Att ta upp vissa ämnen

Vissa ämnen talar vi sällan om. Vissa ämnen väljer vi inte att berätta för andra utan hålla inom oss själva. När det handlar om känslor är det ofta svårt att uttrycka sig då det kan vara väldigt känsligt. Sedan finns det vissa som har väldigt lätt för öppna sig genom att skriva och berätta om sina innersta känslor. Dessa personer beundrar jag. Själv har jag också lätt för att göra det när jag skriver.

 

Jag tycker det är oerhört fascinerande när folk verkligen vågar skriva om sina känslor kring ämnen som vi alltid annars väljer att vara tysta om. Väldigt ofta sägs det att dessa personer enbart gör det för att få sympatier, och visst är det så. Men tänk efter hur många har egentligen mod till att öppna sig för allmänheten. Det handlar väldigt mycket om en själv, i mångt och mycket, men samtidigt handlar det om att kunna stå för sina personliga tragedier öppet. Alex Schulman är en person som har gjort just detta i sin bok om sin far, likaså Marcus Birro som gjort det genom flera böcker men även genom sin blogg. Ämnen som är svåra att tala om. Lättare att skriva om, de har gjort det väldigt bra. Kunna sätta ord på känslor.

 

Vi har ofta en förmåga att skämmas över det vi har uttrycket i en text, jag har råkat ut för detta flera gånger. Jag har suttit hemma på min kammare. Skrivit en text om mina känslor. Någon läser upp det för mig under ett helt annat sammanhang, då vill jag bara försvinna och det är så fel. För det är ju faktiskt precis så jag känner även om det ibland kan vara helt fiktiva texter så är det jag stolt över att ha den förmågan att sätta ord på känslor. Att folk känner igen sig. Det är då jag har kommit dit jag vill komma. Många ser också upp till denna förmåga därför ska jag från och med nu sträcka lite extra på mig när jag får höra att folk läser mina texter.

 

Tidigare kunde jag krypa ihop som om det är något jag inte vill veta av. En sida som jag har hållit för mig själv och inte vågat släppa fram. Det krävs verkligen mod för att våga göra detta och jag vill också kunna göra det och sen kunna stå för det. Visst står jag för det dock kan det vara väldigt jobbigt när det är känslor vi talar om. Herr Birro och Schulman blir alltid väldigt rörda när det kommer på tals att prata om känslor och händelser de gått igenom. Glädje och sorg. De vågar släppa fram det helt öppet inför väldigt många människor.

 

För att återgå till mig själv har jag alltid haft en dröm som inte många vet om att jag bär på. En stor dröm om att få skriva en bok. Den behöver absolut inte bli känd för folk i allmänhet utan mest för mig själv som ett bevis på att jag kan göra det. Detta har jag aldrig kommit till skott med men det är kanske dags att ge det en chans. Våga prova nya väger som jag aldrig gått på tidigare. Låta det ta tid.

 

Kunna skriva om något självutlämnande med sorts distans. Något som är skör och tunn tråd som handlar om en balansgång. Att det är personligt samtidigt som det inte är alltför privat. Hur kommer man dit?


Mellandagsrea är som att gå på jakt

Julens tid är snart över och det nalkas mellandagar. Ni vet de dagarna som fylls av att springa på stan för att göra fynd på rean, för det är precis vad som hör till som en tradition varje år. Men varför denna hets?

 

Jag och min morfar skulle på juldagen försköna vår dag med att fynda en ny dator på en välkänd elektronikbutikskedja. Tyvärr blev det inget av detta när det var minst 30 meter (!) kö bara för att komma in i butiken. Allt för att få spara några ynka tusenlappar. Min morfar som är en typisk svensk pensionär, en expert på att jaga efter fynd och bra priser såg märkbart chockad ut. ”Jag har aldrig varit med om något liknande” kunde han konstatera när vi satte oss i bilen för att åka tillbaka hem.

 

Det var med lite sorg i mitt hjärta som jag tog mig ut från parkeringen. Jag som hade satt över alla pengar på mitt konto för att äntligen köpa den där datorn som jag trånat efter så länge. Dessutom skulle jag ju spara hela 2000 kr (!) men nej, det blev inget av det. Först när jag kommer hem börjar jag fundera på det där med att bedriva en hetsjakt. Vad är det för fel på oss människor? Sedan ska vi sitta och skryta om vilka bra fynd vi har gjort på mellandagsrean under detta år, sedan att vi egentligen inte behövde köpa alla dessa saker spelar ingen roll. Nu är det fynd och inte onödiga saker.

 

När jag kommit hem sätter jag mig och läser på nyheterna att det tydligen var mycket bråk i kön in i butiken, antagligen folk som försökt tränga sig eller kanske hunnit före att ta den där 50 tums tv:n som var så eftertraktad. Det är ett stort problem i världen. Ett typiskt i-landsproblem. Själv lider jag mycket av att mina pengar nu sparades till ett senare tillfälle då jag får betala fullpris för datorn jag ska köpa. Det är med sorg i hjärtat jag tvingas göra det.

 

För jag ska ALDRIG bli en sådan jägare som syns på stan nu i mellandagarna. Jag ska aldrig ta fram mitt vapen för att slåss för några ynka hundralappar eller tusenlappar. Hellre att jag shoppar i lugn och ro, får hjälp och råd än att stå och trängas. Springa in. Ta det jag ska ha och skynda ut.

 

Mellandagsrean är ingenting för mig.


Det där med tjejer och killar

Att det skulle bli så stora reaktioner på min text om det där med tjejer hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Mitt val av rubrik skapade kanske lite förvirring, eller åtminstone bidrog det till att många tjejer reagerade med att skriva ”killar är precis likadana”. Och visst är det så. Alla ingår vi i ett spel som är ganska svårt att tolka och jag tror nästintill alla är mystiska när det gäller kärlek.

 

Mycket handlar om känslor när det kommer till kärlek vilket kan vara väldigt svårt, inte minst för en själv, sedan är det någon annan som också påverkas av detta. Å andra sidan vem har sagt att livet ska vara enkelt hela tiden.

 

En intressant vinkel som kom in också till inlägget var också en som har exakt samma problem som mig, med tjejer faktiskt. Hur blir man vän med tjejer egentligen? Detta har ju jag väldigt mycket erfarenhet för det är faktiskt inte så svårt att bli vän med tjejer, jag tror bara det är svårare för tjejer att bli vänner med tjejer och killar att bli vänner med killar. Ja, det låter väldigt konstigt men det är en liten teori jag har. Tror ni det stämmer?

 

Diskussionen går vidare, kom med din åsikt.


Några av många kommentarer....



Det där med tjejer

Det här med tjejer är och kommer alltid vara ett mysterium som jag nog aldrig kommer lära mig något om. Visst jag kommer säkert lära mig någon gång men just nu känns det bara hopplöst. Att förstå hur en tjej tänker är ju nästintill omöjligt, och att kunna förstår hur de menar ibland är också nästintill omöjligt. Detta är också någoting jag skrivit väldigt mycket om på min blogg, med blandade reaktioner. Vissa säger att jag borde vara eftertraktad på singelmarknaden, får man kalla det så, och vissa säger att jag ska vara mig själv så kommer det automatiskt. Och ja, det är väl nyckeln där någonstans. Sen ska jag väl tillägga att jag större delar av mitt liv varit singel och trivs någon ganska bra med den, även om jag vill träffa någon. Det vill nog alla.

 

Tjejer ska vara så svåra att förstå sig på när de ofta spelar något slags spel mot oss killar, och jag tror killar göra likadant mot tjejer. Har jag fel? Detta spel är jag otroligt dålig på att tolka. Hur gör man liksom? Många tjejer upplever jag som väldigt otrevliga och dryga mot killar, som om de vore bättre än oss. De vill att killar ska ha en hård och tuff attityd. Speciellt är det så när det är en tjej som ser bra ut som också vet om det själv. Är det likadant vi killar agerar mot tjejer kanske?

 

Personligen har jag väldigt lätt att bli vänner med tjejer överlag dock har jag väldigt svårt att ta nästa steg in i någonting mer. Nu kommer ni säga att det handlar om att våga. Men våga vaddå? Jag kan uppfattas som trög och dum men vad är det jag ska våga? Hur gör man liksom, ska jag bjuda ut någon för att ta nästa steg eller hur gör man liksom? Hur ofta säger man ”vill du gå på dejt med mig?”, inte ofta….

 

 

Ibland kan jag också uppleva det som att folk bara vill ha kul med att ligga lite bara, ni vet ONS eller one night stand, utan att ta det ett steg vidare. Nej, jag vill inte det nu är det dags för något seriöst. Någon jag vill ha mys med men samtidigt kunna spendera tid med under livets tråkiga stunder. Ha någon att hålla hand samtidigt som jag ha ett intellektuellt utbyte. Ja, ni förstår kanske vad jag menar. Hur ofta händer det att man träffar dessa personer som man vill göra detta med? Inte ofta. Kanske är det rent utsagt omöjligt att träffa denna tjej.

 

Jag tror inte det, jag vill inte tro det. Kärlek övervinner allt och så länge har jag min familj som jag älskar av hela mitt hjärta. En dag kommer kanske det bli tillskott i familjen med en tjej som finns vid min sida dag som natt. Precis som jag finns där för henne dag som natt. Till dess ska jag fortsätta fundera.

 

Det där med tjejer kommer alltid vara ett mysterium.

 


Tar död på drömmar och revanschlusten

Jag bär på många drömmar om att lyckas bra med mitt liv, men vad är egentligen att lyckas bra? Är det att ha en underbar familj, ett jobb som jag känner mycket pengar på eller att resa jorden runt? Det finns så mycket som går att precisera som ”lycklig”. Folk brukar säga att pengar gör en lycklig, jag är skeptisk.

 

De gånger som jag börjar prata om mina drömmar med vänner och bekanta får jag en blick som talar om för mig, ”snälla lilla vän var lite realistisk”. Inte för att de säger det rakt ut men det är en känsla som kommer till mig. I Sverige får vi inte sticka ut någonting från mängden med tanke på att vi har vår jantelag vilket faktiskt kan vara bra ibland. Från början hade jag tänkt skriva denna krönika kring hur jantelagen förstör människor, hindrar folk från att förverkliga sina drömmar. Ibland måste vi kanske vara realistiska också då är det bra att vi har jantelagen och folk talar om för dig ”Nej, nej, det där går inte!”.

 

Nej, jag tänker inte vara en sådan person som tar ner folk från sina högt svävande framtidsplaner. Tvärtom vill jag uppmuntra till att ha drömmar, eller inte bara ha drömmar utan uppfylla dessa genom att gå sin egen väg samtidigt lyssna på vänner som vill hjälpa dig. Det finns faktiskt riktiga vänner som vill ditt allra bästa. Genom att ha visioner tar vi oss framåt i livet.

 

När kommer min vändning till att jantelagen skulle vara bra? Jo, den kommer faktiskt när jag läser alla dessa bloggar som finns idag. Ofta fungerar de största som företag med stora intäkter större än många andra egna företag som finns i samhället. Det gör mig mörkrädd och nej, jag ska inte dra alla över en kant för det finns faktiskt många som lyckats bra samtidigt som de gör någonting vettigt. Vem är jag egentligen att döma om de gör rätt eller inte? Jag tar mig bara friheten att göra, och tänk efter visst skulle det vara underbart om någon kunde ta ner dessa människor.

 

Något som driver många till att ha drömmar stavas r-e-v-a-n-s-c-h där kan jag också skriva upp mig. Läste nyligen en intervju med Håkan Hellström där han pratade om just detta om att det är som en revansch för honom att lyckas. Tänk om han inte skulle följt sina drömmar, hade han någonsin varit där han är idag? Nej. En annan person, Stefan Holm, var inne på samma sak när han pratade i sitt Sommarprogram på radion. Jag kan ta ytterligare ett exempel, Marcus Birro, författaren som syns mycket i tv. På högstadiet fick han höra att han inte skulle skriva för det kunde han inte. Revansch.

 

Jantelagen kommer vi aldrig bli av med i Sverige för den kommer alltid finnas där men den kanske får oss att tänka efter innan vi gör någonting. Men att döda drömmar får den inte gör det har vi redan personer som gör. Idol-juryn. Och det verkar ju folk gilla.


Filmkunskap

Det finns vissa saker som jag skäms över och en av dessa är att jag är så fruktansvärt dålig på filmer. För någon vecka sedan var jag ute på Hugos i Norrköping där det arrangerades ett populärkultur-quiz. Där ingick bland annat olika skådespelar som har åkt dit för någon typ av brott och suttit inne. Jag kände inte igen någon av dessa skådespelare, vilket jag tyckte var väldigt pinsamt. Det märkliga var att det laget jag ingick i tog hem segern. Det var absolut inte min förtjänst.

 

När det gäller musik kan jag säga att jag har hyfsad koll ändå, även om jag kan långt ifrån allting. Under denna quiz tog jag alla dessa låtar som har varit med på Tracks i P3. Riktigt imponerande av mig.

 

Men så kommer vi tillbaka till det där problemet med min usla filmkunskap som inte stannar vid att jag inte kände igen skådespelare. Jag sitter hemma och pratar med en tjejkompis över nätet så kommer frågan om jag tycker om Twillight-filmerna. Min första tanke är att ljuga ihop någonting om att den är bra och att en speciell scen är riktigt bra, men nej. Det går ju inte för jag hör ju hur mycket som hon kan om filmerna. Min andra tanke är att svara att jag sett delar av den men somnade till eftersom jag var för trött. Men nej. Det håller inte heller för då kommer den pinsamma situationen om att jag omöjligt kan tyckt att den var bra, varför somna jag? Nej, nej, nej. Detta fick ju inte hända.

 

Eftersom jag är en ärlig person säger jag som det är. Nej, jag har inte sett Twillight-filmerna faktiskt så jag kan inte uttala mig om de är bra eller inte. Vad blir reaktionen från hennes sida. Jo, ett stort ”oh my god!”. Nu är jag ute på riktigt tunn is känner jag. Hur kan jag rädda mig ur denna situation på bästa sett. Och framförallt hur ska jag kunna föra samtalet vidare utan att det ska bli ännu värre?

 

Nu har jag hyrt dessa filmer och jag tackar henne för att allt detta inträffade.


Samtal jag minns från resan

I somras befann jag mig i Slovakien för en kort vistelse tillsammans med en vän som bor i landet. Eftersom jag varit i landet ett antal gånger tidigare har jag lärt mig lite av deras kultur och hur allting fungerar där nere. En av de saker som jag har märkt är att planering är inte någonting som de är vana vid, och som inbiten svensk märker jag så väl skillnaden på hur vi har det i vårt land. Vissa kan säkert tycka att jag låter som någon nationalist nu när jag hyllar Sverige och sågar Slovakien, tvärtom. Jag gillar det synsättet de har på något sätt. Allting är inte uppstrukturerat och förutbestämt utan det mesta sker på impulsiva handlingar känns det som, även om det säkert inte är så.  Som svensk är jag också lite småsnål vilket gör att jag flyger med Ryanair, precis som tusentals andra svenskar, och detta i kombination blir inte så bra.

 

Under min hemresa har vi fortfarande inte fått någon information om vilken gate som är till vår resa, och bara minuter innan utsatt tid blir vi inkallade i ett rum. Väl där inne står vi och väntar på att få ytterligare information. Ingenting händer. Blyga och tysta, som vi svenskar ofta är, så frågar ingen personalen utan vi står och bygger upp en ilska över att inte få någon som helst information. Mitt i denna trängsel börjar jag prata med en äldre man som ser väldigt välklädd ut. Min första mening lyder ”Tur att man inte betalat så lite för resan när det är så här dåligt”. Han kollar lite undrande på mig. Han förstår naturligtvis inte vad jag säger när jag pratar engelska så istället säger jag samma sak på engelska. Min knaggliga engelska. Han förstår direkt vad jag säger men fattar inte riktigt vad jag menar. Betalat så lite? Plötsligt tar han fram sin biljett och visar att han minsann har betalat 2500 kr för denna resa. Han måste undrat vad jag menade egentligen.

 

 

Jag som bara betalade 300 kr, tur och retur, han 2500 kr för en enkelresa. Försöker slingra mig ur denna jobbiga situation som jag lyckats sätta mig i och lyckas nog ganska bra. Han ser på mig förstående och vi inleder ett samtal som pågår under hela resan hem till Sverige.

 

 

Väl hemma ska jag åka tåg och hamnar i samma situation. En person som tvingas stå på tåget gnäller lite. Och jag säger självklart ”Tur att man inte betalat så mycket för resan.” Blick jag får från personen säger mer en tusen ord. Jag skulle aldrig sagt det egentligen nu när jag tänker efter. Å andra sidan fick jag prata med lite trevliga människor. Nästa gång jag reser ska jag göra samma sak igen om någon gnäller över någonting för det blir ofta trevliga möten och minnen.


Tack TV4 för nostalgi

Många gånger har jag rasat över hur en viss tv-kanal vid namn TV4 tänker när de lägger upp sitt arbete med programutbudet. Nu tror ni också att jag kommer rasa över hur de tänker när de sänder Fångarna på fortet från måndag till onsdag just nu. Jag tänker inte ras över det, utan det ger mig någonting helt annat. Nostalgi. En känsla av att jag börjar kanske bli gammal.

 

Vi pratade om just detta jag och en kollega på det jobb jag haft över sommaren, att när vi ser programmet tänker man tillbaka på en tid när vi var små. Varje helg väntade vi på att få se Fångarna på fortet på tv. Det var veckans stora höjdpunkt och när jag tänker tillbaka på detta minns jag ett tillfälle när jag och min kusin Mikaela skulle sova över hos vår mormor. För tillfället bodde mormor i en barack när de höll på med renoveringar i huset där hon annars bodde. Att sova hos mormor tillsammans med min kusin var alltid en stor händelse när jag var liten, men det fanns ett problem.

 

Skulle mormor ha tillgång till tv på lördag kvällen och skulle Mikaela och jag kunna se på Fångarna på fortet? Ganska sjukt egentligen att jag kommer ihåg just denna händelse när det är över 12 år sedan. Ni ser ju där att jag börjar bli gammal när några av er som brukar kommentera min blogg är just 12 år. Ändå kommer jag ihåg det såväl nu när jag sitter här och tittar på programmet igen.

 

Ni undrar säkert hur det gick för oss där i baracken, och jag kan lugna er. Allting löste sig med tv-tittandet även om jag kanske inte sov på hela natten, är lite av mammas pojke, men tv fick vi titta på. Där och då var det stor lycka hos mig och Mikaela, nu vet jag ju inte om hon känner likadant som mig men vad jag kommer ihåg var hon också väldigt glad över att få se det stora som gick på TV4. Veckans största händelse är nu tillbaka.

 

Jag kan väl inte påstå att jag får samma känslor idag som då när jag ser på Fångarna på fortet, gud nej långt ifrån. Idag kan jag kolla på det lite som hastigast om jag inte har någonting att göra ändå tycker jag det är väldigt kul att det är tillbaka på något sätt när det ger oss gamla 20-åringar nostalgi samtidigt som det ger någonting att prata om på jobbet.

 

Så tack TV4 för att ni tar oss tillbaka i tiden ännu en gång.


Allsången - kanske en historia snart?

Till sommaren hör ju faktiskt Allsång på Skansen som visas varje tisdag under högsommartid, men jag börjar bli skeptisk till detta program och jag vet att många är med mig. För det första så känns det inte som att Anders Lundin är medverkande i programmet. Han ska vara den självklara programledaren som tar oss igenom programmet men han känns inte riktigt närvarande. Jag vet också att många andra har varit kritiska mot honom den senaste tiden och att Allsången verkar stå och falla med honom Det måste nog till en förändring. Låt mig ta ett exempel.

 

Igår när den super hypade Oskar Linnros var gäst i programmet känns det inte som att det blir något vettigt samtal, utan allting faller ut helt platt och planlöst. Det hela resulterade i en snabb allsång som också drogs igenom utan någon känsla. Och detta fortsätter, Anders Lundin är någon annanstans genom hela programmet. Det märks tydligt att han inte är närvarande. Nu ska inte jag låta som en expert efter att ha haft slipsens-live men han verkar inte ha någon inlevelse till sitt manus. Jag vet de gånger som jag har sänt och varit stressad, det märks tydligt och precis så agerar Lundin.

 

Man ska inte vara kritisk mot honom heller för det är ju faktiskt SVT som verkar misslyckas totalt med årets Allsång vilket gör lite ont i mig. Ta till exempel gästerna också som inte håller tillräcklig klass i mina ögon. Nu går jag lite mot mig själv när jag hyllar Oskar Linnros och Salem Al Fakir som är fantastiska artister, men får de något utrymme i programmet? Nej. Istället lägger man fokus på artister som har haft sin tid. Ännu en gång vill jag ta exempel från gårdagens program med bra utbud för att jämföra med förra veckans program.

 

På scen kunde vi se två av Sveriges mest hyllade artister just nu i form av Salem och Oskar Linnros. Hur blir dessa placerade i upplägget? Jo, först ut är Linnros som framför sin hit ”Ack, Sundbyberg”, så långt mycket bra. Detta följs upp med ett mellansnack som inte fyller någon som helst funktion i mina ögon, på det en allsång som är väldigt kort sedan är allt över. Salem då? Hur såg hans öde ut på Skansen? Jo, han är sist ut och framför sin låt ”Keep on walking” som publiken tar emot med stort jubel. Någon slags intervju med honom? Nej. Då är programmet slut.

 

Däremellan får vi ta del av Drängarna som hade en hit 1996. Någon som kommer ihåg dessa herrar? Såklart ni gör. Men känns de aktuella just nu? Nej.

 

Tack gode gud att TV4 är ännu sämre med sitt Allsång program i form av Sommar med Lotta, men snart kanske det här med Allsång på Skansen som är en självklarhet varje sommar bara är historia. Något vi kommer läsa om i historieböckerna, men nej, det vill jag inte ska ske. Så snälla SVT ta tag i det här NU för snart är det försent!


Dagen med stort D eller var det K?

Idag är den stora dagen. Den dagen med stort D då vår kornprinsessa får sin Daniel och medierna är väldigt bra på att bevaka detta. Överallt går det läsa om precis allt du behöver veta inför dagens bröllop. Vill du se allting är det bara slå på tv:n så får du det bästa och det mesta om bröllopet. Jag tycker det är väldigt trevligt med detta bröllop och kommer sitta där idag klockan 15,00 för att se allt som kommer hända in och runt om kyrkan.

 

Kan tänka mig att många kommer ta sig ut på gatorna i Stockholm, vår vackra huvudstad som dagen till ära också har bra väder(?) hoppas jag. Att det kommer bli vackra tv-bilder är jag helt säker på och att det kommer vara ett fantastiskt bröllop i kyrkan är jag också säker på. Tänk att Victoria äntligen får sin Daniel nu. Killen från Ockelbo som är den vanliga killen från det svenska samhället, är det inte fantastiskt och underbart på alla sätt? Ja, jag tycker det. Att det är en stor dag som många har väntat på går också konstatera.

 

Sverige invaderas av mängder med utländska turister som vill ta del av denna händelse och på plats i kyrkan kommer mängder med högt uppsatta personer befinna sig. Även dessa från hela världen. Allt för att få se bröllopet. Och jag förstår dem, hade jag fått en inbjudan hade jag inte tvekat en sekund. Hade jag bott i Stockholm hade jag inte tvekat en sekund på att gå ut idag för att se kortegen genom staden och upp till kyrkan.

 

Jag tänker på alla dessa människor som gnäller över att allting kostar pengar med kungahuset. Vet bara vilka reaktioner jag fick i måndags när kungliga bröllopet nämndes i en mening här på bloggen. Plötsligt var det flera som reagerade kraftigt genom att vara oerhört kritiska till allt detta ståhej. Om att det kostar mycket pengar, är odemokratiskt och för att inte glömma det där argumentet om att det är föråldrat.

 

Er håller jag INTE med i denna fråga. Utan jag tycker kungahuset är något vi ska ha kvar och idag får vi ju faktiskt se hur mycket det ger Sverige också. För det är en strålande dag med en STOR sol. En fullsatt kyrka. Ett lyckligt par som får varandra och en nation som står enad bakom Victoria och Daniel.

 

Missa inte dagens bröllop, det tänker inte jag göra i alla fall.


Svensk musik träffar mig

När jag under förra veckan skulle tipsa om musik märktes det ganska tydligt att jag lyssnar väldigt mycket på svensk musik. Någon av er skrev till och med i kommentarerna till ett av inläggen att det var dåliga tips. Just den kommentaren fick mig att tänka till lite. För vad är egentligen bra och vad är dåligt? Det är ju en fråga som det inte går att svara på för alla har vi ju olika smak. I början tog jag åt mig lite av det som personen skrev för att sedan inse att jag tycker det här är riktigt bra och det står jag för. Att det är svenska artister som jag lyfte fram gillar jag ännu mer, Sverige är ett underbart land och vi är så jävla grymma på musik.

Men varför lyssnar jag så mycket på svenskt?

 

Jag minns en gång när jag intervjuade en person här till bloggen som beskriv musiken på ett bra sätt.

”Jag blir har lättare att ta till mig musiken när de sjunger på svenska” sa personen när jag ställde just den frågan som jag nu ställer till mig själv. Och det är där någonstans som svaret också ligger. När jag lyssnar på musik vill jag ha en text som jag kan följa med i på ett bra sätt. Ett budskap som går att tolkas på olika sätt och det kan jag göra bäst genom att lyssna på svenska texter. Sedan att det finns artister som också sjunger på engelska, exempelvis Joel Alme, spelar en annan roll bara för där kan jag också känna igen känslan i det han sjunger. Hans musik är väldigt tilltalande.

 

Jag tänker ett varv till kring frågan om varför det ofta är svensk musik som jag lyssnar på. Kanske kan det ligga någonting i det från min barndom. Min mamma sa alltid att hon ville höra musik med just svenska texter när jag var yngre. I början tyckte jag det var väldigt jobbigt när alla andra lyssnade på lite coolare musik med engelska texter. Kan min mammas tjat om texter påverka mig idag när jag lyssnar på musik? Hela denna diskussion kan kännas väldigt tråkig och ointressant, själv tycker jag det är väldigt intressant.

 

Bör väl också tillägga att jag självklart lyssnar på musik som inte har svensk text också även om det är just svensk musik som jag faller väldigt lätt för. Eller egentligen är det väl inte just texterna utan artisterna. Sedan att jag håller mig till en viss genre är väl ganska tydligt, och kanske borde jag våga prova någonting nytt. Där finns en liten rädsla.

 

Vad kommer jag fram till? Om någon person börjar ifrågasätta sin egen smak blir man lite fundersam, inte i den bemärkelse att man ska ändra sin smak utan mer varför man gillar just det man gör. Svaret på frågan grundar sig i mycket olika saker, min barndom, tilltal och så vidare. Men en sak kan vi konstatera jag kommer fortsätta lyssna på den musik jag älskar.

Och för att denna person som tog upp detta ska få lite upprättelse mot mig så kan ni få lyssna på den musik som han föredrar. Och ni får gärna kom med era musiktips!

Semestern är viktigare än allt

Att det i Thailand råder oroligheter och har gjort det sedan mitten av mars är något som är medvetna om. Men ingenting vi gör något åt vilket kan göra mig väldigt upprörd. Visst kan det vara svårt att göra någon påverkan här uppifrån Sverige men man tycker ju att något land borde bry sig. Eller varför Europa överhuvudtaget?

 

Det är ju tusentals svenskar som besöker landet årligen för att spendera semestertiden på varmare platser, så som Thailand är. Därför gnäller också lite folk över hur det ställer till det för deras planering över att boka resa över vintern, men de vet inte riktigt hur läget är då. Samtidigt är det rena krigszonen i landet och det bryr man sig inte om. Nu låter det som att jag generaliserar lite i mitt resonemang, men jag tror också att vi alla någon gång har hört någon yttra sig i dessa ord kring landet. Ett stort bekymmer för oss i Sverige och för våra resvanor som förändras i och med detta.

 

Att regeringen i landet kör över demonstranterna som under en längre tid har fyllt gatorna i Bangkok är inte mycket diskussion om. Finns säkert många privatpersoner som tycker det är rent ut sagt förjävligt. Sen så skyddar vi oss med att det är faktiskt en diktatur, och det har vi pratat oerhört mycket om när vi reser dit. Ta som exempel att du skulle resa till Nordkorea, extremt exempel nu, men där har vi en diktatur också. Då skulle nog alla ifrågasätta varför du väljer att åka dit. Eller ta Kuba som ett annat exempel. Inte lika stor inkomst kring turismen i dessa länder men återigen, vi åker till Thailand som är diktatur och har inga problem med detta faktum.

 

Då heter det att man bara är där på semester och bryr sig inte om vad det är för statsskick och styre i landet. Precis som vi verkar bry oss om att det är mängder med oskyldiga människor som får sätta livet till i de händelser som sker just nu. Motståndet kommer säkert hävda att rödskjortorna, de som demonstrerar ”hyr in” folk för att det ska få större konsekvenser och att fler finns ute på gatorna. Ett annat argument är just att det är en diktatur och har alltid varit så. Med en skillnad. Nu ställer det till stor problem för alla oss som planerat att besöka Thailand under vintern.

 

Egentligen hur mycket bryr vi oss om problemet?


Fastnade för en kommentar..



En bra start på dagen

Jag har nog upptäckt när den bästa tiden på dygnet är. Varje morgon kliver jag upp, tar på mig lite kläder. Säger god morgon till mina föräldrar, slår på radion med morgonpasset och sätter mig vid datorn för att kolla lite mail eller skriva lite. Samtidigt går solen upp utanför mitt fönster, eller visst den är redan upp men temperaturen höjs hela tiden när jag sitter där. Och bara efter någon halvtimme är jag klar med det jag skulle göra. Då kan jag återgå till mitt rum för att leta fram lite kläder som jag ska ha på mig under dagen. Ofta brukar det ta lite tid att genomföra denna uppgift. Till slut är jag klar.

 

Då väntar en dusch för att göra sig lite fräsch för dagens skola, och efteråt känner jag mig alltid lite piggare än innan. När detta är klart och jag har tagit på mig det jag ska bära i klädesväg kan jag återigen, i lugn och ro, återgå till undervåningen för att göra i ordning lite frukost, lyssna på radion och bara njuta. För att klara av allt under dagen måste jag ha en rejäl frukost ofta bestående av gröt. Att äta gröt har blivit till en vana för mig även om jag ibland ”festar” till det och äter något annat så som yoghurt. Och då blir det en riktig fest på morgonen.

 

Efter att ha ätit min frukost kan jag kolla lite på internet om det har hänt någonting nytt. Ofta brukar det inte ha hänt någonting sedan sist jag kollade innan duschen och frukosten. Ändå är det en del av min morgonrutin som ska hinnas med innan jag sätter mig på cykeln till skolan. Eller nej, nu ljuger jag faktiskt lite för jag cyklar absolut inte 35 km till skolan, utan det är 2 km till bussen. Där står jag alltid för tidigt och kollar bort mot horisonten för att se när bussen kommer.

 

Höjdpunkten är när det är en stor sol när man står där vid bussen och väntar på bussen. På bussen in till stan kan man antingen sova/ladda för den nya dagen. Läsa lite om något viktigt som händer under dagen eller något annat spännande, varför inte prata med någon annan resenär. Och det här är nog den bästa tiden under hela dagen, och det bästa utav allt. Den återkommer varje vardag vilket gör det hela mycket bättre.


Våga nya saker

Jag blir alltid lika imponerad över folk som försöker att prova på nya saker. Själv har jag nog också alltid varit en person som haft nya utmaningar i min planering, att hela tiden göra någonting nytt. Minns att när jag höll på med idrotter, om vi tar det som exempel, provade jag på mängder med saker. Det började med fotboll, byggde på med bandy och dans. För att sedan ha en kort tid på tennisbanan, och så slutligen det jag håller på med idag. Löpning och friidrott.

 

Men om vi glömmer sporten för en stund och fokuserar på andra, viktiga saker enligt många, som att prova på saker i teknikens spår. Redan nu tänker jag inte avslöja vad som är min huvudpoäng utan du får läsa lite till för att hitta den. Men tänk efter nu, hur lätt är det inte för oss idag att prova på massa nya saker genom teknikens utveckling. Ännu en gång ska jag använda mig själv som exempel. Här på min blogg kan ni för det första besöka min blogg genom internet, underbart. Jag kan snabbt och lätt lägga upp det jag skriver. Men det går också göra dessa sändningar som jag göra, så kallad broadcast. Nästintill allt går ju faktiskt att göra idag med den teknik som finns. Även på landet, som jag själv bor på.

Och visst är väl vi unga duktiga på att använda dessa möjligheter till att använda nya medium. Se bara på antalet bloggar som ploppar upp här och var runt om i Sverige. Notera att jag skrev ung, men det finns faktiskt äldre också som använder sig av denna teknik. Här kommer min poäng.

 

Min morfar har på äldre dagar upptäckt det här med datorer, därför ska han nu gå en datakurs för att lära sig grunderna. Häromdagen var jag också och lämnade min gamla dator som han ska träna lite på, och vilken entusiasm han visade när jag var där. Han är inte rädd för att prova nya saker. Trots att han är 65+, som man alltid brukar skriva, är han nu full av energi till att lära sig det nya.

 

Lite skämtsamt sa jag till honom ”Nu får man passa sig, för snart har väl du en blogg också”. Till svar fick jag ”Det vet man aldrig, men det tror jag inte”. Detta faktum att han, morfar, skulle börja en datakurs kom som en stor överraskning och något som har pratats mycket om under släktträffarna den senaste tiden. För varje gång blir vi mer förvånade. Samtidigt som jag var och lämnade datorn visade han mig hur hans nya ip-telefon fungerade. Något jag inte hade en aning om innan, där hade han en lektion för mig.

 

Kan tänka mig att han blev chockad över att jag inte kände till detta med ip-telefoni. Om sanningen ska fram så skämdes jag lite också.

 

Tänka sig snart hänger också morfar på cyperspace, det trodde man aldrig. Att vara rädd för att prova på nya saker får man aldrig vara. Det handlar bara om att våga.


Detta är ett ämne ikvällens slipsens-live och du kan skicka in din historia kring detta att prova nya saker och anta utmaningar. Klockan 18,00 rullar live igång reda nu kan du skicka din historia till [email protected]


Inspirationskraften

Jag trycker upp en ny ruta i mitt word för att sätta mig ner och skriva. Trycker upp tidning efter tidning på internet för att hitta någon kraft, någon slags inspirationskälla att kunna börja skriva någonting. Men inget av det hjälpte mig till att komma igång. Paniken börjar infinna sig över att inte komma på någonting. Att inte få ur mig något överhuvudtaget är det värsta som finns. Det går att likna med att en spelare ställer ut skorna. Att en busschaufför sover medan han eller hon kör. Det funkar liksom inte. Speciellt inte när man har byggt upp förväntningar på en själva att hantera stress.

 

Det är just där och då som jag kommer på mig själv. Det är ju faktiskt inte från alla dessa informationskällor som jag hittar min inspiration. Eller jo, det är faktiskt så att jag hittar det där. Efter det tar jag det till mig och måste låta det sjunka in för att sedan komma ut som en ny text från min sida. Ingenting som går att tvinga på, men det finns en viktig sak som jag glömmer bort helt. Det stavas träning. Där får jag kraft och energi.

 

Varje gång som jag känner mig deppig, nere och inte kan producera texter beror på att jag inte får träna. Efter att jag haft ont under några dagar har jag inte kunna träna. Alltså ingenting på flera dagar och plötsligt ger det biverkningar i att jag inte känner någon inspiration. Jag försöker prata med underbara Michaela, men inget kommer ut ur mig. Jag som alltid brukar vara en riktig pratkvarn. I skolan tappar jag all kraft och lyckas inte få till någonting vettigt utan är bara allmänt trött. Samma sak när det gäller att skriva till bloggen. Ingenting kommer ut, allt känns bara mörkt och tråkigt trots det vackra vädret som är på dagarna nu när våren är kommen.

 

Men så lossnar allt igen och orden bara haglar ner på mitt word dokument. De bubblar ur mig när jag pratar med Michaela och i skolan är jag tillbaka på banan med uppsatsen vi ska skriva. Anledningen. Att jag kan träna igen och det är när jag tar bort det som allting blir dåligt. Något som man kanske inte tänker på när den finns där som en självklarhet i vardagen, men när den inte finns där känns det direkt.

 

Tänk att en sådan sak som att röra på sig kan skapa så mycket problem. Träning är helt enkelt underbart.


Valborg - en högtid att underskatta

Valborgsmässoafton ännu en gång. Och ser vi i kalendern är april över för detta år och min första tanke är var all tid tar vägen. Ska jag vara helt ärlig känns det som att det var januari igår. Tiden går fort när man har roligt, helt klart. Men vad vet jag egentligen om valborg? Ja, det är inte mycket. Ett vi samlas och tänder en eld tillsammans. Två vi har en förmåga att få se många ungdomar väldigt onyktra. Och tre vi umgås i bästa fall med nära och kära.

 

Detta är en högtid som inte står så högt i kurs hos mig faktiskt, men jag kommer ju självklart fira den. Och som alltid har jag varit dålig på att lyssna på mina föräldrar kring vad vi ska göra, även om det av tradition innebär att vi grillar hos mina kusiner. Självklart har jag lyckats styra upp något annat med tanke på att jag trodde vi skulle vara hemma. Men så var inte fallet.

 

Och där kommer väl den fjärde vetskapen jag har om högtiden. Att vi alltid kör ihop och ska hinna med väldigt mycket under en och samma kväll. För visst är det säkert fler än jag som har bestämt er för att besöka fler fester på valborg för att se vilken som är bäst. Vilken som är den trevligaste med bäst sällskap. Ärligt talat brukar det alltid sluta i en mindre katastrof när kvällen försvinner utan att det blir något som helst trevligt. Ibland kan det också hända, väldigt ofta, att någon råkar dricka lite för mycket.

 

Media målar ju upp denna högtid som relativt farlig för många unga och att föräldrarna ska hålla kolla på sina barn. Anledning. Jo, att många faktiskt gör sin alkoholdebut under denna högtid. Det gillas inte och jag ställer mig till dom som gjorde min debut väldigt sent. I vårt land finns det ju en stark åsikt om alkohol, vilket är bra, för visst är det bra att ha en viss ålder när du börjar dricka. Om du överhuvudtaget ska dricka. Ska jag vara ärlig igen missar du inte särskilt mycket med att dricka. Alltså dricka alldeles för mycket.

 

Jag minns själv flera valborgsfester där man varit på en offentlig plats och någon eller några i gänget har smugglat med sig lite sprit. Nästan varje gång har det slutat med att polisen tagit hand om drickan. Och vi har blivit besvikna. Här kommer punkt fem i min vetskap kring valborg, vi kommer säkert bli besvikna att det inte blir som vi tänkt.

 

Men vi skulle kunna ändra på detta tillsammans. Punkt ett håller vi fast vid, nästa punkt med fulla ungdomar kanske är svårt också. Tre ska stå fast. När det gäller punkt fyra tycker jag alla ska göra EN sak och satsa på det. Den sista och viktigaste punkten är att INTE ha för höga förväntningar på kvällen. Gör den istället till något mindre för då blir det alltid roligare.

 

Trevlig valborg kära läsare!


Hur små vi är

Under de senaste dygnen har jag följt utvecklingen kring askmolnen som drar in över Europa. Jag är inte ensam om att göra det heller. Tänk alla resenärer som sitter på flygplatser runt om i Europa, och även runt om i Världen som inte kommer hem. Man måste känna sig helt hjälplös när man hamnar i en sådan situation, att inte kunna göra något så enkelt som att ta sig hem. Samtidigt visar detta på hur små vi egentligen är. Vi lever i en globaliserad värld där vi kan ta oss var som helst när som helst. Idag har vi de kommunikationsmedlen som gör detta möjligt.

 

Plötsligt slåss allt ut, och vi sitter där helt häpna över hur situation ser ut.

 

Där har vi inte speciellt mycket makt i jämförelse mot vad jordens makter säger till om. Många säger att Island borde hålla kolla på sina vulkaner. Kanske borde vi också göra någonting åt det. För tänk hur mycket Island har ställt till med. Barnfamiljer, kändisar och alla som är strandade på flygplatser runt om i Världen. Personligen tycker jag detta är väldigt intressant att följa. För varje artikel jag läser blir det bara roligare faktiskt, för alltid måste vi hitta en syndabock till varför det ser ut så här. Kanske är det också bra att detta sker när det rensar ut lite flygbolag också. Tänk hur många oseriösa flygbolag det finns som slåss ut helt nu när detta sker. Om vi ska försöka se något positivt i det mörka.

 

Dessutom är det ju faktiskt väldigt bra för miljön i ett längre skedde när denna aska hindrar flygtrafiken. Alla börjar kolla efter alternativ till att resa, så som tåg och buss. Sedan vet jag inte om det är moraliskt riktigt att höja dessa priser just i dessa tider när man har vetskapen om att alla kommer betala. Oavsett hur högt pris det rör sig om. Det finns egentligen inget alternativ om man verkligen måste ta sig hem eller till något arbete.

 

Hur kan man sammanfatta detta? Jo, att vi kanske lär oss någonting av det vi just nu går igenom. Kanske inser vi att människan inte är speciellt stor jämfört med jorden. Och att vi kan bli ganska maktlösa i dessa situationer. Men vi kommer alltid försöka hitta en syndabock till varför detta sker. Det är Islands ansvar att hålla koll på sina vulkaner. Nej, det är faktiskt inte så utan det är naturlig reaktion som sker ibland.

 

Fundera över en sak. Hur beroende är du över att kunna transportera världen över? Eller har just DU blivit påverkade av detta problem med att inte kunna flyga just nu?


Vårtecken

Äntligen är fredagen här igen! Och det är värst vad veckorna bara springer förbi men det är ju ganska skönt på ett sätt. Vi går ju mot varmare tider, solen börjar kika fram allt mer om dagarna. Detta känns bra efter att vi inte fått se speciellt mycket av den under vinterhalvåret. Nu är det bara att njuta över att det tittar fram och värmer oss om dagarna. Frusna själar börjar också titta ut från sina hus och tar sig ut på gatorna. Det är våren som är på ingång i hela landet, kanske inte i de allra mest norra delarna av landet, men här nere i söder i alla fall. Allting går min väg nu också.

 

Men nog om mig, annars kommer ni säkert tröttna redan här.

 

Märker också att fler har en bra vår, åtminstone om man ser till hur bra vissa bloggar verkar gå just nu. Men frågan är om det verkligen gör en riktigt lycklig. För min del är det glädje att ha bra vänner som finns där för en när det är tufft och svårt, det vet jag att jag har vänner som är för mig. Detta är fantastiskt att ha och lägg därtill lite kärlek som kommer in när våren också kollar fram.

 

Pratade om detta igår när jag var med i ett radioprogram som jag fått in i en fot i och kommer vara med kommande torsdagar. Våren kommer med mycket spännande och nytt. Att solen och värmen kan göra så mycket med oss människor, för varje gång undrar jag var alla dessa människor hållit hus under vintern, när allting varit dött på Norrköpings gator. Men jag tror inte bara att det är här i Norrköping som alla kommer ut igen. Utan det ser säkert likadant ut över hela landet. Satt och tänkte lite på bra vårtecken och kom fram till två speciella och roliga, lite udda mot allt annat.

 

För det första är det Stadium, ni vet företaget som från början sålde sportartiklar men idag är mer av en klädaffär. De kommer ut med sin kampanj kring vårskor som lyder ”Köp tre betala för två”. En riktig klassiker som kommer varje vår. Det andra vårtecknet som jag kom på som ett säkert kort är att LHC åker ur slutspelet i hockey. (Förlåt men jag hittade det på en annan bra blogg)

 

Sedan slutligen ett riktigt vårtecken, alla uteserveringar öppnar igen. Perfekt för mig som älskar att njuta av en latte med en stor sol. Varför inte med ett gott sällskap också… Ja, det är våren som är här.



Falskhet

Jag tänker att det egentligen kanske är i senaste laget att önska Glad påsk, men gör det ändå. Hoppas ni har haft lika trevligt som jag har haft över den stora dagen, påskafton. Hemmet fylldes av glada släktingar som inte setts på ett tag och vi diskuterade allt mellan himmel och jord. För första gången på väldigt länge blev det en omgång monopol och jag vann inte denna gången, brukar vara ganska bra på det men inte längre. Vad är det man brukar säga, tur i spel, otur i kärlek. Kanske har det vänt och visar sig att jag har tur i kärlek istället.

 

Ni måste säkert ha tröttnat på mig för länge sedan om mitt tjat om hur vacker kärleken är. Hur fantastisk min flickvän är. Och hur bra jag mår just nu. Jag förstår er mycket väl om det är så. Känner till och med igen mig i att vilja läsa om folk som är lite nere för de skriver så mycket bättre.

 

Har faktiskt insett det nu också, att jag inte får till de där texterna som jag lyckades med förut. Då kunde jag sätta mig ner under en halvtimme och skriva om någonting som många känner igen sig i. En sak som bör tilläggas är att mycket av det jag skriver är fiktiva texter och inte något som jag gått igenom även om det kan stämma bra överens med vissa saker. Detta får ni inte glömma bort ibland när ni läser texter av mig.

 

Men jag måste väl vara tydlig med att säga att intervjuer, paneler och annat inte är fiktiva utan de bygger på sanningen. Det hela blir till en fin blandning av det ljusa, mörka. Även vändpunkter och drömmar.  Alla dessa intervjuer och personer som jag har lärt känna betyder väldigt mycket för mig också. Det ger kunskap av att kunna förstå andra människor och i vilken situation som de befinner sig i, har fått mig att tänka innan jag kritiserar någon eller dömer ut någon innan.

 

Bortsett från allt detta fantastiska som det ger så ger det också en släng av hur verkligheten ser ut. Visst, att det finns trevliga och fantastiska människor vet jag om sedan tidigare. Men att det pågår en sådan falskhet som det gör var jag naiv för att se. Kanske blundade jag. Min syn gjorde att jag inte ville se detta. Ändå stöter jag på det ofta när man dels rör sig på internet men även i det vardagliga.

 

Det är bland det värsta som finns, människor som är falska. Några personer har jag fastnat för väldigt mycket och har svårt att ens diskutera med överhuvudtaget, utan jag ignorerar dessa hårt. Sedan för jag upp en diskussion med andra om denna person, men ofta har de en annan bild mot vad jag har. Då ställer jag mig frågan om det är jag som har gjort något fel eller? Mitt svar är enkelt, jag skiter faktiskt i det för vill de vara falska så får dem vara det. Men det ingår inte i min värld. Återigen en blandning av det mörka, ljusa och annat som hör livet till.

 

Passa er för dessa människor!


När gruset försvinner ler jag

Alla minns ni säkert de dagarna när man var yngre och såg traktorn som samlade upp allt grus som ett vårtecken. Den åkte fram och plockade upp allt grus som legat över vintern och hindrat en från att åka inlines eller spela bandy. Traktorn skapade en massa känslor som man inte kunde hålla inne, utan det märktes på alla barn att våren var kommen. Att en maskin kan ge den känslan. Jag minns det som igår.

 

Häromdagen gick jag förbi ett gäng grushögar på gatan och mötte den traktor med den berömda borsten. När jag den passerade mig log jag lite för mig själv, först undrade jag varför jag gjorde det. Helt enkelt är det så att alla dessa minnen sitter kvar än idag från platsen vi bodde tidigare. Alla de matcher som vi spelade vid garagen där alla bilar stod parkerad och vi barn rusade fram. Aldrig blev vi trötta heller utan vi kunde spela i timmar utan att känna någon som helst trötthet. Minns att vi i min klass samlade ihop ett gäng som började organisera träningar två gånger i veckan för att bli så bra som möjligt. Anledningen? Jo, vi skulle spela mot hockeykillarna som var grymma, enligt oss själva. Att vi hade en väldigt utsatt position, i och med vårat underläge, i jämförelse med de andra skulle vi ändra på.

 

Alla gick vi fram mot vårkanten och väntade på den där traktorn som skulle plocka upp allt grus. Plötsligt var dagen kommen. Vi såg den åka förbi skolgården under rasten, följande lektioner fylldes av planering för att samla ihop alla för träning. Vi körde igång med våra träningar. Allt gick riktigt bra för oss och den gången vi stannade upp spelet var när en bil skulle passera. Minns tydligt att när detta skedde stod alla stilla, väntande på att bilen skulle försvinna så vi kunde fortsätta vår spännande match. Inte för att den betydde någonting egentligen, eftersom det bara var träning, ändå gick alla inför det till hundratio procent.

 

Våra träningar gick väldigt bra nu när gruset var borta så vi alla kunde ha inlines på oss eller så körde vi utan, det varierade från gång till gång. Och så kom den stora dagen när vi skulle möta hockeykillarna. Stämningen var på topp hos alla. Domare hade vi ordnat. Vi spelade med 5 spelare, de andra fick sitta som avbytare. Ändå var det bara på skoj men det var hedern som stod på spel.

 

En sak jag däremot inte minns är om vi vann eller inte. För mig spelar det ingen roll för det får mig att le bara när jag tänker på det. Allt tack vare denna traktor.

 

Vissa saker glömmer jag aldrig.


Tidigare inlägg
bloglovin

RSS 2.0