Vågar jag anta en utmaning?
FÖRRA VECKAN SKREV Annika ett mycket bra och klokt svar på min fråga om att dejta tjejer. Precis som alltid har jag bestämt mig för att svara på det hon skrivit om genom att ge min syn på det hela. Och kanske kommer detta resultera i ett utmaning.
Jag ställde en fråga till Annika förra gången kring dejting och fick också ett väldigt bra svar från henne också. Nu ska jag också lyssna på hennes ord och göra som hon skriver. Jag är inte den som går ut speciellt ofta för att ragg men när jag väl går ut är det för att gå på något spännande event. Ett ypperligt tillfälle egentligen, men jag tycker det är helt fel miljö att ragga där. Min känsla av den miljön är inte att folk är ute efter något seriöst utan bara något roligt för tillfället. Precis som Annika också är inne på. Däremot var det några som kom med andra åsikter kring detta och när jag tänker efter är det ju faktiskt bra ställe att ta en drink med någon eller liknande. Däremot tror jag denna kultur skiljer mellan en småstad och en storstad (läs: Stockholm).
Flera gånger har jag också tänkt ta kontakt med tjejer som jag sett på gymmet eller på stan men det finns ett problem. Jag vågar inte riktigt ta steget till att gå fram till en tjej och inleda en konversation, känns bara onaturligt för mig. Vet inte riktigt varför det är så men det är helt klart något jag får jobba mer på under detta år. Samtidigt tror jag inte heller att man ska tänka på detta hela tiden som jag gör kanske men är man singel vill man ju träffa någon. Kanske låter konstigt men man vill faktiskt träffa någon, alla andra har ju någon. Kanske inte är så men känns bara så.
Kanske är det dags för mig att anta en utmaning med Annika, eller vad tycker ni? Hon får komma på något roligt som jag ska göra i uppdrag varje vecka för att utveckla mig själv som person. Ett bra förslag?
jadu vore utvecklande med en utmaning:)
sv; ja då :)
några planer för helgen?
Sv: Har varit sjuk och då kunde jag inte äta på 5 dagar, men nu är det bra igen ;)
sv; Mest gymnastik och så. Själv :)?
jaa, men har fått medicin nu så börjar må liite bättre :)
idag är det toppen :) har fått umgåtts med bästa vän, då kan det inte bli bättre.
hur mår du?:)
skönt :D <3
sv:hahah va roligt att du tyker det;=) jag mâr bara bra tack sj da?
Jadå :) Händer ikväll då?
HEJ!
Hur är det med dig idag?
Puss :*
sv: hehe okej, nä inte mkt dudå?
sv: jag har för en stund sedan kommit hem till pojken min :) görs?
tack (:
i dag ska jag fira en vän som fyllt år, va händer för dig ?=)
jag ska träna o sen åka slalom :) du då?
låter som en bra utmaning! tjejer gillar killar som tar första steget...lycka till!
det får jag inte säga tyvärr :)
sv: tack snälla! har jobbat minsann och herrn?
hihi får se lite hur det blir :) själv då?
sv: ååh vad mysigt :) jadu, jag har satt på mig min rosa mjukisdress och väntar på räkmiddag och sen en mysig kväll med familjen :)
Det är toppen själv då? :)
Det kan nog absolut vara ett bra förslag, däremot så anser jag att vissa saker ska man inte pressa, däremot så är det behöver vi alla lite press för att komma framåt...
Du får väl känna efter lite, se vad som passar dig bäst. Du kan ju alltid börja konversera med en tjej, om det så är på gymmet eller ute på någon fest och se hur det känns. Om det inte känns rätt, kan du alltid avsluta det på ett vänskapligt sätt.
Personligen skulle jag inte ragga ute, typ alls. Inte på det sättet i alla fall, jag försöker mest skaffa vänner och sedan får man se vart det leder. Det tror jag är det enklaste, det blir mycket mer laddat (och mer kan nog gå fel) om man bara går ut för att få en flick-/pojkvän.
Jag kan hålla med om känslan att folk som raggar och träffar någon ute på en krog, är inte seriösa personer. Sedan bor jag visserligen i Stockholm så det är nog - som du skrev - annorlunda än om det är i en liten stad.
Sedan tror jag dessvärre att det är olika när tjejer raggar och när killar raggar på det sätt att om en kille skulle komma fram till mig och uppenbart ragga på mig när jag är på gymmet, är nog risken stor att jag skulle tycka att det var lite väl creepy. Men såklart beror det på hur man lägger fram det hela, men det är nog lite känsligare när det är en kille som ska lägga fram det hela.
Men lite måste man pressa sig, så ibland kan man nog vinna på att öppna upp sig lite under sociala evenemang, men man behöver kanske inte ha som fokus att "ikväll ska jag skaffa min framtida partner". Man vinner på att vara sig själv, och mer avslappnad.
Sv: Tack, jag hoppas också att min farmor repar sig, hon är bättre idag (igår var jag och hälsade på henne), däremot så är hon väldigt trött. Men jag håller tummarna för att hon klarar sig flertalet år till, jag behöver det.
Jag och E gick i samma klass ett tag, på universitetet. Vi umgicks en del under studentpubar (inte som att ragga ute på random pub i sthlm) och så hade vi ju samma klasskompisar så att säga. Det började som vänskap men gled in på kärlek senare. Det kändes riktigt bra faktiskt.
Jag önskar dig all lycka vännen, du verkar vara en riktigt bra kille.
Kram
