Det finns tjejer som gillar killar som är uppvaktande och det finns de som gillar att jaga själva. Eller? Så som samhället ser ut idag ska ju allting vara jämlikt. Barnen ska inte få veta sina kön, en tjej ska få heta Kalle för att ta bort ”typiskt tjejnamn”-stämpeln och tjejer får inte ha rosa och killar får inte ha blått eftersom det anspelar på en förtryckt och gammeldags sed. Eh, okej. Så jag ska inte få vara tjej då? Jag ska inte få raka mina ben och mina armhålor för att det är för tjejigt? Jag ska inte få döpa mitt barn till Sofia för att det är för tjejigt? Och gud nåde mig om jag klär mitt barn i rosa för det vore ju verkligen förödande för hur mitt barn blir behandlat i framtiden… Så med andra ord, killar, RAGGA FÖD GUDS SKULL INTE! Låt tjejerna komma till er istället. Det är ju betydligt mer jämlikt. Inte sant?

I alla tider har killen, eller snarare mannen, förväntats vara den som uppvaktar och friar o.s.v. Numer är det för många otänkbart. Varför ska mannen göra jobbet? Varför ska han få all ära i ett förhållande? Varför kan inte kvinnan ta första steget och göra hela jobbet? Det är ju mer jämlikt?

Kom igen, är det bara jag som ser paradoxen här? Mer jämlikt blir det inte av att klä killar i rosa och tjejer i blått, det vänder bara på problemet. Samma sak med att tjejen ska ragga, tjejen ska uppvakta, tjejen ska fria. Situationen blir ju precis den samma, bara omvänd. Helt plötsligt så har kvinnan fått hela bördan på sig. Hon ska inte bara föda barn, jobba heltid(för varför ska hon vara mammaledig, det är ju inte jämlikt?) och vara en god mor. Nej, hon ska även sköta raggandet, uppvaktandet och frieriet… Okej, men ska vi göra om männen totalt då också? Så att de föder barnet, städar, tvättar och diskar? Helt ärligt, är det verkligen bara jag som ser hur det här artar sig?

Nej, när det kommer till raggning, uppvaktning och frieri så vill jag slå ett slag för att ni killar, ni får faktiskt stå ut med den till er givna uppgiften. En tjej, feminist eller ej, älskar innerst inne att bli uppvaktad. Så är vi skapta och så fungerar vi. Även om en tjej verkar svårflörtad, prova igen. Och säger hon nej en andra gång, ja då får ni kanske ge upp. Men att spela svårflörtade är, i många fall, en del av vår upplevelse. Knäppt? Nja, snarare än försäkran om att ni verkligen är intresserade. Är ni verkligen angelägna om att få lära känna oss, eller är ni bara ute efter ett löst förhållande, ett one-nightstand eller någon ni kan ringa när ni inte hittar någon annan? Om tjejen dock gör lysande klart att hon inte är intresserad första gången så ja, då ska jag inte plåga den stackars själen med att säga att hon trots allt är intresserad. Men om hon bara tackar nej och sen inget mer, våga då ge det en chans till en stund senare eller någon dag senare. Men som sagt, bara en chans till, sen är det nog definitivt. Som jag skrev tidigare, tjejer älskar att bli uppvaktade, att få känna sig eftertraktade och uppskattade. Oavsett vilka jämlikheter vi förespråkar så finns en inbyggd del av oss som älskar att få känna erkännande från en man och älskar att få känna oss attraktiva. Så kom igen killar, uppskatta oss tjejer. Ge oss en chans trots vårt avvisande, ibland så är det precis det vi vill…

Skrivet av Annika