Varje år vet vi att februari och mars kommer fyllas med melodifestivalen men varje år blir vi också lika upprörda. I år har programmet total sågats av många runt om i media ändå är det något folk pratar om överallt. Jag kan hålla med om att det är väldigt utdraget med hela fyra deltävlingar, en andra chans och en final. Ett speciellt upplägg som har fått utstå mycket kritik men vad säger vi om att det är let’s dance i tio veckor i rad? Jo, vi verkar gilla det eller framför allt kvällstidningar. Det är ju där ifrån vi läser och sedan diskuterar med våra vänner.

 

Sedan gnäller vi också över att Aftonbladet är för ytliga när de enbart skriver om massa strunt som vi inte bryr oss om, men ändå läser vi det. Jag kan ibland känna precis samma sak när jag sitter här ute i min stuga på landet och spyr galla över vissa saker som retar upp mig. Den senaste veckan har det varit Blondinbella och Tyra som stått högt upp på min lista över saker som jag stör mig på och blir arg över, men grunden till detta ligger i att det faktiskt är media i form av kvällstidningar som lyfter fram detta. Samtidigt som jag sitter här och gnäller över detta så läser jag ju faktiskt om det. Jag är ju en del av detta.

 

Hur kommer jag in på melodifestivalen i detta? Svaret ligger i att det är någonting vi ska känna till men ändå inte tycka om för att det liksom hör till att februari och mars ska diskuteras utifrån vilka låtar som bra eller dåliga. Vi ska ha koll på detta utan att egentligen veta för mycket om det. Men ställ dig frågande till allt detta, vet vi inte för mycket när vi får all information serverad till oss dagen efter varje tävling? Är vi verkligen intresserade av att veta om hur festen var efter sändningen?

 

På båda dessa frågor är det ett självklart ja som kommer upp när jag tänker efter och ni undrar säkert varför. Kolla bara på vad vi läser om och vad vi köper för tidningar. Det är ju tydligt att vi verkligen älskar att läsa om detta och jag är inte mycket bättre än någon annan utan jag är precis som dig och läser detta varje söndag för att ha något spännande att berätta om när veckan kommer.

 

Och denna vecka går vi ju faktiskt in i en final vecka där alla kommer diskutera vilken låt som ska vinna, vilken låt som skulle funka i Europa. Vem som har de snyggaste kläderna, hur programledarna har skött sig eller inte. Personligen följer jag med i denna mediehändelse som lyser upp i det mörkret som vi har fått leva i under denna vinter. Det fungerar lite på samma sätt som snön funkar när vi börjar prata med varandra vilket vi aldrig gjort tidigare.

 

Jag kommer följa detta samtidigt som jag även kommer att kolla på Bella och Tyra show för jag klarar inte av att leva utan det, även om jag inte kommer gilla det jag ser och är starkt emot detta. Men det är nog bara acceptera för innerst inne finns det en gnista som tänder till på detta.

 

Något jag inte får missa för att kunna delta i det vardagliga samtalet.

Tacka vet jag snön, inställda tåg och andra situationer som uppstår till följd av att vi har fått en riktig vinter för första gången på länge. Själv råkade jag ut för problem i helgen när jag skulle åka hem i söndags när alla tåg var inställda hela dagen, men jag hade tur. Hittade en buss som kunde ta mig hem vilket jag är glad över. Inte för att jag bara ville åka hem, hade inte haft något emot att stanna kvar, utan mer att jag faktiskt hade köpt en biljett som jag vill använda men inte kunde. Dessutom av praktiska skäll var jag tvungen att åka hem på grund av skola och annat. Jag vet många som fick sitta på en tågstation en hel dag utan att komma iväg som planerat.

 

Detta är inte roligt att råka ut för och man blir verkligen upprörd. Men inte arg utan bara tom. Tom på ord när det inte finns något att invända mot för det är ju ganska uppenbart att det inte går att åka med tåg. Snön ställer till det alldeles för mycket i vårt land här uppe i norra Europa. För vi bor ju faktiskt i ett land som alltid får snö varje vinter ändå kommer det som en chock.

 

Jag älskar att detta inträffar.

 

Nu kommer säkert många sätta sig mot det jag påstår när jag uttalar mig och älskar allt detta. Hur kan jag säga en sån sak när det sitter tusentals människor som inte kommer hem. Folk är totalt insnöade på många platser och kan inte ta sig till jobbet vilket i sin tur ställer till det mycket för alla inblandade. Det går ju faktiskt inte se något ljust i detta mörker, jo faktiskt. Snön lyser ju upp vår annan mörka och dystra tillvaro under vinterhalvåret. Dock är inte detta mitt argument till att jag hyllar snön som faller ner och sätter snurr på vardagen.

 

Tänk vad lätt det är att inleda en konversation med en helt främmande människa just nu, eller varför inte med någon vän när det blir pinsamt tyst. Inte någon gång tidigare har det väl varit lika enkelt att komma på ett bra samtalsämne att dra upp vid sådana situationer. Och visst går det prata om detta länge. Svar, ja. Ämnet går att vrida och vända på i alla olika former, antingen gnäller vi på SJ som inte kan sköta sina åtaganden. Eller annars gnäller vi på alla snöröjare som inte syns ute i samhället. Eller varför inte bli arga på dessa för de plogar igen just din parkeringsplats som du använder året om. Är det inte något av dessa områden där vi gnäller kan vi diskutera om hur det sett ut historiskt vad gäller snö och hur mycket det varit tidigare år.

 

Ni märker nog att det kan bli oerhört långa samtal när du är ute och fikar, åker buss eller bara umgås socialt med någon. Och vilken tur det är. Har vi någonsin varit lika sociala och haft samma åsikt? Kanske det men inte i lika stor utsträckning som just i denna stund.

 

Och allt har vi snön att tacka.

 

Håller du med mig eller inte?

Ni känner säkert igen det där med att man ska börja ta sig hem från skola, arbete eller vad man nu gör om dagarna, på en måndag eftermiddag. Alla är lite sega och trötta efter att ha varit lediga en hel helg och komma tillbaka i vardagen igen. De flesta är instängda i sig själva och det sista man vill är att någon ska prata med en. Speciellt inte när det gäller någon form av kollektivtrafik. Där ska vi helst sitta själva på varje stolsrad för att kunna stirra ut i den vackra naturen som syns genom fönstret.

 

Sedan finns det personer som vill ha någon att prat med. Bara längtar efter att någon ska sätta sig bredvid och berätta om hur dagen har varit. Kanske bara prata för att vara trevlig och social.

 

Just en så person har jag träffat på min buss som jag åker med dagligen till och från universitetet. Jag vill minst av allt hänga ut någon i ett blogginlägg men jag tycker bara det är så trevligt. Varje dag sitter han på samma plats när bussen lämnar Norrköpings resecentrum prick fem i halv fem. Där sitter han vid mellandörren och ler åt alla som går förbi.

 

Sprider glädje helt enkelt.

 

Varje gång jag åker med samma buss tar jag chansen till att prata av mig om allt möjligt mellan himmel och jord. Även denna måndag som jag kommer med tunga steg går det lättare när jag ser att platsen bredvid ho nom är ledig. När jag sakta tar mig ombord på bussen håller jag ett litet öga på platsen, ingen sätter sig där. Jag håller liksom tummarna utan att visa det. För utåt vill jag ju inte att detta ska synas. Sedan när jag kommer fram ställer jag frågan som han säkert väntat på, lika mycket som mig, ”är det ledigt här?”. Glatt svarar han att det är grönt ljus för att slå mig ner.

 

Jag sätter mig bredvid honom och vips är vi igång och pratar, plötsligt känns den där långa och tråkiga resan hem väldigt kort. Nästan att jag vill sitta kvar bara för att.

 

 

---

 

Kanske har du också råkat ut för detta?

Jag har sagt det förut och kommer säga det igen, SVT utklassar TV4 totalt sett under hela veckan. Och jag kan också påstå att till och med en liten kanal som TV6 slår TV4 på fingrarna. Läs en kvällstidning så ser ni vad jag menar med att påstå detta, för TV4 försöker ju faktiskt göra samma sak som TV6 lyckas med. Och SVT spelar på en helt annan nivå.

 

Ta ett exempel som produktionen som Mästarnas mästare, där de samlar gamla idrottare som tillsammans har tagit mängder med OS och VM-guld. Där lyckas de framställa en duell mellan två av våra största idrottstjärnor i en och samma gren. Jag talar självklart om Holm mot Sjöberg. För er som såg programmet förra veckan måste ju hålla med om att de lyckats ganska bra. Sjöberg framställs som den dryga, vilket vi alla trodde om honom innan. Med hans små pickar mot Holm hela tiden. Jag skrattar i tv-soffan konstant under tävlingarna.

 

Ett annat exempel är Stjärnorna på slottet som också är en produktion som SVT visar på lördagarna. Visst det kanske inte är underhållande konstant men vilka rubriker det skapar i kvällstidningarna. Och det är något vettigt som tas upp, inte att någon av deltagarna visade upp sitt könsorgan eller nått. Utan verkligen något viktigt som berör många inom media. Jag följer detta slaviskt och lever mig med i programmet genom att luta mig tillbaka och ta del av ny information som jag sedan kommer eller redan har läst om i någon tidning.

 

Kvällstidningarna är ju de som hänger på trender och skriver om det vi har sett på tv och tar med oss bakom kulisserna samt vad det gav för reaktioner i samhället. Där kan jag ta upp TV4 som ett exempel där det går att läsa om vilken dålig jury det är i Let’s Dance. Eller varför inte att deltagarna i Robinson visade upp sina bröst i tv. Och vad jag bryr mig om detta. Vad förväntar man sig när man deltar i en dokusåpa som det ändå är. Och här har ni min poäng till det jag nämnde om TV6 i början av min text.

 

Paradise hotel går ju ut på att ha så mycket sex som möjligt i tv. Jag trodde Robinson gick ut på att överleva på en öde ö, men oj så fel jag hade. Kanske har de fått inspiration från sin grannkanal för att skapa lite rubriker i media.

 

Visst vinner SVT med hästlängder.

För första gången på väldigt länge kollade jag på Paradise hotel i helgen och slogs av hur mycket sex programmet består av. Ändå uppmärksammans det inte alla i media på samma sätt som för några år sedan när Big Brother slog igenom. I detta program sa man redan innan att det inte skulle vara likt något som man tidigare sett och jag kan väl hålla med. Men ändå lyckas man inte så bra med att få upp ögonen för media att skriva om detta. Trots att sängarna är fyllda av kroppar som får täckena att lyfta och sakta röra sig neråt. Har samhället utvecklats sedan detta hände sist?

 

Jag pratade med en vän häromdagen kring hur stort utrymme sex har fått överallt, då pratar vi om film, internet och tv. Det finns ju där överallt hela tiden och verkar vara det enda vi tänker på hela tiden. Personligen ställer jag mig frågande till hur det har blivit idag. Är verkligen sex allting? Och svaret på frågan har inte jag i min hand utan behöver diskutera med någon, vilket jag gjorde med min tjejkompis. Hon berättade för mig om USA där allting nästan är censurerat och att hon hade sett ett program där en ung kvinna i 15 års åldern satt med i studion och vågade inte höra på när de pratade sex. Alla ansåg att hon var alldeles för ung för att lyssna på detta prat.

 

Det är säkert bra på ett sätt. Men om vi vänder blickarna mot Sverige.

 

Här handlar det allt mer om att måla upp sig själv som ett sexobjekt kan jag känna och gränsen för vad som är accepterat passerade vi väl när det släpptes sexiga underkläder till barn. Då måste vi väl börja fundera?

 

För att ta denna 15 åriga tjej som exempel går det väl bara kolla på hur unga tjejer framhäver sina kroppar allt mer i dagens Sverige, sedan kanske man inte går hela vägen kring denna fråga. Ändå råder det ett klimat där sex har en viktig roll. Förr några månader sedan skrev Elin väldigt bra om detta här hos mig. För att återkoppla till lite som hon skrev om handlade det om allt prat om hur underbart sex är och all hysteri kring det. Läs den tycker jag.

 

Åter till Paradise Hotel som jag utgick ifrån. Varför bryr vi oss inte om detta program lika mycket som vi gjorde för några år sedan. Och när jag menar bryr sig om menar jag inte att det har lite tittare men det uppstår ingen direkt moralisk panik i samhället på samma sätt som då. Kanske är det en del av vår vardag idag eller annars är det ingen som känner för att skriva om det. För det finns en diskussion redan som har pågått under längre tid utan att blossa upp ordentligt.

 

Hur som haver är sex något vackert som ska delas med någon som man älskar väldigt mycket är min åsikt.

Tiden går fort när man har roligt finns det ett uttryck som säger och det stämmer väldigt bra på mitt år som har gått. Jag satte mig ner för att minnas tillbaka hur mitt 2009 har sett ut, men jag har alltid lika svårt att minnas exakta händelser. Däremot kan jag konstatera en sak. Det har varit ett händelserikt år med mängder med roliga inslag som ligger som minnen i mitt huvud. Ibland när jag blundar kan jag se alla dessa händelser passera förbi.

 

En av de största förändringarna jag har gått igenom detta år handlar om något så viktigt som träning. Jag som alltid har varit den där narkomanen som inte klarar av att vila en dag utan att få ångest har upptäckt att det går faktiskt. En av de största upptäckterna jag gjort på länge. Nästan i samma dimension som när en viss herre upptäckte Amerika. Jag har funnit det nyttigt att faktiskt ta det lite lugnt ibland och inte stressa.

 

Detta har öppnat flera dörrar till att göra massa spännande saker under 2009. Jag har lärt känna massor med nya människor via det här nya mediet, bloggar och jag har även lärt känna en tysk från Hamburg. Mycket trevlig kille. Det har blivit resa till Slovakien och runt om i landet på tävlingar. Trots att jag inte tränat lika mycket som tidigare. Skolan har gått fin fint och jag har äntligen hittat hem. Sommaren gick åt till att sitta och svara i telefon på ett hemligt ställe som hjälper andra människor. Det tackar jag för att jag fick göra. Lärde mig mycket av det.

 

När jag funderar över mitt år kan jag konstatera två saker. Nummer ett har jag redan nämnt, att det har varit händelserikt år men det har också varit väldigt lärorikt år och jag har äntligen hittat mitt hem. Både rent fysiskt på landet men även min plats i karriären för framtiden. Och jag har inte varit ensam om att lära känna mig själv bättre under året. Utan många har hjälpt mig.

 

Avslutningsvis skulle jag vilja koppla åter till bloggen som är en stor del av mig genom att tacka alla er som hjälper mig. Jag lägger ner mycket tid på detta men det är ni som driver mig framåt. Alla ni som har varit med i panel, intervju eller kanske något annat spännande. Ett stort tack! Och ett extra stort tack vill jag ge till Gunhild som kliver in och levererar texter varje vecka som vi får ta del av. Att hon hade den talangen var det ingen som visste men nu har hon bevisat det.

 

Tack alla nära och kära för att ni alltid finns där också. Ett underbart 2009 men det blev ingen bra sammanfattning av varje månad, hoppas ni gillar mig ändå.

 

Och så en sista sak. 2010 blir mitt sista år som bloggare…

 

 

Gott Nytt År

 

Önskar

Marcus ”Slipsen” Åberg

I omröstningen som jag hade under helgen gick tv4 segrande ur striden mot svt, vilket gjorde mig väldigt besviken. Jag gick in med den inställningen att tv4 inte skulle ha någon chans, därför hade jag tävlingen. Detta visade sig vara helt fel. Jag som brukar ha rätt. Denna gång gick jag helt på en nitlott och svt är ute ur min tävling och får nu möta kanal5 på söndag. Visst är den viktig denna tävling, och jag vet att även faster Gunhild rynkar lite på näsan nu när hon läser detta. Maria nere i Italien undrar vad jag håller på med och Anna nere i Göteborg bryr sig inte det minsta.

 

Detta är bara tagna namn men undra om någon känner sig träffad. Nej, nej, faster Gunhild är inte påhittat för hon finns faktiskt och skriver här varje söndag.

 

Åter till tävlingen som styr alla produktionsbolag i framtiden nu. Jag hade personligen kontakt med svt efter söndagens sändning och de skulle se över sitt utbud nu. Det påverkar hela världen. Eller inte. I själva verket är detta en helt meningslös tävling som inte fyller någon funktion alls förutom att jag får läsare som engagerar sig i viktiga frågor och nästa gång kanske det blir någonting annat spännande. För visst har många av oss bloggare olika tävlingar. Veckans blogg, dagens blogg och kanske till och med månadens blogg. Alltid trevligt att vinna dessa tävlingar men det finns en rolig sak jag har noterat.

 

Ofta är de bloggar man vinner hos mycket mindre än vad ens egna blogg är och vad tjänar jag på att vara med där?

 

Inte ett skvatt tjänar jag på att synas hos någon annan, speciellt när jag är mycket större än personen som har tävlingen. För allt är ju en tävling och vi bara måste jämföra oss med andra. Ett område jag är expert på, fråga bara Yvonne. Hon kan intyga detta och därför har jag också tävlingar. Men ärligt talat måste vi ju inte jämföra oss med varandra och här kommer min poäng.

 

Tänk tv4 och vinna.

 

Vad kommer upp i ditt huvud? Hos mig kommer i alla fall upp att jämföra sig och tävla mot andra för det är ju vad deras utbud består av mestadels med vissa undantag. Och ja, vi verkar gilla detta. Det är ganska uppenbart. Som jag alltid sagt vi ska tävla hela tiden.

 

Vad händer annars?

Helt plötsligt var hösten förbi och vi är inne i vinter, åtminstone om vi ska vara viktiga och följa kalender. Äntligen är årets tråkigaste månad över, november går till historien och jag verkligen dansar fram av lycka när jag sakta stiger upp ur min säng på morgonen. Varje steg går lite lättare på något sätt även om jag har väldigt mycket att stå i varje dag. Tyngden på mina axlar tynger mig inte längre utan det är med glädje jag tar mig till skolan. Tar mig till träning. Tar mig till möten. Tar mig till bilen. Ni fattar, var jag än går så är det med lätta steg jag tar mig dit.

 

Vad är skillnaden undrar säkert ni då. Jo, vi har gått över i en månad som är fantastisk på många sätt.

 

Även om det är en tyngd att ta sig ut på stan för att inhandla alla dess julklappar som ska inhandlas är det med lätthet jag gör det. Den där uppsatsen som ska skrivas känns inte lika tung längre, utan fingrarna dansar fram över tangenterna när jag skriver. Inlämningsuppgiften som ska vara inne på fredag morgon känns hur rolig som helst, inga dystra miner här inte. Kanske kan jag till och med växla några ord med den där mannen jag aldrig pratat med tidigare men sett så många gånger varje morgon på samma plats.

 

Det är december igen och tiden har gått väldigt fort.

 

Enbart tjugofyra dagar kvar tills man ännu en gång sitter där med tjocka släkten för att avnjuta ännu en skinka. För jag kommer äta skinka vad som än kommer ut i media kring hur grisarna hanteras. Ärligt talat skiter jag i det, för så har det säkert varit förut också bara att jag inte vetat om det. Även om jag tror att många kommer överge skinkan för andra alternativ vilket jag inte ser något som helst problem med faktiskt. Alla har vi ett fritt val, vi lever ju i Sverige. Även jag har ett fritt val helt ärligt skulle jag kunna skita i att göra den där uppsatsen. Fullkomligt strunta i uppgiften som ska in på fredag. Bara skita i att gå på mötet idag, som är viktigt att gå på. Och kanske till och med skita i att kliva upp på morgonen bara för att det är så jävla mörkt.

 

Men nej, det gör jag inte. Nu är det vinter och jag njuter av varje dag på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Glädje bara spritter i mig och jag försöker få med så många som möjligt, för precis som Gunhild sa igår, ”det lilla gör så mycket”. Och tänk på det folk. Yo folks! Listen to me now!

 

Sprid glädjen till alla för snart är vi framme i högtidernas högtid, julafton och då ska alla vara glada. Jag ser slutet på året. Slutet på uppsatsen. Slutet på uppgiften, men början på någonting nytt.

 

Förmågan att göra folk glada.

Jag gick på stadens gator häromdagen i tron om att jag skulle kunna hitta någon trevlig tidning i någon av stadens tidningsbutiker. Självklart fanns alla dessa vanliga tidningar i stället så som Aftonbladet, Expressen när det gällde kvällstidningar. Teknik hyllan bestod av dessa klassiska som Teknikens Värld och så vidare, men något som slog mig var veckorevyn. Där stod den framför mig den tidningen som jag har hört att alla tjejer läser, inget märkligt med det egentligen men nu reagerade jag över omslaget. På första sidan ser jag en Kissie som talar ut om alla skandaler och jag blir så intresserad av att köpa tidningen.

 

Med respekt åt alla kändisar som talar ut i alla dessa kvällstidningar, skvallerpressar och annat. Men vänta nu. Hur kände är denna tjej?

 

Majoriteten av de som hänger på bloggarna läser faktiskt Veckorevyn vilket jag vet mycket väl. Samma folk där. Samma folk här. Och nu får vi också veta allt kring det senaste med Kissie vilket är oerhört spännande att ta del av. Under 2000-talet har vi ju fått lära oss att kändisar använder sig av media för att komma ut till en ny målgrupp men när under tiden förändrades detta. Någonstans där under tiden växte en värld fylld av bloggar fram genom bland annat Blondinbella som alla relaterar med vad bloggen står för. Om jag inte miss minner mig helt och fullständigt nu vet jag att bara för drygt ett år sedan talade Isabella, Blondinbella, ut om övergreppen som skedde i Italien när hon var där på semester. Vilket jag kan känna relevant i frågan om att allt fler unga tjejer råkar ut för detta.

 

Men nu kommer Kissie och talar ut.

 

Minns ni låter som rapparen Mange Smidth skrev om att tala ut. En liten ironisk känga till alla kändisar som talar ut i tidningarna efter att något har inträffat, väldigt rolig läsning kan det bli. Och som journalist skulle jag också jubla högt om jag fick till exempel Pernilla Wahlgren att tala ut om misshandeln som hon gick igenom i sitt förhållande. Det är ett bra reportage som många är intresserade av att läsa om i säg Aftonbladet. Uppenbarligen är det så att vi alla söker intervjuer där vi får läsa om någon som gått igenom något jobbigt och jobbat sig uppåt. Detta kan även en sådan deprimerad och djup person som jag köpa men snälla var är samhället på väg.

 

Kissie talar ut.

 

Folk som hänger på bloggar speciellt sådana som skrivs om i tjejtidningarna är runt 15-18 års åldern till med i vissa fall ännu yngre och detta faktum kan skrämma mig. Tänk all erfarenhet man trotsallt lägger på sig när åren går. Tänk den bilden vi skapar för alla dessa unga med att låta kända tala ut i det nya 2000-talet. I USA talar Rihanna ut om misshandeln med Chris Brown medan i Sverige talar Kissie ut om skandalerna hon själv har skapat.

 

Nu kommer många av er påstå att jag bara pratar om en värld ute på internet men allt som sker på nätet tar faktiskt fäste även i den media vi alla tar del av idag, vilket i längden leder till vissa konsekvenser. 70 åriga Britta kan läsa om hur bloggarna växer i dagens samhälle i dagstidningen medans 16 åriga Frida kan läsa om hur kissie talar ut.

 

När ska vi vakna upp?

Dom jagar mig som om det vore pengar…

 

Bara för en liten tid sedan släppte Sveriges största och bästa band nytt album och självfallet var jag snabb på att köpa den också. Jag pratar såklart om Kent som släppte ett nytt album som tar upp mycket viktiga frågor kring samhället vi lever i idag skulle jag vilja påstå. Även om jag inte förstår texterna till hundra procent kan jag uttyda detta budskap. Och som alltid när Kent släpper något album skaps två läger. Ett läger som hyllar Kent till skyarna med att säga precis det jag skriv i början av min text, att de befäster sin roll som landets största och bästa band. Här ställer jag upp mig precis som en soldat med ryggen rak, så släpper jag inte in någon annan åsikt. Andra ställer sig på den andra sidan genom att våldsamt kritisera bandet för att vara pretentiösa i sin musik.

 

Detta är läger som alltid skapas när det handlar om Kent och bara det är en väl en storhet som många andra saknar. För mig är det en högtid när nya album kommer och jag blir som ett barn på julafton. Till detta skivsläpp gör de också en unik sak som att ha releaseparty i New York för att flyga över alla vänner och fans. Men inte nog med detta utan de sänder även konserten från releasefesten live på internet så alla kan titta på den. Snacka om att ligga före sin tid vilket de faktiskt gjort hela tiden. Som de sjunger ”håna oss, vi rör oss ni står still”.

 

Självklart sjunger jag med i varenda liten textrad när jag sakta glider fram i mörkret med svarta solglasögon.

 

 

I den värld där jag cirkulerar, genom att dela med mig av kommentarer och ett öga för läsning så skapas snabbt dessa båda läger som jag var inne på tidigare. Skulle jag försöka mig på att beskriva dessa olika finns det en grupp som längtat, längtat och längtat efter ett nytt album med bra musik. För att samma dag som det släpps snabbt rusa iväg till affären för att inhandla detta. Eller idag surfa in på spotify tidigt på morgonen för att lyssna in de nya låtarna. Dessa personer fullkomligt älskar allt Kent tar sig för och skiter fullständigt i om det skulle vara jävligt dåligt. Hyllningarna uteblir inte.  Samtidigt som de lyssnar på låtarna för första gången kan de ofta texterna utantill och vet precis vilka ord som skrivits i recensionerna av det nya. Samtidigt som de får en motståndsrörelse är gruppen så ohyggligt stor och stark.

 

I motståndarna är dessa som anser att Kent är överskattade och gör bara saker som ingen förstår sig på. Inte ens de själva i bandet. All musik som spelas med just Kent är mörk och dyster, helt enkelt för människor som funderar alldeles för mycket över livet, döden och framtiden. Bara för att texterna är poetiskt vackra innebär det att man som lyssnare måste vara en av dessa som skär sig i handlederna samtidigt som man har tankar på självmord. Finns inga undantag i detta fall, alla är så.

 

Om ni läser mellanraderna ännu en gång kan ni säkert räkna ut vilken sida jag står på i denna fråga.

Älskling det är livet som leker. Det leker med oss nu…

Vad tycker du om Kent?

Bra eller dåliga?

Överskattade?

I helgen var jag och min mamma på stan hela dagen för att spendera en dag tillsammans vilket i sig var väldigt trevligt. Det märktes tydligt att det nyligen varit lön för stan var full med glada människor som gick mellan de olika butikerna allt för att hitta den perfekta tröjan eller kanske något annat trevligt. För visst blir man glad över att införskaffa sig nya saker. Speciellt i dessa tider när mörkret börjar göra sig påmind ännu en gång som vi hade glömt bort helt. Många av oss går säkert in i någon depression under denna tid på året men för att motverka detta tar man en tur på stadens gator för att söka glädje i nya kläder, prylar och något annat spännande.

Det finns en sak som skrämmer mig väldigt mycket just nu. Rädslan stavas influensa. Jag visste att det var en farlig svininfluensa som slagit till i världen, rent utav livsfarlig. Från början var jag stark genom att inte påverkas av alla rubriker kring denna sjukdom, men det har kommit till en punkt där jag inte kan motstå att bli orolig. Rädslan har gått så långt att varje gång jag känner mig lite krasslig på kvällen när jag ska gå till sängs, på grund av trötthet, får jag för mig att det kanske är influensan som slagit till. Inte för att någon syntom stämmer överens med det jag känner i min kropp. Ändå blir jag nervös. Tänk om den slår till nu och tar slut på mitt liv. Tänk att dö som 21 år utan att ha hunnit med allt roligt i livet.

Igår körde tv4 igång med Körslaget ännu en gång och vad tycker jag om detta? Jo, det är rent för jävligt. Tänker tv4 fortsätta satsa på tävlingar i varenda program de producerar? Och vi har Idol, Stjärnor på is, Talang som är bara några av dessa tävlingar och jag skulle vilja döma ut alla dessa program som skämt. Börjar vi med att ta en titt på Idol är det väl precis som många andra verkar tycka, ett väldigt uttjatat koncept som nu får uppsving på grund av bloggarna som hela tiden skriver om skiten. Allvarligt talat är detta någon sångtävling eller är det den som lyckas locka flest röster som vinner?! Igår när jag åkte genom Norrköping satt det skyltar i varje rondell där det gick att läsa "Camilla behöver din röst!". Är det dags för något nytt val var min första tanke. Men sedan insåg jag att det var Idol-Camilla som vi nu kan läsa om dagligen i den lokala blaskan NT. Vi går vidare till Stärnor på is.

Ni minns att jag skrev bara för en dryg veckan sedan om det här med min konsumtion av cd-skivor som jag börjat inhandla åter igen. Jag nämnde även där om detta med småbutiker och mycket personal och min rädsla för dessa platser. Och det verkar som att jag inte är ensam om att bära på denna sjuka och konstiga rädsla, för det är ju ganska larvigt ändå.

För att sätta er in i situation ska jag ge er en beskrivning på fenomenet jag pratar om vilket underlättar. Tänk att ni kliver in i en butik, ofta med hög musik, där det knappt är någon kund utan bara du och en till med en mängd personal. I de allra flesta fall är det två som jobbar. Vid första steget in i butiken letar sig sakta en av dessa fram till dig för att ställa den obligatoriska frågan ”letar du efter något speciellt” eller ”vill du ha hjälp med något är det bara säga till”. Nu är ni med på vad jag menar.

Varje gång jag råkar ut för denna situation blir jag väldigt osäker på hur jag ska agera när det finns flera olika alternativ. Antingen är jag den som är helt ärlig och säger rakt ut att jag letar efter någon snygg tröja inför stundande höstsäsong eller så gör jag den klassiska och ignorerar genom att nicka eller göra något konstigt ljud. Där uppstår en till fråga. Jag uppfattar mig själv som jobbig om jag börjar fråga massor om hjälp när jag går där i butiken, dessutom blir det inte bättre av den musiken som sällan är lägre än att det knappt går att prata med varandra utan att nästintill skrika. Situationen kan bli ännu värre om personalen råkar ha några polare som står i kassan och hänger. Det är mardrömmen.

När jag traskar runt in i butiken och känner att jag är ständigt övervakad blir det väldigt jobbigt. Varje steg jag tar kan de ju faktiskt tolka på något konstigt sätt. Att kolla på prislapparna är ju faktiskt ingenting man borde göra. Hur ska man agera?

Där går jag runt lidande av: ett musiken, två personalens blick och tre pressen av att jag BARA MÅSTE KÖPA NÅGOT. För jag är ju faktiskt helt själv i butiken och då förväntas man ju också spendera lite pengar på något snyggt som de nyss har fått in för att vara lite inne. Och då uppstår det en till knepig situation när du efter en stunds sökande finner de där tröjan som du känner att du bara måste ha, finns inga som helst alternativ.

Priset.

Nu när jag står där med tröjan i högsta hugg och ska till att söka upp närmsta provhytt så kommer personalen snabbt fram och ska vara smakråd. Väldigt bra service må jag säga, här ska jag inte klaga. Något man alltid glömmer bort är det där med att kolla upp vad saker och ting kostar, vips står du där med en vanlig och enkel tröja till ett pris av ”bara” 1500 kr, vad gör du? Personalen är nöjd över att du äntligen vågar ta steget från sökande till provande och väntar nu bara på ditt godkännande för att avsluta affären.

Musiken stressar dig. De coola vännerna vid kassan. Och så den lilla butiksmiljön får dig att känna en osäkerhet.

Snabbt slänger jag ur mig någonting om att jag ska fundera på saken och återkomma, men ett problem. Då kan jag inte visa mig i butiken på en vecka.

Vilken tur att det finns många småbutiker med kombinationen liten kundkrets, mycket personal. Eller hur?

Den senaste tiden har jag gjort saker som jag inte ägnat mig åt tidigare. Men det känns riktigt bra att kliva tillbaka i tiden genom att köpa ett fodral och en rund sak precis som man gjorde på det glada 90-talet. Tänk alla gånger man fyllde år och högst upp på önskelistan stod det senaste albumet från sin favoritartist, i mitt fall var det ofta Markoolio som stod högt i kurs. Detta har tack och lov ändrats med tiden. En sak är säker att det känns underbart att åter igen kunna ge lite pengar till den så utdöende skivbranschen.

För självfallet är det den fina runda och underbara cd-skivan som jag har stegat tillbaka till. Senaste tiden har jag börjat inhandla fler och fler skivor till min samling för ärligt talat har jag en lite samling men inte någon stor som vissa andra.

Det har blivit The Cardigans, Håkan Hellström, Anna Ternheim, Röyksoop och Kings Of Leon som inhandlats. Förhoppningsvis har mitt musikintresse ändrat sig till det bättre i jämförelse med Markoolio som jag stolt lyssnade på i yngre dagar. Nu är det istället Håkan Hellström som spelar ur mina högtalare och det är väldigt ofta det händer. Texterna talar för sig själv när jag lyssnar på honom, helt underbara texter om kärlek och allt annat om livet. Många vänder sig mot just Håkan det skapas två läger och så är det med många artister som har just denna effekt. Kanske är det även så när det gäller skivbranschen.

För antingen är man just den person som kontinuerligt besöker skivaffären i staden för att finna den senaste musiken till sin stereo i hemmet. Eller så är man den som håller till på den nya tekniken vad gäller streamad musik i form av Spotify som jag också hänger väldigt mycket på. Ser vi till den första punkten i min tes tycker jag personligen att det är väldigt jobbigt att kliva in i en liten skivaffär med samma kundkrets som personalen lärt känna eftersom att den förmodligen inte är speciellt stor som förr. Därför väljer jag att inhandla mina skivor på större platser så som stormarknad och så vidare. Inte för att jag inte gillar skivaffärer utan mer den där rädslan över att bli utstuderad varje gång jag kliver in i den.

Där kommer vi in på en annan intressant fråga kring småaffärer och mycket personal som jag ofta diskuterar med mina vänner. Den får vi lämna till en annan gång.

Åter till mina inköp av cd-skivor och hur folk väljer att konsumera. För inte är det ju alla som sitter framför datorn och lyssnar på spotify utan det går ju faktiskt beställa billiga skivor via internet. Själv är jag så naiv och kastar iväg pengar till mycket högre priser när jag handlar mina skivor i en fysisk affär när jag kan köpa det mycket billigare på internet. Kanske ska jag ta och prova det nästa gång, varför inte prova på en gång?

Jag som tyckte jag hade tagit ett stort steg tillbaka i tiden när jag började handla cd-skivor igen, men kanske har jag bara tagit ett steg tillbaka precis som alla andra har gjort också. Kanske är jag bara en av alla hundra tusentals människor som köper sina skivor på internet medan jag springer iväg till en affär. En fråga som säkert finns svar att finna på det underbara internet precis som de låga priserna på skivor. Är inte teknik fantastiskt?

Är du också en av alla dessa människor som köper skivorna istället för att bränna egna? Prova att göra det igen för garanterat kommer du gå rakryggad ut ur butiken fylld med nya upptäckter.

Ni har ju inte kunnat missa den hysteri som drar över Sverige när svininfluensan börjar dra över landet. Vi har ju fått flera dödsfall så det är väl bästa att isolera sig nu för att hålla sig frisk. För ska man följa alla tips och råd som finns kring denna sjukdom skulle det innebära att man inte skulle kunna gå ut. Själv är jag väldigt kritisk till hela denna influensa.

Precis när de första rapporterna till en ny svininfluensa kom var Sverige tvungna att beredda sig för att bli nedringda. Sjukvårdsrådgivningen blev också precis som väntat nedringd trots att man var så väl förberedd. Visst börjar folk tänka så att den där huvudvärken, förkylningen eller övrig symtom som stämmer in självklart är det värsta. För omöjligtvis kan det vara en vanlig sjukdom som kommer varje höst när vi träffar alla på jobbet/skolan igen. För aldrig annars på året är väl folk så förkylda som i augusti och september? Jag har inte någon statistik som styrker min tes gällande detta utan bara ren och beskär livs erfarenhet. För de första veckorna går ju åt till att prata om hur dålig man känner sig hela dagarna.

Inte denna höst och för att inte glömma bort sommaren, nu är det inte en vanlig sjukdom utan alla har svininfluensan. Apoteket får slut på handsprit när alla ska hålla sig rena hela tiden för att inte bli drabbade av denna förskräckliga bakterie som kan slå ut en och i värsta fall leda till döden.  Alla slutar ta varandra i händerna utan höjer armarna vid situationer då det ska till att hälsas, samtidigt som ord kommer ur munnen likt ”Det är bäst att vi gör på detta sätt nu när det är influensatider”. Följt av ett skratt som ska vara förutsatt att man gillar.

Det hela blir lite humoristiskt. En annan vinkel på det.

Men någonstans där under all humor finns en rädsla över denna sjukdom som enligt våra medier är precis livsfarlig, alla vårdinstanser förbereder sig på massvaccinering. Hur kan man i detta läge behålla lugnet, omöjligt. Panik. Folk får helt enkelt panik över allt skriveri överallt och alla nya dödsfall vi får läsa om. Nu är det bäst att vi isolerar oss som folk gjorde förr när något farligt var på intåg i det Svenska samhället. Själv tänker jag i andra banor.

Vilken tur att jag bor på landet och inte träffar alla dessa tusentals människor som jag skulle kunna hälsa på under en dag. Istället sätter jag mig i mitt hem och håller mig borta från resten av befolkning precis som man ska göra. Eller nej, det gör jag ju inte heller. Jag lever faktiskt precis som vanligt. Precis som jag gjorde 2008 med några mindre undantag. Däremot är jag exakt som andra när jag försöker skämta till det om någon gör minsta lilla antydan till en hostning.

”Gud, vi får se upp så det är inte är svininfluensan”.

Helt enkelt skämtar jag om vår egen samtid. Vilket jag tror vi också kommer göra om 10 år också. Då som nu kommer folk prata om denna influensa som drog över landet och skapade masshysteri. Vi får nog sluta hälsa på varandra med den traditionella handskakningen hädanefter, kanske sätter det en mening i historien. Tänk er följande i historieböckerna; ”2009 var året när svenskarna avskaffade handhälsning till följd av rådande svininfluensa”.

Läs meningen tyst för dig själv. Hur känns det?

Förra veckan gick jag som jag brukar till frisören vilket jag försöker att göra sådär en gång var fjärde månad men denna gång var det en ny frisör som skulle provas. Mycket effektivt när jag kunde boka över internet eftersom att jag är sen med att boka tid till sådan tillfällen. Eller jag kommer alltid på i sista stund att jag kanske borde klippa mig. Direkt efter jobbet tog jag mig ut till den nya frisören helt ovetande om det skulle vara en tjej eller kille, eller vad personen i fråga skulle heta. Inte för att jag inte vet vad hon hette heller. Egentligen spelar det ju ingen roll heller, men in gled jag glad i vågen över att bli av med lite hår för det var verkligen långt. Som vanligt hade jag också fått för mig att spara till lite längre hår för en stund men sedan ångrat mig när jag insåg hur mycket vax som krävdes för att få till en frisyr. 

Jag tror att det är första gången i mitt 21-åriga liv som jag verkligen går in för det här med att bo själv. Nu får jag för en gångs skull prova på det här ute på landet i en röd stuga med vita knutar. Föräldrarna är inte utflyttade på något sätt utan enbart på semster några dagar så själv är jag ju inte egentligen. Utan jag är fortfarande den där som aldrig flyttar utan bor kvar och förhoppningsvis inte gör det tills jag fyller 40.

Nej, usch. Tänk ifall man sitter kvar här hemma när man fyller 40 med båda föräldrar som gör allting åt en utan att man lyfter ett handtag. Dit vill jag inte komma utan då ska det vara en utflyttad Marcus som sitter och skriver på en framgångsrik tidning någonstans i världen. Kanske på DN eller någon annan stor tidning. Varför inte ett magasin? Men just nu är det inte så vilket jag är lite glad för faktiskt för jag har stora problem med att klara mig själv här hemma. Eller nej, nu ljuger jag ju faktiskt lite. För några stora problem har jag ju inte heller utan jag är en riktigt jävel på att planera som gör att dagarna bara flyter på i ett fint tempo och jag hinner med allting.

De åkte i lördags morse mina föräldrar vilket innebär att jag inte varit ensam så många dagar ännu, men jag har hunnit med en hel del under denna korta tid. Skrivit lista på vad jag ska äta varje dag. Laga till matlådor. Diska. Stryka. Jag samlar helt enkelt på mig massor med vuxenpoäng. Framför allt jag bor själv i ett hus på landet. Det är väl ett stort plus på vuxenkontot.

Självklart hade mamma redan bestämt åt mig att jag skulle ha matlåda från fredagens grillning vilket jag sa starkt ifrån till då jag hade planerat att göra egen matlåda istället. Nu ska jag klara mig själv ett tag hade jag bestämt mig för redan innan hon kom med detta utmärkta förslaget, för visst är väl alla förslag från föräldrarna utmärkta. Enligt dom själva alltså. För visst kan väl inte deras barn lär sig själva och göra någonting utan hjälp uppifrån. Nej, det går ju inte. Och nu menar jag absolut ingenting illa mot mina föräldrar för jag tror de flesta föräldrarna är så vilket är bra.

För inte ska man ju bara lämna sitt barn utan hjälp.

Nu sitter jag, Marcus 21 år här och är stolt över mig själv som klarar av mitt uppdrag. Att klara sig själv under 5 ynka dagar. Visst är jag väl duktig? Det är nu jag förväntar mig att alla kommer skriva att jag är så duktig och så men jag ska själv ta ner mig på jorden igen. För en dag kommer det vara verklighet och jag kan inte förlita mig på mamma och pappa, utan står där utan några andra nödlösningar. Inte skylla på någon annan utan allt ansvar ligger på mina axlar. Faktiskt något jag längtar efter en vacker dag.

Så länge plockar jag vuxenpoäng under mina dagar ensam här hemma under deras semester. Visst är det väl en bra början?

Sommaren är här, äntligen efter många dagar med sämre väder. Värmen har den senaste veckan stigit upp mot fantastiska höjder. Nästan att vi kommit upp i trettio grader vilket är helt underbart och nu går det verkligen njuta. För visst vill alla ha en sommar fylld av sol och värme sedan hör det ju till att bränna sig eller hur? Att sitta inomhus dessa dagar är närmast oacceptabelt, inte för någon kanske bryr sig men själv har man ofta de kravet på sig själv att vara ute i friska luften istället för att hålla sig inomhus som går att göra resten av året. Det är ju trots allt några få månader som bjuder på detta vackra vädret.

Det handlar om att vara effektiv under dessa dagar som solen är framme och visar sig då går det verkligen inte sitta inne blek och tråkig. Ut och ta vara på tillfället samt kämpa på med jakten på den perfekta färgen. Solbränd vill ju alla vara.

Jag kan gå till mig själv och vet hur effektiv jag är dem dagarna som jag är ledig, inte ligger jag och sover fram till tolv utan upp tidigt för att fort ta sig till havet och bada. Ligga i sängen går att göra de dagarna som bjuder på sämre väder, men till vilken nytta? Jo, annars går jag runt med ångest över att ha missat dagar med sol, tänk ifall solen inte kommer upp igen. Tänk om jag inte hinner få färg på min annars så bleka kropp. Tänk om jag inte hinner ta ett dopp i havet för att kunna berätta om det för folk senare. Tänk om jag sitter inomhus och ägnar mig åt oviktiga saker eller kanske viktiga saker. Nej, utomhus ska man vara.

Tänk dig själv, visst mår du väl dåligt när du kanske sovit över en hel dag som erbjöd sol och inga moln. Kanske är det bara jag som har den pressen? Är jag ensam?

Semester är också en tid som kommer under denna tid på året och den är oftast fylld av höga förväntningar men främst är det vädret det talas om. Bra väder ska förgylla semestern så det går att hitta på aktiviteter hela dagarna. Helst bad på dagarna följt av ute kvällar i gott sällskap in på småtimmarna. Resten av året pratar vi om att gå in i väggen som det heter eller utbränd som är ett ord som folk slänger sig med hej vilt. Nu då, ingen talar om stress trots att vi ska hinna med flera hundra olika saker på tre kanske fyra veckor. Var försvann det ordet semester och koppla av, någonstans på vägen glömde vi det. En sommar fylld av förväntningar och press på att göra allting på kortast möjliga tid.

Det hör till när det är sommar. För visst trivs du väl precis lika bra som jag när du kan njuta av att inte ha något jobb att gå till eller bara ta vara på ledigheten. Vissa saker hör till, precis lika mycket som snö hör till vintern så är det en del av sommaren.

Äntligen är har det börjat uppmärksammas att man faktiskt kan vara nykter när man går på fester vilket jag tycker är helt underbart. För visst har jag själv många gånger stannat hemma från fest för att jag inte haft möjlighet till att dricka när jag varit tvungen att köra bil. Och jag vet att det låter väldigt larvigt, men problemet är att få frågan om varför man inte dricker ett antal gånger. Inte bara därför heller.

Utan dricker man inte räknas du till tråkig och torr. Det hör kanske till våran kultur men det måste ju faktiskt gå att ändra på.

När jag satt på jobbet och läste DN som jag ofta gör nu förtiden när NT aldrig har några roliga nyheter eller reportage, så läste jag just om detta där tre personer svarade på varför de är nykterister. Intressant att läsa enligt mitt tycke. Inte för att jag ska bli nykterist på något sätt men däremot tycker jag det är väldigt jobbigt att det liksom är en självklarhet att du ska dricka. Speciellt vid svenska högtider, då ska stora flaskan fram. Med detta sagt dömer jag inte heller ut folk som gör det för jag är säkert precis likadan när det väl kommer till kritan. Då är jag inte den som tar avstånd och säger ifrån utan är säkert en av de drivande. Men visst ska vi väl acceptera alla. Bara för att någon är förnuftig och håller sig nykter under en kväll så ska man inte tro att personen är tråkig. Kan säkert vara tvärtom.

För hur många har modet att åka på en fest med bara främlingar, inte många. Istället kan vi väl se det på andra sättet och verkligen se det kloka som personen väljer att göra, ett bra beslut. Att hålla sig borta från spriten helt.

Tänk alla fördelar som finns med det, ingen bakfylla, inga pinsamheter, ångest – glöm det! Så egentligen undrar jag varför vi väljer att utsätta oss för alkoholens baksidor. Kanske är det för att det tillhör vår kultur, det hör till så att säga. Ett svar som jag väljer att acceptera. Precis som jag ska acceptera någon som avstår spriten jag vill bjuda på. Det kanske vi alla kan göra så leder det säkert till ett tryggare samhälle i längden.

Ställ absolut inte frågan ”Varför dricker inte du?” följt av ett hånflin efter ett klokt svar. Nu ska inte jag bli nykterist men jag ska ta en funderare nästa gång.