Det är dags för lite bra musiktips igen och jag hoppas ni har haft en fin dag eller om ni läser detta tisdag morgon att ni sovit gott. Jag har som sagt börjat ge lite mer musiktips här på bloggen och ni kan enkelt lyssna på det genom att trycka på bilderna som kommer det upp i Spotify. Tidigare har jag ju kallat det för överraskningar men det har jag slutat för då förstod ingen. Även denna gång är det svensk musik som gäller men lite blandning av.. Melissa Horn och Familjen. Den förstnämnda lyssnar jag mycket till just nu faktiskt så även med Familjen. Känner igen mig så väl i det Melissa Horn sjunger och vackert är det.


Melissa Horn

Familjen

Ny vecka och nya tag! Så brukar jag väldigt ofta skriva och nu menar jag det mer än jag någonsin tidigare menat det faktiskt. Vi har även kommit i en ny månad, snart, och det innebär att vi ska få till en ny panel. Under maj har vi kunnat läsa svar från Sandra, Dusko och Samira. Nu är det dags att få fram nya personer som ska få svara på lite frågor under hela juni. Tanken var att jag skulle dra detta i slipsens-live men eftersom det inte blivit några sändningar får vi göra det på ett annat sätt. Redan nu har jag 8 personer som är intresserade av att vara med vilket innebär att det finns några platser kvar. Jag ska ha 3 personer till som är intresserad och det du behöver göra för att vara med i dragningen skicka du ett mail till mig på [email protected]. Ni kan ju alltid läsa gamla paneler och se vad det innebär..

Idag när det är söndag tycker jag att ni ska njuta av det vackra vädret som har kommit. Kanske är det här för att stanna denna gång vem vet... Jag tror inte ens SMHI vet hur det kommer bli med vädret de kommande dagarna, allting är så osäkert. Jag skulle även vilja tipsa er lite om bra musik som ni kan lyssna på när ni sitter i solen och njuter. Som ni redan vet är jag väldigt frälst i Svenskmusik och så även denna gång. För alla er som har spotify behöver ni bara trycka på bilderna nedan så kommer deras album upp... Ni får gärna säga vad ni tycker om musiken också.

Ja så tror jag det hette en gång i tiden, Eurovision Song Contest. En stor händelse på TV. När TV bara hade en kanal, och direktsända program från Europa alltid började med Eurovisions-testbilden.  En strikt hallåa som presenterade programmen, alltid i bild mellan varje program.

De tävlande var festklädda, dvs oftast långklänning eller snygg kostym. Uppsträckta till max. Varje land sjöng på sitt språk. Och juryn bestod av expertgrupper, från varje land.

*Twelve points goes to…

 

Det var då det. Idag vet vi ju alla att det ser annorlunda ut. Inte så konstigt, för utvecklingen har ju gått framåt. På alla plan. Jag är inte rätt person att säga om det är till det sämre eller till det bättre. Men mycket har hänt, det kan vi ju konstatera i alla fall!

 

*April, april    -   Waterlo

 

Musiken är ju en helt annan idag. Tekniken likadant. För, låt säga drygt 40 år sen, var man tvungen att uppträda ”här och nu” med musiken . Idag finns hur mycket möjligheter som helst att få till det. Jag tänker inte ens gå in och fundera över all teknik som finns att tillgå. (Som alltid – på gott och ont). Men det betyder ju inte att musiken varken blivit bättre eller sämre, egentligen.  Smaken, ja den vet vi ju alla, är delad och kraven blir högre. Tack för det!

 

*Blixtar och dunder   -   Färgsprakande ljussättning

 

Har inte lyssnat på årets ”inför-program” på TV, men har tänkt se åtminstone stora finalen från Oslo. Ska bli spännande att se/höra vad Europa hittat på i år. Och om Sverige kommer till finalen. Variationen på senare år har ju varit enorm. Häftigast var nästan för några år sen när Lordi från Finland vann. De hade kanske inte allt, men mycket emot sig; språket, musikstilen, kläderna. En sak är säker, efter det har det varit liknande låtar med i uttagningarna varje år. Så nog kan man kalla dem ”dörröppnare” i alla fall.

Dessutom är det ju inget fel på Finland - där man tillbringar en del av sitt liv varje sommar J

 

*Heja Sverige!  -  Heja  Anna Bergendahl!

 

Undrar lite var utvecklingen varit störst egentligen. I musikstilarna eller klädvalen? Klädmodet i dag skulle jag vilja kalla Sparsamt. Alltså så lite tyg som möjligt. Det var allt om det, förstår att jag är ute på hal is. Men snälla ni, tänk på att jag inte är 20 längre, så ha lite förbarmande med mina åsikter. Tack snälla!

 

I årets svenska uttagning har jag fastnat riktigt rejält för Jessica Anderssons låt, en ballad. Ligger just nu på Svensktoppen och spelas rätt ofta på min kanal - P4.

Egentligen har det skett en ganska kraftig utveckling i min musiksmak med åren. Den första skivan var Casatschok (minns inte med vem, och skivan var väl så där om jag ska vara ärlig), en skiva som jag vann i en utlottning i ungdomstidningen (!) Bild-Journalen nån gång i slutet på 1960-talet. Det ni, det var en rejäl start i musiksamlingen. Vinylskiva! 45-varvare! Vinst! Så säg inte att jag inte gör framsteg i smak och kvalitet, trots allt.

 

Har jag gjort bort mig nu, med de här åsikterna undrar och

Hälsar Faster Gunhild

 

 

Staden börjar vakna till liv och inse hur bra årets upplaga av IFK Norrköping är men då kommer bakslaget. Först en förlust borta mot Ljungskile, ett lag om inte är speciellt roligt att möta. Det tyngst är ändå inte själva förlusten utan de skador som laget dragit på sig. Målskyttarna för säsongen är skadade, det är nu det blir intressant och se vilka som kliver fram och levererar så det kan bli fler segrar. Jag är lite fundersam kring om det verkligen finns någon i truppen som håller samma klass som Russel och Hasani. Frågan kvarstår.

 

Att ett lag alltid får en svacka under säsongen är självkart men typiskt nu när staden äntligen börjat upptäcka att det faktiskt går att se bra fotboll. De matcher som jag har sett denna säsong har varit oerhört underhållande och vilka segrar det har varit. Ta till segern borta mot Hammarby på Söderstadion. Hur underbart är det inte att få vinna där inför storpublik, även om Bajen inte går speciellt bra i serien. Eller vad sägs om hemma premiären mot Öster där det slutade hela 3-0(!) till hemmalaget Norrköping. Eller ännu bättre när satsande Jönköping Södra kommer på besök i tron om att kunna ta 3 poäng. Så fel de hade. Totalt utspelade i andra halvlek och en ny seger med 3-0 som lika gärna kunde slutat med 5-0 eller 6-0. Vilken fin start.

 

Som supporter känns det äntligen bra när man kan krypa till sängs varje kväll som en serieledare. En känsla som man inte får uppleva speciellt ofta därför gäller det att njuta till fullo. Idag är det också en viktig match hemma mot tvåan Syrianska vilket kommer bli oerhört spännande. Själv kan jag inte gå på match eftersom jag jobbar, men som trogen supporter kommer jag följa det över internet slaviskt. Min känsla är inte bra denna gången faktiskt.

 

Förhoppningsvis kommer folk nu äntligen söka sig upp till Nya Parken för att se den blå stjärnan, IFK Norrköping, spela på lördag. Tyvärr tror jag faktiskt att de kommer bli besvikna när de för första gången kommer förlora på hemmaplan. Om vi har tur har jag helt fel, och det hoppas vi på.

 

---

 

Noteringar från superettan

 

*** Alla de tänkta topplagen hänger på i toppen i form av Syrianska FC, GIF Sundsvall och Örgryte men vad händer med Hammarby? ***

 

*** Ljungskile ligger sjua i årets tabell så långt med en målskillnad på 4-3 och det tycker jag är väldigt sjukt faktiskt. Snacka om att spela efter sina resurser. ***

 

 

*** Hur länge kommer Bajenfansen klar av att det går så dåligt för laget från Söder? ***

 

*** Intressant matcher i helgen när tabellettan IFK Norrköping tar sig an tvåan Syrianska och samma dag tar Sundsvall, trean, emot Örgryte som befinner sig på fjärde plats. Kan det bli mer spännande? ***

 

 

Nästa vecka utlovar jag en summering med Frida och Sandra…

Äntligen har jag utrymme att andas! Veckan har varit den värsta veckan på väldigt länge så långt. Skolan är inne i slutfasen, jag har börjat jobba och vissa saker har hänt som påverkat mig väldigt mycket. Som ni säkert har märkt har jag inte hunnit med att svara på era kommentarer men jag lovar att jag kommer att göra det i helgen. Igår när jag var ute med mina vänner så prata vi lite om min blogg och då kom de hårda orden "Känns som att den har tappat lite faktiskt". Egentligen vet jag att det inte är något att bry sig om för det är faktiskt bara ett intresse ändå bryr jag mig lite om det. Men inte mycket, inte så att jag har svårt att sova på nätterna bara för att bloggen har tappat. Långt ifrån!

Det finns viktigare saker här i livet har jag faktiskt insett under denna vecka. Allt detta är så svårt att beskriva eftersom jag inte vill hänga ut hela mitt privatliv. Men ni som är vän med mig vet vad jag talar om när jag skriver ner detta.

Min rädsla för att såra någon har varit enorm denna vecka och därför har jag inte heller vågat skriva något som kan vara känsligt. Skulle jag göra det hade jag haft svårt att sova om nätterna för jag vill faktiskt inte träffa så hårt att någon blir ledsen utan jag vill med mina texter få folk att tänka lite. Ibland lyckas jag med detta, låter självgod nu, men ibland misslyckas jag. En sak har jag också insett, jag trodde jag var bra på att formulera mig i skrift men det finns en person som är grym på detta.

Vad tycker du om att jobba som modell då?

- Det har alltid varit en dröm för mig. När jag var liten satt jag alltid och tittade på Top model och drömde mig iväg och dagen jag fick mitt första modelljobb kommer jag ihåg att jag blev så lycklig att jag satte mig ner för att inte svimma , haha. Nu tycker jag det verkligen är jätteroligt och vill gärna hålla på med det så länge jag kan!

 

På din blogg delar du med dig av din vardag. Hur kom det sig att du började blogga?

- Jag har alltid älskar att skriva och när jag var yngre drömde jag till och med om att bli författare! En dröm som inte brinner lika starkt just nu. Men genom att blogga kände jag att jag kunde skriva av mig om vad jag gjorde och tänkte på och även få läsa vad andra skrev. I början skrev jag inte alls om mode utan bara om min vardag. Modeintresset är något som vuxit fram den senaste tiden.

Vad drömmer du om att skriva då? Och var får du din inspiration?

- När jag var yngre drömde jag alltid om att skriva en barnbok. Jag har alltid älskar att skriva och har oftast en väldigt barnslig fantasi. Därför min barnboks dröm. Nu är denna inte lika stark som den var innan , men jag älskar fortfarande att skriva och uttrycka mig i ord. Inspiration till min blogg får jag oftast från andra bloggar, människor i min omgivning, tidningar, filmer m.m. Allt möjligt omkring mig!

 

Får du mycket kommentarer om ditt hår?

- Haha , jo jag får ofta frågor om hur jag fixar mitt osv. Om jag använder locktång eller har löshår. Nu är det såhär att mitt hår är väldigt lustigt och kryllar sig när det blir fuktigt. Så fort det blir fuktigt utomhus betyder detta att precis alla små hårstrån blir lockiga och det ser nästan ut som jag har afro .. Men genom att lägga lite vatten i det på morgonen får jag lockar som jag vill ha. Det är inte mycket mer än så jag behöver göra.

 

Hur har du lyckats få så fint hår?

- Haha , det är nog bara att tacka gudarna tror jag. Förut hade jag inte alls likadant hår som jag har nu , utan det var mycket kortare och platt . Däremot har det alltid kryllat till sig när det blev fuktigt, och det tar jag nytta av nu ! På morgonen använder jag en sådan sprayflaska man har när man stryker kläder och ska spruta vatten, till att fukta ner mitt hår lite. Efter detta låter jag det torka och vips så har jag liv i håret! Därefter sätter jag i lite mousse för att lockarna ska hålla sig hela dagen och sedan är det inte mer med det.

Var ser du dig själv om 5 år?

- Gud, detta var verkligen en svår fråga . Jag hoppas verkligen att jag sysslar med något som jag verkligen trivs med och gillar. Eftersom jag inte har en aning om vad jag ska göra efter gymnasiet är denna frågan ganska svår att svara på. Jag funderar på att resa en del efter gymnasiet och efter det kanske börja plugga något.Så vem vet ,kanske sitter jag och läser till något eller jobbar jag,eller reser, eller något annat.

Om du för drömma fritt vad gör du om 10 år?

- Om tio år kommer jag vara 27 år. Då hoppas jag att har hittat en man jag vill spendera mitt liv med och förmodligen börjat fundera på att skaffa barn , om jag nu inte redan har. Det beror lite på hur livet ser ut då. Jag hoppas att jag har ett jobb jag trivs bra med och tycker är roligt. Jag har just nu igen aning om vad jag vill jobba med när jag blir äldre så tyvärr får den delen vara blank just nu och jag hoppas på att jag någon gång under resan kan hitta ett yrke som jag tycker hade passat mig bra.

Denna vecka får du möta Matilda i veckans intervju. Vi har kunnat se hennes blogg på listan över mest aktiva under en längre tid nu och snart kanske vi får se henne på mest besökta. När jag intervjuade henne pratade vi om alltifrån hår till mode men även mer personliga saker. Så missa inte chansen att lära känna Matilda bättre här på Slipsens.

Snabbfakta

Namn: Matilda Andersson

Ålder: 17 år

Bor: Malmö

Hur skulle du vilja beskriva dig själv?

- Oj ! Klurig fråga det där . Jag skulle nog vilja beskriva mig själv som en ganska strävande person. Om jag sätter mig in i någonting så vill jag inte göra det annat än till min fulla potential och jag ska göra det till slutet. Jag har alltid haft väldigt hög press på mig själv och tvingat mig att alltid göra mitt bästa i situationer jag känner har hjälpt mig en del. Som till exempel betygen från grundskolan där jag gick ut med alla mvg och inte hade nöjt mig med något annat . Tyvärr är jag också en person som tar åt mig väldigt mycket . En liten kommentar slår mig i magen och lämnar en jobbig känsla under en lång tid. Kommentarer jag får på min blogg som är negativa om det jag gör , slår mig tyvärr hårdare än vad de egentligen borde .Dock är jag också en person som bryr mig väldigt mycket om personerna i min omgivning och vill de endast det bästa . Jag skulle aldrig med mening kunna göra en fluga förnär och jag hoppas att jag aldrig gjort det ;) Slutligen skulle man väl också kunna säga att jag är väldigt positiv av mig. Jag försöker alltid ha en positiv inställning till saker och se det ljusa i situationer .

Har du alltid haft höga krav på dig själv? Var kommer det ifrån?

- Jo, tyvärr så har jag väldigt höga krav på mig själv och vill ofta mer än vad jag klarar av. Jag har alltid haft målet att när jag gör något ska jag göra det till hundra procent, och om resultatet inte blir så bra som jag föreställt mig blir jag oftast besviken, även om jag gjort mitt bästa. Ärligt talat vet jag faktiskt inte var detta kommer ifrån. Jag har alltid varit väldigt målmedveten och kämpat så detta med höga krav är nog något som är väldigt ingjutet i mig.

 

Skulle du kunna berätta lite mer om vad du gör om dagarna?

- Eftersom jag bara är 17 år så går jag i skolan på dagarna . Jag går i ettan och läser internationell ekonomi på Malmö Borgarskola. Eftermiddagarna brukar oftast spenderas en stund i stan och därefter hemma med bloggen och läxor.

 

Har du alltid varit intresserad av ekonomi?

- Jag har alltid tyckt att ekonomi är något som är bra att kunna både för dig som privatperson och i allmänheten. Även om jag kanske inte kommer jobba med detta i framtiden är det bra att kunna för min egen vinning i framtiden och det är bland annat som jag läser ett program med inriktning ekonomi.

Tränar du någonting eller så?

- Sedan jag var ungefär 3 år har jag varit en riktig dansnörd och brinner verkligen för detta ! För några år sedan dansade jag i princip varje dag och var övertygad om att det var dansare jag skulle bli när jag blev stor. Dock kände jag senare att min kropp aldrig skulle klara av en karriär inom dansen och jag valde ett annat spår. Men jag har såklart hållt kvar vid min dans och nu blir det träning tre gånger i veckan med balett , jazz och stepp. Jag dansar nere i Höllviken på en dansstudio som heter Marijazz. Hos denna läraren har jag dansar sedan jag var ungefär sju år.

Det är bara dans som du ägnar dig åt, ingen annan träning?

- Jo jag tränat faktiskt lite annat också. Mest är det såklart dans jag ägnar mig åt men det blir även lite gruppträningar då och då för att få upp konditionen lite. Jag har ganska svår astma så det är oftast svårt för mig att gå ut och springa eller liknande utan jag får träna på lite annat vis.

 

Du jobbar som modell, har du gjort det länge?

- Det är faktiskt inte förren nu på lite senare dagar som jag verkligen tagit tag i modellandet och lagt krut på det. Innan dess har jag bara gjort lite småjobb då och då när jag blivit tillfrågad , men nu har jag en agentur och hoppas därigenom få mer jobb. Jag gjorde mitt första modelljobb för Lexington Clothing hösten 2008 och därefter har det bara rullat på!

Fortsättning följer...

Veckan går snabbt och nu är det redan torsdag, själv går jag bara runt och tänker på en sak om dagarna. Ni som känner mig vet säkert vad det är jag syftar till, har så svårt att smälta allt och jag vill absolut inte ta upp det här på bloggen just nu i detta läge. Som ni märker har också bloggen blivit lidande av detta vilket jag vill be om ursäkt för men mår inte jag bra mår inte bloggen bra. Idag kommer i alla fall en intervju som alltid varje torsdag.

 

När det gäller bloggen kommer jag inte sluta skriva även om det kanske blir lite mindre med det, eller innehållet håller inte lika hög klass som tidigare. Jag erkänner! Mina tankar bara far runt i andra banor just nu, plus att skolan är inne i en slutfas vilket också gör mig mer förvirrad och ledsen. Allt som händer nu påverkar mig och gör att jag inte kan skriva överhuvudtaget. Jag har massor som jag vill skriva men jag är livrädd för att det ska träffa fel hos någon eller några och göra någon ledsen.

 

Kanske bäst att jag ännu en gång förtydligar att alla mina texter är fiktiv och syftar inte till någon speciell person, i de allra flesta fall. Kan finnas undantag också men överlag är det bara fiktivt för att se om någon annan känner igen sig i det jag skriver. Där vill jag träffa och få höra era åsikter.

 

Men nu vet ni lite mer om hur läget är med mig och det är väl ok, jag kämpar på och tar mig tillbaka.

Vinden rycker tag i mitt hår när jag i högt tempo rör mig framåt. Publikens jubel gör att allting går mycket lättare och mina ben känner inte av tröttheten. Men egentligen ska det inte gå att springa så snabbt som jag gör med den lilla träning jag har. Ändå går det riktigt bra och jag bjuder på ett litet leende. Jag ser någon jag känner mitt i folkvimlet och vinkar lite diskret utan att få någon respons tillbaka, men jag bryr mig inte om det. Istället glider jag vidare i mitt tempo i mina orange svarta Nike skor. Allting känns så bra. Det bara flyter och jag har ingen känsla av att krafterna skulle ta slut.

Men så plötsligt kommer den där känslan ikapp mig. Helt min kropp känns orkeslös och tom, precis som att någon tryckt på knappen. Knappen till all min kraft som är som bortblåst.

 

Vinden vänder och nu går allting tungt. Allt det som jag en gång hade under träningen är som borta nu finns bara det tunga. Mina tankar som var så ljusa och glada finns inte längre kvar. Istället tänker jag ”Jag orkar aldrig” och det gör jag inte heller. Alla runt om mig som tidigare så väldigt trötta ut bara glider ifrån mig och nu är det jag som är i underläge. Och inte vet jag vad jag ska göra utan det är bara att gilla läget. För snart kanske det kommer igen.

 

Det där flowet.

Nu rullar jobbet igång igen och det samtidigt som skolan är inne i slutfasen. Kanske lite jobbigt, eller ska man säga väldigt jobbigt men det är bara gilla läget helt enkelt. Sitter här och har precis ätit frukost för att sedan hoppa in i bilen för en lång dag, först jobb följt av skola och avslutningsvis träning. Kör rätt hårt nu om dagarna. Många kanske undrar varför jag också lägger in träning så efter en hektisk dag men det är faktiskt därifrån man, eller jag, får energin till att klara av dagarna. Sedan att jag har underbara vänner gör mycket också!

Vad ska ni göra idag?

Återigen är det måndagsmorgonens sol som sakta tar sig upp på himlen och jag är fylld av minnen. Fina minnen från en helg som gått i Göteborg tillsammans med helt fantastiska människor. Göteborg måste vara en av de städer i Sverige som är vackrast. Om inte vinnare så ligger staden med i toppen enligt mig. Och vilken helg det varit. Liseberg, restaurang besök och Göteborgsvarvet. Själv sprang jag inte men det var ganska kul att titta på och heja faktiskt. Jag har upplevt det från andra sidan. Jag har genomgått en förvandling, inte bara här utan även när det gäller min rädsla för Liseberg.

 

Kanske fel att kalla det för en rädsla mot just Liseberg som nöjesfält, utan det är karusellerna som jag har haft en sådan rädsla för. Aldrig att jag skulle kunna sätta mig och åka en av alla dessa värstingkaruseller som de har, men så kom den där förändringen. Och jag har faktiskt en viss person att tacka för detta. Så jag skriver det bara rakt ut här, TACK! Alla dessa år som min kusin, Björn, har varit det som stått där och tjatat på mig att jag ska följa med, men jag har tvärvägrat. Här skulle inte jag vara någon som sätter mig där med honom och är precis livrädd i kön. Nej istället stod jag på sidan och vaktade andras väskor.

 

Jag tittade på helt enkelt utan att vara delaktig men ändå gör vi som står vid sidan av så mycket som vi aldrig får höra. Var skulle alla dessa som åker göra av sina väskor om inte vi, eller ni som står vid sidan fanns. Ni fyller faktiskt en viktig roll i det hela. Dessutom får ni ofta också ansvaret över att fotografera fina bilder under åkturen. Det är tungt jag vet, men nu slipper jag det.

 

Numera befinner jag mig på den andra sidan. En av dessa modiga som faktiskt trotsar sin rädsla för att ha lite roligt i slutändan och allt är tackvare ett vad. Eller jag kanske inte ska kalla det för ett vad utan för tjat. Du stod där och kallade mig fegis och massa annat, och det hjälpte. Att få höra dessa ord från dig gjorde att jag tvingade mig själv och åka. Och nej, det var ju faktiskt inte så farligt utan riktigt härligt. Precis lika härligt som det var att istället få njuta av att vara ”ledig” från löpningen för att heja på andra.

 

Att stå på den andra sidan.

Ny vecka och nya tag. Känner mig lite nere på ett sätt efter en fantastisk helg i Göteborg. Samtidigt känner jag en liten lättnad som har släppt. Ni kommer få reda på vad jag pratar om lite senare, men en sak är säker, det känns ganska bra ändå. I helgen var jag som sagt iväg till Göteborg för att titta på Göteborgsvarvet. Och göra massa andra trevliga saker som att gå på Liseberg och restaurang och massa annat. Hade en underbar helg tillsammans med alla som var med, vi var uppemot 20 pers, men framförallt Michaela som var med. Helt underbart att spendera tid med henne men nu är man tillbaka i vardagen igen. Hade faktiskt lite svårt att somna igår efter helgen känner en liten tomhet efter allt. Att återgå till skola, och även jobb denna vecka känns väl sådär skulle jag kunna säga. Det kommer nog kännas bättre när man väl är igång.

En sak är säker, det var rätt skönt att vara lite "ledig" från bloggandet faktiskt, men som sagt nu är det vardag igen och vi får se hur mycket jag hinner blogga. Blir nog en del den tid jag är ledig i veckan. Annars då vänner, har ni haft det bra i helgen?

Är i Göteborg denna helg därför blir det lite off med bloggen, men på söndag kväll är jag tillbaka!

Härom dan när jag var och handlade, stod jag och plockade i potatis i en påse. En av personalen höll på att rensa bort det som inte såg så fräscht ut i grönsaksdisken, och tog bort ett par potatisar med fula märken på. Vi pratade några ord om kvalitet och tillgång, på just potatis. DÅ fick jag en sån längtan efter att bli – just det potatisodlare. Tänk er in i min situation; arbetssökande, med möjlighet att odla upp några hektar mark och kanske få en inkomst på det. Samtidigt som många inte vill annat än att kunna köpa närproducerat.

Tyvärr har jag erfarenheten av jordbruk; allt är inte guld och gröna skogar. Varje år är en utmaning; mot vädret, mot ohyra, mot sjukdomar på växterna och en ekonomisk risktagning (men vad är inte det).

 

När jag bakar brukar jag tänka att, det här är ju en sak man skulle kunna utnyttja som levebröd (ni märker mitt sinne för humor!!!). En längtan efter att göra något gott och bra, som andra människor skulle kunna tycka om och sätta värde på. Kanske som ”hushållsnära tjänst”.  Laga husmanskost är jag inte heller så tokig på, när lusten faller in. Gärna då i stora portioner, för att lägga ner i frysen till ”bråttomdagar”.

Men så kommer de där realistiska (?) tankarna in. Hur skulle det fungera? Var ska jag hitta mina eventuella kunder? Nej, det är nog bättre att lägga energin på nåt annat och gå vidare.

 

Efter en lång tid av letande efter ett nytt jobb, kan jag få en längtan efter att börja läsa. Hitta en ny utväg till framtiden. Mina intressen är rätt många, men för den skull vet jag inte riktigt vad jag vill bli ”när jag blir stor”. (Jag är bara 1.59). När jag var ung ville jag söka till lantbruksskolan. Det som avgjorde var att jag hade ett jobb med fast inkomst. Att börja med studielån då är inte lockande, samtidigt fick jag ju jobba med jordbruk hur mycket jag ville hemma. Så varför…. Men visst hade det varit bra att inte fega ut, då hade säkert hela tillvaron varit annorlunda. Nu lät det som att jag är missnöjd med mitt liv, men inte alls. Bara konstaterar faktum. Beställde hem ansökningsblanketter till ”husmorsskolan” också, minns jag.

Får väl ta mig en titt på nätet, på distansutbildningar, igen. Har ju lite erfarenhet av det, kräver en viss självdisciplin för att ”hålla ångan uppe” och vara effektiv.  En intressant kurs med ett bra upplägg, där man blir engagerad – då kan lyckan vara gjord.

 

En annan del av mitt liv där längtan är viktig är; att bli mera rörlig, få bättre kondition och bli lite mindre (då tänker jag inte på mina 1,59 utan på andra ledden). Ibland försöker jag vara duktig, äta mindre och bättre. Men så går det anfallet över, och allt är som vanligt igen.

Tror till viss del det har att göra med när jag var ca 13/14 år. Var till läkare för ont i halsen, doktorn tyckte jag var överviktig (ca 60 kg) och skrev ut bantningstabletter (de blev förbjudna i Sverige ganska snart efter det, och då gick det busslaster med ”tanter” till Danmark där de var tillåtna). Halsen fick väl bli bättre ändå. Visst gick jag ner i vikt; jag kunde inte äta, svimmade både här och där, kroppen tappade all ork. Min konfirmationsklänning var storlek 32. OK det kanske var kul att vara smal, men så sjuk som jag kände mig var det inget bra tillstånd för mig. Och det var sista gången jag – då ofrivilligt – bantade på riktigt!! Jag brukar berätta den här ”livshistorien” när bantning är på tapeten. För jag tror det kanske kan ge en tankeställare.

Vilket är bäst: 1: att vara nöjd med sig själv – eller 2: att leva upp till andras krav?

För mig finns bara ett svar, nr 1. Tar gärna emot en kommentar om vad ni tycker.

 

Som ni kanske märker finns det mycket jag har en längtan efter. Och det här är bara toppen av ett isberg, skulle man kunna säga. För så länge man lever har man alltid någonting man längtar efter eller är nyfiken på.  Tror det ingår i överlevnadsmekanismen hos människan. Kan det vara så enkelt, undrar och

Hälsar Faster Gunhild

Ps. vi kanske träffas på min egen blogg nån gång Ds.

 

Jag ber Eleonore berätta lite i korta drag hur en vanlig dag ser ut för henne och det visar sig vara precis som man kunde ana. Fullt upp hela tiden och dagar i högt tempo för att hinna med allt. Hur ser den ut undrar ni, nu får ni svaret.

- Den börjar med att jag går upp och gör mig i ordning, sätter mig vid dator och bloggar en timme eller så. Efter det väntar 9-10 timmar lång arbetsdag. Vid 20-tiden när jag kommer hem blir det att laga middag, umgås med sambon och blogga en stund innan läggdags.

Hon fortsätter:

- Händer även att jag tar en fika med ett par vänner eller går en shoppingtur, så all tid spenderas inte vid datorn!

 

Att bo i Stockholm som hon gör trivs hon väldigt bra med, speciellt när det är en lagom stor stad och att det finns mängder med möjligheter och olika miljöer. Något som passar Eleonore perfekt, samtidigt har hon också växt upp till en riktig stadstjej som inte skulle klara sig utan vissa saker, så som ljudet från byggnadsplatser och tunnelbanan.

- Nej, om jag flyttade till landet skulle jag sakna det direkt. Stockholm är också bra eftersom man kan hela tiden kan hitta nya guldkorn bland caféer, butiker och promenadstråk som man aldrig hinner tröttna på.

Samtidigt som Stockholm har varit den staden som hon är född i och även nu växt upp berättar hon för mig att det finns starka kopplingar till övriga platser runt om i landet. Jag blir väldigt nyfiken på att veta mer om detta och ber henne utveckla vad det är för kopplingar.

- Dels har jag landstället i Dalarna så där är jag uppväxt på sommarn. Sen har jag vänner och nu familj ibland annat Skåne. Så man får komma ut och se mycket av Sverige.

 

Vi kommer in och pratar om något som är mer vanligt idag att alla nästan har och skriver på dagligen. Självklart var vi tvungna att ta upp det när hon själv driver en framgångsrik, jag talar om bloggar. Idag finns det väldigt många som skriver på bloggar och kan ju inte lämna det utanför nu heller. Jag frågar henne om hon lärt känna många via bloggen.

- Ja, några stycken är det ju som man pratar med dagligen via kommentarer och annat. Det är ju så kul grej med internet att det inte finns några gränser mellan norr och söder längre. Man kan ju hitta en blivande nära vän eller en kärlek på andra sidan Sverige.

Något som många också har gjort också, så bloggar leder fram till mycket nya spännande saker. Kärlek och vänskap.

Vad betyder bloggen för dig?

- Det är något som verkligen kommit att betyda mycket för mig. Det är ett toppen bra sätt att förmedla något man tycker om och få kontakter över hela Sverige, både yrkesmässigt och på ett mer privat plan. Att få läsare och bra respons kan göra hela min dag.

Mitt möte med Eleonore börja lida sig mot sitt slut men innan det är slut vill jag ta reda på hur hon ser på framtiden. Hur ser livet ut om 5 år?

- Då har jag förhoppningsvis barn, villa och kan jobba mer med bloggen.

Vad drömmer du om att göra i framtiden då?

- I framtiden har jag förhoppningsvis nått ut till fler människor i min blogg och andra medier. Gärna som recensent eller skribent på någon matrelaterad tidning eller hemsida. En annan dröm jag har är att starta ett eget mysigt litet café! Där man får leva ut alla inredningsdrömmar och bakidéer.

 

Vem vet i framtiden kanske det är vi som får åka ut på turné runt om i landet för att besöka Eleonores egna caféer. Så länge får vi följa hennes dagar på hennes blogg.

Denna vecka får vi möta en tjej som är helt grym på att baka. Älskar att ha många bollar i luften och som i sommar ger sig ut på en turné i att fika runt om i landet. Exklusivt här på slipsens blogg får ni lära känna Eleonore som driver bloggen fikamed. Eleonore är också en trogen läsare av min blogg, sånt gillar vi! Möt denne glada tjej i veckans intervju.

För oss som har läst Eleonores blogg under en längre tid vet att det är en tjej som är helt fantastiskt på att baka, något jag tar upp under mitt möte med henne. Man måste ju bara ta reda på vad som är hennes personliga favorit att bjuda på.

- Då blir det nog min och mammas specialare, kladdkaka med marabous schweizernöt. Men nu till sommaren ska jag se till att fila lite på mina jordgubbstårtor som en årlig tradition till midsommar.

Hon hoppas också att alla som är i hennes närhet i sommar verkligen gillar jordgubbar och grädde. För det kommer bli mycket av de godsakerna i sommar. Att Eleonore inte har någon utbildning kring att baka eller konditori är något som förvånar mig efter att ha sätt vad hon bakar. Istället har hon lärt sig själv hemma berättar hon för mig.

 

Att fika är något som ligger högt i kurs för henne och det är till och med så att det blir en turné runt om i landet då och då. En av anledningarna till dessa turnéer är att hon alltid varit ganska rastlös och gillar miljöombyten som gör mycket gott för henne. Sedan är det ju alltid trevligt att upptäcka nya platser eller?

- Jo, men precis. Jag försöker att åka runt till andra städer när jag har tid och möjlighet. Och varför inte passa på att besöka stans bästa caféer då!

När vi pratar om detta berättar hon också om att tips alltid är välkomna till var hon ska åka under sommaren, för det blir en turné redan nu till sommaren igen, även om det ofta blir dagsturer hinner hon med många ställen. Men vi bör väl tillägga att det är under semestern som dessa resor runt om i landet ofta sker. Vilket Eleonore är snabba att tillägga när jag frågar henne.

- När jag och pojkvännen ska ta en roadtrip i sommar i södra Sverige i år kommer det bli rätt mycket fika.

Vilka städer kommer ni besöka?

- I år blir det bland annat Kalmar, Helsingborg, Göteborg och Karlstad. Och då kommer jag ha med min dator och självklart uppdatera bloggen. Så alla är hjärtligt välkomna med tips till mig i dessa städer, men även andra mindre på vägen.

Har det blivit någon fika med dina läsare än då?

- Nej, inte ännu men jag känner att det kommer bli det snart. Jag har ju lyckats få kontakt med en hel del trevliga människor genom bloggen. Så det blir nog en bloggfika för mig snart också.

Vi lämnar fikandet för en stund och jag är väldigt intresserad av vad det är för tjej som jag pratar med och vad hon gör annars om dagarna. Redan innan vet jag att det är en glad och positiv tjej, vilket också stämmer. Jag tycker hon utvecklar det på ett bra sätt i vårt samtal.

- Jag är en levnadsglad tjej som håller mig sysselsatt. På dagarna jobbar jag lite mer än heltid som biträdande butikschef på ett café/lunchställe här i Stockholm.

Jobbet är något som hon verkligen älskar och det ger henne många möjligheter att lära sig allt inom cafébranschen.

Vad gör du efter jobbet?

- Då blir det att skriva på bloggen, samtidigt som jag hela tiden letar efter nyheter bland kakor, recept och annat kul. Sedan har jag ett par andra projekt på gång nu med som ännu är hemliga.

När får vi se dessa projekt bli verklighet då?

- Förhoppningsvis till sommaren, men mycket kan hända fram till dess.

 

Vi får helt enkelt hålla ögonen öppna för att ta del av hennes framtida planer som hon har. Från den frågan, att beskriva sig själv, får jag ett intryck av att hon har många bollar i luften. Något som hon trivs bra med att ha också.

- Ja, det har jag alltid gillat att ha. Det går inte en dag utan att jag är ute och går, fikar, träffar familj och vänner eller något annat. Annars klättrar jag på väggarna vad dagens slut och pratar sönder öronen på stackars gubben…

 

Det är nog bra då att Eleonore har mycket att göra om dagarna, men hur ser en vanlig dag ut i hennes liv just nu?

 

Fortsättning följer…

Tiden går fort när man har roligt och nu har jag lite spännande nyheter att berätta om. Först handlar det om mig själv som har börjat blogga för 30minuter, ett program här i Norrköping. Där kommer jag numera att gästblogga någon eller några gånger i veckan där jag tar kommenterar det som de tar upp i programmet. Känns oerhört roligt att få göra detta och idag skrev jag en presentation om mig själv. Alltid lika svårt faktiskt. Men nu är det gjort och jag håller tummarna för att det blev bra.

Att det i Thailand råder oroligheter och har gjort det sedan mitten av mars är något som är medvetna om. Men ingenting vi gör något åt vilket kan göra mig väldigt upprörd. Visst kan det vara svårt att göra någon påverkan här uppifrån Sverige men man tycker ju att något land borde bry sig. Eller varför Europa överhuvudtaget?

 

Det är ju tusentals svenskar som besöker landet årligen för att spendera semestertiden på varmare platser, så som Thailand är. Därför gnäller också lite folk över hur det ställer till det för deras planering över att boka resa över vintern, men de vet inte riktigt hur läget är då. Samtidigt är det rena krigszonen i landet och det bryr man sig inte om. Nu låter det som att jag generaliserar lite i mitt resonemang, men jag tror också att vi alla någon gång har hört någon yttra sig i dessa ord kring landet. Ett stort bekymmer för oss i Sverige och för våra resvanor som förändras i och med detta.

 

Att regeringen i landet kör över demonstranterna som under en längre tid har fyllt gatorna i Bangkok är inte mycket diskussion om. Finns säkert många privatpersoner som tycker det är rent ut sagt förjävligt. Sen så skyddar vi oss med att det är faktiskt en diktatur, och det har vi pratat oerhört mycket om när vi reser dit. Ta som exempel att du skulle resa till Nordkorea, extremt exempel nu, men där har vi en diktatur också. Då skulle nog alla ifrågasätta varför du väljer att åka dit. Eller ta Kuba som ett annat exempel. Inte lika stor inkomst kring turismen i dessa länder men återigen, vi åker till Thailand som är diktatur och har inga problem med detta faktum.

 

Då heter det att man bara är där på semester och bryr sig inte om vad det är för statsskick och styre i landet. Precis som vi verkar bry oss om att det är mängder med oskyldiga människor som får sätta livet till i de händelser som sker just nu. Motståndet kommer säkert hävda att rödskjortorna, de som demonstrerar ”hyr in” folk för att det ska få större konsekvenser och att fler finns ute på gatorna. Ett annat argument är just att det är en diktatur och har alltid varit så. Med en skillnad. Nu ställer det till stor problem för alla oss som planerat att besöka Thailand under vintern.

 

Egentligen hur mycket bryr vi oss om problemet?

---

Fastnade för en kommentar..

Det har varit otroligt tyst från min sida när det gäller Norrköpings stolthet just nu, jag talar om IFK Norrköping. Så långt har det gått hur bra som helst och som det ser ut just har de en fin serieledning och ett lag som dansar fram av glädje. Jag som är väldigt insatt, följer laget i vått och torrt, ler varje gång som jag får frågan om IFK. Nu går det verkligen underbart jävla bra. Och förlåt att jag svor där också, men det krävs för att förstärka detta.

 

När jag i fredags besökte matchen var det med en trygghet som jag gick dit. Innan satt jag och Henrik på Deli här i stan och diskuterade om hur bra det går nu för mitt lag medans hans lag, Hammarby IF, inte går speciellt bra. Något jag också tog upp igår i slipsens-live för er som såg det. Visst jag kan tycka att det är pinsamt av Hammarby men det visar bara på hur tuff superettan är. Och har alltid varit.

 

I år däremot har IFK den där tryggheten i hela laget som sprider sig, och den tryggheten känner jag varje gång jag glider in på Nya Parken. Denna trygghet tror jag sprider sig runt om i stan och nästa match som är hemma måste fler upptäcka hur underbart det är. Hur många gånger har man fått se ett fotbollslag gemensamt dansa efter en seger, inte ofta, och framförallt inte i Norrköping. Men i år har vi fått uppleva detta.

 

Och fortsätter säsongen så bra som den har börjat vet jag inte vad jag ska skriva eller säga. Då är det helt underbart. Helt jävla underbart!

'

Armin
Här kan vi snacka inspiration på hög nivå. Man kan säga att vi killar inte kan skapa bra och intressant bloggar men Armin lyckas mycket bra. Bloggen fylls med mycket inspirerande bilder. Personligen gillar jag att kika in här för att kolla på vad som är inne just nu och få kraft till att skriva. En bild säger mer än tusen ord!

Alex Schulman
Det var han som gjorde att jag började blogga faktiskt. Och nu sitter jag här idag och följer hans pappablogg nästan dagligen men ibland blir det att jag missar. Han har ju även ett fantastiskt bra program på Aftonbladet och dit ska jag också en dag nå. Fantastisk människa som skulle vara oerhört trevlig att träffa!

Ett mycket givande möte igår med en lokal-tv kanal som gjorde att jag fick ännu mer kraft till bloggandet, även om jag är mitt inne i avslutande period på universitetet i min utbildning. Just nu håller vi som sagt på med en uppsats samt en produktion som ska avslutas en del nästa vecka. Då ska uppsatsen lämnas in och den 30 maj ska produktionen in, men vi är nästintill klara med uppsatsen redan nu vilket känns oerhört bra. Och ännu en gång är nyckeln till framgång planering. Njuter nästan av att läsa alla som sitter nu och kämpar in i det sista. Ska absolut inte låta dum mot någon men återigen ställer jag mig frågande till varför alla är ute i sista stund? För det är ju ofta så att folk väntar in i det sista, kanske är du likadan när det gäller pluggandet.

 

Men visst är det underbart att ha bra planering också, eller vad säger ni?

Nu spanar vi ut över tisdagen också, vad händer?

Efter sändningen igår kände jag en enorm glädje över att ha så trogna och bra läsare som jag har på denna blogg. Jag har alltid jobbat för att erbjuda det bästa till alla läsare, och framförallt få folk att stanna kvar. Det viktigaste har alltid varit att få trogna läsare. Nu känns det som att jag äntligen har nått dit, vilket känns fantastiskt.

 

Ni kommer tillbaka varje söndag klockan 18,00 för att se en ny livesändning. Ni kikar in och kommenterar inläggen jag skriver. Och ni finns där när man behöver er som mest. Jag vet att det alltid finns några läsare där ute som alltid ställer upp för mig.

 

Det gör mig otroligt glad och stolt. Idag när jag var iväg på möte, har några nya saker på gång som alltid, kände jag denna trygghet i ryggen. När jag satt där kan jag suga in allt som ni har gett till mig och vad jag kan erbjuda tillbaka. Visst är det fantastiskt och underbart på alla sätt. Därför vill jag ännu en gång tacka er.

 

 

Tack DU kära läsare!

Traditonen håller i sig. Lunch och jag bjuder på en outfit från dagen, hoppas ni gillar den. Kör på skjorta idag och mina cheap monday jeans som jag bara älskar mer och mer. Ska som sagt iväg på ett viktigt möte senare under dagen men innan ska jag ta mig igenom en lektion i sociala medier. Känner att jag verkligen behöver en utbildning i det specillt från en lärare som inte kan lika mycket... Så vad tycker ni om outfiten?

Dagens upplägg för slipsens-live

Tänk att sitta i den situationen att man har ett dolt handikapp, något som ingen annan ser men man själv tänker på hela tiden. Kanske vill man heller inte berätta för alla att man lider av något som inte syns. Det måste vara en väldigt jobbig situation att befinna sig i. Det kan röra sig om allt möjligt som folk runt omkring en inte har någon som helst vetskap om och kanske hugger på hela tiden. Att hela tiden känna sig underlägsen någon annan måste vara fruktansvärt.

 

Ta som exempel från förra veckan, att sitta i rullstol. Det är ju något som syns tydligt och alla har vetskapen om det. Men lider du av något som inte är synligt för andra är en helt annan sak. Lärare, kompisar och andra personer kanske hela tiden trycker ner dig, vilket leder till att din psykiska hälsa är under botten. Ändå vill du kanske berätta för någon utan stänger in dig och lider ännu mera.

 

Jag har väldigt svårt att sätta mig i denna situation när jag själv aldrig, ta i trä, haft några problem med handikapp. Men jag ser inte en person som har det som ett problem utan alla är vi olika. Det är ingenting jag bryr mig om utan behandlar varje person på samma sätt även om denne skulle ha ett handikapp.

 

På söndag får vi möta en person som har gått igenom väldigt mycket under sin skolgång med att lärare inte tagit hänsyn till hans handikapp utan utnyttjat det och utsatt honom för tråkiga situationer. Missa inte kvällens slipsens-live där vi bland annat tar upp detta ämne. Klockan 18,00 rullar allt igång…

Någonstans inom mig har jag bestämt att jag inte ska be om ursäkt och säga förlåt när jag inte lägger ner mer tid på min blogg. Men denna gång måste jag faktiskt sätta mig ner och göra det. Jag har inte behagat att ta tag i kommentarerna från er och jag har inte haft ork nog att skriva fler inlägg än vad jag gör. Bilderna har blivit färre den senaste tiden och allting blir lite knas.

 

Det kan bero på att våren är här och det fina vädret stör. Inte vill man sitta inne en dag och skriva. Istället vill man vara ute och njuta av det vackra vädret.

 

Eller så kan det bero på att jag hela tiden tar på mig nya saker. En dag kommer det till en punkt där verkligheten kommer ifatt en. Nu ska inte jag gnälla eller så. Tvärtom jag tycker det är enormt roligt det jag gör men vissa dagar kan det bara ta emot. Allting känns oerhört jobbigt och tråkigt.

 

Så är det just nu. Ingenting gör jag av glädje. Den är borta. Allting går bara rent på rutin, jag söker någonting nytt. Ni är underbara läsare och jag har faktiskt ett ansvar mot er att svara på era kommentarer. Det är första gången jag erkänner detta. Jag har ett ansvar om att hålla upp ordningen på bloggen för er. Vilket jag också ska ta tag i igen, bara jag får kraften igen.

 

Här någonstans är det något fel. Kanske kan du se det?

 

 

Vilken fråga säger ni nog nu.

Okej, hur tänker ni när ni läser den? (Svara gärna med en kommentar).

 

Hur som helst, klyven är det som ligger närmast min fritidssysselsättning just nu. Vi tar ner lite träd som växer utmed byvägen. Dels för att det ska bli lite finare, men också för att vi ska beställa hem grus till vägen. Chaufförerna blir inte så glada om grenarna repar i lacken på bilarna (!?!) Bieffekten av det här ”jobbet” är ju att det blir ved. Som ska kapas och – just det – klyvas. Läste just i ”bonntidningen” ATL att vedklyvar är ett jättefarligt arbetsredskap (ingen nyhet) och att säkerheten på maskinerna är gjort för ensamarbete (heller inget nytt). Men vi, Gubben och jag, brukar ändå hjälpas åt.  Det gäller att vara uppmärksam och lita på varandra. Som alltid vid grupparbeten. Hittills är alla fingrar kvar, och det är det vi satsar på i fortsättningen med.

 

Kluven; är man väl lite titt som tätt. Det tror jag alla känner av, livet består ju av en massa beslut man ska ta. Både privat, på jobbet,  i skolan och på fritiden. Hur många gånger vet man direkt vad man vill eller kan? Ibland mera osäker än vanligt. Och kanske nån gång ibland att man känner direkt: så här ska jag göra/så här kommer det att bli. När allt är så väldigt självklart skulle jag ge rådet att köpa en lott eller nåt liknande. För det är - nästan - rena rama turen att få uppleva.

Kort eller kort. Också svårt ibland att direkt förstå vad som menas, utan att ha läst igenom det hela noggrant. Läste just i en tidning där de ville ha respons från läsarna med orden: Skriv kort. Det kom en massa vykort med posten, och först förstod de inte varför. Men så trillade polletten ner; kort – kort. Ja var ser man skillnaden? Vad de menade var: fatta er kort/skriv inte så långt. I brev, mail eller kort(!) Så galet det kan bli.

 

Min tanke med de här orden är; så många liknande ord med så olika betydelse. Och hur svårt det kan vara att hitta det rätta för att just beskriva det jag vill just nu. När man pratar är det ju lättare, men när man skriver blir det ju så tydligt om det är rätt eller fel. Tyvärr, tycker jag att det blir mer och mer vanligt med skrivfel när man t.ex. läser tidningar. Jag är ingen expert, men jag försöker göra så gott jag kan. Och jag lever inte på att skriva… (inte än i alla fall, haha).

Trots min åsikt; det är bra att så många skriver. Och att så många vågar trots att inte svenskan alltid är modersmålet . (Så hette det en gång i tiden, även som skolämne; det språk man har med sig från födseln).

 

En motsats till det rätt skrivna och förmågan att förstå ”främmande” ord, som är lika viktig är ju:  dialekterna. Visst är väl öschötskan vacker! Förstår inte varför alla gnäller på den. Uschalingen så dumt! Som är så lätt att förstå! Och har sån härlig melodi. När ni kommer på semester till Norrköping och ”vill skene gate opp å gate ner å glane i skyltfönstrena”, tänk vad mycket fint ni kommer att se. Norrköping med alla sina fina varuhus och köpcenter; Ingelsta, Hageby, City m.m. Orkar ni inte gå kan ni ju alltid ta spårvagnen. Eller höte ner er på nån parkbänk en stunn. Glöm för sjuttsingen inte å köpe mä er ”Saltängsbullar”, som ä så sockrige å goe. Bakte på smör å kärlek, å doppte i socker. Vet inte om det finns ”Fläsk”, alltså godisfläsk, fortfarande. Det gjordes i Norrköping för bara något/några år sen iaf. Hittar ni, så köp ett smakprov.

 

Om ni nu har vägarna förbi Östergötland, åk inte förbi utan stanna upp och lyssna en stund på vår underbara dialekt!!! Skulle ni irra er ut ända hit till bonnvischan så håll ögera öppna, för då kanske vi ses!

Annars, njut av våren där ni är och härda ut till nästa vecka

 

Hälsar Faster Gunhild

 

---

 

1. Val i höst och debatterna är igång i media. Följer du detta?

- Nä inte aktivt. Känner att jag vill ha mer kött på benen angående alla partiers bakgrund innan jag sväljer allt de säger med hull och hår. Kommer förmodligen inte att rösta heller p.g.a. min bristande kunskap (då slipper jag ha dåligt samvete över att ha röstat dumt).

 

2. Facebook, twitter och bloggar är bara några av de många sociala medierna. Vilka använder du dagligen?

- Försöker undvika att sitta framför datorn varje dag eftersom jag har så lätt för att fastna, och då blir det inte mycket gjort.. Mobilen däremot har jag svårt att slita mig ifrån, smsar dagligen. Planerar att ha en mediafri vecka för att se vad man kan hitta på istället.

 

3. Denna vecka har jag lyft fram manliga bloggare, är det något vi vill se mer av?

- Ja! Är less på att bara läsa kvinnliga bloggar, blir enformigt. Framförallt vill jag se annat än modebloggar.

 

4. Har du gjort något roligt denna vecka som du vill dela med dig av?

- Vaknade upp en morgon bara för att upptäcka att jag - bokstavligen - lät som en gnisslande dörr (de gånger jag fick fram något ljud överhuvudtaget dvs). Det gav mig en anledning att vila och påbörja en tavla åt min bonusmamma. Mycket skönt!

 

5. Långhelg och vad ska du hitta på?

- Spenderar helgen ute på landet hos mamma. Blir bakning, promenader, bus med lillasyster och ev hjälpa till med renoveringen av vardagsrummet som för tillfället ser sönderbombat ut. Kanske hinner med en utekväll i stan + övningskörning. Avslutar med Terror on Elm street på bio. Efter det lär ni hitta mig på psykakuten eftersom jag är en riktig fegis.

 

---

 

Sandra Ernér, 18 år från Gislaved

1. Val i höst och debatterna är igång i media. Följer du detta?

-  Fast jag ganska nyligen blev 18 år, så får jag rösta om jag vill. Eftersom jag inte är så insatt i det hela med valen eller följer det, så är nej svaret på frågan.

 

2. Facebook, twitter och bloggar är bara några av de många sociala medierna. Vilka använder du dagligen?

- Det jag använder mest dagligen är Facebook. Blogg.se används nästan varje dag.

 

3. Denna vecka har jag lyft fram manliga bloggare, är det något vi vill se mer av?

- Eftersom majoriteten är tjejer som bloggar, så skulle jag gärna vilja se mer killar i bloggvärlden för att få en mer variation och blandning på det hela. Hur kul vore det inte egentligen om mer killar gick in för att blogga? Eller, det roligaste vore nog om killarna blev den största majoriteten utav de i bloggvärlden! Så kom igen nu killar ni som läser detta, SKAFFA BLOGG!! Jag vill se mer killar i bloggvärlden! :)

 

4. Har du gjort något roligt denna vecka som du vill dela med dig av?

- Det roligaste som har hänt hittills i veckan, är att jag och min kille håller på att planera en resa utomlands, som kommer äga rum i höst/vinter 2010.

 

5. Långhelg och vad ska du hitta på?

- Jag har massor med idéer, men tillslut så har jag bestämt mig för att tillbringa hela långhelgen i Halmstad, där jag ska träffa min kusin som studerar på högskolan.

 

Kalle Nilsson
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det finns inga ord för att beskriva Kalle Nilssons blogg. Den är bara helt underbart fantstiskt jävla bra! Det finns absolut inget mer att säga än att man bara måste läsa den. Kalle skriver på ett otroligt bra sätt, och när han inte gör det bjuder han på inspiration i form av inredning och kläder. En blogg jag kikar in först av allt varje dag!

Marcus Birros blogg
Detta har jag skrivit förut här på bloggen, Marcus Birro är min stora förebild. Han är helt enkelt underbar både som person och bloggare. När man läser hans texter blir jag alltid lika berörd och vill någon gång komma upp i samma höga nivå som Marcus. Dessutom bor han ju i min hemstad Norrköping vilket gör saken mycket bra! Eller förlåt, grymt jävla bra!

Godmorgon på er!

När jag frågar henne om alla dess gånger som det blivit att besöka sjukhuset efter att ha brutit något ben får jag ett tydligt svar. Detta kan ha varit en väg till att bli starkare och tro på sig själv. Samtidigt punkterar Lisa att hon alltid har varit en person med många vänner och har aldrig blivit mobbad för det här att sitta i rullstol.

- Jag tror faktiskt precis som du säger att det här har gjort mig starkare. Jag har ju gått igenom rätt mycket och lärt mig leva med det här.

Hur ser du på personer som skämtar om folk som sitter i rullstol?

- Det har jag ju själv råkat ut för några gånger men jag tycker bara det är patetiskt av dessa personer. Istället för att ta åt mig tycket jag bara synd om personen som gör detta.

Hon visar gång på gång under vårt samtal hur stark och positiv hon är, något som jag tycker ni som läser ska ta med er. Det märks tydligt att hon lärt sig leva med denna sjukdom och kunna svara på frågor om det.

Denna positiva och glada tjej som Lisa är har också alltid varit väldigt utåtriktad och social får jag reda på när jag ber henne berätta lite mer om sig själv.

- Jag har alltid varit väldigt utåtriktad och pratar väldigt mycket.

Något jag märker under mitt samtal. Men hur skulle hon beskriva sig själv med tre ord? Efter en stunds fundering får jag ett svar.

- Ärlig, lat och omtänksam. Ska jag utveckla? Jag är väldigt pålitlig och mina vänner kan prata med mig. När det gäller lat giller jag att ligga hemma och bara ta det lugnt.

Är du lat i skolan också?

- Ja, det är ofta så att jag är ute i sista stund när det gäller arbeten.

Förlåt, nu fick du inte utveckla det sista ordet, omtänksam….

- Nej, men det handlar om att jag bryr mig om nära och kära väldigt mycket. Det är naturligt bara för mig.

 

Vi kommer in på studier och skola efter att jag ställt denna fråga kring tre ord som beskriver henne som person. Hon läser första året på estet musik, ett intresse som är mycket stort är att sjunga.

- När jag var yngre uppträdde jag väldigt mycket, har alltid älskat att stå på scenen och det gör jag ju än idag. Det bästa som finns.

Du ska ju ha ett lite speciellt sommarjobb också..?

- Ja, precis. I sommar under 3 veckor ska jag jobba som gatumusikant här i Örnsköldsvik. Ett perfekt jobb för mig som älskar att sjunga.

När hon själv får välja vilken musik som ska spelas blir det bland annat Kent och Håkan Hellström eller något annat inom genre indierock och pop, som hon själv beskriver det.

- På det programmet jag läser är jag väldigt ensam om att lyssna på den musiken. Vilket jag inte trodde innan jag började.

På hennes blogg skriver hon mycket skämtsamt om olika saker, bland annat om fördelarna med att sitta i rullstol. Det märks tydligt när man läser den att hon har den självbilden av sig själv som gör att hon kan skoja om det. Något som jag tar upp med henne under vårt samtal.

- Det stämmer. Jag har väldigt lätt att skoja om mig själv faktiskt, likadant mina närmsta vänner som kan skoja om det här med att sitta i rullstol. Men sen gäller det att veta var gränsen går så att personen inte tar illa upp.

Den gränsen ber jag henne utveckla men den är svår att svara på direkt. Det är bara naturligt och något man känner av själv, något som inte går att ge en direkt beskrivning av.

 

Vi börjar närma oss slutet i vårt samtal när jag ber henne utveckla lite mer som ett slutord i denna intervju. Att sitta i rullstol upplever många som tråkigt och negativt men detta steg har Lisa tagit sig förbi och lever idag glad och positiv. Något hon utvecklar på ett bra sätt, dessa ord får avsluta denna intervju.

- Jag kan ju inte gå runt och vara negativ hela tiden. Visst är det jobbigt när man har haft ont men annars lever jag ju ett normalt liv. Jag festar, shoppar, är med mina vänner, fikar, bloggar, allt sånt som en "normal" tonåring gör. Förutom att jag kan utföra vissa idrotter, men det skulle jag inte göra ändå. Jag har ju musiken, mina vänner och så mycket annat istället!

 

Jag tackar Lisa för vårt samtal och önskar henne lycka till med allt i framtiden.

 

Denna vecka är det Lisa som är med i veckans intervju, en tjej som sitter i rullstol när hon lider av medfödd benskörhet. I hela sitt liv har hon suttit i rullstol till följd av detta och i denna intervju berättar hon om hur det är, vad som gör henne irriterad och hur hon är som person. Vi diskuterar också hennes blogg, humorbloggen Totally. Möt Lisa i veckans intervju.

Snabbfakta

Namn: Lisa

Ålder: 17

Bor: Örnsköldsvik

 

 

Jag ringer upp Lisa en sen eftermiddag för att få en pratstund med henne. Det är en glad och pigg röst som hörs i andra sidan luren. Lisa brinner verkligen av livsglädje och pratar på konstant, efter en lite trevande inledning av vårt samtal. Jag frågar henne hur hennes vardag ser ut och om rullstolen ställer till det för henne. Det visar sig vara helt fel, det är ett vanligt liv hon lever.

- Alltså mitt liv är inte annorlunda jämfört med en frisk. Det som kan vara lite jobbigt ibland är att jag inte kommer in på en del caféer där de finns trappor eller små trappsteg. Men detta har jag vant mig vid också.

Trots detta finns det från och med i år en lag om att alla ska anpassa så att även rullstolsbundna kan ta sig in. Men på många platser har det inte skett någon skillnad utan det är fortfarande inte anpassat för bland annat Lisa.

- Nej, det är ofta väldigt dyrt att göra om. Så det finns väldigt många som inte har råd att bygga om för att anpassa till rullstolsbundna, förtydligar hon.

 

Att många kanske kollar lite extra på Lisa när hon rör sig ute bland folk i samhället är ingenting hon tänker på säger hon när jag frågar. Jag känner mig lite dum när jag ställer denna fråga för här sätter hon mig verkligen på plats. Min fördom om att folk skulle kolla, och det skulle påverka henne är helt fel.

- Vaddå, folk glor väl annars också. Liksom ifall man ser en snygg kille till exempel visst glor man då? Det är precis samma sak för mig. Jag tänker inte alls på det faktiskt.

När du var mindre, tänkte du likadant då?

- Det har ju förändrats också, samtidigt som det också går i perioder. När jag var yngre tänkte jag mer på det där med att folk kunde kolla väldigt mycket men idag tänker jag på ett annat sätt. Sen har jag lärt känna mig själv mer idag.

Hon berättar också för mig att ibland kan hon, precis som alla andra, ha dåliga dagar som gör att det här är något som gör henne lite småirriterad. Men det är nog samma för alla andra också och har inget att göra med rullstolen.

 

Däremot finns det något som Lisa själv tycker är väldigt störande att få höra från folk i sin omgivning. Att det skulle vara synd om henne när hon inte kan utföra idrotter eller röra på sig som en ”frisk”.

- Det är oftast gamla tanter som ser en lite annorlunda och säger till exempel "åh, lilla vän!" något som ibland är extremt jobbigt då man ska fylla 17 år. Men jag vet ju att de inte menar någonting negativt.

Lever du annorlunda nu jämfört med om du inte skulle sitta i rullstol?

- Att svara på den frågan är svårt för mig eftersom jag alltid suttit i rullstol. Jag vet ju inte hur det skulle se ut annars. Men egentligen missat jag inte speciellt mycket, bara det där med att spela fotboll och andra idrotter. Men det är jag inte intresserad av ändå.

 

Sedan finns det också olika sätt att tycka synd om henne utvecklar hon. Visst kan det kännas bra att höra folks sympatier när man bryter benet eller något, vilket hon ofta gör eftersom hon har denna sjukdom. Benskörhet.

- Visst, då är det ju en annan sak. För det är ju faktiskt inte roligt att bryta sig ofta som jag gör och det gör väldigt ont också. Då kan jag förstå dom som tycker synd om mig.

Med alla dessa benbrott som har blivit har hon fått spendera mycket tid på sjukhuset under sina unga år. Något som kanske har påverkat henne och kanske gjort henne starkare. Jag måste bara fråga henne nu när jag får chansen.

 

Fortsättning följer...

Allting blir så mycket lättare när jag vet att du alltid finns där. I tre månader nu har det varit vi och för varje dag blir det bara bättre och bättre. Med dig vid min sida känns allt mycket lättare. Att gå igenom vardagen är inte samma sak när jag har dig, nu är det så mycket lättare. För jag vet att varje kväll kommer jag få höra din vackra röst i telefon. För varje dag vet jag att du kommer finnas där vid min sida och stötta om jag har det tufft.

 

Precis som jag också stöttar dig när du är lite nere.

 

För mig är kärlek något stort, något vackert. Kärlek har nu fått en annan innebörd och nu stavas den dig. För du betyder allt för mig. I tre månader har varje dag känns lättare. Varje sekund som jag får vara med dig känns som en evighet och varje rörelse som det största som hänt. Utan dig var mitt liv ganska enformigt och tråkigt. Nu har du satt fart på allt.

 

Med våren kom kärlek. Den 12 februari kom du.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta om inte mer.

Jag har nog upptäckt när den bästa tiden på dygnet är. Varje morgon kliver jag upp, tar på mig lite kläder. Säger god morgon till mina föräldrar, slår på radion med morgonpasset och sätter mig vid datorn för att kolla lite mail eller skriva lite. Samtidigt går solen upp utanför mitt fönster, eller visst den är redan upp men temperaturen höjs hela tiden när jag sitter där. Och bara efter någon halvtimme är jag klar med det jag skulle göra. Då kan jag återgå till mitt rum för att leta fram lite kläder som jag ska ha på mig under dagen. Ofta brukar det ta lite tid att genomföra denna uppgift. Till slut är jag klar.

 

Då väntar en dusch för att göra sig lite fräsch för dagens skola, och efteråt känner jag mig alltid lite piggare än innan. När detta är klart och jag har tagit på mig det jag ska bära i klädesväg kan jag återigen, i lugn och ro, återgå till undervåningen för att göra i ordning lite frukost, lyssna på radion och bara njuta. För att klara av allt under dagen måste jag ha en rejäl frukost ofta bestående av gröt. Att äta gröt har blivit till en vana för mig även om jag ibland ”festar” till det och äter något annat så som yoghurt. Och då blir det en riktig fest på morgonen.

 

Efter att ha ätit min frukost kan jag kolla lite på internet om det har hänt någonting nytt. Ofta brukar det inte ha hänt någonting sedan sist jag kollade innan duschen och frukosten. Ändå är det en del av min morgonrutin som ska hinnas med innan jag sätter mig på cykeln till skolan. Eller nej, nu ljuger jag faktiskt lite för jag cyklar absolut inte 35 km till skolan, utan det är 2 km till bussen. Där står jag alltid för tidigt och kollar bort mot horisonten för att se när bussen kommer.

 

Höjdpunkten är när det är en stor sol när man står där vid bussen och väntar på bussen. På bussen in till stan kan man antingen sova/ladda för den nya dagen. Läsa lite om något viktigt som händer under dagen eller något annat spännande, varför inte prata med någon annan resenär. Och det här är nog den bästa tiden under hela dagen, och det bästa utav allt. Den återkommer varje vardag vilket gör det hela mycket bättre.

Nu kör jag igång det här som jag pratat mycket om. Att det finns många duktiga manliga bloggare vet jag men ofta är det kvinnorna som får stort utrymme i denna sfär. Nu är det ändring på detta, nu får ni lite bra tips på manliga bloggare... Två nya varje dag! Missa inte!

---

De två första är:


Cimon
Ni minns honom säkert från Paradise Hotel i höstas. Jag har på senare tid börjat läsa hans blogg mer och mer, jag gillar den mer för varje dag som går. Han har varit bortrest ett tag, tror han är hemma nu, men om han är bortrest kommer han säkerligen blogga även på resan. Låter som att jag har dålig koll nu, haha! Hans blogg vill jag lyfta fram!

Pelles personliga
En blogg som jag har läst väldigt länge, något som inte många känner till är att Pelle och jag även studerade ett år tillsammans på Linköpings Universitet. Pelle kan verkligen det där med humor som hans blogg fylls mycket med. Ni ser ju bara bilden liksom! Den får ni inte missa!

Idag kör jag på cheap monday nästan rakt igenom. Ett märke som jag gillar extremt mycket men nu börjar jag bli lite rädd. Låter som en riktig modebloggare numera. Måste ju ha lita av varje. Sätt inte i halsen nu när ni ser dessa bilder för idag är jag hyfsat nöjd med min outfit.

Kanske blir jag en modebloggare till slut?

Godmorgon på er!
Transportdagen, tisdag, är här ännu en gång. Jag jublar och firar med champagne och annan god dricka redan nu på morgonen. Allt för att kunna kämpa mig igenom denna tråkiga och meningslösa dag. Nej, nu låter jag allt för tråkig faktiskt. Jag skojar bara lite. Jag sitter här på morgonen och är nöjd över mig själv och vissa andra saker som händer just nu. För det första IFK Norrköping är åter i serieledning av superettan, vem kunde tro det? Sedan finns det en mängd andra saker som gör mig glad just nu. En av dessa saker är att jag åter igen klarat mig igenom ett block med intervjuer, hela 6 stycken som jag har gjort. Nu är det också dags att presentera 3 nya som är klara redan nu. Låt mig presentera följande personer som kommer vara med i kommande intervjuer....

---

Först ut är Lisa som är från Örnsköldsvik. Ni som såg slipsens-live i söndags kunde redan då lära känna henne lite mer. Lisa har medfödd benskörhet och sitter därför i rullstol. Detta är något av mycket annat som intervjun kommer att handla om. Denna kan ni läsa redan nu på torsdag.

---

Nästa vecka kommer en annan tjej vid namn Elenore vara med i en intervju. Tjejen som driver bloggen fikamed och här är det ganska självklart vad det kommer att handla om. Jag har pratat med en expert på området om att baka, men det kommer även handla om mycket annat. Bland annat kan jag redan nu avslöja en lite udda turné som hon ska ut på i sommar.

---

Veckan därpå får vi lära känna en annan tjej som är med på mest aktiva listan just i skrivandets stund. Jag talar om Matilda som kommer vara med. Här får vi lära känna henne lite mer och om vad hon ägnar sig åt på dagarna. En lite mer personlig intervju som kommer bli intressant att läsa. 

En sak som jag funderar väldigt mycket över är varför kvantitet alltid vinner över kvalitet. Jag menar se till bloggarna som finns. Vilka är de mest lästa, jo de som bloggar ofta och med kvantitet. De bara bombar med inlägg kring vilka kläder de har på sig idag. Var sakerna är köpta. Vad de ska göra under dagen och mycket annat ointressant i mina ögon. Ser vi till tv-utbudet gör TV4 mycket program med samma koncept. Kvantitet framför kvalitet återigen. Jag tycker detta är skrämmande att det ser ut så här.

 

Något Alex Schulman tog upp när han medverkade i Bella&Tyra Show, ja ni läste rätt, jag kollade på detta. Även här har väldigt mycket kvantitet framför kvalitet. Men folk läser ju faktiskt dessa bloggar. Känns inte riktigt bra och detta skrämmer mig faktiskt. Vissa dagar känner jag för att sluta med min blogg för jag kommer aldrig lyckas få många läsare. Jag kommer aldrig kunna tjäna pengar på min blogg heller. Men vänta nu, är verkligen det mitt mål?

 

Nej, mitt mål är faktiskt inte att bli känd på något sätt utan bara lyckas bra med det jag tar på mig. Allt jag tar på mig lägger jag ner min själ i. Just nu håller jag på med en webbtidning, uppsats och en produktion till radion. I alla dessa prioriterar jag kvalitet före kvantitet.

 

Åter igen blir jag jävligt rädd över hur samhället ser ut när vi bara rakt av köper detta att kvantitet säljer framför kvalitet.

Ikväll tar jag upp två ämnen i slipsens-live....

Jag blir alltid lika imponerad över folk som försöker att prova på nya saker. Själv har jag nog också alltid varit en person som haft nya utmaningar i min planering, att hela tiden göra någonting nytt. Minns att när jag höll på med idrotter, om vi tar det som exempel, provade jag på mängder med saker. Det började med fotboll, byggde på med bandy och dans. För att sedan ha en kort tid på tennisbanan, och så slutligen det jag håller på med idag. Löpning och friidrott.

 

Men om vi glömmer sporten för en stund och fokuserar på andra, viktiga saker enligt många, som att prova på saker i teknikens spår. Redan nu tänker jag inte avslöja vad som är min huvudpoäng utan du får läsa lite till för att hitta den. Men tänk efter nu, hur lätt är det inte för oss idag att prova på massa nya saker genom teknikens utveckling. Ännu en gång ska jag använda mig själv som exempel. Här på min blogg kan ni för det första besöka min blogg genom internet, underbart. Jag kan snabbt och lätt lägga upp det jag skriver. Men det går också göra dessa sändningar som jag göra, så kallad broadcast. Nästintill allt går ju faktiskt att göra idag med den teknik som finns. Även på landet, som jag själv bor på.

Och visst är väl vi unga duktiga på att använda dessa möjligheter till att använda nya medium. Se bara på antalet bloggar som ploppar upp här och var runt om i Sverige. Notera att jag skrev ung, men det finns faktiskt äldre också som använder sig av denna teknik. Här kommer min poäng.

 

Min morfar har på äldre dagar upptäckt det här med datorer, därför ska han nu gå en datakurs för att lära sig grunderna. Häromdagen var jag också och lämnade min gamla dator som han ska träna lite på, och vilken entusiasm han visade när jag var där. Han är inte rädd för att prova nya saker. Trots att han är 65+, som man alltid brukar skriva, är han nu full av energi till att lära sig det nya.

 

Lite skämtsamt sa jag till honom ”Nu får man passa sig, för snart har väl du en blogg också”. Till svar fick jag ”Det vet man aldrig, men det tror jag inte”. Detta faktum att han, morfar, skulle börja en datakurs kom som en stor överraskning och något som har pratats mycket om under släktträffarna den senaste tiden. För varje gång blir vi mer förvånade. Samtidigt som jag var och lämnade datorn visade han mig hur hans nya ip-telefon fungerade. Något jag inte hade en aning om innan, där hade han en lektion för mig.

 

Kan tänka mig att han blev chockad över att jag inte kände till detta med ip-telefoni. Om sanningen ska fram så skämdes jag lite också.

 

Tänka sig snart hänger också morfar på cyperspace, det trodde man aldrig. Att vara rädd för att prova på nya saker får man aldrig vara. Det handlar bara om att våga.

---

Detta är ett ämne ikvällens slipsens-live och du kan skicka in din historia kring detta att prova nya saker och anta utmaningar. Klockan 18,00 rullar live igång reda nu kan du skicka din historia till [email protected]

När man, som jag, bor på landet är ju naturen det viktigaste som finns. Alla sinnen blir berörda, hela tiden. Vare sig man tänker på det eller inte. Okej, det är väl natur i stan också. Men lite mera konstlad, eller förädlad kanske låter bättre (så jag inte stöter mig med någon). Här har vi ”den naturliga naturen”.

 

Bäst att förklara mig. Skogen växer inpå knuten. Svampställena på hösten ligger inom gångavstånd . Lingon och blåbär fanns det gått om 2009,inga problem om vi blev sugna på blåbärspaj. På med ugnen, en snabb sväng till skogen och ½ tim senare var pajen klar. En del år har jag plockat rätt mycket nypon och torkat. Ingen nyponsoppa är godare än den kokt på ”hemgjorda” nypon, om ni frågar mig. Lite vispgrädde och smulade skorpor till. - Måste kolla om jag har några kvar i skafferiet, för nu blev jag sugen….

Älgar och rådjur kommer fram i trädgården helt oinbjudna, ingen mening att sätta upp staket för de tar sig fram dit de vill ändå. Räven har sin egen E4 inte långt från huset, på väg mot ”lunchställena”. Grävlingen ser vi mest bara spåren av, men boet är inte så långt borta. Förresten nära granne med rävfamiljen, konstigt nog. Har varit med ibland på Gubbens ”rävsafari” med kikaren och kollat på rävungarna när de leker, som kattungar nästan. Jättesöta!!

 

Sommardjuren är väl lite mindre gulliga och trevliga. Tänker mest på ormar och mygg då. Varje år har vi huggorm vid stenfoten på huset. Brukar hitta skinnet efter att den ömsat, antingen vid nån buske/träd eller vid just stenfoten. Det är bra att bo tillsammans med en ”ormtjusare”. Han tar en kratta och låter ormen hänga sig fast, fråga mig inte hur, och sen bär han iväg den så långt från huset som går innan ormen slingrar sig av krattan. Jag är så tacksam för själv skulle jag inte klara det. Det konstiga är att man lär sig att acceptera, är inte alls lika ormrädd som jag var förr. Mygg är ju ett otyg som man kunde vara utan. Låta bli att klia på ett myggbett, jo tack det är lättare sagt än gjort.

 

Skogen är mitt gym, i varje fall på hösten. Och speciellt om man har några problem eller tråkiga saker som snurrar i skallen. Jag kan inte förklara, men lugnet infinner sig ganska snart. Dels måste man ju koncentrera sig på var man går bland stubbar, kvistar och tuvor och dels rensar luften och trädsuset hjärnan på ett positivt sätt. Sen blir man ju lite trött efteråt om man är jute länge. Skööönt!!!

I vintras samsades alla småfåglarna om maten vid fågelbordet. Märkligt; inte en enda domherre på hela vintern – trots snö och kyla. Men när det slutat snöa och våren nästan var här kom det fram några stycken. De klarar väl vintern på samma sätt som vi, sitter och trycker på nåt varmare ställe och väntar ut kylan. Förr hade vi fasaner i närheten av huset, men inte nu på ett par år. Saknar faktiskt deras ”kacklande” ljud. Men nu börjar åkrarna runt huset bli odlade igen, så de kanske kommer tillbaka. Hoppas det!

 

Vad är det mera för djur, känner att jag glömt nåt. Jo men visst, mössen!! De vill jag helst glömma –jämt. Visst är de äckliga!! (Men, tyvärr rätt söta om man orkar titta på dem lite mera noga). Nu har vi ingen katt, så vi trodde väl att hela mussläktet skulle dyka upp. Men tack och lov!! Lugnt än så länge.

Förutom allt det bra, finns det ju jobbiga saker på landet också. Allergin på våren, ogräset i trädgården, gräsmattorna som ska klippas hela tiden, vägen som ska grusas och sladdas m.m.

MEN det är absolut värt besväret att ha förmånen att bo på landet.

Med hälsningar från Faster Gunhild

Nedan följer fortsättningen i intervjun med Kalle Nilsson.

Förra gången berätta du att träning skulle det bli mer av, hur går det med detta?

Han har varit med en gång tidigare här i en intervju och ni har kunnat läsa hans åsikter när han varit med i panelen. Kanske är han den kommande kungen av Kalmar eller så blir han den nya ”Plura” med sina fantastiska texter som vi får ta del av på hans blogg. Jag talar självklart om Kalle som många känner som Elviskalmar eller varför inte från Vibb-Kalmar. Numera skriver han på sin nya blogg med namnet Kallenilsson.com enkelt att minnas. Denna vecka har jag pratat mer med Kalle i veckans intervju.

Förra gången jag pratade med dig berättade du att du älskar inredning och har det som yrke. Hur går det för dig med detta?

- Jag jobbar i en stor butik som heter EM Severins och vi firar snart 100-årsjubileum. Butiken startades långt tillbaka i släkten av min gammelfarfar och har idag en butik vardera i Kalmar och Växjö. Det finns två med samma namn i Halmstad och Jönköping också men dessa är inte längre i samma släkt. Så mina dagar går framför allt ut på att sälja, men även ta ansvar och vara delaktig i hur vi ska agera på marknaden, skulle man nog kunna säga. Just nu rullar det på ganska bra, alla behöver ju möbler.

Vem är då Kalle, berätta lite mer om dig själv?

- Hm, en äkta kalmarit med förvånansvärt dålig kalmaritiska som aldrig kom från stan. Jag tror jag hade en viss talang på golfbanan, sen hände något med min kropp och motgångar blev något nytt och trist som gjorde att jag tröttnade. Efter tonåren bytte jag nog drömmar från att bli världselit till att fundera vidare på vilka mina drömmar faktiskt var. Jag vet inte än. Till dess så blir jag en sommarnostaliger, kortväxt och himla trevlig. Det är väl helt ok det också? (hehe)

Du har skrivit om att du har hjärtproblem på din blogg. Hur påverkar det dig i din vardag?

- Fick för tre år sen förmaksflimmer, sedan dess har jag haft perioder när det är sämre. Annars är dom flesta dagarna på året bra och som vilken människas som helst. Man går och grubblar lite under perioderna man får det där technohjärtat och bröstkorgen känns som den ska sprängas, men det hjälper inte att klaga. Jag får väl leva med det till och från. Jag har inte kunnat träna något under sådana här perioder, men nu tränar jag mer än någonsin istället. Och idag känns det helt ok, skönt!

Är Kalmar på väg att vakna upp nu efter en lång vinter?

- Som med alla kuststäder vaknar Kalmar till liv när våren och sommaren kommer. Sommaren här är underbar, Öland därtill, alla turister och båtarna. Hela sundet blir som en ny stadsdel på något vis. Och eftersom jag nästan alltid bott nära vattnet blir det speciellt för en. Men vem gillar inte när världen utanför förvandlas från grå och blöt till grön och blomstrande?

För oss som följer din blogg vet vi att du har musiken varmt om hjärtat och kan mycket om det. Vad ska man lyssna på i vårsolen?

- Jag tror Oskar Linnros debut kommer bli grym. Oskar från Snook alltså. Sentimental förortspop som andas lite Veronica Maggio. Oskar var, förövrigt sambo med henne och han ligger även bakom en del av hennes låtar. Han är okänd för dom flesta men är inblandad i många kända namn som Fibes oh Fibes, Petter och Maskinen som exempel. Sedan kommer MGMT’s nya album som också kommer vara värd alla lyssning. Den är bättre än debuten tycker jag, mycket jämnare.

Fortsättning följer....

Det är inte varje dag som man vaknar och kan läsa detta:

---

Fridas svar...

Jag kan inte sluta tänka på Michaela. Förstår inte att man kan vara så kär som jag är just nu, hon är helt underbar och blir bara mer underbar för varje dag. Och idag är det bara 15 dagar kvar tills vi ska ner till Göteborg för att spendera en hel weekend tillsammans. Gud vad jag längtar!

Jag trycker upp en ny ruta i mitt word för att sätta mig ner och skriva. Trycker upp tidning efter tidning på internet för att hitta någon kraft, någon slags inspirationskälla att kunna börja skriva någonting. Men inget av det hjälpte mig till att komma igång. Paniken börjar infinna sig över att inte komma på någonting. Att inte få ur mig något överhuvudtaget är det värsta som finns. Det går att likna med att en spelare ställer ut skorna. Att en busschaufför sover medan han eller hon kör. Det funkar liksom inte. Speciellt inte när man har byggt upp förväntningar på en själva att hantera stress.

 

Det är just där och då som jag kommer på mig själv. Det är ju faktiskt inte från alla dessa informationskällor som jag hittar min inspiration. Eller jo, det är faktiskt så att jag hittar det där. Efter det tar jag det till mig och måste låta det sjunka in för att sedan komma ut som en ny text från min sida. Ingenting som går att tvinga på, men det finns en viktig sak som jag glömmer bort helt. Det stavas träning. Där får jag kraft och energi.

 

Varje gång som jag känner mig deppig, nere och inte kan producera texter beror på att jag inte får träna. Efter att jag haft ont under några dagar har jag inte kunna träna. Alltså ingenting på flera dagar och plötsligt ger det biverkningar i att jag inte känner någon inspiration. Jag försöker prata med underbara Michaela, men inget kommer ut ur mig. Jag som alltid brukar vara en riktig pratkvarn. I skolan tappar jag all kraft och lyckas inte få till någonting vettigt utan är bara allmänt trött. Samma sak när det gäller att skriva till bloggen. Ingenting kommer ut, allt känns bara mörkt och tråkigt trots det vackra vädret som är på dagarna nu när våren är kommen.

 

Men så lossnar allt igen och orden bara haglar ner på mitt word dokument. De bubblar ur mig när jag pratar med Michaela och i skolan är jag tillbaka på banan med uppsatsen vi ska skriva. Anledningen. Att jag kan träna igen och det är när jag tar bort det som allting blir dåligt. Något som man kanske inte tänker på när den finns där som en självklarhet i vardagen, men när den inte finns där känns det direkt.

 

Tänk att en sådan sak som att röra på sig kan skapa så mycket problem. Träning är helt enkelt underbart.

När ni nu kikar in på min blogg, kanske för första gången eller så tycker jag verkligen att ni ska läsa igenom de texter som jag har skrivit. Eller varför inte läsa intervjuer som jag har gjort. Passa på och ta del av det mesta här på slipsens. Jag menar nu när ni ändå är inne, eller hur?

Det har blivit dags att bjuda på en outfit här igen. Får väl bli lite mer av tradition att jag gör det så jag blir som många andra bloggare. Nej, men det kan vara ganska kul att få in det inslaget ibland faktiskt även om jag aldrig kommer bli en ren modeblogg. Men jag gillar ju att bland och ge, sedan är det ju trevligt när man får fina kommentarer från er fantastiska läsare. Nu kör vi dagens när det är lunch och allt, sätt inte i halsen nu!

Ibland händer det att jag är väldigt blåögd och dum när jag litar på vissa människor. Det har hänt att jag blivit lurad. Suttit där med min skam över att ha gått på allt. Bara köpt allt rakt av. Inte funderat över om det verkligen kunde stämma det du berättade för mig. Jag har köpt allt du sa till mig och nu sitter man där och skäms. Kroppen fylls av en känsla av maktlöshet.

 

Vissa människor kommer jag aldrig lita på igen. Vad de än gör. De har helt enkelt försatt sina chanser till att få min respekt. Aldrig att jag kommer vända mig till dessa personer när jag vill prata med någon. Inte som det var förut. Jag kan också bli rädd för detta. Kanske är jag blåögd och dum, men varför utnyttjar folk detta?

 

Jag vill tro gott om varje människa.

Även när det är som mörkast och mina tankar bara fylls av negativa tankar vet jag att du finns där. Dig kan jag prata med. Du lyssnar och förstår. Jag har alltid haft underbara vänner som alltid ställt upp för mig. Det är jag väldigt glad för men nu är allt annorlunda. Med dig kan jag berätta allt. Allt känns naturligt att få vara med dig. Minns första gången jag träffade dig och allt kändes så rätt. Första närkontakten med dig kändes naturlig. Nästan som om vi känt varandra hela tiden även om det bara varit några veckor över telefon.

 

Jag kommer ihåg hur vi gick bredvid varandra och pratade massa strunt, bara för att prata om någonting. Nu känns allt annorlunda. Vi kan prata om precis allting, jag menar allting. Mina tankar fylls av din röst nu istället för de mörka tankarna som jag har haft. Ibland faller jag tillbaka och är negativ, men då finns du där. Likadant för dig. Du ringer ibland med dina mörka onda tankar. Allt är negativt. Inget ljus finns. Jag hoppas jag är ditt ljus precis som du är för mig.

 

Innan jag träffade dig kändes allt jobbigt och överallt såg man folk som var lyckliga. Lyckliga tillsammans. Där gick jag i min ensamhet, men så är det inte längre. Nu fylls mina tankar av din närhet och det känns naturligt och självklart.

 

Jag lyssnar på dig så som du lyssnar på mig. Du förstår mig utan att jag säger ett ord.

Dags att summera veckan som har gått ännu en gång. För visst går det otroligt fort att veckorna bara springer iväg och denna vecka har det hänt massa kul. IFK har fått kanon bra start av superettan och mitt liv leker faktiskt just nu.. Vi börjar väl med måndagen där jag bjöd på outfit innan jag drog till skolan. Samma dag presenterade jag också nya intervjuer på LiNoPressen som ni kunde läsa. Tisdagen kom och jag kunde glatt konstatera att mitt liv leker verkligen med mig. Under tisdagen skrev jag också en ny text som många gillade. Den tillägnas min underbara flickvän. Jag svarade även på varför jag gör intervjuer under tisdagen. Öppnade hårt på veckan helt enkelt.

När onsdagen kom fick ni se hur vårt kök ser ut. Vi börjar komma fram till slutet av resan runt om i mitt hem, undra vad som väntar nästa vecka...? Och som vanligt när vi kom fram till torsdagen blev det en ny intervju, denna vecka med Linda som bor i Barcelona. Mycket spännande intervju som uppskattades oerhört mycket!

När så fredagen kom var det med valborg i kalenderna. Självklart uttryckte jag mina åsikter kring denna högtid här på bloggen. Och efter detta kom en tradition och återkommande inslag... Panelen pratar jag om. Sista gången vi fick se Perfektion, Lisa och Kalle i panelen. Imorgon presenterar jag de nya. Under lördagen fick vi läsa hur mina släktingar, min faster Gunhild firade valborg när hon var liten. Vi fick också se IFK Norrköping slå Hammarby. Något jag tippade innan. Idag (läs:söndag) bjöd på en comeback när slipsens-live sändes här och varade i 30 minuter men nu får vi se när det blir nästa gång.

En sak är säker, imorrn är en ny vecka! Har ni haft det bra denna vecka?

Måndag



Tisdag




Onsdag


Torsdag



Fredag



Lördag

---

Söndag

Idag väntar en tuff match för IFK Norrköping borta mot Hammarby på Söderstadion. Årets första möte mellan mitt lag och Sandras lag, jag tror på en seger för IFK Norrköping. Som alltid. Men hur tänker jag kring dagens match?

 

Jo, lyckas IFK stå upp första 20 minuterna på Söder kan det bli en riktigt spännande match. Men om det inte blir så kan det bli tufft. Jag grundar detta på att Hammarby kommer ha publiken i ryggen första 20 sedan kommer de komma ut sjukt taggade. Efter att ha sett tidigare matcher mot bland annat Sundsvall går det konstatera att det är just dessa första minuter som är oerhört viktiga. Mot Sundsvall hade man 2-0 efter dryga 15 minuter, om jag inte minns helt fel nu.

Nyckeln till seger idag är alltså att inte släppa in mål i början av första halvlek. Om IFK fixar att hålla nollan där kan vi få se en skräll idag. Och jag hoppas verkligen att det blir så.

 

Klockan 16,00 kan du se matchen på TV4, missa inte det!

---

Och så blev det en seger, härligt IFK!!

Time goes on ( precis som Madonna sjunger).

Vårvindar friska leka och viska (gammal svensk folkvisa).

Och snart är det Summertime (Gershwin).

 

Vilken start, eller hur? Inget förstår nå´t av hur jag tänker. Knappt jag heller gör, men det kanske får en förklaring om fingrarna får snurra runt bland tangenterna ett tag. Vi testar!!

 

Valborg; en härlig helg. DÅ ÄR DET VÅR, vare sig naturen vill det eller ej. Nu för tiden behöver ju ingen gå och frysa bara för att så ska vara (om man inte vill). Men för inte så länge sen skulle vinterkläderna vara tvättade/vädrade och inhängda längst bak i garderoben. Och nya vårkappan och ev. hatten på. Just det där med hatt och kappa kommer inte jag ihåg, men vårjacka, kjol eller tunna byxor i ljust eller pastellfärgat var ju det som gällde när jag var ung. Är det något av det som lever kvar idag? Ni som är ”ute i svängen” och vet. För min del duger varma jackan så länge jag fryser, om det så är midsommar.

 

När jag/vi växte upp hade vi oftast en egen majbrasa hemma. Ibland var det bara vi själva och ibland hade vi främmande. Första problemet var ju att få ihop en hög med ris. Nästa problem; vågar vi elda? När det var torrt ute fick vi gå ”brandvakt” efteråt, självklart skulle ju både huset och lagårn brinna ner. (Vilket aldrig hände). När elden nästan var nerbrunnen skulle vi: just det – grilla korv. Med enris, som sprakade och alla korvarna var fulla med brända barr. I och för sig kunde man inte se det, för  korvarna var också till 90% kolsvarta och halvråa inuti. Men så goda!!! Med lite senap och ketchup till och ett korvbröd att lägga alltihop i. Det årets kulinariska höjdpunkt.

Några år hade vi raketer, eller smällare kanske vi ska kalla dem. Inga värstingar. Men för oss var det något extra. Ettöres-  och treöres-bomber att inleda kvällen med. Kommer ni ihåg det, mina syskon?? Avslutningen på ”sista-april-firandet var kaffe och tårta – inomhus. Nästan alltid Rysk Banantårta, min morbrors favorit. Efter det; ut med vatten i hinkar eller med slang och släcka de där sista  - möjligen glödande – resterna av elden, för att kunna sova gott på natten.

 

Första maj-tåget har jag bara ett minne av. Från början av 70-talet, med en kompis och hennes familj till Norrköping. Då var det inte MC-kortege (vad jag minns), utan den gamla modellen av firandet. Med ett långt tåg med människor, fanor och tal. Karuseller och sånt förstås, korv, glass och ballonger. Så här ute på landet var det inte samma traditioner som i stan med just första maj. Idag vet jag inte…

 

Majblomma har jag köpt en, ljusblå och grön. Jaa, kanske inte den vackraste genom åren. Egentligen tycker jag inte att de ”nya” pappersblommorna är så snygga över huvud taget. Den gamla modellen i stansad plast såg ”tjusigare” ut, blanka och fina. Kan det bero på att jag jobbat i plastbranschen hela mitt liv? Yrkesskadad??

(Förr fanns det ju förresten morsdagsblomma också. Kommer ihåg att jag sålde det några år. De var oftast ljust pastellfärgade och fina).

När valborg är över är det bara maj kvar innan sommarlovet är här. (Eller semestern för de som jobbar). Lyckliga de som har sökt och fått sommarjobb! De där extra kronorna som man kan få ihop är ju värda guld sen, när de ska spenderas på nåt roligt (eller nyttigt eller nödvändigt). Och jag ska inte säga stackars, men nästan – alla er som söker jobb och inte hittar nåt. Det är inte lätt, jag vet. Varken för ung eller gammal. Men rätt som det är händer det; turen vänder och allt löser sig igen. Lycka till båda grupperna!!

Hälsar Faster Gunhild

 

(Förresten, får ni ihop inledningen med resten?)