Det är återigen söndag vilket innebär slipsens-live. Denna vecka är det två ämnen som tas upp uppdateringsångest av sociala medier och bortskämda svenskar. Självfallet kommer vi också få en lista från vår nya makthavare Caroline som har laddat inför detta och gjorde alltså sin omtalade debut i programmet förra veckan. För en vecka sedan hade jag väldiga problem med den tekniska biten och hoppas ni har överseende med att det kan bli så ibland men att jag tyvärr inte kan göra någonting åt det. Helt enkelt får vi hålla oss lite lugna med att köra 1,2,3-leken i chatten. Då ska vi nog klara oss så att ni kan kommunicera direkt med mig i programmet som håller på i 90 minuter. Och för er som är nya tänkte jag berätta för er hur det går till när man kollar på detta program.

Avslutar/börjar dagen med att visa lite bilder som jag tog under dagen. Mycket snö är det men det är en kille som står i fokus på dessa bilder. Det är faktiskt jag själv, nu är ni chockade va?

Kanske ska bli lite mer ego på bloggen, eller vad tycker ni?

Käre brorson Marcus.

Jag undrar så hur det står till med Dig? Det är ju så länge sedan vi pratades vid, jag tror det var 3 månader sedan i måndags. Med mig är det bra.

Nu undrar jag om det skulle kunna passa Dig att komma till mig och dricka en kopp kaffe på torsdag eftermiddag nästa vecka. Jag hoppas att det skulle kunna passa Dig. Om det inte gör det kanske jag kan få svar med vändande post. Så skulle jag bli så glad.

Många kära hälsningar Faster Gunhild

 

---

 

Hejsan!

Nu undrar ni nog om jag blivit helt galen. (Kanske det, men inte allmänfarlig än så länge i alla fall). Men så här skulle det kunnat se ut på 1930-talet, om jag velat bjuda Marcus på fika och lite skvaller. Hur kan jag veta det? Jo, jag har läst rätt många gamla brev som hamnat ”där hemma” genom arv från släktingar och bekanta. Man ska ju inte läsa andras brev, det vet jag. Men det känns nästan som en kulturgärning i det här fallet. Dels har jag fått en mera hel bild av hur släkten bakåt var släkt egentligen och dels en liten uppfattning om hur det var att leva ”på den tiden”. Spännande! - Men jag kanske inte för den skull vill att mina brev ska bli lästa om 50 år eller så.

 

Samtidigt finns det ju en annan sida av det hela.

Hur många skriver ”pappersbrev” idag? Hoppas att det är flera än jag tror, så det inte bara är räkningar som cirkulerar. Det mesta går ju med datorns eller mobilens hjälp. Tyvärr; ett handskrivet brev där man läser och nästan kan se på handstilen hur skrivaren mår/känner har ju en ”själ” på något sätt. Bra; snabba kontakter och information blir snabba, men lite opersonliga - om man inte skickar med ett foto förstås. I min stenålders ungdom hade jag brevvänner; Astrid i Umeå, Susan i Wakefield England och Julie i  Berala NSW Australien. Tyvärr har jag tappat kontakten med dem för många år sen, kanske datorn kan hjälpa mig när jag känner mig mogen att börja söka. Men det var lika kul varje gång det kom ett brev att svara på, både svenska och engelska.

 

Jag hörde på nyheterna om ”Digitala testamenten”. Det är nog inte många som tänkt på det; vad händer med t.ex. FaceBook och Bloggar när ”ägaren” dör. Ska det finnas kvar `i rymden´ eller vem ska kunna få/ta ansvaret att ta bort/stänga ner det. Känns lite kuslig diskussion, men är säkert viktigt. Borde väl kunna gå att förebygga med en enkel ja/nej-fråga redan när man anmäler sig, kan jag tycka. Men å andra sidan, de gamla breven jag skrev om: vem säger att NN har rätt till dem?

 

Nu lämnar vi det juridiska för idag. Inte kulturen, för den tycker jag är spännande. FÖRR I TIDEN är kultur för mig. Det är minst lika spännande att veta hur det var förr som att försöka förstå hur det är i dag eller kommer att vara nästa decennium. Det hänger ju ihop! Jag har min släkt ligger i ett par kartonger på förrådet. Missförstå mig rätt; det är bara min morbrors släktforskning som jag ärvt ansvaret för. Det är spännande läsning, har inte hittat varken mördare eller miljonärer. Men det går att hitta en liten röd tråd i generationerna bakåt på de olika grenarna, som går att följa upp bland oss nu levande. (De gamla breven, och foton, har ju varit extra spännande ihop med det hela).  Jag vet: tyvärr har ju inte alla den här möjligheten. Men man ska ju leva här och nu och se framåt, så satsa på det och ta lite lätt på mina gammalmodiga funderingar.

(Undrar vem som kommer att ta hand om släkthistorien när jag inte längre kan det)?

 

Idag känns det verkligen som jag gjort skäl för

 

Hälsningar från Gamla namnsdagsfirande Faster Gunhild

 

 

För er som är trogna läsare av bloggen vet att lördagar är ägnade åt min faster som skriver här. Men innan jag lägger upp det hon har skrivit denna vecka tänkte jag berätta lite för er vad som kommer hända i morgondagens sändning av slipsens-live. Alltså en broadcast som jag sänder varje söndag mellan 18,00-19,30 här live på min blogg som du kan titta på och diskutera ämnen i chatten med mig. Och även denna vecka har jag valt ut två ämnen som jag kommer lägga lite mer fokus på. Eller åtminstone försöka lägga lite mer fokus på. Tanke är att vi har någonting att utgå ifrån under programmet. Men då undrar ni säker vad det är för ämnen. Jag satt igår och funderade lite på detta och kom fram till följande. Är inte vi Svenskar väldigt bortskämda? Jag läste om att tågen stod stilla igår på grund av kylan och självklart rasar vi över detta. Själv försökte jag vända på det till att se det på ett annat sätt, för egentligen vad ska SJ göra åt att det är -20 grader och det fryser is på banan och att vagnarna inte får ström. Du kanske tycker tvärtemot mig, vad vet jag? Det andra ämnet handlar om något så spännande som bloggar och vad vi egentligen skriver om på alla bloggar som finns. Och frågan är också var vi väljer att dra gränsen för vad som är privat? Ett intressant område som går att diskutera i flera timmar men imorgon ska vi försöka ta upp detta fenomen, när det gäller sociala bloggar överlag men främst bloggar.

Sedan kommer vi även få en lista serverad till oss från underbara Caroline. Undra vad hon tar upp denna vecka?


Caroline levererar veckans inne- och utelista i slipsens-live.

Slutligen kommer ni också kunna ringa in till programmet och framföra din åsikt vilket du också kan göra i chatten om du är lite blyg.


Alltså detta kommer hända imorgon i slipsens-live med start 18,00. Missa inte det! 90 minuter av underhållning med mig Marcus Åberg.

1. Eftersom jag inte bor i en stad är det lite svårt att tipsa om det. Bodde i Malmö innan och där finns det ju allt ifrån bio, shopping och fika på stan till skridskoåkning på vintern. Eller varför inte ta tåget över till Köpenhamn!

Det kommer hända spännande saker på bloggen under dagen.

Håll ögonen öppna!

---

Nu ser ni vad som har hänt. En helt ny design, tack så mycket Emelie! Och snart kommer också en panel upp sista gången som dessa fantastiska tjejer sitter i panelen under januari sedan blir det tre nya...

Jessika jobbar med ytliga jobb som vi varit inne på tidigare. Men under intervjun ber jag henne att utveckla lite mer vad dessa yrken går ut på. Dels har hon jobbat som reklam-modell för olika nätbutiker, vilket jag vet vad det innebär, sedan arbetar hon även som värdinna.

Kan du berätta lite mer om dina yrken?

- Självklart! Jag har jobbat som reklam-modell för olika Internetbutiker. Jag jobbar också som värdinna och då är det lite beroende på vilka slags värdinnejobb man tar. Mest handlar det om att mingla, skratta och ha kul.

Vad finns det för olika jobb som värdinna?

- Man kan till exempel jobba som värdinna på klubbar, montrar eller olika evenemang. Just nu är jag inte jätteaktiv som modell men jag har en del planer så vi får väl se vad som händer.

När du jobbar som modell, vad är det för bilder?

- Bilder som jag tar är väldigt olika och mycket på vad jag känner för eller vilket tema vi kör på. Jag gör ganska mycket ”time for print” som är att man varken får betalt eller behöver betala för bilderna man gör. Gäller alltså båda parterna, modell och fotograf, berättar Jessika.

Betalningen för dessa uppdrag som hon gör varierar alltifrån gratis till 15 000 kr så det går inte säga exakt hur mycket hon tjänar. Något hon berättar för mig är att detta är ett område som går att skriva mycket om.

 

Men det är väldigt ytliga jobb, hur känns det?

- Det är självklart väldigt ytligt, men också väldigt roligt och man får träffa mycket folk och så vidare.

Vad är baksidan med ditt yrke?

- Att så många har åsikter men få vet hur det egentligen är.

Vilken tur att fler får lite vetskap om dessa yrken det nu genom denna intervju, kanske försvinner lite fördomar som finns.

 

Jessika berättar också för mig att hon gillar att läsa på sin fritid, inte bara bloggar utan det blir många böcker. Helst självbiografier och sådant som har hänt. Hennes favoritbok är Jenna Jamesons bok. Vi pratar vidare och jag finner en intressant sak på hennes blogg som inte handlar om yta, utan berör världen på ett djupare stadium. Här finner jag en lucka i all den yta som Jessika har byggt upp. En annan bild visar sig, och fördomarna som kanske funnits försvinner delvis,

 

En sak som jag upptäcker när jag kikar runt på din blogg är att du skriver att du ogillar svält och andra barnsligheter som vi människor utsätter oss själva för. Gör du någonting för att påverka detta?

- Jag har jobbat som volontär och med att samla in pengar till en kvinnoby i Afrika. Annars försöker jag väl bara att skratta och ha kul och försöka få mina närmaste att uppskatta livet. Jag tror absolut på att man kan göra skillnad om man behagar, dock är det kanske inte till Afrika som alla pengar bör gå då det finns mycket problem i Sverige vi borde reda upp.

Vad menar du för problem i Sverige?

- Hemlösa är väl ett exempel. Sen tycker jag att det finns för mycket ungdomar som hamnar på fel banor med mera. För att de inte har rätt personer runt sig i sitt liv. Droger och alkohol är bara några saker till att nämna.

Hur skulle man kunna lösa detta?

- Jag tror man ska ge dem både en och tre och femton chanser. De behöver mer hjälp än de fått, så då är det väl bara ge dem det. Kanske hitta något nytt yrke? Då löser vi några arbetslösas liv också. Perfekt!

 

Med dessa ord avslutar vi intervjun och jag tackar Jessika att hon ville vara med, och frågan är var försvann den där ytligheten?

När du lite snabbt besöker Jessikas blogg kan du tydligt se att det är en tjej som gillar yta och utseende. Denna vecka får du chansen att lära känna henne lite bättre och då visar det sig att det finns mer än yta hos henne. Med kloka svar och intressanta utläggningar kring fördomar som finns kring hennes yrkesval. Lär känna Jessika James, 26 åringen från Umeå.

Jag fastnade för Jessikas blogg med hennes vackra utseende och att hon var väldigt tydlig med att hon är ytlig, vilket många inte gillar att uttrycka utan behåller för sig själva. Kanske för att verka trevligare på något sätt men så gör inte Jessika och det tycker jag visar på ärlighet. Men vad tycker hon själv kring detta? När jag frågar får jag ett rakt och bra svar.

- Jag är ytlig. Jag gillar mode, hår, smink, naglar och allt som är vackert och blingar. Dock tycker jag väl själv att jag har en hälsosam bild av det hela och försöker inte se ut som en plastdocka även om jag har henne som en av mina förebilder, säger Jessika.

 

Ja, på tal om dina förebilder så finns dem också att läsa om på din blogg. Skulle du kunna utveckla lite hur du ser på dessa förebilder och vad de betyder för dig? Du nämner Christina Aguilera, Barbie och Victoria Silvstedt. Med vilken motivering?

- Jag har alltid älskat Christina Aguilera och hennes musik sedan hennes karriär uppmärksammades i Sverige. Jag gillar hennes utseende och hennes röst är helt magnifik!

Och de andra två?

- Barbie och Victoria gillar jag med tanke på deras utseenden och framför allt att de lyckas tjäna så mycket pengar på det. Nu är ju såklart inte Barbie en person, men hon har ju helt klart varit en populär donna i flertal år.

Där har du en poäng må jag säga. Men du pratar väldigt mycket om yta när du dels skriver i din blogg och nu när du pratar om dina förebilder. Jag vet ju att du har flyttat upp till Umeå när du hittade din kärlek där uppe. Och nu undrar jag ju självklart om det är viktigt med utseende när det handlar om kärlek. Eller hur ser du på kärlek?

- Jag tror att kärlek är lyckligt så länga man själv är lycklig, man måste komma ihåg att sätta sig själv i första hand.

 

Jessika visar här en helt ny sida av sig själv när hon utvecklar för mig hur hon tänker kring detta, kärlek, som jag tycker är väldigt intressant att lyssna på och jag tänker på det som flera har sagt kring att finna den rätta. Hon uttrycker sig  med fina ord.

- Kan jag inte älska mig själv så kan jag inte älska någon annan. Är inte jag själv lycklig, hur ska jag då göra någon annan lycklig? Man är sin egen lyckas smed. Vill jag så går det, säger hon.

 

Vi lämnar detta bakom oss även om det vi kom att prata om hänger ihop med kärleken då hon flyttat runt i landet, men nu senast hamnade i Umeå. Och anledningen till att hon hamnade i norr handlar om kärlek, där fann hon en kille som hon flyttade till men gjorde slut. Då kan man tro att hon flyttade därifrån, men inte det. Utan hon hittade en ny kärlek men inte bara det. I Umeå har Jessika också funnit tröst och vänner med mera. Platserna hon har bott på är många, det är svårt att räkna upp på en hand faktiskt. Hon berättar för mig att hon ett tag snittade på 7 platser under varje år. Att bosätta sig är en känsla hon inte gillar.

Var har du bott tidigare?

- Jag har bott i Göteborg, Borås, Herrljunga. Sen har jag bott på olika ställen runt om i Umeå. Flyttade rätt ofta ett tag, jag snittade på cirka 7 ställen per år. Jag trivs inte med att bosätta mig och jag gillar inte den känslan.

Vilken dag. Mycket snö som resulterade i att bussen blev väldigt sen när jag skulle åka hem, vilket i sin tur gjorde att jag hoppade över och träna. Så nu sitter jag här och är sjukt trött eftersom träningen brukar ge lite energi kanske jag borde ge mig ut. Men det tar emot redan vid dörren när snön gör att det knappt går att komma ut. Sedan hittar jag dessa bilder från i somras och plötsligt längtar jag oerhört mycket till att slippa allt detta som snön ställer till med.

Längtar ni också till sommaren?

Som jag fått av http://claudiias.blogg.se/

Med denna awarden följer lite måsten.

*Lägg in den på din blogg.
*Länka den till den du fått den av.
*Berätta sju saker om dig själv.
*Välj sju bloggar att skicka den till.
*Länka till dessa bloggare.
*Lägg en kommentar i deras blogg om att de fått en award.



1. Jag älskar att skriva olika texter på min fritid om allt möjligt.

Ni som är trogna läsare av min blogg vet att varje vecka får ni lära känna en person lite mer när det är dags för intervju. Detta sker varje torsdag och imorgon är det dags för en ny men sedan är framtiden planerad enda fram till sportlovet. Sedan behöver jag fler som vill ställa upp och tveka inte. Detta vinner alla inblandade på faktiskt, jag får träna min journalistiska sida och DU som är med får berätta lite mer om dig själv för dina läsare eller rent allmänt. För du måste inte ha en blogg! Tveka inte att kontakta mig på [email protected]

För övrigt har bilden egentligen inte något med just detta att göra, hittade bara inte någon bättre.

Då har kylan dragit in igen, minus 16 grader visar termometern nu på morgonen. Jag som hade tänkte ge mig ut idag och springa av benen lite i snön men det får bli gym istället. Tisdag idag och sista dagen som jag är ledig innan skolan rullar igång igen. Känns faktiskt ganska skönt att komma igång igen, dock kollade jag igenom schemat igår och det ser ut att vara fullt upp. Samtidigt är det väldigt mycket eget arbete vilket kan innebär att man är ledig om man jobbar effektivt. Igår var det ännu en rinkbandymatch men denna gång blev det förlust med uddamålet, 5-4. Så det var inte speciellt roligt men bara ta nya tag.

Igår skulle jag vilja tacka och det är ju faktiskt ni som hjälper mig att göra programmet som jag sänder en gång i veckan till något riktigt bra. Igår var det några få som vågade ringa in men inte många. Bara hoppas på att det blir fler denna vecka. För er som inte sett mitt program tycker jag verkligen att ni ska göra det på söndag då ni får en ny chans. Men denna vecka skulle jag vilja tacka främst två personer som gjorde fina insatser. Skulle kunna göra det lätt för mig och säga tack till Carro! Eftersom båda två har samma namn men det är två olika personer som jag tycker borde får mer creed för allt dom gör. Ni kan se en av dessa tjejer i panelen på fredag igen och kanske på söndag igen, när hon förhoppningsvis tittar på programmet.

Måndag igen vilket betyder ny vecka med nya möjligheter. Min vecka börjar med ett tungt bakslag faktiskt, ett bevis på att jag kan vara lite slarvig. I tron om att jag är anmäld till Göteborgsvarvet har jag tränat på inför detta men det visade sig vara mycket fel. Och jag är inte anmäld överhuvudtaget när jag betalade några dagar försent så nu vet jag det. Inget varv för mig i år men åker nog ner till Göteborg ändå. Fy skäms på mig!


Hur mår ni idag?

Vissa dagar kan jag glömma allt det vackra. Vissa dagar kan jag glömma alla nära och kära. Vissa dagar kan jag bara känna smärta.

 

Det kommer och går, den där glädjen som man känner för att göra någonting man verkligen brinner för. Vissa tvekar på det man gör och kan hugga för att ge en smärtan som finns hos alla. Träffar någon bara rätt punkt kan jag falla som en tung sten sjunker i vatten. På samma sätt kan jag tappa all den gnista som fanns där för en stund.

 

Jag brukar alltid intala mig själv att gå min egen väg och skita i vad andra säger, det kan jag gå långt på. Men ibland får jag höra saker om mig själv som inte stämmer det minsta. Folk kommer alltid ha åsikter om hur andra gör och det kommer även gälla mig. Folk kommer påpeka vissa saker. Folk kommer störa sig på saker jag skriver och folk kommer irritera sig på saker jag gör.

 

Det är inte bara mig utan folk stör sig alltid på varandra speciellt i detta land där man absolut inte får säga eller för den delen skriva att man är bättre än någon annan. Då kommer kniven i ryggen. En hård kniv som kan ta bort den vackra delen i det man skapar. En kniv som tar hål på bubblan man själv byggt upp i tron om att man är på rätt väg.

 

Nej, hugg för fan. Jag känner också av denna smärta.

Januari är väl inte en månad man tänker på som spararmånad.

Plånboken brukar vara ganska platt för oss allihop. Men då kan man ju i stället spara på upplevelser. Speciellt de som gör en glad! Exempel; ta ett foto en solig, vacker kall vinterdag och ta fram det och titta på i sommar när det är som varmast. För visst är det väl bra att vi bor så vi får uppleva årstiderna i alla fall. (Om inte annat så har vi nånting att gnälla på; för varmt eller för kallt). Kul minnen och att drömma sig iväg till sommaren piggar också upp en dyster fattig januarivecka. Plus bra kompisar. Så allt är inte pest även om högen med räkningar ser skrämmande ut. Håll ut – det ordnar sig!

 

Bara man slipper skotta snö och skrapa bilrutor hela tiden är vintern ganska behaglig också. Ända tills snön börjar knarra under fötterna och det ”nyper” i näsan när man går ut, -10 räcker så bra. Gick efter tidningen, en halvtimmes promenad ungefär, en dag i -18 grader och det var inte skönt!!! Trots underställ och termokläder och halsduk för ansiktet.

 

Friluftsdagarna i skolan med skidor (vi fick inte ta med skidor i vår skolbuss – tack chauffören!!) och pulkaåkning. Grilla korv utomhus, varm choklad och ostmacka. I låg- och mellanstadiet var det skogsbackarna i närheten av skolan som gällde. Men på högstadiet fick vi åka ända till Sörsjön, utanför Norrköping (4-5 mil hemifrån). Bra minnen från 1960-talet, även om jag inte gillade det så värst då. Förekommer det sådant idag i skolan?

 

Jag tycker nog bäst om våren egentligen, när allt vaknar till liv i naturen. När snön och isen smälter och vattnet börjar porla i dikena, med så´n fart att det blir ”fradga” i kanterna. Naturens makt….  Då, som alltid egentligen, ska man ha kameran med sig när man är ute och går. Kan faktiskt bli fina bilder, även för en amatör som jag. (Mobilen funkar ju också. Min är 1 år och utan minneskort, men nu har jag lärt mig föra över bilderna till datorn. Redan! Vilken utveckling, eller hur).

 

Något jag aldrig provat p.g.a. ”vattenskräck” är att åka långfärdsskridskor. Men det verkar så fritt och avslappnande på nå´t sätt. Med lite fika i ryggsäcken, ispikar och vad det nu allt kan vara man behöver. (Torra kläder, kanske). Tillsammans med ett bra gäng kan det nog bli en skön utomhusdag!

 

*Förresten, en fråga till er: vilken årstid är bäst och varför?

Nu har jag skrivit så mycket om fika att jag blivit kaffesugen, och det är bäst att göra nå´t åt innan grinigheten tar över. Njut av livet

Önskar Faster Gunhild

Veckans frågor
1. Det som händer i Haiti har ingen kunnat missa under den senaste veckan. Har du skänkt några pengar till detta krisdrabbade område?
2. Vi har också kunnat läsa om en person som fick sparken från sitt jobb på McDonalds efter att ha skrivit negativt om företaget. Tänker du mycket på vad du skriver om?
3. Åter igen har jag tagit upp ämnet kring vilka tv-kanal man tittar på. Vilken kanal väljer du helst en fredagkväll?
4. Många bra filmer har premiär på bio just nu. Har du hunnit se någon?
5. Sista frågan som alla väntat på. Nu har vi fått höra Frida i slipsens-live, när får vi höra övriga panelmedlemmar? Och Frida vad har du för tips till Carro och Jessika?

---

Jessika, 26 år från Umeå

1. Nej faktiskt inte. Jag vet att jag borde men då jag är arbetslös å a-kassa strular så kan jag tyvärr inte.
Lite konstigt att man tänker så när det gäller andras överlevnad men när man är i affären så "unnar" man sig lite ben & jerrys?!
Kanske borde ljugit å sagt att jag skänkt massor, men tyvärr inte som sagt. Får tända ett ljus för de drabbade å skänka en tanke iallafall.

2. Nej jag funderar inte alls på det. Tycker det är super fjantigt av folk att inte acceptera att man har olika åsikter. Bara för att jag jobbar på ett ställe så betyder det inte att jag älskar stället och inte söker nytt.

3. En fredag kväll vet jag faktiskt inte. Jag är stort fan av tv.nu så jag sitter å kikar där å väljer kanal efter tycke och smak. Alltså vad som visas på tv just då.

4. Senaste filmen jag såg var old hogs eller vad den hette. Med bland annat Travolta (big crush)
Den var helt okay. Skulle vilja hinna med och se Avatar på bio i 3d. Men vi ser väl. Bio är kanske inte riktigt min grej egentligen. Gillar bättre att sitta hemma å mysa :)

5. Jag har inte riktigt förstått hela grejen, känns som jag är lite för oteknisk för att förstå hur man gör *haha*

---

Caroline 21 år från  Svalöv

1. Ja det har jag. Det är en oerhörd tragedi det som hänt och man skäms lite själv som går och gnäller över sina problem man har. Trots allt man sett på tv kan man inte ens i närheten förstå vad dessa människor går igenom!

2. Ja jag tänker på vad jag skriver om, dels för att man har en del yngre läsare som kanske ser upp till en och dels för att ingen ska behöva må dåligt för att man uttryckt sig klumpigt eller inte tänkt sig för. Ett jobb hade jag kunnat kritisera, menar... yttrandefriheten finns ju, och så länge det man skriver stämmer tycker jag det är okej. Kanske lite svårt att avgöra i vissa fall dock.

3. Jag ser inte mycket tv, men det blir väl 4:an i så fall. Gillar reklamerna faktiskt!

4. Nej det var evigheter sedan jag var på bio men det finns en del som jag hade velat se.

5. Bra fråga. Har inte varit vid datorn vid de tidigare tillfällena men vem vet om man dyker upp nästa gång.

---

Fridah 18 år från Linköping

1. Jag har faktiskt skicka iväg ett par sms för att hjälpa till. Det kanske inte är mycket, men alla kan göra någonting och det är vad jag har gjort. Tycker inte att man behöver skänka flera tusen för att man ska känna att man har hjälpt till. Sålänge man iallafall försöker bidra på något sätt. Det är hemskt att världen ska behöva utsättas för sånna här naturkatastrofer. Helt sjukt !

2. Jag hörde någonting om det men har inte följt "debatten" runt omkring! Hmm, njaa tänker inte så mycket på vad jag skriver i den utsträckningen att det kommer till jobb. Det anser jag är privat och man behöver inte skrika ut sina arga känslor för chefen på internet. Självklart är det okej att skriva om jobbet och allt där omkring, men man ska nog vara lite försiktig, allt på internet ligger kvar. Jag ser till att inte skriva någonting jag inte kan stå för under en arbetsintervju.

3. Under en fredagkväll är jag sällan hemma nu för tiden, men när jag väl är det så blir det nog oftast fyran eller femman faktiskt. Den förstnämnda för att de ibland har sköna underhållningsprogram och den andra för de filmer som kanalen sänder.

4. Jag har inte hunnit se någon av de "nya" filmerna än men har planer på både Snabba Cash och "It's complicated" nu inom snar framtid. Trots att det är väldigt blandade meningar om Snabba Cash så känns det som en film att se. Eftersom jag själv inte har hunnit läsa mer än 20 sidor i boken så hoppas jag på att filmen faller mig i smaken.

5. Jadu, eftersom jag är Fridah, så vet jag inte när du får se mig igen, haha. Men tips till Carro och Jessica är väl att bara babbla på. Det är jag bra på, eller kanske ha några punkter man är beredd att ta upp om det krisar sig. Man vet aldrig.

Jag har sagt det förut och kommer säga det igen, SVT utklassar TV4 totalt sett under hela veckan. Och jag kan också påstå att till och med en liten kanal som TV6 slår TV4 på fingrarna. Läs en kvällstidning så ser ni vad jag menar med att påstå detta, för TV4 försöker ju faktiskt göra samma sak som TV6 lyckas med. Och SVT spelar på en helt annan nivå.

 

Ta ett exempel som produktionen som Mästarnas mästare, där de samlar gamla idrottare som tillsammans har tagit mängder med OS och VM-guld. Där lyckas de framställa en duell mellan två av våra största idrottstjärnor i en och samma gren. Jag talar självklart om Holm mot Sjöberg. För er som såg programmet förra veckan måste ju hålla med om att de lyckats ganska bra. Sjöberg framställs som den dryga, vilket vi alla trodde om honom innan. Med hans små pickar mot Holm hela tiden. Jag skrattar i tv-soffan konstant under tävlingarna.

 

Ett annat exempel är Stjärnorna på slottet som också är en produktion som SVT visar på lördagarna. Visst det kanske inte är underhållande konstant men vilka rubriker det skapar i kvällstidningarna. Och det är något vettigt som tas upp, inte att någon av deltagarna visade upp sitt könsorgan eller nått. Utan verkligen något viktigt som berör många inom media. Jag följer detta slaviskt och lever mig med i programmet genom att luta mig tillbaka och ta del av ny information som jag sedan kommer eller redan har läst om i någon tidning.

 

Kvällstidningarna är ju de som hänger på trender och skriver om det vi har sett på tv och tar med oss bakom kulisserna samt vad det gav för reaktioner i samhället. Där kan jag ta upp TV4 som ett exempel där det går att läsa om vilken dålig jury det är i Let’s Dance. Eller varför inte att deltagarna i Robinson visade upp sina bröst i tv. Och vad jag bryr mig om detta. Vad förväntar man sig när man deltar i en dokusåpa som det ändå är. Och här har ni min poäng till det jag nämnde om TV6 i början av min text.

 

Paradise hotel går ju ut på att ha så mycket sex som möjligt i tv. Jag trodde Robinson gick ut på att överleva på en öde ö, men oj så fel jag hade. Kanske har de fått inspiration från sin grannkanal för att skapa lite rubriker i media.

 

Visst vinner SVT med hästlängder.

Therese berättar att turister från Europa finns överallt numera. En av anledningarna är att hon bor precis bredvid ett gigantiskt hotell.

- Varje gång jag handlar på Spinney’s, som är som ICA, hör jag mycket tyska och så från alla turister som springer omkring i flipflop och shorts, medan vi som bor här har tjocktröjor.

Det går alltså tydligt utse personer till turister eller fastboende i Dubai.

 

Therese som flyttade ner till Dubai i juni förra året har också haft den turen att träffa kärleken i landet som alltid kommer ha en plats i hennes hjärta.

Är det kanske ditt livskärlek?

- Det vet jag inte om man ska kalla det.. Ja tror på att man har många livskärlekar i olika former. Men jag tror att han definitivt kommer finnas i mitt hjärta för resten av livet.

Att det skiljer mycket mellan att bo i Sverige och Dubai är något spännande att diskutera. Men vad upplever hon själv.

- Oj, det är mycket skiljer. Dagligen är största skillnaden nog det faktum att det är fullt med labours på olika construction sites överallt. Massa med indier/pakistanier överallt. Barista och snabbmatsrestauranger och i butikerna utan nästan uteslutande filliponos som jobbar.

Hon fortsätter:

- Annars är det ju ramadan såklart. Då får man inte äta, röka, dricka utomhus och man måste se till att ha ordentligt med kläder på sig, så man visa ser för mycket hud.

Ramadan är alltså den heliga månaden då muslimer fastar och under Ramadan är det alltså hårdare än vanligt vis under året i Dubai och för att förtydliga mer kring dricka handla det inte om alkohol vilket man kan tro utan vatten. När det gäller alkohol är det alltid förbjudet utanför klubbar och hemmet.

 

När jag frågar Therese kring vilka krockar det har blivit mellan dessa olika kulturer kommer det ett väldigt intressant svar. Mitt förväntande svar överens stämmer inte riktigt med verkligheten enligt henne själv. Medan jag missänker att krocken blev att komma till ett nytt land, så berättar hon för mig att den största krocken blev när det bar av hem till Sverige.

- När jag kom tillbaka till Sverige i september för en vecka var det svårt att vänja sig vid att det inte ta taxi överallt, att se tjejer springa omkring i kortkort och små linnen. Dessutom är det fulla människor överallt vilket gör att man plötsligt känner sig otrygg, vilket jag annars aldrig har gjort.

Känner du dig mer trygg i Dubai?

- Definitivt! Folk har en helt annan respekt här! Här har man sån otrolig respekt, speciellt mot tjejer och kvinnor.

 

Annars läser Therese mycket svenskar bloggar men främst handlar det om expater, alltså svenskar i utlandet. Annars blir det mycket humorbloggar och konstbloggar som också främst är på utländska.

Vad tycker du om den mentalitet som finns bland många bloggare?

- Det finns otroliga bloggar. Många som är otroligt orginella, fastän dom ”bara är en mode-blogg”, det finns så mycket olika sätt att blogga på. Men tyvärr finns det ju många unga tjejer som försöker härma Kissie och dom andra. För dom verkar inte inse att det är ett spel, vilket jag är fullt övertygad om.

5 val

Sverige eller Dubai?

Kortkort eller lång kjol?

Alkohol eller vatten?

Förhållande eller singel?

Svenska bloggar eller utländska bloggar?

Namn: Therese

Ålder: 21 år (Fyller 22 år 31 januari)

Bor Al Hamra Fort, Ras Al Khaimah precis utanför Dubai

Therese växte upp i Alingsås utanför Göteborg men flyttade till Dubai  2009, för att vara exakt 8 juni. Hon upplever skillnader i kulturen om man jämför med Sverige men om du skulle tro att hon känner sig tryggare i Sverige har du helt fel. Jag bestämde mig för att ta reda på lite mer om anledningen till varför hon flyttade, vilka krockar det har blivit och vad hon egentligen gör om dagarna.

Det hela med kärleken till just Dubai uppstod under en semester Therese gjorde 2006 då hon föll för landet, under denna resa bestämde hon sig för att spendera några år av sitt liv just där.

- Jag föll för landet eftersom att allt är så otroligt och stort. Därför bestämde jag mig för att bosätta mig i Dubai någon gång i mitt liv även om det bara skulle bli en kortare tid, berättar hon för mig.

En bidragen orsak är även hennes vilja att ta sig bort från där hon är uppvuxen alltså Alingsås. Hon sökte på andra platser men till slut blev det Förenade Arabemiraten och Dubai.

- Ja, jag sökte jobb även i Israel och Irland innan jag bestämde mig för att flytta hit.

Det blev en flytt från hemstaden till ett land långt borta även om hon berättar för mig att hon alltid kommer komma tillbaka dit. Däremot talar hon om för mig att uppväxten i en småstad kan vara jobbig eftersom att folk känner varandra och mycket skit pågår, även om det kan upplevas som en liten och mysig stad.

- Det var ju helt okej att växa upp där så är det nog alltid. Utåt sett är det en underbar och mysig liten stad. Alla som åker dit förälskar sig i trähusen och dom gamla mysiga gatorna.

Men finns det någon baksida?

- Ja, det är en jävlig stad att växa upp i. Alla kände alla och det var mycket skit som pågick. Men det var okej, jag är ändå tacksam för det. Har fortfarande vänner kvar sedan den tiden, bra människor, och man har ju lite mer skinn på näsan än många andra.

Att hon dömer ut staden helt och hållet är fel uppfattning utan det finns bra saker som hon lyfter fram som bra saker. Däremot berättar hon också för mig att det blev mycket resor till Göteborg.

Sedan 8 juni 2009 bor alltså Therese lite mer söder ut i världen och fyller sina dagar med att arbeta som sekreterare på ett Yacht Harbor construction company som jag inte hade någon aning om vad det var men hon förklarar för mig.

- Alltså jag hanterar löner, material och sköter kontakterna utåt. Dessutom hanterar jag visum och boende för alla våra labours.

Men vad gör ni för någonting?

- Alltså, vi tillverkar stora flytande betong bryggor. För att förenkla det.

Och att de är stora förklarar hon genom att tala om för mig att dessa ”bryggor” väger mellan 40-100 ton. På dessa använder sedan olika hotell till sina större lyx yachts. För alla dessa turister som det kryllar av i Dubai.

(Bilderna är tagna av Therese själv från Dubai)

Godmorgon!

I helgen fick jag ett varmt ord som gick rakt in i mitt hjärta. Det kom från en person som jag har väldigt stor respekt för och lyssnar på när det kommer till allvarliga saker.  Och sådana personer tycker jag det borde finnas fler av för i vår värld finns det så många grymma som bara bryr sig om sitt eget ego. Det han sa till mig kanske inte betyder speciellt mycket för någon annan utan bygger bara på mitt ego om man ser det från ett perspektiv. Men det går att vända på detta citat till att se hur jag ställer andra framför mig själv.

 

Nu undrar ni säkert vad personen sa till mig. Och ja, jag tänker skriva ut det så ni kan hänga med.

 

”Du borde bli årets manliga bloggare”

 

Och ni förstår ju själva att man blir glad när denna kommentar dyker upp när bloggen är en stor del av ens vakna tid. Denna fras träffade mitt hjärta på ett sätt som gjorde att jag sträckte lite extra på mig under denna dag. Sedan ska jag vara sympatisk och säga att det finns en mängd bra bloggar här ute men det är få som är seriös på ett bra sätt. Vad jag skulle vilja se mer av är just detta.

 

Flera manliga bloggare som skriver om något vettigt och inte vad de gör om dagarna i stil med ”Imorse cykla jag till bussen. Sedan gick jag i skolan”. Utan med lite mer känsla och inlevelse i det man tar sig för. Skulle detta hända kanske jag skulle få mer konkurrens i en bloggosfär full med kvinnor.

 

Under tiden ska jag leva på det Kalle sa till mig och vara stolt. Snart kanske jag får det där priset som jag alltid drömt om och vad vore väl bättre att ta det i år och sedan sluta blogga? Man ska ju sluta när man är på topp.

 

All respekt åt alla manliga bloggare men visst vore det kul om vi blev fler?

Som ni säkert har sett har det skett en tillfällig förändring på min blogg när det gäller designen. Snart kommer en helt ny också, vilket är oerhört spännande. Jag har skickat iväg ett förslag på hur jag vill ha designen men behöver hjälp med en sak. I den nya ska det helt enkelt stå "Slipsens" när du som läsare kommer in. Sedan har jag tänkt mig ett citat som visar vad bloggen står för och det är här NI kommer in i bilden.

Det är redan vecka 3 under det nya året, 2010. Och vissa av oss har nyårslöften att följa (läs: jag) medan andra av oss bara kan koppla av och njuta av det nya året. Måste med glädje erkänna att det går ganska bra med allt just nu, inte bara mitt nyårslöfte utan skolan, kärleken och träning. Allt liksom. Finns inte mycket att klaga på just nu, om vi bortser hur stora tillgångar jag har på mitt kära bankkonto. Där är det ganska tomt för stunden men det ska det bli ändring på snart. Vad jag tänkte berätta lite för er nu när det är måndag och allt är vad som kommer hända under denna vecka och inom en snar framtid. Jag nämnde ju i början av året, för någon vecka sedan, att jag ska byta ut min design helt. Jag lovar det kommer snart! Däremot kan jag stolt presentera en vecka fylld av olika aktiviteter precis som vanligt. Förra veckan fick ni läsa om Daniel i en intervju som alltså bor i Finland. Denna vecka åker lite längre bort, rättare sagt till Dubai. Ni får läsa om det på torsdag för jag tänker inte avslöja mer än så. På fredag får ni läsa en ny panel som varje fredag.

Det är sjukt att ni är så många som läser min blogg. Samtidigt väldigt roligt. Kanske ska jag bli lite rädd nu när jag går ute på Norrköpings gator hädanefter. Nej, det behöver jag nog inte vara för många av er bor säkerligen i andra städer. Skitsamma egentligen var ni bor bara roligt att ni hittar in här. En sak jag har tänkt lite på att göra är att ta en bloggfika med mina läsare vilket vore kul. Däremot är jag välmedveten om att det inte skulle vara speciellt många kanske som skulle vilja fika med mig enbart för att jag är en bloggare. Men visst vore det roligt. Vad passar väl bättre denna vecka när jag är ledig nästintill varje dag, då skulle det sitta fint med just det bloggfika. Så därför ställer jag nu frågan till er läsare.

Det börjar närma sig sändning av mitt alldeles egna program som jag sänder varje söndag genom bambuser. Innehållet har ändrats lite i sista stund men det kommer bli bra som vanligt. Jag tänkte att man kanske behövde lite beskrivning av vad detta är och hur man tittar. Eftersom att jag får flera frågor kring detta. Det är inget svårt egentligen men varför skulle jag inte kunna vara hjälpsam och hjälpa er?!

När jag tänker på drömmar för framtiden så börjar jag se tillbaka på hur jag tänkte när jag var mindre och hade stora visioner på vad jag ville ägna mitt liv åt. Det första jag fastnade för var sjörövare för det var ju hur häftigt som helst. Tänk att segla med en stor och mäktig båt ute på det öppna havet och plundra andra båtar. Kanske kan jag nu i efterhand se att det var ganska grymt ändå. Att stjäla från andra för att ta till sig själv. Inte speciellt bra eftersom att man är en tjuv helt enkelt. Så tänkte jag inte när jag var liten.

Det andra som jag kom att fastna vid som en dröm för framtiden var kojbyggare som absolut inte är något jobb när det går ut på att bygga kojor. Men hur många gör det egentligen? Jag och min kusin ägnade hela dagarna åt att bygga på vår koja som blev lyckad till slut. Jag skulle kunna översätta detta till att jag ville bygga som byggnadsarbetare men det blir fel också.

Nästa steg som jag minns handlar om det jag fokuserade på under min gymnasietid. Det var ekonomi och samhälle som jag ville arbeta med, kanske egen företagare eller varför inte ekonomiansvarig på ett företag. Hela gymnasietiden hade jag denna dröm som skulle gå i uppfyllelse, men detta kom att ändra sig snabbt efter att jag började läsa företagsekonomi på universitetet. Det var verkligen inte mitt område utan jag var helt fel ute och jag blev tvungen att ändra mina drömmar ännu en gång.

Nu blev det inriktning på att skriva vilket jag aldrig gjort tidigare men upptäckte hur roligt det var och hur bra det gick för mig. Jag startade en blogg där jag kunde skriva av mig vilket växte hela tiden och fick många fantastiska läsare som kommentera mina texter. Min dröm är att bli journalist men att skriva en bok skulle också vara väldigt roligt. Dock vet jag inte vad jag skulle kunna skriva om men något finns det alltid.

Från kojbyggare till ekonomi följt av journalistdrömmar. Allt detta handlar om karriärer men samtidigt vill man ju ha en familj också med 2 barn och en fantastisk fru. Allt är drömmar.

Vad har du haft för drömmar i livet?

Har haft en lugn och skön lördag hemma. Tog lite bilder från dagen också som jag tänkte bjuda er på så här på lördags kvällen! Imorrn är det söndag igen. Härligt!

Egentligen blev det två fel direkt här känner jag, visioner har man väl alltid av olika slag och skrivarhörna låter som om jag är nån författare - vilket inte alls stämmer. Men min vision kanske omedvetet är att kunna skriva och att någon/några ska kunna få ut något av det. I varje fall är det roligt!! Det finns ju ett gammalt ordspråk som säger att om man planterat ett träd har man inte levt förgäves. Visst har jag planterat riktiga träd också, men det här känns nästan som en liten ekplanta. (Ek är ju ett kulturträd som kan bli väldigt gammalt).

 

Som motpol till gamla ordspråk; jag tittade på På Spåret och där var en fråga om ”nya språket”, dvs förkortningar i dataspråket (irl, brb t.ex.). Kände mig som ????, men inte ens Filip och Fredrik kunde svaren. Och det kändes skönt. Men jag blev ändå lite nyfiken och ska försöka lära mig – om jag hittar nån ”ordbok ” - åtminstone för att förstå. Men jag tror nog jag behåller mitt sätt att skriva på, annars är det ju inte jag.

 

Apropå nyfikenhet, det är en bra grund för att lära sig mera. Inte nyfiken på andra personer, utan på: hur saker och ting hänger ihop / varför det är som det är / hur kommer man dit man vill / vad kan jag göra för att påverka eller bli påverkad på ett positivt sätt. Om man är skoltrött eller arbetslös är det ju inte så lätt att hitta det där ”positiva tänket” som behövs, oavsett om man är 18 eller 55 år. Då gäller det att ”vidga vyerna” på alla möjliga sätt; en ny hobby eller en kortare kurs kanske. - Eller som gästbloggare. För en 55-årig faster är det en höjdpunkt att få skriva annat, som komplement till alla jobbansökningar, ska ni veta.

 

Söka jobb. Ingen rolig sysselsättning egentligen, antingen är jag för gammal eller har inte rätt utbildning. (2-årig ek linje 1970-72 är inte mycket att komma med idag). Men det är nog minst lika jobbigt att vara ung, ofta är det ju både utbildning och erfarenhet som krävs. Och det är ju ingen lätt kombination, om man inte får en chans att komma ut i arbetslivet från början. Hoppas att trenden vänder snart, och ”hjulen börjar rulla” som det så fint heter.  Då är vi på hugget!!!  Eller hur?

 

Vill ni ha ett gott råd? Lyssna på goda råd, hur konstiga de än låter just för tillfället. Tänk igenom dem och spara de bästa i bakhuvudet och ta fram vid rätt tillfälle. När jag var i 18-årsåldern fick jag rådet av min klasslärare att läsa till lärare. Passade mig bättre än ekonomi, enligt henne. Jag tyckte hon var helt galen! Aldrig!! Men jag tror hon såg mig bättre än jag själv gjorde då. Att dela med mig av min lilla kunskap är roligt, har jag upptäckt. Tänk om jag lytt det rådet då…..

*En sak till, även om man inte bryr sig om de där goda råden kan man få ett bra liv ändå.

 

Nu när jag läst igenom vad jag skrivit känns det lite halvtungt, men nästa gång kanske hjärnan har tinat upp efter -20 grader idag. (Tur att jag hade nåt att skylla på). Ha det bra!!!

 

Hälsar Faster Gunhild

1. Vad skulle du aldrig skriva om på din blogg?

Väldigt roligt att inleda dagen med att besöka tandläkarn. Har aldrig haft någon som helst skräck för att gå dit tidigare men idag rös jag verkligen i hela kroppen när hon grävde runt bland tänderna. Att det kan göra så ont i hela kroppen bara för att de håller på lite med tänderna. Usch! Det var verkligen inte roligt. Dessutom var det mina sista pengar som gick på detta så nu blir det verkligen att leva i en börskris. Hej matlåda nu kommer jag! Och hejdå espresso house nu ses vi inte på ett tag. Så känns det just nu och dessutom är det fredag! Ska man inte vara positiv och glad då?

Favoritresemål?

- Min syrra bor i Etiopien och vig sitt liv till Afrika. Så Afrika! Man får ett helt annat perspektiv på livet när man åker dit. Dans, vänlighet och samhörighete överväger pengar och fattigdom.

Var handlar du dina kläder?

- Allt från loppis. Syr själv mina kläder eller handlar begagnat. Färggrannt ska det vara, diggar 70-tal. Personligt och ingen som har likadana kläder.

 

Tycker du att många idag är för mycket yta och inte sig själva?

- Jo på ett sätt, men yta och utseende tycker jag har fått mer vikt i Sverige (när man läser bloggar och besöker Sverige) än i Finland. I sverige är det tydligen speciellt viktig att se bra ut och ha trendiga, dyra märkeskläder etc. Sånt bryr jag mig inte om.

Har du fått bra respons på ditt sätt att vara?

- Absolut. Kör min egen stil och grej. Bloggen går ut på att få folk att skratta när jag fnittrar, gör bort mig och "gayar" mig och hundratals kommentarer väller in dagligen. Alla är positiva. Humor är det sexigaste som finns.

Namn: Daniel

Ålder: 26

Bor: Finland

Civilstatus: Singel

Intressen: Resa, träffa vänner, dansa, köra stand up och slafsa choklad.

Du bor alltså i Finland. Kan du berätta lite mer om platsen där du bor?

- Bor i en trevlig liten stad som heter Jakobstad (norr om Vasa) i Österbotten. Hälften är svenskspråkiga, hälften finskspråkiga. I kommunen utanför jakobstad där jag bor är hela 97% svenskspråkiga. Inte många svenskar som vet att det är så pass svenskt i Finland. Här lyssnar vi på svensk musik, tittar på Sveriges kanaler, läser svenska tidningar osv. Inte heller vet svenskar om att vår motsvarighet till allsång på skansen heter Fångad av en sång i Finland.. där brukar de flesta kända artister komma. Carola har varit här 3 år i sträck nu. I somras kom bla. Af ugglas, sanna Nielsen, Diggliloo gänget, Måns Zelmerlöv, E.m.d. etc. å jag e ju förstås på första bänk och sjunger från tårna.

Besöker du ofta Sverige?

- Ja, några gånger om året. Alltid lika trevligt.

Kan du berätta tre saker vi inte vet om dig?

- Brukar rita multimånga hjärtan när jag pratar i telefon, kan slänga runt pizzadeg i luften och kallas för Herra Bruno i Estland där jag brukar köra stand-up ibland å gaya runt med kameran.

Hur ser en vanlig vecka ut i ditt liv?

- Jobb, skratt och schlager.

Varför började du blogga?

- För lite mer än ett år sedan. Kör min grej, min humor. Och vill sprida glädje och skratt. Fått hundratals kommentarer och aldrig ett negativt ord har jag fått. Det är jätteroligt att underhålla folk och få folk att le eller skratta. Det får mig att orka fortsätta blogga.

Vilka är dina största intressen?

- Är lite konstnärssjäl, målar tavlor, skriver och handlar på ofta kläder på loppis. Färgstark och kör min egen grej. Skulle aldrig köpa kläder från en vanlig affär. Vill det ska vara personligt och 100% jag - och ingen annan. Sedan umgås jag med vänner, dansar mycket men lika bra går film och slafs-choklad.

Är bloggar lika stort i Finland som i Sverige?

- Nej det är det inte. Bloggar har inte slagit igenom i Finland alls.

Vad lyssnar du själv på för musik?

- Oj allt möjligt, men brukar studsa och fnittra till schlagers som mest

Den där känslan som jag trodde var död har väckts i mig igen på ett sätt som ingen annan lyckats göra. Och för varje gång jag har din röst faller jag allt mer i någon slags dvala. Kanske kan det bevisa vad som menas med det där ordet, kärlek, som jag drömt om så länge. Ett ord med så stor innebörd att det inte går att beskriva precis vad som menas med, men är det den där pirriga känslan i kroppen när man hör eller ser den som alltid finns en ens tankar hela dagarna. Att jag har mycket att göra påverkar inte mig utan allt går mycket lättare nu när den där känslan finns hos mig. Däremot är det ibland väldigt svårt att fokusera när tankarna kan dra iväg i andra banor, men faktiskt. Det går att leva med när denna känsla är positiv som den är just nu. Frågan jag ställer mig är om kärlek kan uppstå utan att två människor inte har träffats på riktigt? Just nu skiter jag fullständigt i det för du har gjort att en känsla jag trodde var borta har kommit till mig igen och det ger mig lycka, glädje och ett stort leeende.

Sakta vaknar du upp bredvid mig och jag kan känna sakta hur din puls ökar för varje liten sekund som går. Denna stund är den vackraste på hela dagen. Jag ligger tät intill dig när du sakta vaknar upp efter ännu en hård natt ute på nattklubbens dansgolv. Vilken underbar kväll det blev till slut och jag som nästan hade glömt bort att den där känslan fanns kvar i mig. Har man inte upplevt den där känslan av att slippa allt för att sväva iväg i kärlekens rus är det också svårt att återväcka endorfinerna som det medför.

 

Men jag hade inte tappat bort allt utan någonstans långt där inne fanns en liten gnista som bara väntade på att tändas upp. Och det gjorde du på ett vackert sätt bara genom ditt leende, som nu sakta kom tillbaka till dig.

 

Utanför hade solen precis börjat lysa sina första få timmar som vi fick ta del av tillsammans. För inte var det många ljusa timmar under dagarna men vi hade lärt oss att ta del av den lilla stunden vi fick. Precis så som jag hade lärt mig att bara njuta av all tid jag fick tillsammans med dig. För jag vet att en dag kan det vara över och då sitter jag här själv igen.

 

Så länge njuter jag av varje litet andetag du tar vid min sida. Hoppas du känner likadant som mig.

 

 

Tack för reaktionerna jag fick kring förra inlägget kring sex. Kanske ska ta upp detta ämne fler gånger, verkar som att många har åsikter kring det. Spännande! Idag kommer jag vara lite off från datorn vill jag bara tala om eftersom att jag har en hel del annat att stå i. Det gäller mitt sista arbete på min distanskurs som jag läser samtidigt som jag har opponering idag. Kommer bli en spännande tisdag. Men ikväll är jag tillbaka igen så håll ut... Så länge kan ni ju fundera lite på vad ni skulle vilja ha för ämnen att diskutera i söndags premiär av Slipsens-live. Det vore kul om ni kom på något åt mig, vad säger ni? Vad ska jag prata om på söndag?

För första gången på väldigt länge kollade jag på Paradise hotel i helgen och slogs av hur mycket sex programmet består av. Ändå uppmärksammans det inte alla i media på samma sätt som för några år sedan när Big Brother slog igenom. I detta program sa man redan innan att det inte skulle vara likt något som man tidigare sett och jag kan väl hålla med. Men ändå lyckas man inte så bra med att få upp ögonen för media att skriva om detta. Trots att sängarna är fyllda av kroppar som får täckena att lyfta och sakta röra sig neråt. Har samhället utvecklats sedan detta hände sist?

 

Jag pratade med en vän häromdagen kring hur stort utrymme sex har fått överallt, då pratar vi om film, internet och tv. Det finns ju där överallt hela tiden och verkar vara det enda vi tänker på hela tiden. Personligen ställer jag mig frågande till hur det har blivit idag. Är verkligen sex allting? Och svaret på frågan har inte jag i min hand utan behöver diskutera med någon, vilket jag gjorde med min tjejkompis. Hon berättade för mig om USA där allting nästan är censurerat och att hon hade sett ett program där en ung kvinna i 15 års åldern satt med i studion och vågade inte höra på när de pratade sex. Alla ansåg att hon var alldeles för ung för att lyssna på detta prat.

 

Det är säkert bra på ett sätt. Men om vi vänder blickarna mot Sverige.

 

Här handlar det allt mer om att måla upp sig själv som ett sexobjekt kan jag känna och gränsen för vad som är accepterat passerade vi väl när det släpptes sexiga underkläder till barn. Då måste vi väl börja fundera?

 

För att ta denna 15 åriga tjej som exempel går det väl bara kolla på hur unga tjejer framhäver sina kroppar allt mer i dagens Sverige, sedan kanske man inte går hela vägen kring denna fråga. Ändå råder det ett klimat där sex har en viktig roll. Förr några månader sedan skrev Elin väldigt bra om detta här hos mig. För att återkoppla till lite som hon skrev om handlade det om allt prat om hur underbart sex är och all hysteri kring det. Läs den tycker jag.

 

Åter till Paradise Hotel som jag utgick ifrån. Varför bryr vi oss inte om detta program lika mycket som vi gjorde för några år sedan. Och när jag menar bryr sig om menar jag inte att det har lite tittare men det uppstår ingen direkt moralisk panik i samhället på samma sätt som då. Kanske är det en del av vår vardag idag eller annars är det ingen som känner för att skriva om det. För det finns en diskussion redan som har pågått under längre tid utan att blossa upp ordentligt.

 

Hur som haver är sex något vackert som ska delas med någon som man älskar väldigt mycket är min åsikt.

Nu kommer det låta som att jag är helt efter, men igår såg jag på Paradise Hotel XL. Ett riktigt sjukt program men det är faktiskt ganska underhållande att titta på måste jag säga. Och självklart fastnar jag för en person som är med i programmet, var bara tvungen att kika in på hennes blogg efteråt. Visst kan jag tycka att man måste vara lite speciell för att vara med i ett sådant program men hon verkar faktiskt vara en vanlig tjej. Jag har absolut inga fördomar mot någon som jag inte känner. Däremot tycker jag att en av tjejerna, hon som jobbar som strippa, verkade vara lite speciell. Men jag säger inget negativt om henne bara för att hon har detta jobb som jag tror många redan gör! Men ska man döma någon utifrån ett yrkesval? Nej, det tycker jag verkligen inte.

Det är dags för en uppdatering i mitt nyårslöfte så här på lördag kvällen. Förra gången jag uppdaterade hade jag enbart samlat ihop tre namn men denna gång kan jag stoltsera med 9. Alltså håller jag i den takt som jag måste hålla. Däremot har jag upptäckt en sak bland de tjejer jag pratar med. Vissa av dom verkar bli livrädda när jag efteråt lägger till dom som vänner på facebook och det är ju inte riktigt meningen. Frågan är hur jag ska lösa detta lilla problem. Här behöver jag eran hjälp, varför blir dessa tjejer rädda?

Knappt 2 veckor in på 2010, lite väl tidigt att ha åsikter om hur året är. Men en tanke slog mig; testa en decenniekrönika redan nu över 2010-talet. Alltså är det

 

Januari 2020 och tio år har som vanligt gått för fort.

Media har genomgått en enorm förvandling, där alla förändringar sker så snabbt att det fortfarande är svårt att hänga med. Från första TV:n i familjen ca 1960 med en kanal, TV 2 kom ca 1970, till ALLT. En resa i historien på gott och ont. Och nu …

Slipsens Blogg är numera en nostalgiavdelning i Marcus nya mediavärld, där bloggen mera liknar en tidning. Dagens media ser ju allmänt lite annorlunda ut, men 00-talets öppenhet - som bloggandet till stor del utvecklade – lever kvar. Slumpmedia är en del av yttrandefriheten, dvs vem som vill får skriva och slumpen avgör vad som publiceras. Anses inte riktigt rumsrent i alla kretsar, men med den utvecklade censur som finns inbyggd i datavärlden idag så fungerar det rätt bra. Slumpen tar vid där löpsedeln slutade.

80 – 90-talisterna har nu hittat sin plats i samhället, hamnat på bra jobb och tjänar ruskigt mycket pengar. Förr hette det ”villa, Volvo och vovve”, men det var då det. Idag är det ”glashus, Geely och guldfisk”.  Nästan alla hus har panoramafönster, inte bara inglasade verandor som förr.  Guldfisk är vad som gäller idag, bra för allergiker – som bara blir fler och fler. Geely är den nya tidens ”lyxfamiljebil”, energisnål och praktisk - med extra sittvagn som tillbehör, perfekt för samåkning.

00-talets stora köpcentrum har blivit mindre intressanta. De gamla hederliga närbutikernas tid börjar komma tillbaka, med ett grundsortiment och resten på veckobeställning.(Planering är ett nygammalt ord som blivit modernt igen). Tiden som gick åt till köpresor kan nu läggas på trevlig samvaro med familjen – hemma. Promenader och träning är fortfarande en fritidsaktivitet i topp, men samtalskvällar runt köksbordet (att umgås) är på väg upp i topplistan också.

Själv har jag blivit en glad fattig pensionär. En rätt behaglig tid om man får vara frisk, pengar är inte allt. Kommer ni ihåg svininfluensan 2009? Då kunde man ju fundera på om det fanns nån framtid över huvud taget. Om man inte tar ut alla bekymmer i förskott så mår man bättre - och mår man bra lever man lite längre. (Bra teori, eller hur? Fungerar ibland).)

 

Nu är jag nyfiken: finns det någon som kan se ett liknande scenario framför sig, eller har sin egen version av 2010-talet? Spännande att höra, eller hur Marcus?

 

Hälsningar Faster Gunhild, dålig på att spå men med förhoppningar

Blev utmanad av Johanna. Here we go!


VAD GJORDE DU FÖR 10ÅR SEDAN?
Då var jag 11 och levde livet bara. Nej, jag var rätt ung då så livet bestod nog av bandy och annat trevligt.

VAD GJORDE DU FÖR 1ÅR SEDAN?
Jag funderade över min framtid.

FEM SNACKS DU GILLAR
Jordnöttsringar, ostbågar, salta pinnar, chips & popcorn

FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN PÅ UTANTILL
Kent-Kärleken väntar, Krunegård-Jag är en vampyr, Hellström-Känn ingen sorg för mig Göteborg, Nationalsången och IFK Norrköpings kampsång

FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR
Köpa en stuga i Åre och på västkusten. Det är två saker. Investera lite i en ny bil, skänka till behövande och sätta in resten på banken. Då är vi uppe i fem!

1. Ni inleder 2010 hos slipsens, hur känns det?

Jag diskuterade lite med en vän igår om det här med bloggar och att tjäna pengar på det man gör. Kan börja med att tala om för er att jag tjänar absolut inga pengar på min blogg i dagsläget men det skulle vara roligt att göra det. Samtidigt vet jag om att det kräver lite mer av mig och att jag måste ha ett tema på min blogg, frågan är bara vad detta tema skulle kunna vara. Ärligt talat kommer jag inte på något bra, frågan är om jag vill göra det heller här just nu. Jag tror inte på att jag skulle kunna ljuga ihop någonting som låter bra men inte är jag. Utan ska det vara att jag tjänar pengar ska det också vara med heder jag gör det. Nu kommer jag till en punkt där jag börjar tvivla ännu mer. Måste man sälja sin själ för att tjäna pengar eller är det bara jag som tänker så?

Jag har ett antal gånger funderat över vad jag ska ha mitt skrivande till och varför jag gör det överhuvudtaget. Och för varje gång jag gör det kommer jag fram till samma svar. Den tomhet och längtan jag känner över att skriva är bidragen till att jag gör det. Dessa båda ord kan ställa som motsatser till varandra i den bemärkelse att det beskriver känslor som jag känner efteråt. Längtan känner jag inför att skriva av mig varje gång jag inte har den möjligheten. Tomhet känner jag efter att ha skrivit det där som jag längtat efter att skriva. För varje gång jag har använt mig av detta verktyg ger det olika följder, dock suger jag åt mig varje gång någon talar om för mig hur talande texten är och att läsaren fastnar i läsningen utan att tappa fokus.

Efter en lång resa och lite sömn är jag nu hemma i Norrköping igen. Det känns ganska skönt på ett sätt att vara hemma men samtidigt kör det igång direkt i skolan så ingen vila där inte. På tåget hem igår satt jag och skrev lite spännande intervjuer. Ni kommer få se stora förändringar på bloggen som jag pratat om och intervjuerna kommer bli grymma detta år. Idag är det tänkt att ni ska få läsa om en viss man från Finland som bloggar men vi får se hur det blir med den saken. Jag kommer ha sjukligt mycket att göra i skolan idag känner jag på mig och den ska ju alltid komma i första hand. Däremot kan jag meddela att en vän till mig i bloggosfären är helt grym. Hon hade som mål att komma tillbaka till mest aktiva listan och nu har hon lyckats med det. Därför tycker jag att ni också ska besöka hennes blogg, hon heter Masjäveln.

Idag bär det av hemåt mot södra delarna av Sverige och Norrköping. Det känns alltid lite tomt när man ska röra sig hemåt efter en fantastisk semester. Dessutom känns det extra jobbigt när jag ska säga hejdå till min kusin, Björn, som numera bor här uppe. Visst träffar jag honom mer men det är ju alltid jobbigt att säga adjö till någon som man inte kommer träffa på länge sedan. Inte nog med detta utan snart tar jag även farväl av Jan från Tyskland som har bott hos mina kusiner som utbytesstudent. Han åker tillbaka på måndag så nu gäller det att umgås med honom in i det sista. Alltid lika jobbigt att ta adjö må jag säga oavsett om det är platser eller personer, dock är det värre att ta farväl av vänner som bor långt bort. Tur dock att vi har bra kommunikationsmöjligheter idag.

Denna månaden kommer jag göra lite förändringar här på min blogg. Det kommer se likadant mycket av det ni får ta del av men vissa förändringar kommer ske faktiskt. För det första kommer det komma upp en ny design under januari. Det blir spännande att få lite förändring av hur det ser ut här. Sedan kommer intervjuerna fortsätta som de brukar en gång i veckan. Men detta kommer falla in lite olika dagar. Däremot kommer det finnas ett fast inslag några dagar i veckan. Och nu låter det lite mer som en tidning än en blogg det är jag väl medveten om. Ett av dessa inslag kommer vara veckans panel som ni nu har blivit vana vid. Detta kommer självklart varje fredag och denna månaden har jag en stark panel som alltid besående av Jessie, Carro och Frida. Där blir det intressant läsning vill jag utlova redan nu. På lördagarna kommer faster Gunhild få en hel dag för sig själv. Hon levererar självklart fantastiska texter som ni får ta del av. Självklart fyller jag också söndagarna med en stor händelse, jag talar om Slipsens-live. Veckorna blir lite mer spontana med allt möjligt.

När jag sakta vaknar upp denna morgonen är det första måndagen i ett helt nytt år. Ett år som kommer bli en ny inledning på ett decennium och en bra start för någonting nytt och precis så tänker jag. Annars brukar jag var väldigt bra på att se bakåt men nu ska jag bara se framåt. Att leva i nuet är också något som jag ska försöka bli bättre på vilket jag tycker alla borde bli. Däremot kan jag tänka på en spännande sak när jag ser framåt, allt detta som kommer hända under året. Visst kommer det bli ett händelserikt år och ett spännande.

Bra att det går att blogga..

Hoppas  nyåret varit bra!!!

Lugnt för min del, hemma med TV och ute och kollat fyrverkerierna. Även här ute på landet är det många som har egna fyrverkerier, så det sprakar lite överallt på himlen. Vackert!

 

Ett nytt decennium – igen! Inte klokt egentligen, millennieskiftet var ju igår (nästan). Då. När allt skulle gå åt skogen, datorerna haverera och världen nästan ”gå under”. Men så fel de kloka hade, som tur var. Största problemet var ju att komma ihåg att skriva 2000 istället för 1999.

 

Sen att 2000-talet skulle innebära så många förändringar på livet, visste jag ju inte då.

Många nära som dött; mest saknade är pappa som gick bort 2002 och mamma som somnade in till nyårsraketerna 2007. Det nyåret blev jag äldst i familjen, kändes faktiskt konstigare än det låter. Som en person sa; man är själv närmast döden. Vilket man ju inte vet som tur är, för livet är ju inte så förutsägbart.

 

Hela 2009 har jag varit arbetssökande, arbetsgivaren gick i konkurs 2008. En förändring som inte bara varit negativ, även om jag hellre varit kvar på jobbet. Nu hoppas jag på 2010!!! Att någon upptäcker hur bra jag är, för det är klart att jag kan nåt efter 32 år i industrin.

 

Hösten 2007 fick jag nya grannar, Marcus familj flyttade till mitt/vårt föräldrahem. Det känns bra! Blir bara bättre och bättre, det tar lite tid att vänja sig vid att allt inte alltid är likadant. Men vi är jättenöjda med den lösningen, alla syskonen.

 

Våren 2009 flyttade min gubbe och jag ihop, efter nästan 25 år som särbo. Så nu bor vi här i skogen båda två, ute ”i urskogen” som han kallade det i början. Det är skönt; nära till svamp och bär på hösten (gott att ha i frysen), frisk luft, älgar och rådjur inpå knutarna (vackert, men mindre kul), snöskottning på vintern (hur kul är det?). Vi trivs!!

 

2009 var också året när jag fick mediasmak. Totalt 30 minuter i lokalradion, som dagboksgäst. Häftigt!! Men inte nog med det; Marcus fick upp ögonen för sin gamla faster. Gästbloggare på Slipsens Blogg slår väl det mesta!!  Helt ärligt faktiskt; för jag har ju ingen erfarenhet av hur det är att vara ung idag. Inga egna barn och länge sen jag själv var ung gör att det är en delvis främmande värld som öppnar sig här. Mitt språk är ju nästan gammalsvenska, uttrycker mig säkert tråkigt tycker ni, låter förmodligen som en gammal förmanande tant. Men då ska ni veta: ni kommer att upptäcka samma sak när ni är i min ålder. Så det så!

Jag är så glad för den här förmånen!!  - Vem vet, kanske början till en egen blogg. Skulle någon av er gå in och kolla i så fall, kan ju vara kul att veta? Tiden får utvisa….

 

Det var en del av allt som hänt 2000-2009. Nu är det 2010 som gäller. Om vi alla gör vårt bästa för att det ska bli bra – så blir det bra. Hoppas allas nyårslöften går att hålla och att nyårsönskningarna slår in.

Igen: Gott Nytt År 2010.

 

Önskar Faster Gunhild

 

 

Nytt år och alla verkar skriva något med lax men eftersom att jag inte gillar fisk väljer jag att avstå det. Däremot gillar jag det där med att göra förändringar när man går in i något nytt som vi gjort nu. Därför har jag avlagt ett nyårslöfte som kommer bli kul att klara av. Det är en liten utmaning också. Hela grejen handlar om att vi svenskar är tråkiga och bara pratar med de personer som vi redan känner utan att söka nya kontakter.

Därför ska jag prata med någon främmande person varje dag och genom detta göra en lista på 365 personer som jag fått namn ifrån samt vilken plats jag träffade dessa personer. Alltså kommer det bli en utmaning för mig under året som går dock en väldigt rolig och spännande utmaning. Tänk när jag är klar med den här listan då kommer jag kunna se tillbaka på det som kanske 100 nya vänner, eller vad tror ni?

1. Vad är det bästa från 00-talet inom mode?

1. Jag tycker att det bästa var att alla kunde ha sin egna stil utan att folk glodde och såg ner på en. Fast det tycker jag har skett mer och mer under de fem senaste åren. Början av 00-talet var folk fortfarande lite "rädda" att ha på sig vad de ville. I alla fall i min omgivning.

Panelen är försenad denna vecka på grund av tekniska problem...