Det är maktskifte i panelen och Kalle, Matilda och Anna tackar för sig men återkommer säkerligen någon mer gång efter sina fina insatser. Nu lämnar dom över till tre nya som kommer ägna sina veckor åt att svara på frågor som jag skickar ut till dom. Denna gång har jag lyckats lika bra som förra gången att hitta bra täckning över hela landet och inte bara inriktad mot Stockholm.

Jag talar självklart om Veckans Panel. Får jag lova och presentera kommande medlemmar under Juni...



Emma från Ulricehamn tar upp den västra delen av Sverige.


Julia täcker upp södra delen av Sverige när hon kommer från Ystad.


Lena täcker upp lite i Värmland när hon kommer från landet utanför Karlstad, 7 mi, samma stad som Sveriges bästa hockeylag.


Ha ingen press på er men jag kan ju säga till er att tidigare panelen gjorde ett väldigt bra arbete som jag tror och hoppas att ni också kommer göra.

Kika nu runt lite på deras bloggar och njuta för imorrn jobbar jag också, precis som idag, därför kan det ju passa bra att läsa lite gammalt också som jag skrivit. Kanske några av mina krönikor?

Panelen kommer under veckan få frågorna till sig under veckan och deras svar kan ni läsa på fredag.

Som jag har utlovat så kommer idag presentationen av Årets Glasstest från Norrköping.

Ni har kunnat kika på smakprov från när vi gjorde testet under fredagen då vi sände live från en av restaurangerna som vi besökte. Från Café Plaza på Drottninggatan där vi inledde testet detta år. Tidigare år har vi huserat ute på Vikbolandet där det varit ganska dött under dagtid när testet utförts, men denna gång var det lite mer liv och rörelse. Vi bestämde oss för att sätta fem olika betygsättningar på varje Café som vi besökte.
Utbud.
Service.
Solläge.
Smak.
Prisvärt
På en skala 1-5.

Café Plaza

Först ut blev Café Plaza på Drottninggatan.
Här stannade vi till efter att vi såg en stor skylt som visade att här finns det glass att köpa men sedan hade vi stora problem med att överhuvudtaget hitta någon glassmeny. Till slut hittade vi den längst in vid kassan. Efter en del funderingar så beställde jag till slut en mjukglass och för Jimmy blev sorbetglass, vilket blev en besvikelse. Uteserveringen var ett stort plus, med stora sittplatser och bra solläge.


Betyg:
Utbud:  3 (fanns ganska mycket att välja på)
Service: 2 (varken bra eller dåligt)
Solläge: 3 (ligger perfekt på Drottninggatan med solen som lyser ner på en)
Smak: 3 (inte så jättegott som man kunde förvänta sig)
Pris: 3 (lagom prisnivå)

Café Plaza blev lite av en besvikelse.

---

Har inte varit någon effektiv dag det här inte. Legat och läst lite. Njutit av solen. Bara tagit det lugn i allmänhet och har inte hunnit sammanställa glasstestet så det kommer imorgon istället. Och nu väntar jag på att några vänner ska komma hit och sitta i det vackra vädret. Förstår inte att man kan sitta inne när det är så vackert väder!

Ni märker att bloggen blir lite lidande av det.


En fin bild från Blodomloppet i torsdags, jag på tredje plats.

Gjorde ett klassiskt misstag igår kväll när jag kom hem. Tog bort ett inlägg som jag publicerade igår men glömmer alltid bort att även medföljande kommentarer raderas. Därför försvann en mängd kommentarer ut i papperskorgen vilket är väldigt synd när det innehöll lite viktiga kommentarer som jag skulle använda mig av. Det löser sig säkert, det brukar ju göra det.

Igår gjorde vi glasstestet och i eftermiddag/kväll ska jag lägga ut vårat resultat. SOm ni märkte igår så dirketsände vi från platserna vi besökte vilket var ett test inför framtiden. Alltså går det att koppla upp sig och sitta var som helst och chatta med er läsare så kanske blir det någon dag att vi har 1 timme där ni får prata live med mig. Låter det inte spännande?

Blå himmel och en stor sol idag, hängmattan väntar på mig. Tur att man är ledig idag också.
Vad ska ni hitta på?

---

Veckans frågor till panelen:

1. Martin Kellerman, mannen bakom Rocky fick nylingen ta emot Bernspriset. Är detta en serie du själv läser? Om nej, vilka läser du själv?

2. I helgen visade SVT Henrik Scyfferts föreställning "The 90's", såg du det? Vad är din kommentar?

3. Morsdag på söndag har du bestämt vad du ska köpa? Hur firar ni i eran familj?

4. Till sist så är det här sista veckan med just DIG i panelen, hur har tiden på tronen varit?

---

Anna, grundare till Avanna, Tidaholm
1. Har väl läst den några gånger men inget jag följer. Saknar gamla serietidningar som Acke och Blondie. Läser tidningen Pondus ibland.

2. Henrik Schyffert har haft en fin trygg plats i mitt hjärta sedan 1993 och showen - som jag naturligtvis satt bänkad framför andaktsfullt med en kycklingrulle i lördags, bekräftade bara vad jag alltså tyckt i 16 år..Mannen är underbar. Genialisk.Beundransvärd.

3. Det får nog bli nåt från Avannakollektionen till mamma samt choklad. Mamma mailade faktiskt förut och sa att hon tänkte bjuda på fika eller mat på söndag.

4. Jag är inte redo att lämna tronen utan hoppas på 4 veckor till. Annars ska du ha tack Marcus för intresanta frågor :)



Kalle, inredningsproffset, Kalmar.

1. Har läst lite granna, den är ganska trevlig men lite av en medieupplyft serie, ingenting motsvarar Kalle & Hobbe. Ända sedan barnsben har jag letat efter en t-shirt med Kalle & Hobbe-tryck på, alternativt linne.. den som hittar - säg till mig!

2. Såg inte det, men han har växt i mina ögon senaste åren. Har inte riktigt förstått mig på honom innan, hade gärna sett turnén med honom och Johan Glans som gick för en tid sen.

3. Jag får ta ett impulsköp. Jag är dålig på paketfantasi men min mor är alltid värd det bästa!

4. Blandat med kunskap om frågorna, en del grejer har jag skämts för att jag inte knappt känt till... jag antar att den som tar över kommer vara mer insatt. En nyttig erfarenhet för mig...



Matilda, cyklist som siktar mot OS 2012, Stockholm.

1. Rocky - vad ska man annars läsa?! men sant... jag är stort fan av BAMSE! och stolt över det är jag faktiskt :) Kommer alltid läsa Bamse och är en långlivade perumerant!

2. Tyvärr såg jag inte det... tv är inte direkt min grej i tider som dessa då träningen och tävlandet är vad jag ägnar min tid åt.

3. Morsdag är det alltid hemma för min mamma är bäst. Vi har pratat ihop oss lite, pappa, jag och min storebror och mamma kommer bli rejält bortskämd! Det blir hemmagjord middag och en spahelg - verkardet bli bra?

4. MÄKTIG! och visst sjutton ska jag kämpa till mig denna tron ännu en gång i framtiden!



Vill tacka Anna, Kalle och Matilda för att ni ville vara med i veckans panel under dessa veckor och för er som missat några av deras svar så kan ni läsa alla deras svar från föregående veckor nedan.
Premiären i nya panelen
Andra veckan där miljö var en stor fråga
Diskussion kring konst och kultur

Fredag, äntligen! Har haft en lugn och fin morgon så här långt. Bjuder på lite bilder från Uppsala som jag spenderade början av veckan i, vacker stad. Vi gick till en Grekisk Restaurang mitt i stan vilket var väldigt lyckat. Trevligt att upptäcka en ny stad tycker jag. Dessutom är det en stor bonus när man har lite pengar på kontot efter att ha fått lön, jag som alltid varit van vid 1500 kr/månaden att spendera. Nu lever jag livet på riktigt känns det som. Men jag vet att det låter verkligen västerläskt nu med vår kultur där pengar har en central roll. Idag är det så dags för glasstest i Norrköping, panelen gör sitt sista uppdrag innan nya medlemmar presenteras på söndag och jag ska nu sätta mig och svara på mängder med kommentarer. Nu har jag tid med det och då gäller det att passa på!

Vad ska ni hitta på idag?

Blev till slut att jag sprang 5 km i Linköping. Var lite trött och arg förut när jag bloggande men så kan det vara ibland när man inte fått i sig någon mat. Men nu ångrar jag verkligen inte att jag sprang ikväll, utan jag sitter nöjd och är 500 kr rikare än jag var innan. Blev inte någon bra tid men va fasen, har inte haft möjlighet att träna så bra när jag var iväg med jobbet, en dålig sak från loppet är mitt knä som fortsätter strula och göra ont. Blir kanske att köra lite rehab nu ett tag och kanske kosta på sig massage som belöning till mig själv. Bokar nog en tid till nästa vecka, eller kanske redan till helgen. Alltid skönt att lägga sig på en massagebänk och få lite ont under behandlingen men efteråt brukar det vara helt underbart.

Min tid blev 17,10 (enligt min klocka) och en placering som trea på 5 km under blodomloppet i Linköping.

Imorgon är det dags för det årliga glasstestet som jag och min vän Jimmy brukar göra. Hoppas på fint väder inte sånt väder som idag.

Kontraster älskar jag, vet ni det?

Vet att jag skriv så sent som igår att jag var så sugen på att börja skriva igen, men jag hittar inga bra tidpunkter när jag har tid att göra det. HAr jobbat hela dagen och är precis färdig i hela kroppen men nu väntar tävling i Linköping. Om jag nu ska springa överhuvudtaget. Har som sagt haft problem med knäet när jag får ont i det när jag springer så det lutar åt att jag hoppar det, men hade tänkt träna på gymmet nu efter jobbet. Nej istället har jag fått sitta på pappas jobb eftersom att varken mamma eller pappa har telefon på sig. Verkligen jättebra med mobiltelefoner(!). Speciellt när man har "glömt" ladda den eller "glömt" den hemma. Det sista dom sa innan jag började jobba i morse, "Ring sen". Men inte en jävel svarar såna saker kan göra mig riktigt förbannad, vilket gör att jag kan skriva av  mig lite ilska som jag bär på. Usch och fy!

Detta leder till att jag kommer inte hinna träna innan vi måste åka därför funderar jag starkt på nu att skita i det ikväll. Är trött och arg vilket kommer leda till att det inte blir någon lyckad kväll. Kanske bäst att stanna hemma då? Ser man å andra sidan så kommer jag inte orka göra någonting hemma men då kommer jag åtminstonde hinna med att träna få i mig lite mat och vila samt att blogga lite och svarar på era kommentarer. Som jag skulle gjort igår, men då råkade det ju vara Champions League final som man bara inte fick missa.

Där har vi väl något glädje ämne, skönt att inte Manchester United tog hem titeln, verkligen glädje med stort G! Finns det något lag som jag inte klarar av så är det just United.

Nej, nu kommer mina föräldrar. Bäst att lugn sig lite.

Då sitter man på tåget på väg hem mot Norrköping efter några dagar i Uppsala. Hann inte riktigt skapa mig någon uppfattning av staden men det verkade fin. Var bara inne igår i centrum och shoppade lite, men som sagt det är svårt på bara några få timmar att få en uppfattning. Men det verkade vara en mysig och trevlig stad må jag säga. Har haft lite strul med tågresan redan efter att vi blev försenade från Uppsala till Sala vilket gjorde att vi missade tåget vi skulle åkt med. Därför är vi nu en timme sena men nu verkar allt fungera som det ska. Har ju hört och läst historier om andra som haft "otur" när det gäller tågresor med SJ, ska nog inte klaga för nu funkar det ju bra.

Jag vet ju vad jag har att göra när jag kommer hem, svara på era kommentarer som jag inte orkat med under tiden som jag varit iväg eller inte haft tid till. Trots att vi gick till sängs tidigt varje dag. Men det har varit en skön avkopplande resa att ta igen sig lite på inför jobbet och bloggandet. Nya krafter har kommit och till helgen får ni veta vilka som ingår i nya panelen när de andra gör sitt sista uppdrag på fredag, om ni inte vill ha kvar någon favorit kanske. Isåfall får ni övertala mig så utökar jag kanske panelen.

Som ni märker så är mina fingrar redo att ta strid mot tangenterna igen och dom dansar fram över bokstäverna precis som dom gjorde på den goda tiden när texter bara rann av mig som vatten från en kanal. Bara hålla tummarna på att det blir så igen, vore himla gött! Hoppas ni inte har missat en sak som har hänt med Emma i Stockholm, hon lever i min drömvärld, verkligen!

Blir väldigt konstiga inlägg så här när jag är borta på kurs med jobbet. Ligger på rummet och äter Gott och blandat vilket är himla gott. Funderar allvarligt på att ta denna resan som en uppladdnings resa. Sedan när jag kommer hem kommer jag vara pigg och glad, tror jag. Men så är det nog också. Har med mig mina två skrivböcker ifall jag skulle få för mig att skriva lite. Dessa två är med mig vart jag än går..

Ikväll blir det Boston Tea Party, missa inte det!

Sitter på ett hotellrum i Uppsala, eller en bra bit utanför centrala Uppsala. Var ute och sprang ett varv runt området tidigare men fick lite ont i knäet, denna gång på insidan. Tror dock inte att det ska vara någon större fara med det. Däremot tror jag hotelldöden har slagit till efter bara några timmar här. Verkligen helt dött!

Jag gick själv och satte mig under solen som lyste över mig. Under hela dagen hade jag vandrat omkring i min egen bubbla som ingen annan sig in i. En känsla av självsäkerhet smyger sig in hos mig, trots att jag är helt själv. Runt omkring mig går kvinnor och män runt i butikerna för att kanske finna just sin speciella sak som de själva inte visste fanns. Saker som köps men sedan glöms bort i någon låda eller byrå i hemmet. Vi får aldrig nog av nya saker som vi kan konsumera, använda och sedan kastade. Mitt där sitter jag och njuter av en god lunch helt bestående av ekologiska varor. I min självsäkerhet smyger sig även in en smutta självgodhet över hur duktig jag är när jag köper ekologiska varor. Jag är en av dem som tänker på miljön. Det brukar i folkmun sägas att tillsammans är man mindre ensam, vilket också stämmer. Men ensam kan man också leva upp sina drömmar och inte behöva tänka på någon annan.

Den känslan ligger där, nu existerar bara jag och ingen annan. Allt för många gånger tycker jag att vi binder upp våra liv på andra, sån är inte jag. Utan jag trivs med att klara mig själv vilket jag gjort lite genom hela livet. Medan alla andra hade syskon de kunde bråka med och tjafsa med så blev det för mig att bråka med mina föräldrar. I detta ser jag inget negativt, tvärtom jag trivs verkligen bra i min situation. Precis som jag gör där mitt i rörelsen mellan butiksdörrarna som männen och kvinnorna tar när de passerar förbi. Som person funderar jag väldigt mycket eftersom att jag har så mycket tid till att tänka och filosofera när jag inte har någon som stör mig. I de flesta fall är det positivt men ibland kan det bli jobbigt. Att vara själv är ingenting jag tänker på för det gör säkert andra åt mig.

Förresten varför skriver jag själv och inte ensam. Kanske för att jag trivs bättre med just det ordet, själv, istället för ensam. För jag har ju faktiskt valt själv att vara själv och ingen tvingar mig, för jag trivs med det. Att vara för mig själv.

”Jag har rätt mycket med mig
själv precis som du”

Frågorna till panelen denna veckan.
1. Kommer du röst i EU-valet?
2. Äldrevården har fått mycket kritik den senaste tiden, har du någon åsikt på vad som kan göras bättre?
3. Finns det någonting speciellt som har intresserat dig denna vecka vad gäller nyheter från veckan som gått?
4. Vad tror du kommer bli den stora modetrenden under sommaren/våren?



Anna, grundare till Avanna, Tidaholm.

1. Självklart kommer jag rösta. Alla borde rösta..och gärna rött.

2. Självklart borde det satsas mer resurser på äldrevården liksom inom all vård och inte skäras ner pga skattesänkningar. Sen hoppas jag att alla som jobbar just inom vården gör det för att de vill just VÅRDA och har ett genuint människointresse..men kan förstå at det är svårt och motigt att hålla det vid liv om allt skärs ned på.

3. Tror jag levt lite väl mycket i min egna bubbla denna vecka. Fast har det skrivits nåt annat än om Linda Rosings graviditet och Norges schlagervinst?

4. Avanna naturligtvis ;)


Kalle, inredningsproffset, Kalmar.

1. Jag gillar det här med att jag gör bort mig varje söndag nu, ett stående inslag när jag är helt ovetandes om någon händelse. Denna veckan är det valet. Vad röstar vi för? Ett parti eller en kandidat? Jag vet inte alls vad det är. Men jag ska sätta mig in i det där och göra min rättighet till en skyldighet. Jag har min politiska ställning och min åsikt, antar att det är den jag ska nytja i detta valet. Jag skäms ändå.

2. Vara mer öppenhjärtliga, bjud in dagis eller liknande, låt dom ha katter eller andra "husdjur" - ingen äldre blir mer glad än av besök, dessutom öker det förståeler. Det skulle säkert ge en bättre stämning. Dessutom tror jag att dom som jobbar där gör ett jättejobb, även om det aldrig framkommer, det är mest "felen" eller skiten som kommer fram. Det är inget lätt jobb. Att ta hand om andra människor är kanske det mest krävande och beaktansvärda jobbet du kan ha - respekt för dom. Likaså vårdhem för unga eller för dom som hamnat snett, att dom misshandlas och vansköts. Det kommer aldrig fram hur krävande sådan patienter kan vara.

3. Det var en äldre kvinna från Värmano som befann sig på Öland i veckan och körde ner sin bil i hamnbassängen i Färjestadens hamn. Hur kan degt hända? Det är nivåsänkt trall, pelare och flera andra saker som gör att man inte ska kunna köra bil där ens. Hon låg under vattnet i 20 minuter och verkar ha klarat sig. Det är ett mysterie, men ändå ett skönt sådant med tanke på ett ett liv är värdefullt.

4. Tror killar kommer våga ha lite starkare färger på byxorna. Annars känns ljusa kavajer ganska rätt. Och tjejer kör på trasiga jeans, dock fruktansvärt fult. Mycket ljust lär det nog bli.


Matilda, cyklist som siktar på OS 2012, Stockholm.

1. Nix, jag kommer inte rösta.

2. Vet faktiskt inte, känns kanske lite slappt att inte veta. Men jag tror att det handlar om att uppmuntra oss unga att våga satsa på det. Kanske höja lönerna så vågar man satsa... för vadå? Alla vill vi jobba med nåt som ger oss en bra lön och en bra framtid.

3. Det känns som om jag inte har läst en enda tidning eller lyssnat på nåra nyheter denna vecka. Men som en slav följer jag Giro d'Italia! Så det får bli min underbara nyhet även om det är ett ta sen det drog igång :)

4. Jeans shorts... och blommigt. (...jag är sämst på mode dessutom...)

Igår satt jag och kollade på Schyffert som ni troligtvis märkte igår i och med mitt uttalande kring hans show som gick på tv. Jag blev verkligen rörd av att se den vilket jag tror fler blev. Han lyfte verkligen nu i mina ögon till helt nya nivåer som jag inte trodde fanns för honom hos mig. Riktigt, ursäkta uttrycket, jävla bra. Att beröra på det sätt som han gjorde var något jag har gått och väntat på att någon ska göra för att få igång mig igen, få mig på banan igen. Jag tjatar ofta om det där med att ha roligt i allting man tar sig an och ha en gnutta glädje i precis allting, även så i djupa saker men ändå kunna göra något vettigt. Precis så lyckades han gör. Få oss som betraktare att se allvaret med en underton av humor som under kvällen övergick till allt mer allvar. Imponerad. På det sätt han gjorde det är en sida vi inte sett tidigare från honom.

Jag avundas människor som har den förmågan att beröra på detta sätt genom att utnyttja språket och talets förmåga för att komma till oanade höjder. Finns få personer som jag också tycker har kommit upp till denna nivå men några få finns det. Ni kan säkert räkna ut vilka om jag bara nämner att det finns några i bloggosfären som har lyckats. Utan att nämna några namn, ni som känner er träffade ta åt er nu, för ni skriver verkligen helt underbart. På ett sätt som är unikt för just er. På samma sätt strävar jag efter att jobba mig uppåt min så kallade karriär. Kanske, kanske kommer jag också lyckas ta mig dit jag vill. Ofta brukar jag lyckas med det jag vill som tur är men ändå väljer jag allt för ofta att dölja det jag lyckats med genom att förminska ner det till något ”vanligt” som alla gör. Men ibland kommer det där upp på tapeten och då är jag inte den som fortsätter älta bara för att skryta för att göra mig bättre än alla andra. För mig har alltid träning varit en naturlig del i mitt liv vilket ibland inte andra kan förstå. Att träna ”bara” 6 pass i veckan kan verka mycket för andra men för mig är det lite. Hur jag nu kommer in på detta vet jag inte riktigt utan fingrarna bara vandrar över tangenterna, allt tack vare Schyffert som berör och öppnar upp. Det jag ville säga vara att till följd av att jag tränat så mycket så missar man mycket annat som är normalt för andra, eller jag har valt bort det vilket vissa kan tycka är konstigt. Men till slut kommer man till ett stadium i livet där vi alla kommer mötas. För alla är vi lika av kropp och själ. Som en träningsnarkoman smittade sig det också över på mitt namn och från Marcus till Åberg gick jag till namnet Löparn vilket kan vara rätt jobbigt i längden. I det fallet kan jag dra vissa likheter till en komiker. En komiker får inte enligt en regel vara allvarsam utan hålla sig till roliga/oviktiga ämnen. Samma sak är det för mig som löparn.

Jag ska hålla mig till min löpning och inte göra någonting annat för det kan jag ju inte, enligt vissa, utan jag är bra på att spring. Punkt slut.

Men jag har en annan sak som ligger i mig och gnager och vill ut. Det är skrivandet som bara skriker för att det varit instängt så länge. Att beröra. På samma sätt som andra kan väcka mina känslor vill jag väcka andras känslor. Förhoppningsvis kan jag göra det och nå fram till mitt stora mål som finns med stora feta bokstäver.

JOURNALIST 2012.

Tänk om man skulle sätta sig och skriva färdigt oppositionen som ska vara inne på måndag. Kan man göra såna saker på en lördag? Nu börjar det här bli en microblogg men det är så trevligt så. Nej ut i solen och skriva!

Måste inleda med att be om ursäkt ännu en gång för dålig uppdatering under gårdagen. Hade massor med andra saker för mig istället för att sitta och blogga. Ibland kan det bli så helt enkelt. Först jobb sedan kalas på eftermiddagen/kvällen för att sedan vara helt slut när jag kom hem. Hade inte ork eller lust med att blogga just då men idag så är det en ny dag och det är inte vilken dag som helst. Utan en ledig dag vilket är helt fantastiskt skönt.

Började dagen med en dusch följt av en god frukost och nu sitter jag ute i trädgården här hemma där jag tänkte ta tag i saker som jag missat under veckan. En vecka som jag tänkte att jag kunde summera under dagen också. Har ju hänt en hel del roliga saker.

Vad ska ni hitta på denna lördag?

Äntligen är det fredag och snart väntar en helg. För min del kommer fredagen bestå av jobb mellan 8-15 men sedan är det helg vilket är underbart! Som jag längtat på att få sova ut lite istället för att som nu gå upp redan klockan 6 varje dag. Kan vara skönt ibland men nu blir det skönt att få sova ut. Efter jobbet ska jag också iväg och rösta till EU-valet vilket jag tycker är viktigt att man är delaktig i. Inte för att jag är någon person som är insatt i politik men för att kunna vara med att påverka måste man ju också delta i röstningen annars kan man inte heller sitta och gnälla över allt som är dåligt.

Rösta ni också!

Ha en bra fredag så hörs vi i eftermiddag!

Någon sa till mig att Norrköping är som lilla-Göteborg och kanske ligger det någonting i det. Själv trivs jag oerhört bra i denna stad jag bor i just nu men i framtiden har jag planer på att ge mig av mot någon större stad. Kanske blir det just Göteborg. Det sägs ju att man ska gå från det lilla till det stora. Låter som en bra idé må jag säga. En sak måste ni ju hålla med om, Norrköping är vackert!



För övrigt gick dagens tävling bra. Blev 800m och 400m på tiderna 2,05 respektive 56 sekunder. Nöjd och glad men har ont och sen undrar jag en sak. Varför finns det inga kvoter....för idioter?

Nu kan ni hoppa upp och möta dagen. De flesta är säkert ledig idag eftersom att det är röd dag men själv ska jag iväg och jobba vilket kommer bli kul. Har inte jobbat på två dagar nu och det ska bli skönt att komma tillbaka. Känns lite som att jag avslutade skolan igår och nu går man vidare mot nästa destination, sommarjobb. Idag är det också första tävlingen på bana för mig mig, vilket var evigheter sen. Från början skulle jag ha sprungit 3000 m hinder men nu blir det istället 800 m vilket blir lika bra. Alltid roligt att kunna ställa upp för laget när det är seriematch, speciellt när man missat de senaste åren till följd av skador. Ni märker säkert att min dag är fullproppad med aktiviteteter. Vad säger vi om det? Yes, underbart!


Pigg och glad!

Hemma efter sista dagen med utställningar i skolan. Idag var nog en av de sämre dagarna enligt min åsikt men jag ska inte säga att det var dåligt. Något som är dåligt är vädret som bjuds, regn. Underbart! Eller inte så underbart. Det är tur då att det finns bra bloggar att läsa när vädret är inne tillåtet och inte solsken. Jag har hittat en mycket bra text på en av mina favoritbloggar som ni bara måste skynda in och läsa.

Emma skriver om sitt liv som är väldigt intressant att läsa om. Kan inte sluta hylla denna tjej för hennes underbara texter och bilder. Det var någon som beskriv henne som "inte bara vacker utan skriver också fantastiskt"  och jag kan inte annat än att hålla med. För er som har missat Emmas blogg helt får ni ta igen det nu när ni har tid över.

Häromdagen när jag som vanligt satt framför datorn och surfade runt slog mig en tanke om vilka som lyckas bli stora som bloggare. Kom att tänka på att många av dem är personer som älskar att provocera. Jag tänker inte nämna några namn men om vi ser till de som är mest kända, då brukar bland annat Blondinbella nämnas och det går ju inte bortse från det här heller. Visst är hon en person som skriver om viktiga saker mellan åt, men med ett syfte att provocera den som läser. Hon lever ett liv som många unga tjejer drömmer om att leva, vilket också bidrar till att hon får många läsare. I jämförelse med en bloggare som Kissie, jag vet att jag inte skulle nämna någon, så ligger de säkert långt ifrån varandra. En sak har de gemensamt. Provocera.

Jag har länge funderat över vad det är för blåst tjej som skriver egentligen men nu börjar jag inse att det är ett spel. Visst kan det kosta jobb i framtiden att hon bloggade som ung men var med i toppen, dels för att hon ”var” blåst och för att hon provocerade. Samtidigt bör jag tillägga att dessa två är svåra att jämföra när de befinner sig på två olika nivåer. En väldigt seriös som ibland medverkar på program under P1:s tablå medan den andra härjar runt på nätet.

En sak kommer jag fram till när det gäller bloggande och att lyckas slå igenom, det gäller bara en sak överlag i Sverige. Provocera kring varje ämne. Ta i så du spricker. Gör så att folk börjar störa sig på dig. Det låter sorgligt och personligen tycker jag också att det är väldigt sorgligt.

Nu ska jag göra en väldigt stor övergång från att dra min teori på hur just du lyckas få hundra tusen tals läsare till hur mycket konst fungerar.

Den senaste tiden har ingen kunnat missa Anna Odell som i förra veckan ställde ut sitt verk på Konstfack. Hon spelade psyksjuk och riskerar nu få straff för detta när hon står åtalad. Är det någon mer än mig som ser likheterna med det jag nämnde tidigare? Minns ni ordet provocera? Har inte hon lyckats öppna mycket känslor hos allmänheten? Det finns dem som tycker att hon har gjort något viktigt för samhället och att hon har rätt att spela psyksjuk i konstens namn. Sedan finns det dem som startar facebookgrupper för att stoppa skattepengar till Konstfack. Men att provocera upp två olika läger har Anna lyckats väldigt bra med.

Själv tillhör jag en av dem som står på Annas sida och tycker att hon gjort något väldigt intressant men jag kan inte heller yttra mig mycket mer när jag inte är vidare insatt i ämnet. Däremot tycker jag inte att skattepengar ska stoppas från Konstfack, helt fel. Det anser jag är en jakt på publicitet för politiker som fiskar röster på detta simpla och billiga sätt.

Sedan bör jag tillägga att jag bär på den åsikten att man inte får göra vad som helst under konstens namn. Men i detta fall tycker jag det är accepterat.

Nu kommer vi åter tillbaka till ett ord som jag har gått runt och burit på under de senaste dagarna, provocera. Jag har funderat och klurat. Finns det inget annat sätt att nå framgång. Svaret är självklart att det finns fler vägar, men här har vi några som lyckats utnyttja allmänheten för att ta sig framåt. Tänk när Anna efter examen ska göra nya konstprojekt så räcker det med att hennes namn nämns så kommer troligtvis folk bli uppmärksamma och intresserade. Vem skulle inte anställa henne? Ett museum som lyckas knyta upp henne kommer att tjäna mycket pengar i slutändan, eller inte bara pengar utan besökare vilket i sin tur kommer öppna upp för nya. Därför behövs dessa personer som har den egenskapen att de lyckas beröra och röra upp känslor hos betraktaren.

Nu är inte jag själv en person som bara fastnar för folk som har den unika egenskap utan det är en av flera faktorer. Samtidigt som det är spännande tycker jag det är väldigt svårt och avskräckande på en och samma gång. Själv gillar jag inte att provocera men det är intressant när andra gör det, så en ny debatt startas.

För då lever vi människor vidare och kan diskutera runt middagsbordet.

Godmorgon!
Ute lyser solen och himlen är blå med enstaka moln. Verkar som att det kommer bli en alldeles utmärkt dag denna onsdag och vad laddar jag med? Jo, bra musik såklart!


Men at work - down under



Moby - Porcelain

Kommer vi alla hitta någon?
Jag minns denna morgon. Solens strålar rullande in på sovrumsgolvet och där låg han. Jag var vaken men kunde inte väcka honom. Där låg jag och beundrade honom när han sov – hur trygg han såg ut. Men så var jag tvungen att nysa och han vaknade. Hans ögon mötte mina. Vi gick upp och satte oss på verandan. Åt frukost och sparade jordgubbarna till sist. Jag satt i hans knä, vi skrattade och det var som om allt annat inte spelade någon roll, huvudsaken var att han och jag var där tillsammans, nära varandra. Vi åt jordgubbar och gav varandra jordgubbskyssar. Jag lade mitt huvud mot hans axel och viskade i hans öra: ”Jag älskar dig.” Precis som meningen i boken jag nyss skrivit klart recensionen av. Detta skulle aldrig ha varit, inte nu. Kanske om några år, men inte nu. Jag vågade inte tro på denna kärlek. Kanske för att jag visste hur olidligt ont det skulle göra om den inte skulle hålla. Men när jag hade viskat ”Jag älskar dig” i hans öra svarade han ”Jag vet det.” En svallvåg av känslor for genom min kropp, och när den nådde min hjärna tänkte jag: ”Han tror på detta lika mycket som mig.”

Ständigt kämpar vi för kärleken. För att vinna den rätta. En ständig jakt utan att veta om vi någonsin kommer finna den vi önskar. Idealen är som en mur runt oss. Ständigt påminns vi om hur den perfekta partnern ska vara. Vältränad, snygg, smart, framgångsrik, social, omtänksam, magisk på att älska, snäll och de där alla andra miljoner sakerna. Som en kliché lovar vi vår sorgsna vän som precis blivit lämnade allt jodå, i framtiden kommer den rätta finnas. Alla kommer vi få någon, även du. Men hur vet vi att det är så? Hur vet vi att alla kommer hitta den rätta? Kanske ska vissa lämnas och leva sitt liv utan att binda sig för alltid.

När jag satt där på verandan i hans knä var det som om tid och rum stod still. Jag bröt tystnaden med att fråga honom: ”Tror du att vi kommer hålla för alltid? Eller tror du att detta är för stunden?” Han log och smekte min kind. Kysste mig med en jordgubbskyss och svarade: ”Jag tror på hoppet och jag tror på viljan. Alla älskande hjärtan håller inte för alltid. Men jag tror på hoppet och viljan. Vill man så kan man, eller hur?” Jag kröp ihop som en liten boll och låg med huvudet mot hans bröst. Han höll om mig och filen vi hade över oss värmde oss tillsammans med solens starka strålar. Kanske är solens strålar lika starka som vår kärlek? Jag kunde höra hur hans hjärta slog, i takt med mitt.

Varför är vi människor så rädda för att inte hitta den rätta? Samtidigt är vi för skygga för att våga gå fram till den snygga personen som suttit i soffan i loungen hela kvällen. Är vi patetiska eller är vi bara rädda? En vän frågar varför han aldrig vågar. Jag svarar att jag tror det handlar om att vi är för rädda för att öppna vårt hjärta och bjuda in någon annan, alldeles för rädda för att bli sårade och lämnade. Men om vi är så rädda varför är vi då samtidigt rädda för att inte hitta den rätta? Borde det inte vara så lätt att vi antingen väljer att öppna var mur eller bli kvar ensamma? Ska vi äta kakan och samtidigt behålla den? Någonstans tror jag att människan är patetisk.


Han höll min hand och jag höll hans. Jag satte mig upp i hans knä och kysste honom, i gensvar fick jag en puss på pannan, sådär som han alltid gör. Hans läppar mot min panna är trygghet, det är så min trygghet ser ut. Vi duschade tillsammans, en lång ljuvlig dusch och sen klädde vi på oss. Gick ut på en lång promenad och mötte människor. Barn lekte i parker. Familjer hade picknick. Äldre par kom hand i hand i hand. Unga människor gick och höll om varandra, precis som han och jag. Vi hamnade i en park, barn sprang runt och lekte, föräldrar ropade på deras barn att det var dags att äta picknicken de tagit med. Där satt vi, tätttätt intill varandra och skådare över så många levande liv. Då lade han armen bakom min rygg och tryckte mig mot honom. Och så sa han: ”Någon gång ska du vara hon som den lilla killen springer till för att bli omfamnad av trygghet, och någon gång ska jag vara han som förevigar det minnet.”

Men kanske är vi inte patetiska? Kanske är det bara så att vi är så olidligt rädda att våra drömmar och idealistiska framtider aldrig ska bli som vi tänkte oss. Och kanske är det så att det är precis som det ska vara, vi ska vara rädda när vi inte vet ifall våra drömmar kommer slå in. För alla vill ju egentligen få fram till personen som man suttit och små tittat på under hela kvällen. Gå dit till loungen och säga hej i hopp om att de framtida drömmarna ska slå in. För även om vi är patetiska, fega och blyga så kommer vi alltid vara människor med drömmar om att det i framtiden blir som vi önskar, även om vi vet att den realistiska framtiden kan förändra allt på en sekund eller två – lika snabbt som vi kan hitta vårt livs kärlek.

Som jag tidigare nämnt hade vi vernissage igår för våran utställning som vi jobbat med under den senaste månaden, vilket blev väldigt lyckat. Efter en hel massa arbete så kom hela klassen och kollade vad vi hade lyckats få ihop för spännande. Vi valde att göra en utställning om ett modell-land över hur det skulle kunna vara i vårat land, Limb-O-Land är namnet på utställningen och landet. Vi utsåg oss själva till ministrar och gjorde frimärken samt sedlar som visades upp under utställningen. Sedan lyfte vi fram alla fördelar med övervakningen i ett samhälle, eftersom att det var den viktigtaste frågan i just Limb-O-Land. Alltså en twist av vad alla medier framställer övervakning som och många som också är emot det, så även jag, men här ställde vi oss frågande till besökaren så lämnade vi öppet till egen tolkning vilket jag tycker man ska göra fler gånger. Varför måla i pannan på någon vad vi vill säga, här får betraktaren skapa sin egen åsikt.


/Marcus

Ursäkta mig för att jag inte varit så aktiv med bloggen. Har haft fullt upp med annat men igår gjorde vi klart vår utställning så nu kommer jag ha lite mer tid. Väldigt skönt att vara klara med det vi har jobbat med under en längre tid nu. Höll på att bygga upp det i söndagskväll direkt efter att jag kom hem från Göteborg. Blev en lång kväll och sen igår hade vi utställningen uppe i 30 minuter och sedan var det dags att riva ner allting. Det tycker jag är lite tråkigt. Hade velat ha den uppe lite längre när vi arbetat med det länge.

Idag kommer jag bara gå på utställningar på förmiddagen samt hinna med ett träningspass på gymmet. I eftermiddag är jag ledig för första gången på väldigt länge. Då ska jag ta tag i det här med kommentarer och bjuda lite mer på bilder och annat spännande. Har missat mycket i bloggvärlden men äntligen kan jag komma tillbaka.

Nu in i duschen, hejsvejs och ursäkta!

Jag försöker gömma mig för det hårda och tuffa samhället. Men det kommer alltid ifatt mig. Var jag än befinner mig slåss jag av den kraften som samhället bär med sig. En vacker yta, ett bra liv, en lyckad karriär och ett stort hus. Finns mycket som ska fyllas upp på den där skalan för att vara lycklig. Egentligen är det helt omöjligt.

Visst ska vi inte lyssna på alla dessa krav som samhället ställer på en, men det är inte lätt att gömma sig bakom den och leva i en värld utanför. Att isolera sig från omvärlden skulle vara ett sätt, men till slut kommer dom hitta dig. Du kommer bli stämplad som psykiskt sjuk när du vägrade rätta dig efter majoriteten. Alla ska formas efter att leva samma liv och jag tycker samtidigt att det är rätt men vi har faktiskt mängder med möjligheter här i livet. Det vi gömmer oss för är känslan av att själva kunna vara med och påverka vår framtid. Vi blir rädd och skjuter det på framtiden. Ni har säkert precis som jag skjutit upp ett arbete som ska göras till sista kvällen.

Till slut kommer den ifatt oss.

Den dystra verkligheten om att vi måste göra någonting och inte bara prata om allt som ska vara bra om det skulle varit annorlunda. Gör någonting istället. Vi följer olika debatter dagligen i media kring allt ifrån vad konst är, om någon som inte fått teckna försäkring och om hur fruktansvärt det är med övervakning. I alla debatter och diskussioner är det omöjligt att följa med i men någonstans måste vi börja.

Jag gömmer mig bakom en massiv ek för att ingen ska hitta mig. Några människor springer förbi utan att notera mig men sedan kommer den. Verkligheten. Den hittar mig överallt och jag kan inte göra någonting åt det. Kanske är det en förändring som ska till och jag vågar ta klivet ut och stå för min sak.

Frågorna till panelen denna vecka:

1. Har du följt debatten kring Anna Odells examensarbete? Vad är din reaktion?
2. Följt med i Eurovision song contest eller är det ett evenemang som du struntar i?
3. Vilken låt tror du kommer bli årets sommarplåga?
4. Under en ledig dag, vad hittar du på?




Matilda
1. Har inte direkt följt den... nånstans tycker jag hela grejen är konstig. Varför göra ett sånt examensarbete och varför tycka att det är så farligt? Jag vet inte... ska nog inte säga nåt för jag är inte alls insatt.

2. Ett evenemang som är överskattat! Kommer aldrig följa det och vet inte varför jag borde.

3. Hoppas på en bra låt... men vet att den kommer vara irriterande och jag kommer säkert gå runt och sjunga på den ändå.

4. Längesen jag hade en ledig dag. Senast var jag 12 år kanske? Skämtosido... jag njuter av livet, umgås med vänner, tränar... gör saker jag älskar! Kanske ligger på en klippa i skärgården, solen lyser värmande, äter jordgubbar och kysser min kärlek.




Kalle
1. Hon är mina ögon totalt korkad. Jag är inte märkvärdigt kulturell lagd men jag ser inte riktigt konsten i att vara (spela) sjuk? Hon ska tydligen ställa ut i Kalmars nya flashiga (det är verkligen snyggt) konstmuseum. Det bygget överklagades flera gånger av ett fåtal bakåtsträvare, vilket medföärde en extra kostnad på några miljoner. I Kalmar överklagar man allt. Tänk om man kunde lagt dom pengarna på.. jag det bör jag inte skriva här. Jag funderar nästan på att gå dit och se filmerna bara för att bedöma hur korkad en människa kan vara. Hoppas hon fälls, faktiskt. Tråkigt nog är det lätt att göra sig ett namn i Sverige på att provocera, tråkig väg till berömmelse?

2. Lättsam och folklig underhållning är svår att klanka ner på, så många kan inte ha fel. Jag är inte alls förtjust i det dock. Roligt dock med evenemang som engagerar så många, det finns mycket bra i det! Plus ett evenemang där europeiska länder möts bland olika kulturer, det är positivt!

3. Erik Hasse - Hurtful eller så håller Pokerface ett halvår till.

4. Jag har fått höra att jag alltid städar, så jag gör väl det haha. Annars är jag på en strand, i solen, i sanden, på en nattklubb, ett dansgolv, Kullzenska Caféet och tar te och paj med glass, kanske på havet, kanske i sängen, kanske något måste.



Anna

1. Nej det har jag faktiskt inte gjort.

2. Struntat nästan totalt i det i år faktiskt, det enda jag gillade var Tingelinggrejen från de svenska delfinalerna. Love Henrik Dorsin!

3. Antagligen årets Eurovisionvinnare samt den där Svennebanan jag hört lite överallt det senaste.

4. Då tar jag gärna en lång promenad, åker en sväng till SKövde eller kanske Göteborg om jag har pengar och shoppar eller så läser jag gärna bok och har seriemaraton i soffan med en dvdbox.

Påväg hem igen efter vistelsen i Göteborg. Sitter i bilen och nu återgår man till verkligheten och alla måsten åter. Vissa väljer att kalla det för vardag och det gör jag också. Snart är det äntligen över och jag börjar jobba på 75 % och skolan är slut för sommaren. Längtar som f-a-n! Ett ord som inte får skrivas här egentligen men jag känner så för stunden. På slut har det blivit väldigt mycket att göra därför kom denna resa lägligt för mig, men inte om man ser till arbetsplanen. Där av anledningen till att jag måste åka till skolan direkt när jag kommer hem eftersom att vi har utställning imorgon och vi har lite kvar att göra färdigt. Jag får helt enkelt stå mitt kast att jag valde att åka iväg och sprang istället. Samtidigt tycker jag det är lite sjukt för jag är ingen person som har skitit i vårat arbete tidigare men nu har jag fått kritik över att jag varit borta "så mycket" på slutet. Har faktiskt haft dåligt samvete över detta men det jag inte förstår är varför jag ska få sån kritik. Jag bryr mig ju om utställlningen resten av dygnet men ändå får jag denna kritik från några gruppmedlemmar. Livet är inte rättvist.

Hur gick det igår?
Jo, jag är riktigt nöjd efter de förutsättningarna jag hade. En start i grupp 15 och jag kom snabbt iväg för att jaga tid och placering. Hade egentligen inget som helst mål med loppet utan bara ha trevligt och njuta. Och så bra det blev. Landade på en sluttid på 1 timme och 21 minuter. Nästan att det räckte till en topp-200 placering och då ifrån startgrupp 15(!) tänk vad jag kan prestera nästa år, nu när jag seedat in mig. Kanske är det min distans..?

Nu upphör ju en kategori, "vägen till Göteborg" undra vad jag ska göra åt det.

Idag är den stora dagen. Göteborgsvarvet. Jag ligger på hotellrummet och laddar upp inför 21 km på asfalt. Fint väder med sol och lagom varmt bjuder vädret på. Kan räkna med mycket folk på och runt banan. Startgrupp 15 av 19 gäller för min del så jag drar iväg klockan 15,40 från Slottsskogen. Sedan är det en lång tur runt stan och sedan tillbak till Slottsskogsvallen. Förhoppningsvis är jag i mål vid 17-tiden. Håll tummarna för mig.





Har ni förresten noterat att jag bjuder på mer och mer bilder på mig själv här på bloggen. Hoppas ni gillar det, för folk vill ju ha bilder på bloggar.

Framme i vackra Göteborg efter en lång resa. Mycket fint hotel som vi bor på och nu kan man leva lite lyxliv över helgen följt av ett Göteborgsvarv imorrn, kommer bli trevligt. Jag kände när vi kom in i staden att den är vacker och den talar till mig. Ska ner och göra stan nu på någon restaurang...


Fin utsikt från hotellet?


Härligt att jag har webbcamera...

Nedan följer samtalet från igår...

---

Men ni följer många bortamatcher? Finns det några matcher ni inte missar som har lite derbykaraktär?
Sandra: - Om jag kan men det är svårt att hinna med, vi har ju långt till i princip alla matcherna.
Frida: - Så många som det går, när man får det att gå ihop med jobb, så fort man får en möjlighet och det är ett kul lag så åker jag... försöker att inte missa göteborgsmatchen, förra året var det ju lite fler i och med häcken och öis också men qviding kommer jag inte missa i år... sen ska jag väl försöka att ta mig till Landskrona i höst så man kan passa på att träffa sandra också. men som sagt, det måste passa med jobb, inte ofta det är helgmatcher.
S: - Ska upp till Jönköping, passa på att träffa Frida och se matchen då. Blir inga derbyn direkt. Förra året var det LB07 som var lite "derbyliknande". Men måste säga att macterna mot Mjällby är roligast, dom missar jag inte. Brukar vara bra publiktryck då också så det är nog det mest "derbyliknande" tror jag.
F: - Kul när man har en liten anknytning med ett annat lag, som ni har med mjällby, Sandra. blir lite extra kul då.
S: - Ja, precis. Det blir en lite viktigare match då.. och mer spännande.
F: -  Så är det väl lite "derby" mellan bois och södra då också.
S: - Det tycker jag man kan kalla det, ett blogg-derby.
F: - (haha) ja, perfa. ett riktigt hett blogg-derby.

Hur länge har ni två pratat med varandra? Lärde ni känna varandra via bloggen?
F: - Jadu Sandra hur länge kan det vara? lite mer än ett år? ja vi träffades via bloggarna
S: - Ja precis.. lite mer än ett år, i början av förra säsongen någon gång..
F: - Ja, tänk va tiden gått
S: - Ja det har det verkligen.
Men ni har träffats fler gånger utanför bloggosfären?
F: - Vi har träffats 2 gånger utanför datorerna

Hur skulle ni beskriva varandra som bloggare?
S: - Tycker Frida är väldigt personlig, rolig och charmig i det hon skriver. Precis som hon är som person.. så ja, personlig.
F: - Sandra är den utlimata bloggerskan - personlig, glad, lagom utlämnande, lagom hemlig, fina bilder och snäll och go.
Ni skriver mycket om fotboll, men vem är egentligen den som är bäst på att tippa?
S: - Jadu.. tippa nog lite mer med hjärta än hjärna ibland
F: - (haha) Ja jag håller med sandra, lite lättare att lyssna på hjärtat än hjärnan.
Kan ju nämna vår panel vi hade inför Superettan...några kommentarer?
F: - (hmm) Ja, mitt tips på skyttekung är ju inte helt fel, och jag tycker ju ändå att J-södra har skrällt lite iår hittills, men i det långa loppet vetjag inte om mina tips håller (haha).
S: - Mjällby verkar ju går bra hittills... och ja, Syrianska har väl överraskat lite smått iaf.
F: - Ja där var du lite hetare än mig (hehe).

När kan jag räkna med er i Norrköping?
F: - 18e oktober, svärfar är stort norrköpingfan så då åker jag och möter dom där.
S: - Får försöka åka upp när BoIS spelar! 
Det hoppas jag verkligen att ni gör. Kommer till Nya Parken.
S: - Det hade varit roligt! Så det ska jag försöka pricka in.
F: - Jadå, ska göra mitt bästa med att fylla upp arenan.

Men ni måste väl bli igenkända av folk på era hemmaläktare från era bloggar?
F: - Någon enstaka gång har det hänt, men tror inte att dom som läser min blogg går så mycket på fotboll.
S: - Jo någon gång ibland men inte så ofta.

Fem val
Sommar eller vinter?
F: Sommar!
S: Sommar!
Utgång eller hemmakväll?
S: Hemmakväll
F: Hemmakväll
Landet eller storstad?
F: Storstad
S: Storstad
Slipsens eller Blondinbella?
F: Slipsens, ingen tvekan!
S: Slipsens!
 F: Superettan
S: Superettan

Godafton kära läsare!
Hoppas ni har haft en lika bra dag som jag har haft idag. Är på strålande humör och nu ska jag packa sen är det dags att sova. Imorrn kommer andra delen i samtalet med tjejerna. Imorrn bär det också väster ut mot Göteborg vilket är helt underbart.

Nej, nu ska jag packa.

Den här veckan kommer det diskuteras kring superettan med Frida och Sandra. För den insatta som brukar läsa deras bloggar vet att de kommer från Jönköping respektive Landskrona. Vi kan som läsare följa med i deras vardag samt deras liv som sambos till två fotbollsspelare. Jag har själv fastnat för dessa bloggar och bokade ett möte med dem för att prata lite kring det ämne som ligger varmt om hjärtat hos dom. Det utvecklade sig till en trevlig diskussion kring ämnet och ni kommer nu få följa med i allt vi pratade om.

Era lag har haft en någorlunda bra start i serien och hur har reaktionerna varit i städerna?
Frida: -Ja med tanke på att det är hyfsad skillnad från förra säsongen så är det glada tongångar här i stan för tillfället, många medgångssupportrar som vaknar, men det är kul, allt stöd är bra stöd.


Sandra: -I Landskrona finns det bara BoIS så alla lever sig verkligen in i laget, vilket är kul. Men det är väldigt blandade reaktioner tycker jag. Väldigt svårflirtad publik.

Jag vet själv hur det är i Norrköping, vid motgång vänder sig publiken mot laget.

F: -Ja men visst är det så, det är ju så löjligt egentligt, då bryr dom sig ju inte på riktigt. Då är det bara kul när det går bra.
S: -Så är det i Landskrona också, då kan dom knappt vara ute på stan. Men håller med Frida, kul när det går bra.
F: -Man märker på forum och sånt hur alla är peppande och positiva nu när det går så bra, men förra året skulle dom aldrig mer sätta fötterna på vallen igen, haha.

Precis, inför denna säsong var alla i Norrköping hur taggade som helst, men nu när det är lite motgång vänder sig alla mot och får en slags hatkärlek mot laget.
F: -Det är ju inte så att laget blir bättre av att fansen försvinner, dom behövs ju!
S: -Jo men så är det ju, då ska allting granskas och man ska hitta någon/något att skylla på.. det blir bara dålig stämning. Men dom flesta är där för att stötta laget och det är dom fansen är guld värda.
F: -Ja, dom som verkligen är fans, är fans i mot och medgång, som tur är.
S: -Det är ju trots allt när det går sämre som dom behövs mest.
F: - Ja precis, dock många som inte fattar det... inte här iaf
S: - Nej tyvärr inte, det hjälper ingen när dom buar och håller på. Laget blir ju inte direkt bättre av det. Nej inte här heller.
F: - Fansen är ju den 12e spelaren sägs det ju och det märks.
S: - Absolut.. klart spelarna blir mer peppade av bra stöd!
F: - Absolut!

Men om ni ser på en storklubb som IFK Norrköping, vad tror ni är fel i klubben?
S: - Tror det handlar mycket om självförtroende, det är inte lätt att åka rakt igenom en serie och sen bara ladda om direkt igen. Det sitter nog mycket i huvudet på dom. Får IFK med sig en seger så tror jag det börjar lossna!
F: - Mm håller med sandra, det gick så bra i SE förrförra säsongen så nu räknade dom kanske med att samma upplägg ska funka. Det är lätt att en förlust sätter sig i huvudet på spelarna och sen så blir det som en ond cirkel.

Men när era lag möter klubbar som kommer uppifrån, är inställningen på annorlunda inför dessa matcher?
F: - Både och, klart att det finns större respekt för fd. allsvenska klubbar, men det är ändå superettan så jag tror södra kör med samma inställning inför alla matcher, det är ju samma med lagen nerifrån, dom underskattar dom inte på nåt sätt, dom har ändå tagit sig till SE.
S: - Nej det är alltid samma fokus på alla matcher. Det finns inga "lätta" matcher i Superettan så Anders Linderoth manar alltid på att gå ut och köra 100% vilket motstånd det än gäller. Dom lärde sig förra säsongen att det inte går att gå på halvfart mot något lag.

Ja, precis superettan är verkligen en serie där alla slår alla. Vilket är väldigt roligt! Det är som ett getingbo.
S: - Jo det blir väldigt tight så det gäller att vara förberedd för att kriga 90 minuter varje gång.
F: - Ja verkligen, det såg man ju bara på assyriska förra året, dom kom nerifrån och ångade till sig en 4e plats (var det va?) så inga lag ska under eller överskattas i superettan, det är det som gör SE lite extra kul.
S: - Ja, det är ju det som är kul!

Fortsättning följer...

Gud vad skönt det är att kunna ta det lite lugnt på morgonen och inte behöva stressa igång direkt. Sitter och kollar lite på Nyhetsmorgon på tv4 vilket är skönt. Kan lugnt rulla igång dagen. För första gången är jag ledig under förmiddan och det var inte igår som jag var det. Har haft fullt upp den senaste tiden, men jag tycker det är roligt också eftersom att då vet man vad man gör under dagarna. Nu är det inte så att jag har tomt på schemat utan från klockan 13 till 21 ikväll. Jobb som gäller för min del. Fram till dess ska jag hinna med att träna, lägga ut ett samtal med två fotbollstjejer.






Det är ett nytt test som jag gör kring intervjuerna som jag genomför varje vecka, nu blir det i en ny form och jag hoppas att ni kommer gilla det. Nej, nu ska jag fortsätta min underbara morgon med frukost följt av en dusch. Och så självklart svara på era kommentarer nu när jag har all tid i världen.

Börjar verkligen närma sig helg nu och då bär det av till Göteborg. Folk brukar ju kalla det för Sveriges framsida, själv är jag nog på deras sida också. Tycker personligen att det är en väldigt trevlig och mysig stad. Dessutom kallas ju min hemstad, Norrköping, för lilla Göteborg så det kanske är därför. Men i detta syfte som jag åker ner denna gång är extra festligt när det gäller ett av Europas största halvmaraton. Göteborgsvarvet. Visst tänkte jag när jag anmälde mig att det skulle bli en lätt match och att jag skulle lätt få starta långt fram efter mina fina resultat på 10 km, men inte blev det så.
Istället blir det start i sista. Vad gör väl det. Ingen press på mig utan bara glädje.

Några har även frågat mig om varför jag ska springa till Göteborg? Men så är inte fallet utan jag ska springa i Göteborg, bara så att ni vet.

Vet ju med mig att det finns en del läsare där nere och jag hoppas att ni kommer ut och hejar på mig. Kanske skulle vi kunna ta en tur på Liseberg under fredagen? Isåfall kan ni ju höra av er till mig.

Nog om detta. Hur är min form inför loppet? Det känns riktigt bra om jag ska vara helt ärlig, men det finns några orosmoment som ligger där och spökar. Dels har jag lite problem med baklåret vilket jag haft länge. Vilket leder till att jag får ont i knäet. Detta vet jag inte hur jag ska lösa men i skrivandets stund känns det riktigt bra. Men nu får man också tänka på att det är 21 km asfalt och det kan göra saken värre. Däremot försöker jag att inte se på det med denna negativa syn utan förväntar mig att det kommer gå hur bra som helst. Har ju trotsallt sprungit hyfsat mycket på underlaget den senaste månaden och sprungit bra. Ett annat problem är allt folk som kommer starta innan mig. 53 000 löpare som ska springa och jag startar i sista. Kommer bli en del sick-sack-löpning. Men det ger nog positva tankar skulle jag tro.

Ett stort plus är att hundratals med människor kommer finnas runt om på banan. Kommer göra det mycket lättare att springa. Längtar verkligen!

Någon av er har säkert suttit och kikat på Fredrik och Filip Söndagsparty som visas varje söndag från New York. Ett mycket trevligt program som är perfekt som avslutning för veckan. Visst har säkert många kritiserat programidén, dels för att det är väldigt dåligt för miljön att gästerna flyger över Atlanten för att delta i programmet. Sedan är det många som anser att det har blivit lite väl konstigt upplägg som inte verkar ha någon struktur. Dessutom kommer textningen långt efteråt eller innan. Men vad gör väl detta. Gillar deras inställning, de gör det för att de tycker det är roligt. Och visst växer de också in i rollen som programledare för detta koncept. I åtanke måste vi ha att det är svårt i början men visst har de växt.

I senaste avsnittet hade de bland annat Mikael Persbrandt på besök och jag gillar verkligen deras sätt att få besökarna att prata lite vardagligt. Måste vara oerhört häftigt att åka över till ”andra sidan” för att bli intervjuade. Att de lyckas få över stora gäster från Sverige för att sedan toppa med Amerikanska gäster är hur bra som helst. Visst är det kanske ingen stor sak att diskutera men jag fascineras över deras arbetssätt och jag ställer mig frågan hur de orkar med allt. Inte nog med "Boston Tea Party" som också blivit en succé, de producerar också en ny säsong av ”Vem kan slå Fredrik och Filip?”. Kanske ska man skicka in en ansökan men jag tror verkligen inte att jag skulle vinna över dom. Jag försöker också arbeta efter den metoden att göra allt med glädje, precis allting och ibland kan det gå till överdrift när jag är lite för glad i tuffa läggen.

Men varför inte njuta av stundens allvar och njuta av att vara vid liv. Att kunna göra något seriöst samtidigt som det är roligt, vilket jag tror är mycket viktigt. Vissa kan kalla de kontraster och något som inte får blandas med varandra. Från leken föds nya idéer. Det får vi lära oss redan från dagis och jag försöker leva så gott det går efter den inställningen genom hela livet. Sedan är det väldigt spännande och utmanande med dessa kontraster som kan uppstå.

Ena stunden kan man sitta med något helt oseriöst för att i nästa stund sitta med något djupt och rörande. Kanske går det ta till det ordet som endast existerar i svenskan, lagom. En mängd av lite av varje blir riktigt bra. Glädje + djup + seriöst = sant. Jag tror faktiskt det och kanske skulle alla ge det ett försök. Många gånger har jag fått beröm för att jag håller en hög nivå på min blogg och inte är som andra, vilket jag också försöker sträva efter att inte vara. Utan hit ska du som läsare kunna vara delaktig och kunna påverka. Lite som Fredrik och Filip konceptet, med ett undantag. Att jag står på egna ben och tar mig fram i djungeln, djungeln av folk som vill ta sig framåt. Finns många som folk provoceras av, och det är väl toppen som kämpar så. Men det finns väl en annan väg?

Glädje + lek + talande texter = sant.

En ny formel. Min värld är fylld av olika formler som jag försöker jobba efter. Inte bara när det gäller att skriva utan nästan i allt. Träning är likadant. Målinriktning är ett annat ord som ligger långt in i mitt hjärta, det går inte få bort. Jag kämpar på, får med folk och förhoppningsvis får jag fler att öppna sig som personer. Precis så som Mikael Persbrant öppnar sig i tv-soffan kanske folk kan öppna sig och berätta sina livs historier. Men glöm aldrig formeln.

Mina reflektioner kring kärleken i mitt liv.    Djurgårdens IF.

Att som tjej stå i klacken på en stor fotbollsmatch tillhör kanske inte det vanligaste. Det kan tyckas som en krånglig och udda situation för vissa. Tonårsrevolt? Nej – ren kärlek. Klädd i blå-blå ränder.





Det var de här dagarna jag levde för. Året var 2003 och jag var bara 16 år. Det var redan här som jag tog avstånd från fotbollsvåldet. Det som syns mest i tidningarna. De som hörs mest i radio. De som rullar mest i Tv’n. När flickan spände sina ögonen i mina hatade jag. Hatade mer än någon annan. Men det var också sista gången. Den dagen bestämde jag mig för att aldrig mer hata. Att aldrig mer låta en hatramsa snudda vid mina läppar. Jag älskar – utan att hata.

Att det finns de som tyr sig till en klubb för att få gemenskap, glädje och fotboll är för mig självklart. Men för varje hundrade medlem finns det en som är där för att få en anledning till att slåss, förnedra och hata. Det är de människorna – huliganerna – som svärtar en hel klubb. Sluta ta glädjen ifrån oss. Tillsammans blir vi stora.

Idag är det dags igen. Tidigare längtade jag verkligen till dagarna det var dags att ta sig till Parken för att se på IFK, men det har blivit till ett ämne som talas lite tyst om. Det sägs att det är i motgång lagets supportrar ska ställa sig upp för klubben och finnas som stöd. Och visst gör många det också, men det tar på krafterna att få motgång efter motgång i resultatbörsen men ikväll hoppas vi väl på en seger. Folk börjar ha sina teorier om att det är 11 maj som är datum då allting går vägen. För precis 365 dagar sedan, alltså för ett år sedan, kom första vinsten mot Ljungskile i allsvenskan. Alltså de tre första poängen på hela säsongen.
 En teori som förhoppningsvis stämmer, däremot är jag skeptisk till detta.

Däremot måste vi se till dagens motstånd och då ska inte 3 poäng vara omöjligt att ta ikväll. Vasalund på hemmaplan ska inte vara annat än vinst. Vid oavgjort ikväll börjar nog folk sluta gå på matcherna och göra annat istället.

Kan notera lite intressant saker inför kvällens match, dels är Petru Racu tillbaka på mittfältet. Backlinjen ser ut att vara starkare än tidigare under säsongen om vi ska gå på laguppställningen. Frågan är när Armando kommer tillbaka från sin skada? I anfallet kliver Timmy WIlhelsson in som ensam framåt precis som i förra matchen borta mot Sirius. Bakom honom kommer Imad Khalili ligga som en offensiv mittfältare. Han är den som har levererat målen hittills under säsongsinledningen.

Funderingar inför kvällen...
....När kommer Daniel Bamberg börja leverera i superettan?
....Ska backlinjen kunna stå upp och hålla tät bakåt?
....När börjar Marcin Burkardt visa sina fina kvalitér som han bär på?
....Hur mycket folk kommer besöka Nya Parken ikväll?

---

Förlust igen med 3-4 på hemmaplan, vad säger man?

Äntligen kommer en ny vecka. Jag är hur laddad som helst inför veckan som kommer efter att jag hela helgen bara har tagit det lugnt och laddat upp. Fann en ny hobby i helgen som jag säkerligen kommer ägna mycket tid åt framöver, målning. Var ju hur avkopplande som helst. Att jag inte har upptäckt det tidigare. Sedan passar det ju bra nu när jag har helgerna fyllda med aktiviteter på bloggen med hjälp av er läsare. Och det är ju lite mitt mål med bloggandet, att ni som läsare ska kunna vara med och påverka och vara delaktiga. Denna helg fick jag ett gästinlägg från Martina kring kärlek vilket var mycket välvalda ord. Hon har fått mycket bra respons från läsare och jag är själv oerhört imponerad och vill bara höja mig till samma nivå. Inte är det lätt för det finns så många där ute som sitter inne på en stor talang när det gäller skrivande. Kanske kan fler "komma ut" och låta fingrarna dansa över tangenterna och dela med sig av någonting viktigt eller oviktigt. Bara trevligt att ni ställer upp!

Denna vecka är det inte lika mycket jobb så därför kommer jag kunna blogga mera och till helgen far jag till Göteborg!

Veckans frågor till panelen:
1. I lördags avgjordes handbollsfinalen vilka var dina favoriter?
2. Under en längre tid har det varit mycket prat om att vi måste tänka mer på miljön, vad gör du för att vara miljövänlig?
3. Hur har du spenderat din helg?
4. Vad är dina planer för sommaren?


Kalle
1. Handboll, vad är det? I Kalmar är allt annat än fotboll en hobby!

2. Jag är säkert den som många hatar, jag gör inte mycket för mijlön. Jag är hemsk. Dock har jag LED-belysning, lågenergi och liten strömförbrukning. Bilen kör jag överallt fast jag borde cykla. Och val med kollektivt är jag heller inget vidare på. Jag åkter hellre taxi på kredit än plågas genom att sätta mig på en buss, jag avskyr dom, men nu skulle jag ändå inte betala taxikostnaden i och för sig. Tåg före bil väljer jag dock. Jag kanske får godkänt?

3. Hela helgen spenaderas med helg. Och för en gångs skull har inte festsuget varit så stort. En nyttig helg!

4. Sola. Festa. Bada. Shoppa. Öland. Och Öland igen. Havet. Grilla. Picknick. Och säkert kramas, vem vet. Skulle vädret svika blir det nog sydeuropa en vecka!


Anna
1. öhhh...handbollsfinal??

2. Jag tvättar på lägre temperaturer, använder lågenergilampor, går istället för att be om bilskjuts, pantar..och så satsar jag på ekologiska plagg i min kollektion och shop http://avanna.blogg.se

3. Den har spenderats med god mat,fika,bakverk,film,bok,promenad och familj

4. Jag har inga planer alls för sommaren mer än att försöka leva gott på så lite pengar som möjligt..och förhoppningsvis se NIN och Depeche Mode på Arvikafestivalen samt få en fantastiskt brunbränd kropp i den härliga solen som skall lysa och värma från maj till september...hehe


Matilda
1.När Allingsås slog ut mitt lag, Hammarby, så tvingas jag hålla på något lag. Och då blir det GUIF.

2. Vi försöker att tänka på miljön i min familj. Dels har vi bilar med hybrid sedan köper vi alltid ekologiska produkter när vi handlar. Dessutom handlar vi lokalt kött för att inte gynna köttindustrin från länder långt borta som transporterats långa sträckor.  Skulle kunna säga att jag tänker på det minst varannan dag.

3. Jag har varit i Belgien i en liten by utanför Bryssel. Där har jag tävlat i cykling, mycket trevlig resa!

4. Slutar skolan, studentfester, tävlingar, sommarjobb, tävla, åka till Norrköping, tävling, Frankrike Tour de France, tävla, fira pappa, tävla för barncancerfonden i Augusti som avslutning.

Som människa kan man lätt slås av tanken hur beroende vi är av personerna runt omkring oss. Det kan vara familj, släkt, vänner men även personen som ligger närmast vårt hjärta. Denna person som kan få magen att dra ihop sig, hjärtat att slå hårdare och få läpparna att le. Känslan av ensamhet försvinner och de sömnlösa nätterna tycks ta slut. Förnimmelsen om att allting är precis som man önskat är uppenbar och ingenting verkar kunna ändra på det. Allting känns nästan som om man lever i en saga. Det upplevs som att det finns häxor och prinsessor, onda och goda, stora och små samt vackra och fula. Men det verkliga livet är inte alltid som i sagorna där man lever lyckliga i alla sina dagar. I realiteten är människan dödlig, kärleken kan ta slut och slås i spillror. På så sätt försvinner själens energi, kroppens känns paralyserad och minnesbilderna inuti huvudet verkar aldrig ta slut.


Att jämföra kärlek med blommor känns inte så avlägset. När knopparna bildas är förväntningarna stora och nyfikenheten av vad som väntar är obeskrivlig. När de brister blommar både blomman och kärleken ut och förälskelsen är uppenbar, ingen kan ta miste på den. Hur länge blomningen pågår varierar från blomma till blomma och hur starka känslorna är. Ibland faller bladen snabbt och blomman tycks dö, samtidigt som det finns blommor och känslor som alltid verkar blomma ut på nytt. Ett exempel kan vara den omtalade orkidén som behöver lagom av allting, så som sol, vatten och gödning. Kärleken tycks också behöva liknande proportioner. Blir det för mycket av något trycks ofta känslorna ner och bladen faller ett för ett, eller fattas det något kan blomman sakta förtvina.

Kärleken kan drabbas av både tvivel och svek. Det kända ordspråket, gräset är alltid grönare på andra sidan, tycks ibland stämma väl in på kärleken. Människans natur i sig tror att det alltid finns bättre, och på så sätt förblindar detta passionen. Att få liv i en till synes död eller förhäxad romans är inte alltid det lättaste, det finns inga enkla trollformler eller ramsor som biter på den. I sagornas värld verkar en sann kyss från den man älskar, kunna bryta den enklaste förbannelsen, men i verkligheten är det inte alltid lika lätt.

Som levande varelse är det lätt att tvivla på kärleken, men även på känslorna som oftast ändå är starkare än vad man tror. De är djupt rotade inom oss och medför ett hopp när allt är som mörkast. Att lyssna på och ta till sig sina innersta känslor är lika viktigt för oss som solen är för blommorna. Görs det inte försvinner en viktig pusselbit i livets natur, då människan är olycklig om hennes nära och kära inte finns hos henne. Att vara förälskad och kär i sig är inte alltid lätt, många tårar släpps på grund av den och vänner ställs mot varandra. Samtidigt kan den vara fin, trygg och rogivande. Kärleken behöver vårdas, bli omhändertagen och få ta sin tid. Vare sig det gäller blommor, sagor eller kärlek, så kan den inte frodas i totalt mörker. Samtliga faktorer behöver ljus och uppmärksamhet för att de inte ska falla in i glömska. Så vårda det du har så att förbannelsen inte faller över just dig och din käresta.


/Martina

Godmorgon på er!
Söndag idag och det är ju en sån ångestdag för många. För mig blir det att ta igen allt det som jag har missat under veckan med bland annat kommentarer på bloggen. Sen bjuder jag på extra mycket läsning dagen till ära. Dels kommer ni som vanligt få läsa vad veckans panel svarar på sina frågor. Sedan kommer det bli ett inslag av gästbloggning denna vecka från en tjej med första bokstaven M i sitt namn. Hon har skrivit om kärlek vilket är ett väldigt trevligt ämne för er som har någon att dela era liv med.

Igår var jag inne i stan och inhandlade ett staffli så jag kan börja måla här hemma nu. Har länge drömmat att kunna göra det så igår målade jag en tavla som kan användas till dagens gästbloggning. Har hållt på hela dagen igår och målat men nu börjar jag äntligen bli klar med det. Verkligen avkopplande att bara måla, lyssna på musik och ta det lugnt på helgerna speciellt nu när jag har börjat jobba. På något sätt uppskattar man ledigheten ännu mer då.

Nej, det blir en händelserik söndag kan jag lova er!

Jag sitter och ser ut över utsikten jag har från min dator. Skog och åter skog. Skillnaden är från för några månader sedan att det mörka har fått färg med basen från grönt. Allting har börjat slå ut och sprida glädje till oss människor. Jag känner att den här våren kommer bli min när allting går min väg men ibland får jag hybris och tror mig hinna med mer än vad jag klarar av. Ibland skulle det vara bra om det fanns mer än de 24 timmarna som vi har att disponera över under en dag, tänk vad mycket bara 5 timmar skulle göra. Då kanske jag skulle kunna hinna med allt det där som jag bara nu får drömma om att göra. Som att skriva min första artikel i en tidning. Som att besöka vänner oftare. Kanske ta någon resa till någon av Sveriges tre stora städer och bara hälsa på nya kontakter.

Nu hinner jag inte med någonting av det där som jag drömmer om. För att dölja min besvikelse över att misslyckas med min planering håller jag rent och fint i mitt rum. Blir som en slags terapi där jag har kaos med någonting och tar ut det på något annat och i detta fall blir det ordning och reda i rummet. Samma sak köper jag på mig mängder med fina skrivblock för att ha chansen att skriva av mig. Men gör jag det? Nej, de blir liggande i något hörn och samlar damm eller hamnar i väskan där jag skriver av mig men aldrig använder texterna. Men ordning har jag.

Drömmar om mer pengar har jag, men vad ger det mig. Pratar rätt ofta med människor som tillhör de fina överklassen men de är faktiskt mänskliga de också. Sen kommer det till ekonomi och det talar jag ofta tyst om, eller försöker, men varje gång fascineras jag över hur mycket de har möjlighet att göra när jag inte har råd med det. Pengar ger möjligheter men kan också vara till besvär. Vem går det lita på som en riktig vän? Finns så mycket falska människor där ute som endast är ute efter mer i plånboken eller utnyttja andras pengar. Mycket går att göra utan att ha en fet plånbok. Det går att njuta av livet.

Mitt i detta liv döljer jag mitt kaos. Men den gröna färgen utanför mitt fönster ger mig kraft att leva vidare.

Godmorgon!
Va skönt med helg, äntligen, efter en lång vecka innehållande skola och arbete. Kräver mycket planering för att hinna med allt som ska göras under dagarna men jag tycker det fungerar bra och det som blir lidande är bloggen. Men jag hoppas och tror att ni klarar er men jag får be om ursäkt för detta. I veckan har jag också blivit lite av en lokal kändis när jag efter Grabbhalvan drog mycket publicitet i Norrköpings Tidningar där jag fick största bilden och ett eget reportage. Allt beroende på att jag tog backpriset under loppet. Backpris innebär att efter 1 km in i loppet är det en backe innehållande en back, hoppas ni följer med på vad jag menar nu, och den som tar backen och springer med den i 4 km vinner ett pris. Just det gjorde jag vilket jag inte ångrar nu i efterhand. Däremot var det extremt jobbgt att springa bärandes på en träback i 4 km men efteråt kan jag konstatera att det var mycket värt. Inte bara priset jag fick utan att jag fick så stor bild i Norrköpings Tidningar och egen artikel i min comeback tillbaka till löpning. Lite roligt att jag sa det nyligen till en kompis att under min comeback ska jag dra stora rubriker. Lite så blev det också.

Så igår på jobbet sa alla grattis och det kändes verkligen som en seger.


(Bild lånad från nt.se)

Vad fick jag då i pris?
Jo, det blev familjeårskort på Kolmården så nu vet jag vad jag kommer ägna mig åt i sommar och om någon utav er läsare kommer och hälsar på någon gång vet ni vad vi kommer hita på, hehe.

Ett bra steg i rätt riktning mot nästa veckas utmaning i Göteborg nu är det bara 7 dagar kvar, nästa lördag går starten.

Efter tre år får Emelie chockbeskedet att fler tumörer utvecklats och cancern var tillbaka i kroppen igen. Även denna gång fick hon reda på det strax innan midsommar vilket har följt med henne hela tiden, inte speciellt roligt. Att få beskedet att man har cancer är inte roligt i sig men att också få reda på det samtidigt som en glad och positiv högtid stör en hel del.
- Ja, det är något som följt mig hela tiden. Kring midsommar har jag alltid fått reda på det negativa. Har ju varit roligt att fira med familjen efteråt.

Hennes väg genom sjukdomen tog inte slut efter tredje gången heller utan ytterligare två behandlingar har hon hunnit med att gå igenom vilket har fått henne att tänka till på livet. Men att gå konstant och fundera över hur det kommer gå är inte heller någonting hon gör, vilket bara skulle bli ännu jobbigare.
- Om jag skulle gå hela tiden och fundera på hur det kommer gå skulle jag bara må sämre. Kan ju inte göra så mycket åt det heller utan går det bra så gör det och går det dåligt så gör det. Att utvecklingen har gått framåt är väldigt positivt.

Hade det varit för bara några år sedan hade hon inte haft lika positiv inställning till behandlingen men eftersom att fler liv räddas nu med den utvecklingen som finns är mycket bra. Däremot har det blivit många frågor kring döden när det gäller sjukdomen därför har det blivit lite så att de inte prata mycket om det utanför familjen.
- Vi försökte hålla det inom familjen för att inte ständigt få frågan om man dör av det eller hur det blir. Vilket också är oerhört jobbigt.
Den sista behandling avslutades vecka 2 i år och nyligen fick Emelie ett positivt besked om att de ännu en gång lyckats få bort cancern. Mycket skönt att veta men det går inte heller vara säker på att det är över.
- Alltid kan den komma tillbaka men nu tänker jag inte så utan jag ser framåt och försöker leva mitt liv genom att njuta av varje dag.

Ett intresse som har kommit till henne genom barncancerstiftelsen är ishockey som har kommit att bli ett stort intresse hos henne. I hennes hjärta står det skrivet LHC, Linköping HC, som hon med andra barn och ungdomar fick chansen att träna med A-laget och träffa alla spelare. Den dagen kommer Emelie aldrig att glömma.
- LHC har jag hejat på sedan vecka 44 förra året när jag fick träna med dom. Det var väldigt häftigt och jag blev helt tagen. Dessutom har vi även fått sitta i en loge samt dela ut pris till bästa spelare som tyvärr blev till en spelare i bortalaget just den matchen.
Hade du något stort intresse innan för hockey?
- Nej, det kan jag inte påstå utan det är mer nu efter som jag har fått ett stort intresse och följer alla matcher. Jag kan alla namn i laget men jag är inget proffs som en fanatiker.

Efter en tuff tid har hon börjat se ljust på framtiden och sommaren 2009 ska hon förhoppningsvis inte få något besked kring midsommar om att en ny tumör kommit. För henne skulle det vara ett oerhört stort bakslag efter att fem gånger gått igenom behandlingar.
- Nej, nu ska jag väl klara mig ifrån det.
Hur tycker du annars hur det är att ha cancer så ung, finns det bra sjukhus som tar hand om barn väl?
- Ja, jag har bland annat bott i Stockholm på Ronald McDonald sjukhuset där det är uppbyggt som en hemmamiljö där båda föräldrarna kan sova kvar. Annars brukar det bara vara en förälder som kan stanna kvar på sjukhuset. Där ser jag en positiv utveckling.
Vad är det som har gett dig drivkraft att kämpa vidare?
- Främst är det familjen och djuren vi har hemma som givit mig kraft att inte ge upp utan kämpa på och njuta av att vara vid liv. Så brukar jag tänka. Det låter tråkigt, men jag kunde ju faktiskt lika gärna varit död vid det här laget men jag försöker att se allt positivt.

Jag önskar Emelie lycka till i framtiden!

Namn: Emelie Ruukel
Ålder: 18 år
Familj: Mamma, pappa och storebror
Bor: Vikbolandet

Året är 2001 och Emelie är bara 10 år gammal. Det är nu första gången hon får reda på att hon har cancer, leukemi. Ett besked som de inte trodde från början utan hon sökte sjukvård efter att varit trött och haft ont i örat. En böld vid örat.
- När jag kom in första gången var det öroninflammation som de trodde att jag hade fått så jag fick penicillin mot det och blev hemskickad igen. Men det försvann inte utan blev värre.

Då var det dags igen att söka efter hjälp inom vården och nu helt plötsligt blev hon skickad till lasarettet i Norrköping för att vidare komma till Linköping. De undersökte bölden och upptäckte att de hade haft fel hela tiden. Bölden var en tumör.
- När man har leukemi är det inte vanligt att det yttrar sig i form av tumörer utan bara att det finns i blodet. Men för mig var det annorlunda.

Som endast 10 år gammal var det svårt att förstå vad sjukdomen innebar men Emelies föräldrar försökte förklara för henne att hon var tvungen att äta mediciner för att överleva. Hon vägrade till en början att överhuvudtaget ta några men övergick i att räkna i procent hur stor chans det var att hon skulle ta medicinen.
- Jag vet att jag sa till mina föräldrar att någon medicin tänkte jag inte ta men de övertala mig till att göra det, mot min vilja i början. Samtidigt förstod jag inte vad det innebar att ha cancer men de förklarade för mig att jag skulle tappa håret under behandlingstiden.

Efter första behandlingen lyckades läkarna få bort cancern helt i från henne och det dröjde ett år innan det kom tillbaka igen. Framsteget blev till en stor missräkning vilket ledde till ännu en behandling.
- Jag fick beskedet om att en ny tumör kommit tillbaka kring midsommar året efter att jag fått bort det första gången. Kanske inte riktigt det beskedet man vill ha då.
Hon fortsätter:
- Visst kan det ju hända att det kommer tillbaka en gång men för mig var det mycket värre.

Emelie fick gå igenom ännu en tuff fas för att få bort det ytterligare en gång och denna gång gick det lika bra som tidigare. Men allt hon tvingades uppleva första gången gick igen men som tur var fanns hela tiden familjen där vid hennes sida och stöttade.
- I skolan kom det en läkare som visade alla andra i klassen vad min sjukdom innebar och vad som händer med kroppen. Eftersom att i fyran kunde vi ingenting om cancer utan var helt ovetande.

Efter andra behandlingen såg Emelie ljust på livet och cancern var äntligen borta och hon kunde kämpa sig tillbaka till det normala livet igen efter sjukdomen i tron om att allt var bra men då när allting är som det ska slår det till igen.
- Varför skulle just jag drabbas av detta var en fråga jag ställde mig många gånger när cancern efter 3 år utvecklar sig ännu en gång. De första två gångerna tänkte man ju att sånt kan ju hända men en tredje gång. Varför?

Fortsättning följer...

Börjar bli lite nervös men också taggad inför kvällen. Sitter på pappas jobb och äter lite, det sista inför tävlingen och det börjar kännas i kroppen nu. Inte för att det är någon stor tävling ikväll, men alltid roligt att springa på "hemmaplan" i sitt kära Norrköping. Idag har jag hunnit med mycket under dagen som vanligt. Jobb mellan 7-14 och sedan skolan på det. Börjar komma in i rutinerna med att gå upp tidigt på morgonen nu. Kommer säkert inte göra det imorrn när jag är ledig fram till kolckan tio när skolan börjar igen.

Har för övrigt pratat mitt första telefonsamtal med Matilda idag. Verkar, som jag också trott, vara en glad tjej även på telefon.

Som ni märker så kommer det ingen intervju idag utan jag tänkte köra en fredagsintervju, en på förmiddan och en på eftermiddan imorrn istället. Då kommer ni få läsa om en tjej som haft cancer och blivit friskförklarad för sjätte gången. Mycket intressant läsning och personligen var det ett mycket trevligt möte vi hade i helgen när jag träffade henne.

Önska mig lycka till ikväll!

---

Missa inte att finnas vid Folkparken i Norrköping ikväll klockan 18,30 för att heja fram mig på banan!

Vet ni. Jag har skaffat ett riktigt hedligt liv med jobb och allt nu. Hinner inte med att blogga mycket längre eftersom att när jag inte jobbar så är jag i skolan och när jag inte är i skolan så jobbar jag. Ni vet vad jag menar och det är anledningen också till varför jag inte hinner med att svara på kommentarerna jag fåt. Nu sitter jag inte på jobbet eller skolan utan i bilen på väg hem. Skönt med lite ledigt under kvällen. Just nu känner jag mig riktigt som en Svensson som klippte mig och skaffade ett jobb. Kan inte fatta hur gött det kommer vara att få in lite mer pengar på kontot än vanligt för att kunna spendera dom eller kanske vara lite ekonomisk och spara på hög. Kanske kommer jag ha råd att genomföra min dröm och skaffa en Mac efter mycket drömmar.

På jobbet är det bara utbildning just nu men sen sätter det igångpå riktigt 1 juni.

I skolan jobbar vi med en utställning som ska vara klar 18 Maj. Idag målde jag lite och det var väldigt jobbigt. Får väl avsluta med att be om ursäkt för att uppdateringen på bloggen kommer bli lidande nu ett tag...

Lite av varje och ingen struktur. Välkommen till mitt liv just nu!


Vad har bilden med texten att göra?

Ännu en tung "förlust" i superettan för IFK Norrköping. Visst blev det 1 poäng borta mot Sirius men em bryr sig om denna poäng när det var 3 poäng som gällde. Och säsongen har verkligen inte börjat som det var tänkt att det skulle göra. 3 poäng är inte vad man hade räknat med innan och jag börjar känna mig väldigt uppgiven när det gäller hoppet att ta sig tillbaka till allsvenskan. Nu blir det bara att sikta in sig på att hänga kvar i superettan.

Personligen kände jag att denna säsongen skulle bli vändpunkten efter en riktigt tung väg ner i superettan men nu rasar det bara rakt igenom och jag mår riktigt dåligt över detta. I min klass finns det en till som också är supporter till IFK Norrköping och vi börjar tröttna på att tala fotboll. Det har övergått ifrån att ha den glädjen i rösten att säsongen äntligen kommer igång efter en lång vinter. Nu börjar det mer och mer övergå till att vi pratar om spanska ligan, premier leauge och allt annat som går att prata om fotboll. Snart kanske vi kommer prata om damlaget istället. Själv ser jag inget negativt i det utan bara vi har ett bra fotbollslag från Norrköping.

Något man kan vara stolt över.

Läser hos Frida om Jönköping Södra och hos Sandra om Landskrona och det skriver med sådan glädje inför varje match. Önskar att jag också hade den glädje inför att se på matcherna. Den börjar försvinna ut i sanden. Sen vet jag att det är nu man ska vara stark och stå upp för laget, men när ska jag laget stå upp för supportrarna?! Men jag kan också lida med spelarna som kämpar på match efter match och aldrig får någonting tillbaka.

En helg passerar förbi och det har inte varit vilken helg som helst. Långhelg bestående av majbrasa och första maj tåg. Varit riktigt skönt med lite längre ledighet från skola och arbete men nu går vi in i en ny månad och framför allt en ny vecka. För många har säkert helgen inneburit första fyllan med vännerna som pressat på en lite att dricka mer än man klarar av. Ska jag vara ärlig har jag aldrig varit mycket för ”fjortisfylla” som någon kalla det för. Ingenting för mig, känner att jag kan lägga min tid på vettigare saker än att supa mig full vid en brasa. Nu ska jag inte dra alla över en kant men visst är det väl så att denna högtid gör att många unga är ute och dricker alldeles för mycket. Visst är den en trevlig högtid och ett tillfälle att umgås med släkt och vänner. Själv var jag med familjen och grillade. Självklart såg vi även på en brasa följt av fyrverkerier. Efteråt diskuterade vi en väldigt intressant sak.

Veckans frågor till panelen:
1. Vad hitta du på under valborg? Vad tycker du om denna högtid?
2. Deltog du i något första maj tåg?
3. Våren börjar komma till oss hur firar du det?
4. Svininfluensan börjar nå Sverige, är du orolig?


Kalle:
1. Jag ska till Göteborg och hälsa på min syster och hennes sambo, sen blir det nog att träffa vänner och slösa lite pengar på stan. Något firande i sig blir det inte. Det är inte intressant att se 13-åringarnas första tetrapaksfyllor när man snart är 27 år.

2. Det har jag aldrig gjort. Har aldrig intresserat mig för sådant.

3. Båten åker i, jag letar förbrilt efter en liten båtmotor. Någon som har en att sälja? Grill och balkong görs iordning och dom vita tygskorna blir flitigt använda. Dags att stirra upp mot solen nu!

4. Jag är inte alls orolig. Jag har inte läst en enda artikel eller sett en enda nyhet. Jag lever nog i min egen värld, aldrig påläst eller instatt i min omvärld. Jag borde skämmas?


Matilda
1. Under Valborg var jag med nära vänner. Blev picknick i en park och så lite annat kul, vad... hm, det får jag hålla som min lilla hemlighet ;)
Som högtid tycker jag den är riktigt överskattade. Sure! Det är super nice att kunna vara med polare och vara ledig... men nej, jag tycker man kan fira vårens ankomst ändå - genom att bara njuta av det härlig vädret och inse hur mycket det underlättar när man ligger på landsvägen och flåsar på tävlingarna :)

2. Hm. Det där med första maj tåg hade nog funkat bra om jag haft nån aning om min politiska sida... och speciellt om den varit röd. Eftersom jag är 17 år och nästa år blir första gången jag röstar nöjer jag mig att just nu befinna mig i en djungel för att snart komma på vilken sida jag tillhör. Låt mig komma tillbaka med svar nästa år på första maj! :) fast nåt säger mig ju att jag kommer bli blå...

3. Våren is back!! Nu är det fullt med tävlingar, och kan man fira vårens ankomst på ett bättre sätt än att vinna tävlingar?!

4. Varför skulle jag vara orolig? Det händer, fågelinfluensan fick ett himla mediahysteri - vad hände? Nja... jag blir nog orolig... jag vet inte. Kanske är jag naiv? Men det dröjer ett ta tills jag blir orolig, det är nog bara sån jag är. Jag är naturvetare och tror på naturens gång, dessutom löser sig allt. Även detta. Jo, jag blir orolig när det tar lika stor fart som pesten.


Anna
1. På Valborgsmässoafton tog jag en kvällspromenad med mamma sen handlade jag på mig en massa godsaker på Ica, gick hem, hade lite buffé för mig själv och satt i soffan och kollade på Melrose Place och The Notebook. Har ingen direkt relation alls till denna högtid. I år var det dessutom eldningsförbud så det var inga brasor härikring.

2. Jajamänsan, det gör jag varje år och sjunger internationalen.

3. Genom att skaffa mig lite bonnabränna, sitta och fika på uteserveringar, njuta och så nysa av pollen.

4. Njae inte direkt. Kommer den så kommer den men jag hoppas den regering vi har har lite beredskapsplaner på sådant här..men ja just det ja de lade ju ner det där som förra regeringen vill ta fram - forskningslabb för att ta fram botemedel och vaccinationer för pandemier och dylikt.

Söndag igen. Lite av min favoritdag om jag ska vara ärlig. Eller nej det har varit en av mina favoritdagar men nu vet jag inte längre hur det är med det. Känner inte den glädjen längre inför söndagarna. En ångestdag helt enkelt. Helg är på väg att rinna ut i sanden. En ny vecka väntar. Sitter och läser en text som Matilda har skrivit om sin storebror som ni kommer få ta del av senare under dagen. Mycket rörande text.
Fick en sån fin kommentar från henne igår när vi talades vid. "Din blogg är seriös" sade hon till mig. Kanske inte något märkligt med det, men jag kände ändå att mitt budskap med min blogg har gått fram. Jag vill vara seriös med allt jag skriver om, speciellt när det är många som läser. Igår gjorde jag också en intervju med en tjej som haft cancer sedan 10 års ålder och fått tillbaka det 5 gånger. Att få tillbaka det 5 gånger(!) tänk hur man bearbetar det.
Många tror säkert att jag ser väldigt mörkt på livet när jag gör dessa intervjuer med folk som har haft det rent ut sagt förjävligt i livet men så är inte fallet. Syfte är bara att visa på hur bra vi har det egentligen. Säkert har vi alla mått mindre bra någon gång men när man läser om det här uppskattar man det vi har mera. Förhoppningsvis går det budskapet också fram för er som läsare så att ni tolkar det på rätt sätt.

Hur ser dagens upplägg ut?
Ni kommer kunna läsa mängder med intressanta saker här under dagen, har blivit lite mer som en tidning. Dels kommer "nya" veckans panel presentera sina svar, gästbloggning kommer ske och i slutet av dagen eller imorrn kommer en krönika läggas ut.

Ni ser söndagar kanske inte är så tokiga ändå.

Klockan börjar ticka iväg mot midnatt. Sitter ensam kvar i hemmet medan mina kära föräldrar ligger och sover. Brukar ofta se ut så fram emot slutet av veckan, alltså helgerna. För att festa till det lite sitter jag upp ofta tillsammans med min gitarr framför datorn och spelar lite. Blir mest att spela för sig själv när jag är alldeles för blyg för att visa upp min musikaliska sida för några andra. Gjorde det en gång, eller jag spelade in på datorn och skickade till en kompis i klassen. Helt plötsligt visste hela klassen om det jag hade spelat in. Efter det lärde jag mig två saker. Ett, lita inte på någon annan när han lovade att inte skicka till någon annan. Två spela inte in på datorn när du bara gjort något halvfärdigt. Vad jag skämdes den gången faktiskt. Sånt vill jag inte råka ut för igen om jag ska vara helt ärlig.

Visst ska man bjuda på sig själv men hela den grejen gjorde nog att jag sjönk tillbaka mer in i mig själv när jag äntligen vågade ta steget att låta någon annan lyssna. Den här vännen som skickade till alla var inte heller någon bra vän på något sätt. Nej, jag hade otur med honom. Inte nog med min dåliga sångförmåga och allt med låten jag gjorde så hjälpte han också till att jag fick lägre betyg i projektarbete. Visst skulle jag har gjort överklagan på betyget men läraren jag hade i ämnet kom jag så bra överens med så jag vill inte avsluta med att bråka med honom. Helt enkelt var jag för feg.

Kanske hade det med låten att göra. Eller min vän.

Har varit lite borta från kommentarer och bloggande under dagarna som ni har kunnat läsa om Kristin i intervjuerna. Själv har jag bara njutit av att vara ledig från skolan ett tag för att ladda upp inför en tuff Maj månad. Kommer bli svårt att hinna med allt under maj men det är bara köra på. Ska dels arbeta med utställning samtidigt som jag ska gå utbildning till mitt sommarjobb. Kanske blir det till och med att jag tvingas arbeta dag sam natt, lägg därtill träning som ska hinnas med. Där ser ni hur tuff månad jag kommer få. Själv njuter av det om jag ska vara ärlig. Älskar när jag har saker att göra hela tiden hatar att bara sitta på en stol och inte göra någonting. Men just nu är det ganska skönt att ladda upp i det vackra vädret.

Bjuder på lite bilder från gårdagen... Mc-tåg i Norrköping.





Min dag kommer bestå av sol, kommentarer, spotify, träning och intervju. Låter väl som en skön dag?

Kristin började blogga för två år sen och det har bara rullat på. Under tiden, för ett år sen, hade hon en storhetstid när hon var med bland de stora på topplistorna vilket verkligen var en upplevelse.

- Just då kändes det väldigt roligt att vara en av de största bloggarna men det tog också väldigt mycket tid. Jag hade verkligen inte tid med något annat därför tröttnade jag lite. Finns ju så mycket mer än att blogga.
Hon fortsätter:
- Anledningen till att jag började blogga är en kompis som som bloggade vilket inspirerade mig till att också börjar. Får helt enkelt skylla på henne.

Något som är unikt med att blogga är just den funktionen att läsaren direkt kan kommunicera med författaren bakom en text, kommentatfunktion helt enkelt. Vilket också leder till vissa baksidor när det kan komma in mängder med elaka och dumma kommentarer vilket Kristin också fått uppleva, inte lika mycket nu men för ett år sedan när hon huserade bland mest aktiv kom det mängder.

- Att få sådan kommentarer är ju aldrig roligt men jag är inte sån som tar åt mig av dom personligen utan det rinner bara av mig. Annars skulle jag ju gå runt och må dåligt dygnet runt. Något som oroar mig är utveckligen som vi ser med anonyma kommentarer. Sådant är verkligen fegt, då vågar man ju inte ens stå för sin egen åsikt.
Hennes blogg växte och blev allt större och till slut fanns hon med där uppe bland topparna vilket inte var meningen från början utan det var en kul grej. Samtidigt som det gick bra för Kristin så tog det också mycket tid, hänger kanske lite samman med att driva eget företag.

- Faktiskt. Samtidigt är det ju roligt men tar ju mycket tid också.

Nu har hon inte lika många läsare vilket hon faktiskt tycker är ganska skönt när det går att skriva lite mer personliga saker, även om hon inte skriver om privata saker nu heller. Ändå känns det skönare när det är färre läsare.
- När jag hade som flest läsare var jag tvungen att tänka på allt jag skrev när jag byggde upp en person kring den. Kunde inte skriva om vad som helst helt enkelt.
Vi talar om tre bloggare som ligger nära i tiden som har byggt sig starka namn och jag undrar vad hon själv tycker om dom.

Stina-Lee
- Hon verkar vara en ärlig och glad tjej.
Kenza
- Lever på att ha snygga modellbilder.
Blondinbella
- Förr tyckte jag inte om henne men det har blivit bättre nu. Hon lever ju ett liv som många vill leva.

Men vi måste återgå till lite mer allvarliga saker som väntar i framtiden. Kristin som är från en liten stad drömmer som många andra om att flytta till storstaden och göra en karriär. Ni kan säkert redan nu räkna ut var hon vill bo om fem år. Ni har hört det förut och ni hör det igen.
- Om 5 år tror jag att jag bor i Stockholm. Kanske driver jag en klädaffär eller någon annan butik. Förhoppningsvis är jag en person som reser mycket, kanske i Florida.
Varför Stockholm?
- Händer mycket där men samtidigt är det väldigt stressigt. Det jag har uppfattat överväger det positiva mot det negativa, en roligare stad helt enkelt. Dessutom har de också mycket bättre utbud vad gäller shopping.

Kanske blir det också så att vi kommer att kunna shoppa i Kristin egna lilla butik i centrala Stockholm om fem år, det får framtiden visa. En sak är säker. Vi kommer att kunna följa henne på hennes blogg genom hennes liv, i både med- och motgång. Jag önskar Kristin all lycka i framtiden hur det än blir efter gymnasiet när det tar slut om ett år.