tänk hur många vänner som passerat förbi under hela livet som idag bara kostar på sig ett enkelt hej på stan och ibland kanske inte ens det. Kanske är allt det där som en gång förena oss borta från vårt minne och nu har vi gått vidare i livet. För visst gör vi det. Alla vill ju ta sig framåt i livet, inte bli stående på en fast punkt och kanske falla in i mönster som inte går att ta sig ur. Vi lämnar varandra för att ta ett kliv vidare. Jag har svårt att göra detta. Har en förmåga att hänga kvar i det gamla och förflutna utan att ta mig vidare. Sedan har jag högt flugna planer på framtiden som aldrig kommer till verkligheten. Det förflutna sitter kvar i mina tankar i allt jag gör. Att bli lämnad och sviken tar hårt på både kropp och själ. Folk som stått mig nära har kommit, gått och försvunnit för alltid.

 

Men jag vill riva dessa murar och ta mig vidare. Därför startade jag en blogg för att kunna skriva av mig, dela med mig av mina drömmar. För visst ska man vara sig själv i varje läge vilket jag försöker att vara hela tiden men ibland är det faktiskt svårt. Jag är en av pjäserna i spelet kring tillit och svek trots att jag försöker att inte vara det. Med vetskapen om detta borde jag kunna läsa igenom spelet men klarar inte av det utan går ofta på detta med att luras med i spelets regler i tron om att alla har något gott att komma med. Nu fungerar det inte riktigt så längre. Faktum kvarstår vi är nog alla likadan med brister om att ibland svika men vad är det för vän?

Det är kul att kika lite bakåt i tiden kring dessa intervjuer som jag gör på bloggen. Går alltid hitta något roligt spår som går att ta upp igen som kanske ni också tycker är roligt att läsa om. För det har ju blivit en del intervjuer genom de åren som jag skrivit på denna blogg och det märks att jag utvecklats i rätt riktning. Det känns ju väldigt bra faktiskt, hade varit mindre kul om det var åt andra hållet. Denna gång har jag grävt lite djupare och tagit fram fyra intervjuer med 3 tjejer och 1 kille som ni kanske redan känner till. Jag kan försöka berätta lite om dessa personerna utan att avslöja för mycket. Om vi börjar med en av tjejer som bloggar från Italien och skriver om sin vardag med sin pojkvän där hon läser italienska och fashion är ett ämne som ligger varmt om hjärtat för denna stjärna. Någon gissning? Jag går hastigt vidare till nästa tjej som bor i Göteborg och lägger ofta upp fantastiska bilder från modelluppdrag. Ringer någon klocka redan där? Nästa person är en kille som faktiskt skriver på dalarnas största blogg. Har ni koll på vem det är? Slutligen den sista intervjun som jag grävt fram denna gång är den mest sympatiska och trevliga tjejen jag lärt känna genom bloggen. Hon har ett eget klädmärke som heter Avanna och hon själv heter....? Kan ni gissa vem det är kanske? Ni kan trycka på varje bild för att läsa respektive intervju med varje person.

Klockan 17,30 idag rullar som tidigare nämnt ett nytt avsnitt av slipsens-live och denna gång har jag en gäst med i programmet som DU kan ställa frågor till. Ämnet är barnlöshet och hur man går vidare efter ett missfall. Vi kommer att prata om detta men även få en lista och mycket annat under 2 timmar som programmet håller på. Jag har även gjort ett ungefärligt upplägg för kvällens program som ser ut enligt följande..

Upplägg för sändningen
17,30 Jag öppnar upp programmet
17,40 Therese veckans gäst kliver in i programmet och är kvar till 19-tiden
18,30 Veckans lista levereras från Caroline
18,45 Bjuder jag på en överraskning
19,00 Vad är kriget mot de stora?
19,15 Sammanfattning av programmet och tar farväl av Therese
19,30 Avslutning


Under hela programmet kan du få kontakt med mig eller prata med andra tittare genom att kliva in i chatten eller varför inte ringa in till programmet på telefonnumret som jag drar under sändningen. Tveka inte på att ringa in och ställ just din fråga kring ämnet eller diskutera något av det andra av innehållet.


Och så frågan, var tittar man? Jo, det är på min blogg med start klockan 17,30 i rutan som läggs upp vid 17-tiden bara trycka i den för att se programmet.

Väl mött!

Idag, söndag, är det som alltid dags för slipsens-live som ni säkert har sett fram emot under hela veckan. Och denna vecka är det lite speciellt då jag har en gäst med i "studion" av Tessan från Linköping. Det är en tjej som har gått igenom hela 3 missfall och kommer prata om barnlöshet och längtan efter barn. Mycket fokus kommer också ligga på hur hon tar sig igenom detta och kämpar vidare i livet.

Redan nu kan du ställa just DIN fråga till henne genom att slänga iväg en kommentar i detta inlägg eller skicka din fråga till [email protected].

Vad då, vad har hon nu fått för sig tänker ni nog nu. Men bli inte besvikna.

Efter några dagar med töväder tänker jag förstås på VÅREN. Alla Hjärtans Dag, en dag som tar fram vårkänslor, har redan varit. Nästa viktiga dag i almanackan med vårtecken är ju 8 mars, internationella kvinnodagen (eller hur tjejer?). Vad kommer sen; jo Våffeldagen/Marie Bebådelsedag 25 mars. Det är ett vårtecken t.o.m. för mig. De andra två är liksom advent är för julen, en väntan på den stora dagen.

 

Mamma berättade om när hon var ung, hon växte ju upp i en stor familj med äldre syskon. Just våffeldagen kom de, som hade möjlighet, hem och hälsade på. Mormor gjorde våffelsmet för ett helt, i varje fall halvt, kompani och gräddade våfflor på vedspisen. I ett våffeljärn som man satte ner i spisen, för att få bra värme, genom att ta bort lock och ev ring ”på plattan” ovanpå. Efter halva tiden vände man järnet och gräddade andra sidan. Till det förstås vispgrädde, egen från lagårn och handvispad. Äggen till smeten kom ju från egna hönsen, så kalaset blev väl inte så jättedyrt ändå. Men inte gjort i en handvändning precis. En sak som kännetecknar den gamla generationen är att de inte var bekväma. Ett främmande ord, lyxigt skulle nog en del ha sagt. Idag är det ju andra förutsättningar som gäller, så det går inte riktigt att jämföra.

Jag har också gjort våfflor på vedspisen, när jag var i tonåren, hemma. Med långskaftat våffeljärn som man använder ovanpå spisen (funkar på elspis också). Och jag kan intyga att det blir goda, saftiga våfflor när man gör så. Egen smet och bra värme. Men det är ju otroligt praktiskt med mix och el-våffeljärn. Lite grädde och helst hjortronsylt till. Eller hallonsylt. Eller frukt.

 

Det här med att vänta in våren; en annan positiv sak är ju att t.o.m. reklamen i lådan gör en glad – för ombytes skull. Mycket tips om vad vi har att vänta. Både nya vårgardiner, sommarmodet (för de som gillar det), tips om vårmat och inte minst allt som har med blommor och trädgård att göra. Nytt liv, sån´t som gör en glad för en längre tid. Ibland kan jag tycka att det räcker att läsa och drömma om hur jag skulle vilja ha det, för att bli nöjd och glad. Plocka ut de godbitar bara, som jag känner att det här klarar/hinner jag med, och satsa på det. Köpa några fröpåsar; tagetes, luktärter, kanske några andra sommarblommor. Bara inte frosten tar plantorna i år med, som förra året.

 

Lika härligt som det är när första tulpanerna kommer ut i affärerna, lika glad blir man när penséerna är på gång. De är så vackra. Och det bästa, att de är så tåliga att man kan sätta ut dem tidigt. Varje år tänker jag att till nästa år ska jag ha egna plantor. Gjorde det för många år sen, och det är praktiskt och bra. Blir ju inte lika kraftiga, men står sig länge när de fått växa i eget tempo.

 

Men, hur mycket jag än tjatar om våren, får vi nog vänta ett tag till innan den spaden kommer fram i trädgården. (Inte ett ord om snöeländet, nej inte den här gången!!). Krukväxterna borde jag satsa lite energi på, de är inte i bästa skick för tillfället. En som förvånar mig lite är mammas Novemberkaktus, en ganska stor historia. Den blommar nu igen, sist var i oktober. Inte jättemycket blommor men ganska fin ”under dammet”. Ska försöka att inte ta död på den, ett levande minne från mamma. Fingrarna är väl inte helt gröna, de blommor som överlever en längre tid utan vatten brukar trivas. Självsorterande krukväxtodling, kanske man skulle kalla det.

 

När vi ändå är i vårfönstret och botaniserar; några nya vårgardiner blir det inte. Jag har ett ”lager” med gardiner, som jag flyttar runt i olika kombinationer i rummen efter lust. Gamla och nya om vartannat. De flesta i neutrala färger, lite olika modeller. Men det kan vi kanske ta en annan gång – mina inredningsambitioner (eller brist på). Vi hörs ju igen och det snart…

Hälsningar Faster Gunhild

Veckans frågor
1. Vi har en ny panel igen, hur skulle du vilja presentera dig själv för läsarna?
2. Mars månad och våren ska vara på ingång, har du sett några vårtecken?
3. OS är över för denna gång. Två år till det är dags igen, saknar du det?
4. Finns det någon nyhet från veckan som har fått dig att rynka på ögonbrynen?
5. Hur ser planen ut för din helg?

---

Caroline 24 år, Linköping
1. Oj, vilken svår fråga vi startar med! Kort och gott svarar jag då spontan, framåt, ärlig tjej i sina bästa dagar! (ingen kontakt annons)

2. Dom vårtecken jag sett finns enbart i klädbutiker och i min garderob, tyvärr! Eller det har iof börjat vara ljusare längre på kvällen!

3. Jag saknar det redan! Sportnörd som man är.. Tycker om vinter OS mer men OS är OS och jag älskar´t!

4. Jag har levt isolerat den här veckan så jag har inte en aning om någonting.. Vinterkräksjukan Hej!

5. Jag är spontan och tar dagarna som dom kommer, helgen är ännu öppen men hockey med dig blir det iaf. Åker eventuellt hem en sväng till Stockholm också men som sagt det återstår att se..

---

Grimgoth 32 år, Norrköping
1. Hur stor plats får jag?Men tar det enkelt och kort då! Jag är en galen hårdrockare som brinner för musiken och hela scenen, då man hängt med ett tag har jag en del att berätta känns det som, annars blir det en hel del film och annat skoj så klart.Gör jag inget av dessa saker så umgås jag med polare eller min son.

2. Nja, kan jag inte säga direkt, har i alla fall inte tänkt på dom, gillar dessutom denna varga vinter vi fått i år, det är underbart. Men som vanligt så tycker jag nog ändå att alla årstider har sin speciella charm.

3. Ja på ett sätt saknar jag det, det har varit kul att titta lite då och då, synd bara att hockeyn gick så dåligt, då sluta OS lite för mig, dock såg jag finalen. Men för den sport intresserade börjar ju allsvenskan och annat snart så helt sysslolös inom sporten behöver man ju faktiskt inte vara.

4. Rynka som i avsky eller förvåning? Skulle väl kanske vara dom nya albumen som en del grymma hårdrocks grupper har i gång just nu eller är på G? Alltid lika skoj att upptäcka så väl gammla som nya grupper komma med nått nytt. Sen finns det en del grymma filmer som ska komma eller liknande också!Annars kan jag inte komma på nått direkt faktiskt, undrar ni vad jag snackar om ska jag försöka posta så mycket som möjligt om detta i min blogg.

5. Planen för helgen är att jag ska träffa en trevlig kille som jag kommit i kontakt med, vi ska snacka om lite musik och umgås med några kalla öl, så är planen, sen får man se. Vad mer specifikt det hela handlar om kan jag inte tyvärr inte avslöja just nu men jag lovar att avslöja det hela så fort nått blir klart eller inte.

---

Gabriella 17 år, Stockholm
1. Jag är en ganska öppen och glad person som säger vad jag tycker och tänker. Inte bra i vissa tillfällen men gör det endå haha :)

2. Nej fyfan, kan inte bara snön ta och försvinna? Man går in i en deprission snart.

3. Nej om jag ska vara helt ärlig har jag inte ens följt OS i år.

4. Haha gud va dålig jag känner mig men jag brukar vara så dålig på att följa nyheter och vad som sker runt om kring mig, men en nyhet som hände nyligen att det var jordbävning i Chile. Fan va jobbigt :( Stackars alla människor som har dött, så hemskt!

5. Jag ska umgås med lite vänner och njuta fullt ut, ladda om lite inför skolan igen.

---

Glöm inte att gå med i insamlingen av namn för oss småbloggare mot de stora i detta inlägg.

Någon som har läst Aftonbladet under dagen eller någon annan tidning som handlar om media... Där tar det upp någonting som ska handla om ett live-program som Tyra och Blondinbella ska sända en gång i veckan. Vad är det då som gör mig upprörd?! Jo, att de hävdar att de är först med detta. Men vänta nu, hur länge har jag gjort mina slipsens-live på min blogg som ni läsare har kunnat se varje vecka? Hur mycket finansiering har jag fått från externa på det? Inte ett skit! Jag gör det av ren glädje utan att få några som helst pengar för det. Ingenting jag gnäller över heller men nu är det dags för ett krig!

Emma som försöker att få minst tre till fyra timmars träning varje vecka ägnar sig mycket åt gruppträning och spinning. Något många ställer sig kritiska till att det inte ger lika mycket som att träna själv, men det finns även de som tycker som Emma. Två läger finns men att gruppträning skulle vara dåligt kan du glömma.

 

Vad är det för träning du kör?

- Det är huvudsakligen spinning som jag är helt frälst i men funderar på att prova på mtb (läs: Mountainbike) och kanske landsväg.

Du kör inget annat än spinning?

- Jo, jag försöker att kompensera lite med att köra något boxpass i veckan.

 

Vi kommer direkt in på frågan om gruppträning skulle vara bra eller inte, det märks direkt att hon kan sin sak när det gäller denna fråga. Hon plockar direkt fram flera argument som pekar på gruppträningens fördelar. Men hon har också förståelse för de som är kritiska. Eller vad säger ni själva när Emma ger mig detta svar.

- Kort sagt skulle jag kunna säga gruppdynamik. Att man gör det tillsammans gör att man blir taggad av att följa de andra och tempot. Jag kan förstå att folk är kritiska eftersom gruppdynamik kan vara både positivt och negativt.

Något som hon förtydligare är hur viktigt det är att träna efter sin egen förmåga.

- Det är otroligt viktigt att hela tiden träna efter sin egen förmåga under gruppträning och även välja pass som ligger på ens egen nivå. Jag skrev en uppsats om detta för några månader sedan.

 

Här är det många aspekter som kommer upp som man kanske ska fundera över innan man ger sin åsikt i denna fråga kring gruppträning eller inte. Hör av dig till Emma så kan hon ge dig alla fördelar och nackdelar från sin uppsats.

 

Jag bestämmer mig för att lämna träningen för att ta reda på lite mer om vad hon gör om dagarna annars när hon inte tränar. Och det är en tjej som pluggar på folkhögskola just nu där hon läser de grundläggande gymnasiekurserna för att få kompetens till att söka vidare.

Vad drömmer du om att jobba med?

- Jag vill jobba med handel, butiker, mode huvudsakligen. Drömmen är väl att jobba med en butikskedja och organisera och så vidare, om vi tar det kort.

Var kommer detta intresse ifrån?

- Jag har alltid var intresserad av att jobba med att sälja och jag har praktiserat i olika butiker i perioder under min gymnasietid när jag inte jobbade men nu vill jag upp på en högre nivå än som säljare. Men det är där jag naturligtvis har börjat och fått mitt intresse.

Mitt möte med Emma börjar lida sig mot sitt slut och det som kom att börja med ett samtal om träning övergick till att prata om hennes framtid där säljaren i henne kom fram. Naturligtvis kan jag inte släppa detta spår, utan jag frågar henne om framtiden och hur hon ser på den.

 

Om jag ringer om 5 år, hur ser ditt liv ut då?

- Om fem år. Om jag vara realistisk så pluggar jag antagligen, jobbar kanske extra i någon butik och filar på mina idéer om ett perfekt butikskoncept. Kanske är jag spinninginstruktör som också är en lite mindre dröm. Dessutom har jag troligen en fransk bulldog.

 

5 val

Sommar eller vinter

Morgon eller kväll

Spontan eller planering

Hemmakväll eller utekväll

SMS eller Prata

När jag tidigare har läst Emmas blogg har det tydligt framgått att träning står högt upp på prioriteringen. Jag tyckte att det verkade spännande att få lite mer om henne och varför hon lägger så mycket tid på träning. Vad det är för träning, hur ofta hon tränar och varför. Men även vem som döljer sig bakom bloggen, alltså vem Emma är. Därför får vi denna vecka möta henne i veckans intervju här på bloggen.

 

Det första jag kommer att tänka på när jag ska prata med Emma är att hon verkar vara väldigt trevlig att ha och göra med men även en person som ständigt söker nya utmaningar. Att det är en sökare jag har att göra med kan även hon intyga på när frågan kommer upp om att berätta mer om sig själv.

- Jag är en sökare, söker väl efter sanningen. Har svårt för permanenta eller långvariga saker, då känner jag mig lätt instängd i relationer.

Skulle du kunna utveckla hur du menar?

- Med det menar jag inte att jag inte klarar djupa relationer, men jag behöver distans ganska ofta för att inte bli frustrerad över saker.

 

Vidare berättar Emma att hennes vänner är något som betyder väldigt mycket för henne och i jämförelse med romantik är det något som håller hela livet. Hon beskriver sina vänner med stolt röst när hon säger:

- Mina vänner betyder allt för mig.

 

Något jag själv kan hålla med om, säkert du också som läser detta. Vännerna är de som alltid står där i vått och torrt medan kärlek kommer och går. Plötsligt i mitt möte med Emma kommer vi in på just det där som handlar om träning. När hon själv beskriver sig som ett träningsfreak, perfekt tänker jag och fortsätter på det spåret. Att beskriva sig själv som träningsfreak är lätt men att sedan visa det i praktiken är desto svårare. I Emmas fall finns det en anledning till att hon kom in på detta spår., rastlösheten.

- Jag är ett träningsfreak egentligen eftersom jag som sagt lätt blir rastlös så är det ett bra sätt att rensa huvudet och få perspektiv.

 

Emma och jag börjar prata om hur det kom sig att hon började träna från första början. Om det verkligen var så att det var rastlösheten som gjorde att hon själv satte igång att röra på sig eller om det var något annat. Här visar det sig att det är en självklarhet i hennes familj att röra på sig.

När och varför började du träna?

- Jag började träna när jag var ganska liten, mest för att det är en självklarhet i min familj som är väldigt hälsosam. Och sen fick jag insikt i att det är väldigt naturligtvis för fysiken men även mentalt.

Hon fortsätter:

- Jag tror på att träning är nyckeln till mångas problem, eller i alla fall ett sätt att se saker klarare.

Jag ber henne utveckla hur hon menar när hon pratar om detta som en nyckel till att lösa många problem, och självklart har hon redan varit inne på det tidigare men Emma svarar artigt och tillmötesgående på min fråga om att utveckla hennes resonemang.

- Som jag sa innan så rensar det huvudet samtidigt som det ger bättre självförtroende genom bättre kroppskännedom. Och det ger såklart fysiskt också och man får något annat att lägga sina tankar på. Om alla hade tränat efter sina egna förutsättningar hade fler mått bättre.

Stänga av huvudet för en stund kan vara skönt, men hur menar du exakt?

- Jag menar att träning ger inget att spekulera i det är en uppgift som kräver alla krafter och då krävs fokus och en rak väg. I och med det får i alla jag perspektiv på allt annat skit som händer. Jag kan ta tag i det och släppa annat för i alla fall tre till fyra timmar i veckan.

 

Denna träning ger henne också fotfäste i andra situationer berättar Emma för mig. Men vad är det för träning som hon ägnar sig åt?

 

Fortsättning följer….

Jag har fått en lista från Totally som är en trogen tittare av slipsens-live. Som ni vet brukar jag få en lista levererad från Caroline varje vecka men nu får en tjej med mycket humor chansen och personligen tycker jag att listan är väldigt bra, eller vad säger ni?

---

Ute:

1. Besserwissar.
De som alltid tror att de har rätt, de som alltid dumförklarar en och himlar med ögonen. Vad. Är. Det. För. Fel. På. Er. Egentligen? Ibland vill jag bara skrika rätt ut "MEN VAD VILL DU?!" när jag träffar en besserwisser, men då förmodar jag att den skulle bara göra mig ännu mer irriterad genom att säga "och vad menar du egentligen? va?" åh, jag blir nästan irriterad av att bara skriva det. 

2. "Igelkottsfrisyren"
Det har alltid varit en gåta för mig hur man kan vilja ha ett stort, spretigt hår. Det är för det första inte ett dugg snyggt och för det andra ser man ut som en igelkott. Låt igelkottarna vara!! Are we clear? God damn it...

3. Smygreklam.
Att få en sådan kommentar, som till exempel "hej, fin blogg :) jag lägger till dig på bloglovin om du lägger till mig?" på sin blogg är något man bara suckar över. För om du nu gillar min blogg så mycket, varför måste jag lägga till dig också liksom? S-u-c-k. Pinsamt.

4. Naturkatastrofer.
Tänkte egentligen göra dessa listor endast oseriösa och flummiga men kändes ändå som att jag bara måste lägga naturkatastrofer på utelistan. Först Haiti, nu chile. Vad kommer sen? Allt är bara så fruktansvärt hemskt och man känner sig rejält bortskämd som bor i Sverige. Fan vad tur vi har alltså.

5. Provocerande bloggar.
Liiiiiiiite uttjatat tycker jag. För vi vet ju hur det går till som, eller hur? Det förvånar mig ändå att människor fortfarande blir provocerad utav till exempel Kissie som har sagt i intervjuer att hon just provocerar. Jag menar, vad är det läsarna inte förstår? Hela grejen är bara sååååå 2009.

---

Det är tur att radion erbjuder bra underhållning på morgonen. För vad skulle man annars göra? Själv lyssnar jag dagligen på Morgonpasset i P3 men jag vet ju att det finns massa andra som lyssnar på något av de andra som finns att välja på.

Lyssnar du på något speciellt varje morgon?

Denna dag gick det bättre att ta mig till stan vilket var tur. För idag har jag haft ett mycket intressant möte med VentureZone på Linköpings universitet. Verkligen spännande som kan hjälpa mig att utveckla det här med att blogga på ett bra sätt. Sedan ta det ett steg längre som jag alltid drömt om. Därför ska jag nu sätta mig ner och ta kontakt med massa personer som inspirerar mig. Och jag hoppas inte att ni missat vilka underbara personer som kommer medverka i kommande intervjuer.

Nästa alla har åsikter när det handlar om Sveriges bästa band, Kent. Ni vet säkert vilken sida jag står på i denna fråga och jag tycker ni också borde lyssna på bra musik för att förgylla måndag kvällen.

Vid det här laget vet ni ju att jag alltid gör mitt bästa för att leverera nya saker som ni kan ta del av och denna gång är det intervjuer som jag tänker på. Det är slut med den planering som jag publicerade sist men det fyller på med nya intervjuer och denna gång tänkte jag presentera fyra kommande. Självklart är det också en intervju varje vecka precis som vanligt, dock tillkommer intervjuer som kommer ske i slipsens-live. Det kommer bli väldigt spännande, men nog om detta. Här kommer följande fyra som ni kommer kunna läsa om den kommande tiden...

Tacka vet jag snön, inställda tåg och andra situationer som uppstår till följd av att vi har fått en riktig vinter för första gången på länge. Själv råkade jag ut för problem i helgen när jag skulle åka hem i söndags när alla tåg var inställda hela dagen, men jag hade tur. Hittade en buss som kunde ta mig hem vilket jag är glad över. Inte för att jag bara ville åka hem, hade inte haft något emot att stanna kvar, utan mer att jag faktiskt hade köpt en biljett som jag vill använda men inte kunde. Dessutom av praktiska skäll var jag tvungen att åka hem på grund av skola och annat. Jag vet många som fick sitta på en tågstation en hel dag utan att komma iväg som planerat.

 

Detta är inte roligt att råka ut för och man blir verkligen upprörd. Men inte arg utan bara tom. Tom på ord när det inte finns något att invända mot för det är ju ganska uppenbart att det inte går att åka med tåg. Snön ställer till det alldeles för mycket i vårt land här uppe i norra Europa. För vi bor ju faktiskt i ett land som alltid får snö varje vinter ändå kommer det som en chock.

 

Jag älskar att detta inträffar.

 

Nu kommer säkert många sätta sig mot det jag påstår när jag uttalar mig och älskar allt detta. Hur kan jag säga en sån sak när det sitter tusentals människor som inte kommer hem. Folk är totalt insnöade på många platser och kan inte ta sig till jobbet vilket i sin tur ställer till det mycket för alla inblandade. Det går ju faktiskt inte se något ljust i detta mörker, jo faktiskt. Snön lyser ju upp vår annan mörka och dystra tillvaro under vinterhalvåret. Dock är inte detta mitt argument till att jag hyllar snön som faller ner och sätter snurr på vardagen.

 

Tänk vad lätt det är att inleda en konversation med en helt främmande människa just nu, eller varför inte med någon vän när det blir pinsamt tyst. Inte någon gång tidigare har det väl varit lika enkelt att komma på ett bra samtalsämne att dra upp vid sådana situationer. Och visst går det prata om detta länge. Svar, ja. Ämnet går att vrida och vända på i alla olika former, antingen gnäller vi på SJ som inte kan sköta sina åtaganden. Eller annars gnäller vi på alla snöröjare som inte syns ute i samhället. Eller varför inte bli arga på dessa för de plogar igen just din parkeringsplats som du använder året om. Är det inte något av dessa områden där vi gnäller kan vi diskutera om hur det sett ut historiskt vad gäller snö och hur mycket det varit tidigare år.

 

Ni märker nog att det kan bli oerhört långa samtal när du är ute och fikar, åker buss eller bara umgås socialt med någon. Och vilken tur det är. Har vi någonsin varit lika sociala och haft samma åsikt? Kanske det men inte i lika stor utsträckning som just i denna stund.

 

Och allt har vi snön att tacka.

 

Håller du med mig eller inte?