Regnet slår mot rutan och ljudet av vattnets slag mot fönsterbrädan hörs tydligt och klart i rummet där jag sitter. I flera dagar har solen legat på latsidan och inte visat sig för oss, utan istället har det bara varit regn och åter regn. Vi säger att det här kallas för en typisk svensk sommar, kanske stämmer det också. Försvann inte även den här sommaren alldeles för snabbt? Nästan som när du lämnade mig för någon annan, gick inte allting väldigt snabbt. En sak som jag tänker på när jag har ljudet från regnet är hur många tårar som har fallit från min kind under sommarhalvåret. När solen stod som högst på himlen kunde jag inte njuta av det utan mina tankar var någon helt annanstans. Långt borta tillsammans med dig. Jag ville känna den där känslan av att få ha dig nära igen men det kommer inte ske. Inte med dig i alla fall även om jag alltid kommer ha dig i mitt hjärta.

 

Precis lika snabbt som solen försvann kom också en ny fantastisk person in i mitt liv. En person som precis som solen lyser gjorde dagen lättare. Allting gick väldigt snabbt plötsligt fanns hon bara där för min skull. Regnets slag hörs nu tydligare och mitt hjärta slår i samma takt som regnet. Det som jag trodde hade dött i och med dig började slå igen. Nervositeten. Pirret i magen. Känslan av tillit. Den kommer tillbaka till mig. Regnet som faller utanför mitt fönster bryr jag mig inte om, bara jag får vara med dig.

 

Om några få dagar kommer en av dina fantastiska texter finnas ute på internet och jag känner en stolthet. En trygghet. En glädje över att få skänka dig detta. Första gången vi pratade läste du upp en av flera dikter som du skrivit. Jag föll. Jag gick sönder. Innan tyckte jag att mina texter var bra, självgod jag vet, men här fanns en tjej som kunde skriva mycket bättre. Du imponerar på mig på ett sätt som ingen annan tidigare har gjort. Jag ser verkligen upp till dig.

 

Regnet avtar men mitt hjärtas slag slår för dig. Snart ses vi och jag hoppas allting känns lika bra då som nu.

Var ett bra tag sedan som jag la upp texten som Annika skrev om efter raggning, lika bra som alltid. Självklart väckte det också tankar hos mig när jag läste igenom det hon skrev om raggning som oftast ligger som ett ansvar hos killen. Vi lever i ett samhälle där allting ska vara allt mer jämlikt mellan kvinnan och mannen ändå finns denna stereotyp kvar av att det ska vara mannen som tar initiativet till kontakt. Är det inte väldigt konstigt egentligen?

 

Tjejer älskar att bli uppvaktade på alla sätt kan vi helt klart konstatera. Jag vet flera av mina vänner som hela tiden gör allt för att tjejen ska ha det så bra som möjligt. Det kan handla om alltifrån att bjuda på mat till småsaker i vardagen. Tjejer är säkerligen lika duktiga på att ge tillbaka på detta område när det gäller uppskattning. Ska jag utgå ifrån mig själv har jag också åtskilliga gånger gjort mitt bästa för att en tjej ska känna sig uppskattad och älskad trots det misslyckas jag nästintill varje gång. Det kommer till en viss gräns där det liksom tar stopp, att tjejen säger ifrån att det är bra. Helt enkelt är avvisande vilket Annika också tar upp. Självklart lägger jag ner när det kommer till denna punkt, kanske helt fel av mig.

 

Efter att jag läst det som Annika skrev inser jag att det kanske är målet för många tjejer att vi killar ska tvingas kämpa lite. Kanske är det en typ av utrensning från de killarna som bara är ute efter något tillfälligt och de killarna som verkligen kämpar för någonting på riktigt. Vad vet jag? Kan det vara så eller?

 

 

Annika, ge mig svaret! Eller någon av er som läser min blogg kanske har svaret på detta?

Folk runt omkring mig verkar ständigt ha bråttom. De bär på en stress över att ta sig bort. Bort härifrån. Ingen vill vara kvar längre. När man stannar upp för att studera alla andra är det bara massa fötter som rör sig i högt tempo framåt. Nästan så att de springer fram men ändå inte.  Jag undrar var de är på väg?

Varför har vi så bråttom? Jag försöker verkligen vara där och då.  Försöker befinna mig i nuet.

 

Nyligen gick från det gamla och in i ett helt nytt år. En sak som väldigt många pratar mycket om, det är nyårslöften här och förändringar där. Allting ska bli nytt med det nya året. Nyårslöften för att bli mycket bättre människor. 18-åriga Sara har som mål att få den där vackra kroppen till sommaren. 22-åriga Per ska bli bättre att hålla kontakten med sina vänner och 52-åriga Marie ska äntligen våga ta steget till studier igen. Våga bryta ett mönster och prova någonting nytt.

 

Hela tiden har vi en strävan mot någonting bättre bort från där vi befinner oss just nu. När jag stannar upp på min väg från punkt A till B är det extra tydligt. Är det vad livet går ut på? Har vi ett förhållande kan det alltid bli bättre, eller är vi ensamma vill vi träffa tjejer med stort T eller varför inte killen med stort K. På jobbet ska det uppåt, framåt och högre. En väg fram mot lycka. Men vad är lycka?

 

Svaret på frågan är olika från person till person, för någon kan det vara att äntligen kunna köpa den där tröjan man kollat på i en månad. För någon annan kan det handla om att kunna springa den där milen som man aldrig klarat tidigare. För ytterligare någon kan det handla om att äntligen inleda ett samtal med tjejen du spanat in i flera veckor.  Tänk att få det jobbet som man så länge drömt om, nu är det sant. Lycka är svårt att finna.

 

Hela livet är en jakt fram till vårt mål, att lyckas är någonting alla vill göra oavsett vad det handlar om. Jag kollar ut över folket som springer fram. De är på väg mot ett mål. Vem är egentligen kvar i nuet? En värld som vi springer som om det skulle vara i periferin utan vår uppmärksamhet.

 

Bra eller dåligt.  Det vet inte jag.

Som ni kanske har märkt så dyker jag upp lite här och där runt om på olika bloggar numera. Detta beror på att jag inte kan hålla mig på en plats för då blir jag väldigt rastlös. Kanske inte, men lite ligger det i denna förklaring. Om jag ska försöka förklara varför jag dyker upp på andra bloggar är för att jag älskar att synas helt enkelt. Nej, det är också fel svar. Anledningen är att jag tycker det är väldigt roligt med olika samarbeten av olika slag vilket ni också märker på min blogg här på slipsens då jag har mängder med gästbloggare. Dessutom är det underbart för då kan jag vidga mina vyer med olika ämnen som jag är intresserad av.

Det var aldrig mening att det skulle bli som det blev. Du och jag gick från två till en och kallade oss för vi, i all hast glömde vi bort verkligheten. I efterhand kan vi kalla oss för naiva men det som hände var underbart. Varje litet steg med dig, varje liten rörelse. En dag med dig var som en evighet. Som att tiden stannade upp.

 

Första gången jag fick dig att skratta. Första gången du fick mig att känna känslor, minns det som igår. Att gå från "du och jag" gick väldigt fort. Plötsligt var det vi och faktiskt var det vi mot världen. Ingen skulle kunna stoppa oss utan vi var helt enkelt för fantastiska för att någon skulle kunna plocka ner oss.

 

Men så en dag. Växte en osäkerhet fram hos oss båda. Tiden som vi försökte fly ifrån kom ikapp oss. Verkligheten. Vi förbyttes till du och jag igen men jag är lika glad för det. Jag kan ju bara tala för mig själv i detta fall.

 

Hela livet ligger framför oss, vi är unga och det här är bara början. Visst kan vissa dagar vara jobbiga men jag har lärt mig av uttrycket som säger "det som inte dödar det härdar". Det stämmer verkligen. Jag är starka nu än någonsin tidigare.

FÖRRA VECKAN SKREV Annika ett mycket bra och klokt svar på min fråga om att dejta tjejer. Precis som alltid har jag bestämt mig för att svara på det hon skrivit om genom att ge min syn på det hela. Och kanske kommer detta resultera i ett utmaning.

---

 

Jag ställde en fråga till Annika förra gången kring dejting och fick också ett väldigt bra svar från henne också. Nu ska jag också lyssna på hennes ord och göra som hon skriver. Jag är inte den som går ut speciellt ofta för att ragg men när jag väl går ut är det för att gå på något spännande event. Ett ypperligt tillfälle egentligen, men jag tycker det är helt fel miljö att ragga där. Min känsla av den miljön är inte att folk är ute efter något seriöst utan bara något roligt för tillfället. Precis som Annika också är inne på. Däremot var det några som kom med andra åsikter kring detta och när jag tänker efter är det ju faktiskt bra ställe att ta en drink med någon eller liknande. Däremot tror jag denna kultur skiljer mellan en småstad och en storstad (läs: Stockholm).

 

Flera gånger har jag också tänkt ta kontakt med tjejer som jag sett på gymmet eller på stan men det finns ett problem. Jag vågar inte riktigt ta steget till att gå fram till en tjej och inleda en konversation, känns bara onaturligt för mig. Vet inte riktigt varför det är så men det är helt klart något jag får jobba mer på under detta år. Samtidigt tror jag inte heller att man ska tänka på detta hela tiden som jag gör kanske men är man singel vill man ju träffa någon. Kanske låter konstigt men man vill faktiskt träffa någon, alla andra har ju någon. Kanske inte är så men känns bara så.

Kanske är det dags för mig att anta en utmaning med Annika, eller vad tycker ni? Hon får komma på något roligt som jag ska göra i uppdrag varje vecka för att utveckla mig själv som person. Ett bra förslag?

Jag får ofta tillfälle att skriva hos andra för att de gillar mina texter. Gillar mig som person. Detta är alltid roligt när tillfälle ges att skriva hos någon annan än sig själv, Då försöker att hela tiden dela med mig av min talang jag har till att skriva. En väldig gåva som jag är stolt och glad över men visst går det utveckla hela tiden. Så är det nog med allt när det handlar om talang.

 

Ett ord som jag får höra ofta är talang. Låter som att jag inte har någon självdistans när jag skriver detta, att ha talang är väl bra? Ja, det är ett bra ord samtidigt är det ett ord som får mig att rysa lite. Ett ord kan göra så mycket. Jag är välmedveten om att jag ska vara stolt över att få höra det ordet från människor i min omgivning, vilket jag också är på ett sätt samtidigt som det är lite press. Personligen tror jag att alla människor bär på en talang utan att veta om det.  Allt handlar om att hitta ett område som just du brinner för och älskar att göra.

 

Madicken vet jag är en tjej som älskar att vara med sina hästar, det kanske är hennes talang. Eller annars är hon vass på att skriva på sin blogg. Kanske är hon helt grym på att sjunga eller något helt annat. En talang på sitt sätt helt enkelt utan hon kanske får höra det varje dag.

 

Tänk på ordet talang. Har du fått höra det någon gång? Har du reflekterat över vad det egentligen innebär att ha talang för någonting? Kanske är det något väldigt nyttigt att reflektera över detta.

Kärlek. Ett ord som betyder så mycket, och vad det betyder för dig vet jag inte. Vad det betyder för mig vet inte du. Ändå är det något vi alla vill ha men vad det innebär är svårt att definiera. Ordet är som en drog. Något alla vill uppleva men är få förunnat.

 

När jag hade dig vill jag inte ha dig. När du var borta var du allt jag ville ha. Varför kan jag inte bestämma mig någon gång. Då var du här hos mig nu är du med någon annan. Kärleken försvann mellan oss. Den gnista som en gång fanns försvann. Som om någon hällde vatten på det vi hade. Ljuset som vi en gång hade bara slocknade. Ett hjärta träffade en annat. Ett hjärta var krossat.

 

Det tar tid att läcka en sådan sak. Kärlek. Gör ont men även ger det mycket till en när det är som bäst. Då fylls en hjärta av lycka. Hela kroppen känns lätt. Vardagen blir lättare. Kärlek. Så mycket och så lite.

 

Jag vill ha det igen.

Att växa upp i en småstad sätter sina spår, att bo på landet förändrar folk. Det har både sina för- och nackdelar att bo som jag gör. Jag trivs verkligen bra här men kroppen börjar fyllas av känsla. En längtan bort. Bort härifrån till någonting annat, någonting nytt. Det sägs att bakom horisonten finns någonting spännande och nytt. Där bakom väntar nya utmaningar.

 

Dagarna går. Nätterna lika så. Dygnets alla timmar är likadan. Från måndag till fredag. Från lördag till söndag. Att vara kvar i något gammalt. Nu är det dags att upptäcka nya vägar. Gå på nya stigar. Få uppleva någonting nytt.

 

För min del är det som ett driv framåt, att lära känna nya människor. Upptäcka nya sidor hos mig själv. Precis som en jakt. En ständig jakt. Något som går att se som negativt, aldrig vara nöjd, aldrig kunna vara nöjd med det jag har. Men istället älskar jag detta liv. Göra vad jag vill. Gå de vägar jag vill gå. Ett driv.

 

Det är mitt mål. Det är min väg.

Himlen är blå när jag vaknar och ser ut genom mitt fönster. Det är återigen dags att ge sig ut i det vackra vädret för att suga in den friska luften. En nystart känns det verkligen som. Att någonting nytt är på gång bakom hörnet. Något som döljer sig bakom bergets kant i form av en stor sol som stiger uppåt. I solens skugga skapas färger i himlen. Rött, gult och orange. Känns som att jag befinner mig mitt i ett vykort, men det är min verklighet. Jag är mitt i det. Där och då.

 

Vinden blåser mot mig där jag sakta tar mig framåt. Att termometern visar minus 20 grader bryr jag mig inte om. Jag trivs av att befinna mig i nuet. Det biter i mitt ansikte av kylan som slår mot mig.

 

Frihet. En känsla av att vara fri sprider sig i kroppen. Som att bara vara i stunden. Att njuta av att bara få vara den jag är. Mitt i frihetens behag.

 

Där är jag. Bara jag mot nya vägar och möjligheter. I början av något.

Även detta år börjar gå mot ett slut precis som alla andra år gör. För ett år sedan befann jag mig i Åre när jag skrev en summering av 2009, Åre har istället blivit Sälen. När jag nu sitter här ser jag tillbaka på ett år som började helt underbart när jag träffade en vacker flicka från Västerås. Något som tog slut när vi växte ifrån varandra och det är nog första gången jag fått uppleva kärlek återigen.

 

Då, när jag befann mig mitt i att allting tog slut mellan oss kände jag bara sorg och var väldigt nere efter att vi gick skilda vägar. Nu i efterhand ser jag det mer som något positivt, det gjorde mig starkare och bäst av allt är att vi fortfarande kan vara vänner. Ser bara framåt mot att träffa någon ny fantastisk tjej något som också kommer hända. Försöker att inte skriva speciellt mycket om mitt privatliv, samtidigt vill jag bara klargöra detta för er som läser. Jag bär inte på en sorg för detta förhållande längre utan lever mitt liv nu och kommer alltid göra. Man lär sig av sina misstag som Kalle skrev, kan skriva upp mig på den listan.

 

Sommaren blev det bästa på flera år när jag jobbade på med samma jobb som förra året och sedan blev det en resa till Slovakien där jag fick uppleva något riktigt roligt. Nära döden upplevelsen som jag alltid kommer ha med mig i mitt minne. Det blev även en resa till Stockholm under juli med min kusin Eddy, något som var riktigt roligt. Kände mig som ett litet barn igen när vi gick runt på Gröna Lund. I slutet av sommaren blev det också Blog Awards, vilka fantastiska bloggare det finns. Alla är så öppna, trevlig och alldeles fantastiska. Kommer till det senare.

 

Skolan rullade också igång under sensommaren, augusti, något som har gått riktigt bra hela hösten.  Tillsammans med Rickard har jag skrivit en C-uppsats som nu också är färdigställd. En spännande resa från start till mål. I vår väntar praktik som också avslutar mina studier. Känns riktigt skönt att komma ut i arbetslivet. Riktigt underbart! Under året var jag också en av de drivande till att starta upp en webbtidning där jag idag är chefredaktör, men det kommer jag sluta med under våren för att släppa fram nya och skapa nya projekt.

 

Detta går hand i hand med bloggen som också har utvecklats oerhört mycket under 2010. Ni som läst min blogg under en längre tid minns säkert att jag förra året skrev om min framtid som bloggare. Detta skulle bli mitt sista år. Det är fel. Helt fel. Slipsens har fått väldigt många läsare, inte i samma klass som de stora men varje unik läsare betyder mycket för mig, ni har fått mig att tänka i andra banor. Vad spelar det för roll om man har 700 läsare i veckan eller 140 000 läsare, för mig spelar det egentligen ingen roll. Huvudsaken är att man har roligt när man gör det. Där ligger nyckeln. Det ska jag hitta tillbaka till under 2011.

 

Flera spännande projekt är på ingång som kommer märkas här på bloggen under en snar framtid. Tillsammans med alla mina gästbloggare ska något helt nytt skapas i blogosfären. Det kommer också resultera i ett magasin, något jag kommer utveckla under januari och februari. Jag ser verkligen fram emot ett nytt år med allt vad det innebär.

 

Nya tag, nya möjlighet.

 

Välkommen 2011 och Gott Nytt År alla läsare!

Annika har väldigt rätt i att många killar inte tänker speciellt mycket men i många fall kan det också vara så att även vi tänker alldeles för mycket, precis som tjejer. Skillnaden är den att vi vägrar erkänna det för andra för att inte framstå som fåniga och larviga. Jag kan ju utgå ifrån mig själv som exempel, jag tänker alldeles för mycket, och det får jag höra rätt ofta också. Det har alltid varit så att jag har varit en person som bär på mycket tankar men på senare tid har jag börjat prata med folk om vad jag tänker på. Tidigare har jag stängt det inom mig. Och jag börjar faktiskt märka att det är fler killar som är precis som jag.

 

Väldigt intressant att Annika tar upp det där exemplet med att gå och shoppa vilket väldigt många killar avskyr att göra, och gör man det får man en stämpel av att vara homosexuell. Jag vet det kan vara lite generaliseringar här i mina åsikter, det får ni ta.  Precis det som hon skriver om känner jag igen så väl från att man går med tjejkompisar på stan eller när jag gått med flickvännen. En standardfråga är, ”Ser jag för tjock ut i den här” och vad ska man svara på den frågan? Det är ett stort mysterium för där finns inga bra svar egentligen. Svarar man att ”ja, det gör du” blir hon ledsen, eller svarar man ”nej, den sitter bra” tror hon att man säger det bara för att man vill gå vidare. Det där är ett stort dilemma som vi killar bär på mot tjejer. Men vi är nog likadana också, tror jag. Att få bekräftelse från en tjej är något som gör en glad och lycklig. Och vem vill inte vara det?

 

Samtidigt tycker jag inte att man ska vara som alla dessa ideal för det är faktiskt ingen tjej som är som dem, alla är unika på sitt sätt och det gillar jag. Vet att andra gör det också. Sedan tycker jag inte att man ska spela något spel mot den andre perso nen utan bara vara ärlig hela tiden för det kommer man långt på.

Sedan vill jag slänga iväg en fråga till Annika. Hur tar man det där första steget till att börja dejta en tjej?

UNDER ÅRET HAR det blivit mycket intervjuer här till bloggen, men även för webbtidningen som jag är chefredaktör för. Något som jag ser som en stor utveckling i min väg fram till ett mål som journalist. Det finns en intervju som jag blev väldigt nöjd med under året. En artist som spelats mycket på P3 under året, som jag också haft förmånen att träffa. Britta Persson. Ett speciellt samtal hade jag med henne som jag minns än idag, riktigt trevlig person. Och ja, det blev en väldigt lyckad intervju som ni kan läsa.

Väldigt symboliskt att jag skriver en text om att lyckas med kärlek där jag pratar om att våga misslyckas. Skriver den, känner mig nöjd. Då. Då händer det som inte får hända, min dator får rycket och stänger av sig. Så långt kom jag med att skriva min text om att våga. Jag ger inte upp denna gång. Utan ta steget från att drömma till att fullfölja en dröm jag har. Tydligt svar från min sida. Inte en chans att jag vågar utmana det som är utanför mitt säkerhetsområde. Det som är utanför min kontroll vågar jag inte närma mig.

 

Denna gång gör jag det. Du är tjejen som jag alltid drömt om men aldrig vågat ta kontakt med. Jag närmar mig dig på ett sätt som jag bara sett på film och du ger mig småvinkar. Det här kommer gå vägen. Jag vågar ta steget med dig. Ett leende. Några ord. Vi är där. Dina ögon är de vackraste jag har sett. Din röst är som en sommarvind. Vad dina ord säger bryr jag mig inte om. Bara du är mig nära.

 

Friskt vågat hälften vunnet brukar man säga. Jag har vunnit allt. Efter att jag vågade ta steget hände något. Jag släppte in dig i min värld och nu är jag en del av din. Är det här nyckeln ligger?

 

Våga vinna. Våga förlora. Våga göra bort sig. Våga bjuda på sig själv.

Tre enkla ord som jag aldrig kommer ta ur min mun. Tre ord som kan betyda så mycket, men också så lite. Bara tomma ord som inte betyder någonting. Jag trodde jag visste vad det betydde men jag hade så fel. Tre ord som egentligen inte spelar någon roll. Dessa ord förstörde mig en hel sommar, fick mig att vilja tro. Fick mig att hoppas. Orden var just bara ord utan känsla. Jag viskade till dig och du viskade tillbaka. Det betydde så otroligt mycket.

 

Tre enkla ord som jag aldrig kommer våga tro på igen.

 

Jag älskar dig.

Även fast snön faller utanför är det en känsla av sommar som återfinner sig i min kropp så fort musiken går igång. Skivan jag lyssnade på under hela sommaren var Oskar Linnros och nu får jag höra honom igen. Från kylan in i värmen som Winnerbäck sjunger, det här verkligen så. Jag har vandrat på Norrköpings gator fyllda med snö för att ta mig hit. Kommer tänka på alla gånger skivan gått varv på varv i bilen varje biltur in till jobbet.

 

Midsommardagen. Jag vaknar upp trött och nedstämd över att tvingas gå till jobbet tidigt på morgonen. På med skivan och allt är löst.

 

Varje liten takt, varje textrad lärde jag mig ut och innan. Att från och med du skulle bli sommarens låt visste jag redan, i alla fall för min del, varje ord i den beskriver min sommar till punkt och pricka.

 

Efter att ha lyssnat på skivan en hel sommar blev jag infann sig en känsla av att du förknippades med den, därför stoppade jag undan den en period. Klarade inte av allt helt enkelt, blev för mycket. Lite som Linnros själv sjunger ”Mitt namn är mycket och jag vill ha mer…”

 

Nu när den åter kommer fram är det den där glädjen som infinner sig. Inte det mörka som jag såg då. Nu är allting annorlunda, jag ska ta mig genom eld och skapa någonting nytt. Här och nu. Från och med du.

 

Innan dig brukade jag vara en person som såg det ljusa i allting. Den som alltid såg något positivt i allting som hände. Om alla andra var deppiga och nere var det alltid jag som fick folk att vara glada, utan problem. Det var jag som fanns där för dig när du var nere under isen. När du var nere för räkning fanns jag där för dig. Nu är det inte så längre. Du kom in i mitt liv, jag gav dig nyckeln till mitt hjärta. Du tog din chansa att krossa det. Mitt positiva inre är sig aldrig likt sedan dess.

 

Ett krossat hjärta kommer läcka men det tar tid.

 

Det tog också tid för mig att komma över sviket, nu står jag där igen i ruta ett inför någonting jag inte kan veta säkert. En osäkerhet precis som i början. Kan jag lita på dig? Jag har ingen aning, efter att jag spelade mina kort mot dig har denna osäkerhet blivit större. Hitta tillbaka till grunden som jag hade tidigare när mitt hjärta var fyllt av glädje. Nu kan det kännas långt borta. Men en dag kommer det tillbaka.

 

Då är allting som förut. Precis som det en gång varit, precis som det alltid kommer att bli.

Vinterlandskapet ligger framför mig. Det är vit snö som fallit från en himmel som nu är blå. Här är bara du och jag, helt ensamma. Det är en känsla av frihet som infinner sig. Någonting jag inte känt på väldigt länge. Inga krav. Inga måsten. Bara du och jag i lugnet. Kan inte bli så mycket bättre. Där och då spelas detta på radion som bidrar till vår känsla….

 

Väldigt symboliskt att jag skriver en text om att lyckas med kärlek där jag pratar om att våga misslyckas. Skriver den, känner mig nöjd. Då. Då händer det som inte får hända, min dator får rycket och stänger av sig. Så långt kom jag med att skriva min text om att våga. Ska jag ta steget från att drömma till att fullfölja en dröm jag har. Tydligt svar från min sida. Inte en chans att jag vågar utmana det som är utanför mitt säkerhetsområde. Det som är utanför min kontroll vågar jag inte närma mig.

 

Denna gång gör jag det. Du är tjejen som jag alltid drömt om men aldrig vågat ta kontakt med. Jag närmar mig dig på ett sätt som jag bara sett på film och du ger mig småvinkar. Det här kommer gå vägen. Jag vågar ta steget med dig. Ett leende. Några ord. Vi är där. Dina ögon är de vackraste jag har sett. Din röst är som en sommarvind. Vad dina ord säger bryr jag mig inte om. Bara du är mig nära.

 

Friskt vågat hälften vunnet brukar man säga. Jag har vunnit allt. Efter att jag vågade ta steget hände något. Jag släppte in dig i min värld och nu är jag en del av din. Är det här nyckeln ligger?

 

Våga vinna. Våga förlora. Våga göra bort sig. Våga bjuda på sig själv.

Börjar tröttna på det här att alltid hitta massa bloggar där de uttrycker sin kärlek till pojkvän eller flickvän. Absolut inget fel med det egentligen, men har man varit ensam så länge sätter det djupa spår. Aldrig våga släppa någon in i det innersta rummet. Alltid hålla ett visst avstånd till andra människor, bygga upp en fasad ut mot andra. Långt där inne är det inte så perfekt som allting verkar. Långt där inne gnager en osäkerhet, en känsla av att inte räcka till.