När du lite snabbt besöker Jessikas blogg kan du tydligt se att det är en tjej som gillar yta och utseende. Denna vecka får du chansen att lära känna henne lite bättre och då visar det sig att det finns mer än yta hos henne. Med kloka svar och intressanta utläggningar kring fördomar som finns kring hennes yrkesval. Lär känna Jessika James, 26 åringen från Umeå.

Jag fastnade för Jessikas blogg med hennes vackra utseende och att hon var väldigt tydlig med att hon är ytlig, vilket många inte gillar att uttrycka utan behåller för sig själva. Kanske för att verka trevligare på något sätt men så gör inte Jessika och det tycker jag visar på ärlighet. Men vad tycker hon själv kring detta? När jag frågar får jag ett rakt och bra svar.

- Jag är ytlig. Jag gillar mode, hår, smink, naglar och allt som är vackert och blingar. Dock tycker jag väl själv att jag har en hälsosam bild av det hela och försöker inte se ut som en plastdocka även om jag har henne som en av mina förebilder, säger Jessika.

 

Ja, på tal om dina förebilder så finns dem också att läsa om på din blogg. Skulle du kunna utveckla lite hur du ser på dessa förebilder och vad de betyder för dig? Du nämner Christina Aguilera, Barbie och Victoria Silvstedt. Med vilken motivering?

- Jag har alltid älskat Christina Aguilera och hennes musik sedan hennes karriär uppmärksammades i Sverige. Jag gillar hennes utseende och hennes röst är helt magnifik!

Och de andra två?

- Barbie och Victoria gillar jag med tanke på deras utseenden och framför allt att de lyckas tjäna så mycket pengar på det. Nu är ju såklart inte Barbie en person, men hon har ju helt klart varit en populär donna i flertal år.

Där har du en poäng må jag säga. Men du pratar väldigt mycket om yta när du dels skriver i din blogg och nu när du pratar om dina förebilder. Jag vet ju att du har flyttat upp till Umeå när du hittade din kärlek där uppe. Och nu undrar jag ju självklart om det är viktigt med utseende när det handlar om kärlek. Eller hur ser du på kärlek?

- Jag tror att kärlek är lyckligt så länga man själv är lycklig, man måste komma ihåg att sätta sig själv i första hand.

 

Jessika visar här en helt ny sida av sig själv när hon utvecklar för mig hur hon tänker kring detta, kärlek, som jag tycker är väldigt intressant att lyssna på och jag tänker på det som flera har sagt kring att finna den rätta. Hon uttrycker sig  med fina ord.

- Kan jag inte älska mig själv så kan jag inte älska någon annan. Är inte jag själv lycklig, hur ska jag då göra någon annan lycklig? Man är sin egen lyckas smed. Vill jag så går det, säger hon.

 

Vi lämnar detta bakom oss även om det vi kom att prata om hänger ihop med kärleken då hon flyttat runt i landet, men nu senast hamnade i Umeå. Och anledningen till att hon hamnade i norr handlar om kärlek, där fann hon en kille som hon flyttade till men gjorde slut. Då kan man tro att hon flyttade därifrån, men inte det. Utan hon hittade en ny kärlek men inte bara det. I Umeå har Jessika också funnit tröst och vänner med mera. Platserna hon har bott på är många, det är svårt att räkna upp på en hand faktiskt. Hon berättar för mig att hon ett tag snittade på 7 platser under varje år. Att bosätta sig är en känsla hon inte gillar.

Var har du bott tidigare?

- Jag har bott i Göteborg, Borås, Herrljunga. Sen har jag bott på olika ställen runt om i Umeå. Flyttade rätt ofta ett tag, jag snittade på cirka 7 ställen per år. Jag trivs inte med att bosätta mig och jag gillar inte den känslan.

Therese berättar att turister från Europa finns överallt numera. En av anledningarna är att hon bor precis bredvid ett gigantiskt hotell.

- Varje gång jag handlar på Spinney’s, som är som ICA, hör jag mycket tyska och så från alla turister som springer omkring i flipflop och shorts, medan vi som bor här har tjocktröjor.

Det går alltså tydligt utse personer till turister eller fastboende i Dubai.

 

Therese som flyttade ner till Dubai i juni förra året har också haft den turen att träffa kärleken i landet som alltid kommer ha en plats i hennes hjärta.

Är det kanske ditt livskärlek?

- Det vet jag inte om man ska kalla det.. Ja tror på att man har många livskärlekar i olika former. Men jag tror att han definitivt kommer finnas i mitt hjärta för resten av livet.

Att det skiljer mycket mellan att bo i Sverige och Dubai är något spännande att diskutera. Men vad upplever hon själv.

- Oj, det är mycket skiljer. Dagligen är största skillnaden nog det faktum att det är fullt med labours på olika construction sites överallt. Massa med indier/pakistanier överallt. Barista och snabbmatsrestauranger och i butikerna utan nästan uteslutande filliponos som jobbar.

Hon fortsätter:

- Annars är det ju ramadan såklart. Då får man inte äta, röka, dricka utomhus och man måste se till att ha ordentligt med kläder på sig, så man visa ser för mycket hud.

Ramadan är alltså den heliga månaden då muslimer fastar och under Ramadan är det alltså hårdare än vanligt vis under året i Dubai och för att förtydliga mer kring dricka handla det inte om alkohol vilket man kan tro utan vatten. När det gäller alkohol är det alltid förbjudet utanför klubbar och hemmet.

 

När jag frågar Therese kring vilka krockar det har blivit mellan dessa olika kulturer kommer det ett väldigt intressant svar. Mitt förväntande svar överens stämmer inte riktigt med verkligheten enligt henne själv. Medan jag missänker att krocken blev att komma till ett nytt land, så berättar hon för mig att den största krocken blev när det bar av hem till Sverige.

- När jag kom tillbaka till Sverige i september för en vecka var det svårt att vänja sig vid att det inte ta taxi överallt, att se tjejer springa omkring i kortkort och små linnen. Dessutom är det fulla människor överallt vilket gör att man plötsligt känner sig otrygg, vilket jag annars aldrig har gjort.

Känner du dig mer trygg i Dubai?

- Definitivt! Folk har en helt annan respekt här! Här har man sån otrolig respekt, speciellt mot tjejer och kvinnor.

 

Annars läser Therese mycket svenskar bloggar men främst handlar det om expater, alltså svenskar i utlandet. Annars blir det mycket humorbloggar och konstbloggar som också främst är på utländska.

Vad tycker du om den mentalitet som finns bland många bloggare?

- Det finns otroliga bloggar. Många som är otroligt orginella, fastän dom ”bara är en mode-blogg”, det finns så mycket olika sätt att blogga på. Men tyvärr finns det ju många unga tjejer som försöker härma Kissie och dom andra. För dom verkar inte inse att det är ett spel, vilket jag är fullt övertygad om.

5 val

Sverige eller Dubai?

Kortkort eller lång kjol?

Alkohol eller vatten?

Förhållande eller singel?

Svenska bloggar eller utländska bloggar?

Namn: Therese

Ålder: 21 år (Fyller 22 år 31 januari)

Bor Al Hamra Fort, Ras Al Khaimah precis utanför Dubai

Therese växte upp i Alingsås utanför Göteborg men flyttade till Dubai  2009, för att vara exakt 8 juni. Hon upplever skillnader i kulturen om man jämför med Sverige men om du skulle tro att hon känner sig tryggare i Sverige har du helt fel. Jag bestämde mig för att ta reda på lite mer om anledningen till varför hon flyttade, vilka krockar det har blivit och vad hon egentligen gör om dagarna.

Det hela med kärleken till just Dubai uppstod under en semester Therese gjorde 2006 då hon föll för landet, under denna resa bestämde hon sig för att spendera några år av sitt liv just där.

- Jag föll för landet eftersom att allt är så otroligt och stort. Därför bestämde jag mig för att bosätta mig i Dubai någon gång i mitt liv även om det bara skulle bli en kortare tid, berättar hon för mig.

En bidragen orsak är även hennes vilja att ta sig bort från där hon är uppvuxen alltså Alingsås. Hon sökte på andra platser men till slut blev det Förenade Arabemiraten och Dubai.

- Ja, jag sökte jobb även i Israel och Irland innan jag bestämde mig för att flytta hit.

Det blev en flytt från hemstaden till ett land långt borta även om hon berättar för mig att hon alltid kommer komma tillbaka dit. Däremot talar hon om för mig att uppväxten i en småstad kan vara jobbig eftersom att folk känner varandra och mycket skit pågår, även om det kan upplevas som en liten och mysig stad.

- Det var ju helt okej att växa upp där så är det nog alltid. Utåt sett är det en underbar och mysig liten stad. Alla som åker dit förälskar sig i trähusen och dom gamla mysiga gatorna.

Men finns det någon baksida?

- Ja, det är en jävlig stad att växa upp i. Alla kände alla och det var mycket skit som pågick. Men det var okej, jag är ändå tacksam för det. Har fortfarande vänner kvar sedan den tiden, bra människor, och man har ju lite mer skinn på näsan än många andra.

Att hon dömer ut staden helt och hållet är fel uppfattning utan det finns bra saker som hon lyfter fram som bra saker. Däremot berättar hon också för mig att det blev mycket resor till Göteborg.

Sedan 8 juni 2009 bor alltså Therese lite mer söder ut i världen och fyller sina dagar med att arbeta som sekreterare på ett Yacht Harbor construction company som jag inte hade någon aning om vad det var men hon förklarar för mig.

- Alltså jag hanterar löner, material och sköter kontakterna utåt. Dessutom hanterar jag visum och boende för alla våra labours.

Men vad gör ni för någonting?

- Alltså, vi tillverkar stora flytande betong bryggor. För att förenkla det.

Och att de är stora förklarar hon genom att tala om för mig att dessa ”bryggor” väger mellan 40-100 ton. På dessa använder sedan olika hotell till sina större lyx yachts. För alla dessa turister som det kryllar av i Dubai.

(Bilderna är tagna av Therese själv från Dubai)

Favoritresemål?

- Min syrra bor i Etiopien och vig sitt liv till Afrika. Så Afrika! Man får ett helt annat perspektiv på livet när man åker dit. Dans, vänlighet och samhörighete överväger pengar och fattigdom.

Var handlar du dina kläder?

- Allt från loppis. Syr själv mina kläder eller handlar begagnat. Färggrannt ska det vara, diggar 70-tal. Personligt och ingen som har likadana kläder.

 

Tycker du att många idag är för mycket yta och inte sig själva?

- Jo på ett sätt, men yta och utseende tycker jag har fått mer vikt i Sverige (när man läser bloggar och besöker Sverige) än i Finland. I sverige är det tydligen speciellt viktig att se bra ut och ha trendiga, dyra märkeskläder etc. Sånt bryr jag mig inte om.

Har du fått bra respons på ditt sätt att vara?

- Absolut. Kör min egen stil och grej. Bloggen går ut på att få folk att skratta när jag fnittrar, gör bort mig och "gayar" mig och hundratals kommentarer väller in dagligen. Alla är positiva. Humor är det sexigaste som finns.

Namn: Daniel

Ålder: 26

Bor: Finland

Civilstatus: Singel

Intressen: Resa, träffa vänner, dansa, köra stand up och slafsa choklad.

Du bor alltså i Finland. Kan du berätta lite mer om platsen där du bor?

- Bor i en trevlig liten stad som heter Jakobstad (norr om Vasa) i Österbotten. Hälften är svenskspråkiga, hälften finskspråkiga. I kommunen utanför jakobstad där jag bor är hela 97% svenskspråkiga. Inte många svenskar som vet att det är så pass svenskt i Finland. Här lyssnar vi på svensk musik, tittar på Sveriges kanaler, läser svenska tidningar osv. Inte heller vet svenskar om att vår motsvarighet till allsång på skansen heter Fångad av en sång i Finland.. där brukar de flesta kända artister komma. Carola har varit här 3 år i sträck nu. I somras kom bla. Af ugglas, sanna Nielsen, Diggliloo gänget, Måns Zelmerlöv, E.m.d. etc. å jag e ju förstås på första bänk och sjunger från tårna.

Besöker du ofta Sverige?

- Ja, några gånger om året. Alltid lika trevligt.

Kan du berätta tre saker vi inte vet om dig?

- Brukar rita multimånga hjärtan när jag pratar i telefon, kan slänga runt pizzadeg i luften och kallas för Herra Bruno i Estland där jag brukar köra stand-up ibland å gaya runt med kameran.

Hur ser en vanlig vecka ut i ditt liv?

- Jobb, skratt och schlager.

Varför började du blogga?

- För lite mer än ett år sedan. Kör min grej, min humor. Och vill sprida glädje och skratt. Fått hundratals kommentarer och aldrig ett negativt ord har jag fått. Det är jätteroligt att underhålla folk och få folk att le eller skratta. Det får mig att orka fortsätta blogga.

Vilka är dina största intressen?

- Är lite konstnärssjäl, målar tavlor, skriver och handlar på ofta kläder på loppis. Färgstark och kör min egen grej. Skulle aldrig köpa kläder från en vanlig affär. Vill det ska vara personligt och 100% jag - och ingen annan. Sedan umgås jag med vänner, dansar mycket men lika bra går film och slafs-choklad.

Är bloggar lika stort i Finland som i Sverige?

- Nej det är det inte. Bloggar har inte slagit igenom i Finland alls.

Vad lyssnar du själv på för musik?

- Oj allt möjligt, men brukar studsa och fnittra till schlagers som mest

Som jag skrivit om tidigare har det blivit mängder med intervjuer under året och det tänker jag fortsätta med även nästa år. Och så här i mellandagarna är det ju kanon att uppdatera minnet lite från det som har varit. Jag har ju visat två gamla intervjuer för er som ni kunde läsa för några dagar sedan, men nu kommer det två nya som ni kan njuta av under er ledighet.

Det börja närma sig slutet av detta år, 2009, och många har börjat skriva krönikor för året. Vilket även jag vill göra men känner att jag inte har tid och lust att göra just i stundens ögonblick. Däremot har jag sett att det blivit en hel del intervjuer under detta år. Vilket är väldigt trevligt! Så gott som jag har kunnat har jag samlat ihop alla dessa för att göra en summering som ni kan läsa nu under dessa dagar när det närmar sig jul och allt. Det är ju alltid roligt med lite läsning, eller hur?

De två första som jag intervjuade 2009 var Emelie och Emma som jag tycker ni borde läsa. Två väldigt trevliga som brinner för det här med att skriva och faktiskt jobbar båda dessa damer med att skriva på olika tidningar vilket är roligt att skriva. Då även jag har drömmar om det i framtiden. Båda dessa intervjuer består av två delar som ni nu kan läsa genom att trycka på bilderna nedan.

Del 1 Emelie

När det gäller bloggen, hur påverkar nedgången av antalet läsare dig som person?

-  Jag har alltid sagt och tyckt att man skapar en blogg för att man vill ha respons, man vill ha läsare och reaktioner vilket besökare ger.

Du kan inte tänka dig att man bara skriver för sig själv?

- Nej, då skulle man ju lika gärna skriva privat dagbok hemma eller skriva av sig på ett worddokument. Som svar på din tidigare fråga så känns det som en motgång om man märker att bloggen man ändå jobbat med blir mindre. Dessutom är det ju lite så idag att syns du inte på nätet så finns du inte.

Hon fortsätter:

- Därför har jag känt mig ganska osynlig och betydelselös många gånger under hösten. Vilket väl i sig blir lite knäppt att reflektera över.

 

För att kämpa sig tillbaka igen finner Anna sin kraft hos sin underbara familj, och då främst hennes mamma och sambo. Hon har också en stund när hon stänger av omvärlden för att bara ta en dag eller två i soffan med ett Beverly Hills 90210- maraton. Som sedan ger henne kraft att kämpa vidare i motvinden.

 

Men hur går det med Avanna?

- Avanna har väl haft ett lite förlängt sommarlov kan man säga. Lite vilande tyvärr men jag räknar med att ta nya tag efter nyåret samt att jag kommer komma med en ny kollektion hos Nelly, men vågar inte längre säga när. Eftersom att det varit så många saker utanför Avanna som jag inte kunnat råda över den senaste tiden har jag ju då påverkat hur det gått för just Avanna ändå.

Hur känns det för dig?

- Visst, det känns väldigt tråkigt men jag försöker att se det positivt genom att se till allt nytt jag lärt mig.

Några nyheter i kollektionen som kommer på Nelly som du kan avslöja redan nu?

- Inga direkta nyheter men några gamla favoriter i ny utformning kan man säga samt att jag nu för första gången kommer ha en egen label i nacken och ha designat alltihop – label motiv och plagget i sig.

 

Man brukar ju säga att man går klädd i svart i dystra tider något jag också undrar om Anna har gjort, lite med glimten i ögat. Och visst stämmer det.

- (haha) Lustigt att du frågar faktiskt för den här hösten har jag faktiskt nästan uteslutande dragits till svart och grått och det enda jag vill köpa nytt i klädväg är också svart och grått.

Ett tungt år för Anna sedan sist vi pratades vid men hur ser hon framåt på det nya året?

- Mitt mål inför 2010 är nog framförallt att försöka finna lite inre harmoni och nya krafter inombords. Sedan att fortsätta att inte ta någon skit och kunna gå och lägga mig om kvällarna och somna med rent samvete. Sen att man vaknar upp med ångest över annat, men det är väl en annan sak.

Hur ska du lyckas med detta, vad är receptet?

- Det kan jag först svara på 2011, (haha)

Jag önskar dig lycka till med allt!

(Besök Avanna genom att trycka på bilden)

För er som är trogna läsare av min blogg minns säkert att jag för drygt ett år sedan gjorde en intervju med Anna Larsson, tjejen bakom pyttis och framförallt grundaren av Avanna. Att ett år går snabbt kan vi konstatera när det känns som att det var som igår vi pratades vid sist kring intervjun då. Jag kände att det var dags att kolla vad som har hänt sedan förra gången när jag kunnat läsa om att hon flyttat från blogg.se och nu nyligen flyttade tillbaka igen. Jag bestämde mig för att kontakta Anna för att göra en intervju för att ge en bra bild från insidan och hur hon själv ser på alla händelser det senaste året.

(Tryck på bilden frö att komma till Annas blogg)

Det var alltså ungefär ett år sedan vi satt här sist när du medverkade i en intervju hos mig. Hur har ditt år varit?

- Oj, har det redan gått ett år?!

Eller hur visst känns det som att tiden går extremt snabbt. Har du haft det bra sedan sist som man brukar säga.

- Ja, du det har varit ett mycket upp och ned år kan man väl säga. Men förra året var ju bara upp, upp, upp så det kanske bara är naturligt att man får lite ner, ner, ner särskilt när övriga världen också har det ganska tufft med finanskris och varsel. Det blir en lite grå stämning överallt.

Att det svängt för Anna är något jag också kunna notera även om jag bara stått utanför som åskare men att det blev en flytt till Veckorevyn för hennes blogg tolkade jag som ett tecken på att det var på väg uppåt för henne till en början. Men så fel jag kan ha kring denna fråga. Absolut inget illa mot tidningen som skördar framgångar när de är arrangörer av flera galor etc. Men för Anna var det inte rätt väg. Minns tydligt att jag någon gång påpekade för Anna att hon hela tiden växte och blev större, tyvärr var fallet annorlunda. Helt tvärtom faktiskt. Världen går igenom en kris som även hon känt av på flera sätt.

 

Vad var det som gjorde att du nu kom tillbaka till blogg.se?

- Många små anledningar. Dels att jag märkte att jag tappade läsare och dels att jag tappade bort mig själv.

Vad menar du med att tappa bort dig själv?

- När det gäller min blogg vill jag vara helt min egen och även om jag inte hade ”does and don’ts” från veckorevyn på vad jag skulle skriva eller inte fick skriva tror jag ändå att jag censurerade mig själv lite gran genom att tänka ”att det här kan jag ju inte skriva om på veckorevyn”.

Anna menar också att hennes fristående blogg faktiskt har större möjligheter även om det kan verka större att skriva på någon tidning som hon gjorde tidigare under fyra månader.

 

Känslan över att komma ”hem” beskriver hon som väldigt bra.

- Att flytta tillbaka känns otroligt bra speciellt med tanke på den enorma respons och mottagande jag fick på blogg.se. Om jag skulle jämföra med antalet kommentarer som jag fick på VR under fyra månader är det långt ifrån lika många som jag har fått nu redan första dagen. Det är lustigt ändå att man faktiskt kan ha ett ”hem” på nätet och att ens egna blogg som egentligen är densamma kan bli så fel på en annan sida.

Kanske kan det mycket väl vara så att en bra blogg på fel plats kan uppfattas som mycket sämre än om den skulle finnas på någon annan plats. I Annas fall är det något som stämmer väldigt bra, vilket hon själv påvisar.

 

Ni har träffat Johan tidigare här på min blogg men jag tyckte det var dags för ännu en gång eftersom att han har vuxit till sig sedan sist. Nu undrar ni säkert vad jag menar med att han har vuxit för det var ju bara ett år sedan sist, men det jag menar är att han nu kan använda en fin titel. Han kan stoltsera med att vara Dalarnas största bloggare. Men ärligt talat. Hur stort är det på en skala? Jag ställde Johan mot väggen för att svara på detta i en ny intervju med mig.

Snabbfakta

Namn: Johan Hermansson

Ålder: 17 år

Bor: Dala Järna

Läser: Bloggar, och försöker läsa någon bok ibland också. Pluggar på samhällsprogrammet med inriktning ekonomi.

Hur länge har du haft bloggen nu?

- Jag har haft bloggen i snart två år. I april blir det precis två år.

Att hans bloggande har gått från att vara amatör till att avancera upp till att bli proffs. Vilket inte många är heller i Sverige ännu men blir fler och fler. Något som säkert du också har funderat på är vad det innebär att vara proffs på att blogga? Jag kan inte riktigt svara på det däremot kan Johan göra det.

- För mig innebär det att jag har ett företag ovanför mig, och att man samarbetar tillsammans. Antingen driver de din blogg eller så hjälper dem dig på annat sätt.

Vilket företag får du hjälp av?

- Min blogg coachas Pockwork Media, som också samarbetar med bla. Kissie.se en del. Sedan är det Klubbkoll också som hjälper min blogg.

Att det skapas nya jobb när det kommer ny teknik är uppenbart. Något jag kan känna som lite konstigt att Johan stolt berättar för mig är att Kissie och han har samma företag som hjälper till. Skulle ni avslöja det? Jag skulle nog vara lite tyst om det men är man Dalarnas största kanske man kan göra det. Frågan är bara hur många det finns i Dalarna att konkurrera med. Inte många som håller samma klass som Garbomannen som är Johans bloggnamn.

- Jag vet inte riktigt hur många det finns, Dalarna är väl inte så stort om man jämför med Stockholm och Göteborg. Men nog finns den en hel del ändå.

Något som händer när man hastigt och lustigt tillhör de stora bloggarna i bloggosfären är att det kommer inbjudningar till olika evenemang. Jag talar självklart om blogawards och andra trevliga fester, och detta har även Johan blivit bjuden på. Men han åkte aldrig dit.

- Jag skulle ha varit med under Blog Award med några andra större bloggare. Men det blev inte av.

Känner du någon av de stora personligen?

- Ja, Dennis M är en bekant till mig, men annars tänker jag inte så mycket på om bloggare är stora eller inte. Jag går efter innehållet och ser det som stort istället!

Något han berättar för mig att han skulle vilja göra mer är att hjälpa andra mindre bloggare i Dalarna att växa och bli större. Något han inte gör i dagsläget men kan tänka sig att göra i framtiden i något slags samarbete.

Vi går vidare i samtalet för att prata lite mer om vad hon själv har tagit sig igenom under hennes resa från sitt gamla jag till sitt nya jag som hon själv uttrycker det.

- Jag ser mig själv som mitt nya jag mot mitt gamla jag, där mitt gamla jag är den som jag var innan när jag mådde dåligt. Väldigt dåligt. Och jag var väldigt långt ner på botten. Det var tre år sedan men egentligen har jag mått dåligt sen början av högstadiet fram till våren 2008. Det var då jag började arbeta med detta. Och nu ser jag det som mitt gamla jag men när jag fick hjälp kunde jag se hur illa situationen var och vad jag behövde hjälp med och efter det blev jag som en ny person.

På vilket sätt mådde du dåligt?

- Kortfattat, jag var osäker, jätte nervös över. För att ta ett exempel, presentationen i skolan. Och det var jag tre veckor innan jag skulle ha presentation. Jag kunde få för mig minsta lilla sak som gjorde att jag var tvungen att oroa mig igenom hela situationen för att komma på en lösning ifall det skulle bli fel. Men det kunde göra uttryck på flera sätt eftersom att jag hade jätte dålig självkänsla, jätte dåligt självförtroende och trodde inte alls på mig. Detta gjorde att jag hade väldigt ont i magen för att jag var så orolig. Att misslyckas fanns inte på kartan.

 

Hennes ord berör mig när hon berättar om hur hennes gamla jag såg ut då för i högstadiet och gymnasiet och jag kan tänka mig att många befinner sig i samma situation idag och bär på denna osäkerhet. Visst ibland kan också jag gör det men långt ifrån samma skala som Viktoria.

 

 

Vad var vändpunkten till ditt nya jag och hur lång tid tog det?

- Grejen är ju den att en personlig utveckling som jag har gått igenom går ju inte bara på en veckan utan det är en lång process. Jag kunde ju lära mig någonting nytt under en dag och ta till mig det men sedan tar det tid. På ungefär ett år ändrade jag mig ganska drastiskt med mitt tankebeteende. Anledningen till att jag från första gången tog tag i det vara beroende av omständigheterna där jag fick utmana mig själv där jag insåg att det inte var så farligt. Kanske skulle jag kunna slippa att leva med all den oro med tanke på den åldern jag var och jag nyss hade flyttat hemifrån. Jag var less på att må dåligt och jag insåg att om jag gör sådant som är läskigt, alltså utmaningar, kan jag utvecklas och annat genom att våga ta för mig mer. Efteråt kände jag att det inte var så farligt.

 

Hon berättar för mig att allt detta med utmaningarna som hon tog på sig i sin utbildning och känsla efteråt gjorde att hon kände sig starkare och mådde bättre.

Vilka tips har du till dem som sitter i denna situation som du var i, hur skulle du utveckla det med tre ord?

- Det första är att inse vad det är som gör att man mår dåligt för om man inte vet vad det är som gör att jag mår dåligt är det svårt att göra någonting åt det. Många har dålig självkänsla utan att veta om det. Två, försöka läsa mycket böcker om självkänsla och få förståelse kring varför man mår dåligt. Detta kan stå i böcker om självkänsla som är bra att läsa för att även utveckla sig genom tipsen som finns i boken. Och slutligen skulle jag vilja säga att gå och prata med en kurator till exempel. Detta är väldigt individuellt och vissa klarar inte av att prata med någon medans vissa gör det speciellt med någon som man inte känner. Men jag tycker det är en bra sak att prata med någon annan än sina vänner eller så var det i alla fall för mig. Men det är ju olika.

 

Sammanfattningsvis ett, inse situationen. Två läsa böcker kring självkänsla och tre prata med någon speciellt någon som är utbildad.

 

- Förhoppningsvis kan jag hjälpa någon där ute som befinner sig i den situationen som jag var i då men samtidigt är jag noga med att påpeka att jag inte är utbildad för detta är väldigt olika från person till person och det som fungerade för mig kanske inte fungerar för någon annan. Samtidigt lägger jag väldigt mycket tid på min blogg som jag är noggrann med. Till varje inlägg skriver jag först ett utkast för att sedan gå iväg ett varv för att ännu en gång läsa igenom för att se så att jag kan stå bakom det till 100% och så att allts känns ok. Viktigt att det är mina tankar kring ämnet och även rätta stavfel etc.

Hon berättar också för mig att det är många som gett henne beröm för att hon skriver bra med sina texter, kanske har det att göra med Viktorias noggrannhet. Vilket hon tror själv och visst gör hon ett underbart jobb.

 

Tack för att du ville vara med i intervju hos mig.

- Tack så mycket själv. Ta hand om dig nu!

 

Fem val

Natt eller dag

Landet eller stan

Kent eller Håkan Hellström

Sommar eller vinter

Kissie eller Blondinbella

Läs Viktorias blogg om självkänsla genom att trycka på länken.

Självkänsla är något som många funderar på varje dag eller kanske inte funderar på utan istället trycker ner sig själva. Unga mår dåligt idag och har enorma krav på sig själva inte bara ha en vacker yta utan även ha bra utbildning i skolan, nästan allt ska vara perfekt. Detta leder till att fler får en dålig självkänsla men detta går självklart att vända på. En tjej som har vandrat denna resa från att vara längst ner på botten till att lyfta sig själv är Viktoria som också själv har en blogg där hon skriver om detta ämne. Jag bestämde mig för att ringa om henne för att prata lite allvar men även om vardagliga saker som bloggar, veckotidningar och andra allmänna saker.  Nu får ni ta del av vårat samtal.

Du skriver ju mycket om självkänsla och du läser själv många bloggar eller?

- Ja, jag läser rätt många bloggar det stämmer bra.

Men vad läser du för bloggar?

- Vilka bloggar jag läser? Oj, du det är rätt många men jag använder mig inte av bloglovin utan RSS sedan surfar jag runt rätt mycket nu när jag är arbetslös så det blir ju att jag samlat på mig massor, både stora och små. De stora är ju Blondinbella och Kenza bland annat sedan blir det ju såklart vänner.

Vad tycker du om dessa bloggar, varför läser du dessa?

- Dom stora bloggarna läser jag mest för att de är kända och visst är det så att man intresserar sig ju av dessa personer precis på samma sätt som många andra. Jag kan inte känna att jag måste gå in på Blondinbellas blogg hela tiden utan det blir bara ibland.

Ja, jag förstår. Hon lever väl ganska intressant liv eller?

- (hehe) Jo det gör hon nog men hon skriver rätt mycket om självkänsla också som jag tycker är väldigt intressant.

Vi glider sakta in på olika förebilder där vi ställer Kenza mot just nämnda Blondinbella och tillsammans konstaterar vi att Isabella kanske fungerar mer som förebild med tanke på att hon skriver lite mer om självkänsla. Viktoria själv har också en fundering kring detta som hon delar glatt med sig av.

- Jag kan tänka mig att hon har fått en större målgrupp med tanke på att hon skriver lite mer om självkänsla samtidigt som hon fokuserar lite mer på att vara en bra förebild. Därmed inte sagt att Kenza  är en dålig förebild men det är svårt också för de har helt olika bloggar som är svåra att jämföra med varandra.

Idag är det väldigt många som har bloggar hur tror du detta påverkar personerna bakom bloggarna? Bättre självkänsla?

- Bloggen har ju öppnat möjligheten att dela med dig av ditt liv och det kan ju stärka ens känsla för sig själv speciellt om man får positiva kommentarer om att man har ett spännande liv och är jätte vacker på bilderna. Det påverkar ju självklart positivt, men det är mer en ”må bra”-känsla för stunden mer än att bygga en bra självkänsla. Sedan tycker jag man ska vara noga med vad man lägger ut för jag tänker så att det finns ju alltid kvar även om jag skulle ta bort det. Kanske har någon sparat det eller ligger kvar på någon server.

Viktoria fortsätter:

- Jag satt och fundera på det här nu i veckan kring alla dessa stora bloggar att det kanske kan göra att folk ser sina egna liv som mindre spännande och mår dåligt över det. För många av de stora har ju fantastiska liv som de skriver om. Men det är svårt att svara på. Men jag har inte påverkats i alla fall.

Vi glider sakta över till en annan bloggare som många gånger får mycket kritik för att hon bedriver en form av mobbning på internet. Eftersom att jag inte vill ge dessa personer mer publicitet väljer jag att inte skriva ut deras namn men vad tycker Viktoria om dessa personer?

-  Jag blir oroad när jag läser dessa bloggarna speciellt ett inlägg om att hon åt bantningspiller för ett tag sedan. Och då kände jag liksom att det kan ju inte vara så jätte bra när unga tjejer ser en tjej som redan är så pass smal äter dessa piller. För hon behöver ju absolut inte banta.

Men samtidigt är det ju många unga idag som ser upp på dessa.

- Jag tror dom flesta ser upp till att ha en stor blogg, tjäna mycket pengar och ha mycket grejer. Men det är klart nu vet jag inte riktigt hur gammal hon är och hur gamla de är som läser. För är det så att läsarna är 14-15 år så kanske de har andra mål jämfört med de som är 25 år idag, drömmarna skiljer sig åt. För det är ju så att när man är yngre har man vissa saker man vill göra men när man blir äldre är det nya saker.

Viktoria berättar för mig att hon känner sig väldigt gammal när hon ger ett sådant svar samtidigt som hon bara är 21 år och inte har levt länge alls men visst utvecklas man som personen för varje år som går. Hon fortsätter utveckla sitt svar med att själv sätta sig in i situationen att hon själv skulle vara 15 år.

- Om jag skulle läsa hennes blogg då skulle jag inte tänka på samma sätt som jag gör idag. För jag hörde också nu i höstas att det bara är ett spel som pågår på bloggen och att det inte är någon personlighet som speglar tjejen bakom bloggen. Jag får faktiskt erkänna att det har inte jag riktigt tänkt på innan utan jag var ju bara förskräckt över att det kanske fanns en person som agera som hon skriver på bloggen. Samtidigt känns det lite skönt men det kan vara svårt i ung ålde, eller för vem som helst egentligen, att förstå att det är en roll hon spelar. Och då är det inte så jätte bra.

När hon inte läser bloggar blir det mycket böcker speciellt Twilligt som är en stor favorit för Viktoria som även många andra värderar högt. Anledningen till att hon älskar att läsa uttrycker hon i att fly iväg från verkligheten för en stund vilket hon tycker är väldigt skönt speciellt när man har det jobbigt. Någon favoritbok är svår att hitta men enligt henne själv finns det många böcker som gjort intryck . Dels i vad hon själv tänker, däremot var det var böckerna om självkänsla som fick henne att stanna upp. Läsningen är en blandning av båda delarna av yta och djup, så även när det gäller tidningar där hon själv föredrar Glamour men även PS, personlig utveckling.

 

Fortsättning i intervjun med Frida...

---

 

Har du någon förebild?

- Lisa Ekdahl har alltid legat mig varmt om hjärtat. Redan på dagis gick jag runt och sjöng ”vem vet inte du, vem vet inte jag..” Däremot inom konsten måste jag säga min mamma som var min första förebild. Anledning? Jo, för att hon verkligen kan måla vad som helst, hon kan måla ”fotografiskt”, dock är det inte det konsten handlar om.

Du nämner din mamma här. Är dina föräldrar lika kreativa som dig eller vi vänder på frågan är du lika kreativ som dem? Jag vet ju att du någon gång tidigare nämnt att några av dina släktingar är kända i konstvärlden.

- Ja, det stämmer. Både min mormor och mamma är konstnärer så det går i generationer tillbaka. De är inte lika kända som bland annat Lars Lerin med flera men är man ”involverad” i konsten och kommer från Värmland så har man nog hört talas om min mammas namn några gånger.

Och din mormor?

- Henne har jag inte lika stenhård koll på, men hon är uppskattad i konstvärlden även om hon börjar bli till åren och inte orkar måla lika mycket.

För återkoppla lite till den låt som Frida just har spelat in och jag själv lyssnat på så kan jag höra väldigt mycket likheter med Lisa Ekdahl, nu eftersom att det är en låt som Lisa gjort tidigare, men även på sättet Frida framför det på. Kanske är det något hon tänkt på eftersom att det är hennes förebild som hon berättade för mig tidigare.

- Jag tycker om låtar med Lisa Ekdahl och Veronica Maggio är riktigt bra och gör mig glad av att lyssna på. Det är sådana låtar jag vill kunna producera i framtiden när jag kan lite mer. Låtar som har en mening och som får en att inte kunna sitta still.

Den låten du spelat in, ”Flyg vilda fågel”, det är en Lisa Ekdahl låt?

- Ja, det är min absoluta favorit, den kommer från Lisas första album men blev ingen riktig hit. En annan av mina absoluta favoritlåtar är ”Det är en nåd” också med Lisa Ekdahl.

Vad blir det annars för musik som du själv lyssnar på?

- Det blir extremt mycket Disney klassiker som jag också sjunger för fullt till, finns inget bättre faktiskt.

 

Jag ställer mig väldigt frågande till hur en 18 år gammal, ung, tjej hinner med allt det hon gör på sin fritid samtidigt som hon läser på gymnasiet på Sundsta Älvkulle gymnasiet i Karlstad med inriktning samhälle-media. Där håller Frida just nu på med två olika projekt, dels en fotoutställning och en musikvideo till låten hon just har spelat in.

-  Fotoutställning kommer upp i mars på UNO här i Karlstad.

Men hur hinner du med allt?

- Det är mycket att göra, dagligen är jag ganska stressad för att hinna med skola och plugg men det ör något som hör till alla ungdomars vardag. Dock målar jag inte så mycket som jag skulle vilja göra så när jag tar studenten blir det ett sabbatsår för att verkligen hinna med det jag brinner för. Att måla och sälja tavlor samt spela in fler låtar.

Som hon själv säger det:

- Låta kreativiteten flöda!

 

Första gången som jag halkade in på Fridas blogg gick det inte att missa att det var en tjej som hade något alldeles extra. Ni undrar säkert i vilken bemärkelse. Jo, att hon verkade vara en väldigt kreativ tjej med många sidor som inte bara höll sig till en genre och det skull visa sig stämma väldigt bra. Bara med tanke på att hon fattade pennan för att teckna redan innan hon lärt sig gå. Frida berättar också för mig att hon hade större tålamod än de flesta andra barnen redan i ung ålder. Jag bestämde mig för att intervju henne för att söka svar i mina frågor.

- Medan de andra barnen sprang runt och höll på med det ena efter det andra så satt jag still och var helt försjunken i mitt tecknande.

Att hon redan innan hon lärt sig gå fattade grep i pennan för att teckna ser inte Frida som någon nackdel vilket jag frågar henne om. En ny sida visar sig under vårt möte när den där lugna bild av sig själv som hon målar upp för mig plötsligt byts ut till något helt annat innehållande leksaksbilar och många killkompisar. Med dessa stojade hon runt, som hon själv uttrycker det och kanske är det ett uttryck som används i de värmländska skogarna där Frida bor.

- Visst när jag var liten gjorde jag det jag tyckte var kul och det ser jag inte som någon nackdel. Men jag kan ju säga att jag var en av de vildaste också, hade en del killkompisar. Här var det bilar som gällde och inte några barbies för min del. (haha)

 

Däremot när det kom till att ha tålamod stack hon verkligen ut från mängden. Ett exempel hon tar upp är när hennes kusin och hon satt framför tv-spelet för att klara en bana.

- Det var bara för några år sedan och vi skulle klara en bana på ett tv-spel men redan efter bara några sekunder frågor hon ”tar det aldrig slut?” och ”kan vi inte spela något annat?” och hon är ändå bara 3 år yngre än mig.

Att Frida är väldigt kreativ har gjort att hon under sina 18 år har använt sig av en mängd olika typer av gestaltningar, för varför nöja med sig med ett när det går att prova flera. Det senaste uttrycket hon provat är att spela in sin första låt i en studio dock var inte sång något hon ägna sin tid år utan upptäckte detta genom Idol 2004.

- Jag har alltid tecknat och målat så länge jag kan minnas. Sjunga däremot upptäckte jag inte att jag ville hålla på med förrän bara några år tillbaka, rättare sagt 2004. Då såg jag Idol första säsongen.

Vad var det som gjorde att du satsade vidare på musiken?

- Det hela började med att jag spelade in acapella med en usel mick som jag sedan skickade runt till nära och bekanta på msn. Till min stora glädje var det enligt reaktionerna mycket uppskattat!

 

Och nyligen spelade hon sin första låt i studio som även går att lyssna på om man besöker Fridas egna blogg. När hon inte ägnar sig åt sång är det allt möjligt som står på hennes lista för kreativa aktiviteter.

- Jag älskar helt enkelt att vara kreativ. Det är teckna, sjunga, skriva, agera modell och till och med dans.

Jasså, dans. Tränar du det alltså?

- Nej, nej. Det är bara hemma när ingen ser. (haha)

Har du någon förebild?

Fortsättning följer....

Maria bor alltså sedan ett år tillbaka nere i Italien tillsammans med sin sambo Michele. Nu får ni veta lite mer om varför hon flyttade dit som ni inte fick veta tidigare i förra intervjun. Fortsättning i intervjun med Maria Björklund följer nedan.

---

 

Om jag har läst på rätt nu så flyttade du ner till Italien eftersom att din stora kärlek fanns där?

-Ja, bland annat. Min faster bor här i Italien så jag hälsade på henne första gången i november 2006 och föll för landet. Då var jag 17 och inte klar med gymnasiet, men ville flytta till Italien efteråt för att studera men det var fortfarande en dröm.

När dök Michele upp i ditt liv första gången?

-Maj 2008 träffade jag honom och det blev en till anledning till att flytta och därigenom blev jag mindre rädd. Så då åkte jag.

 

Maria har nu bott i Italien ett år och trivs fantastiskt bra. Det som fick henne att falla för landet var värmen, att folk var så trevliga och sättet man lever på berättar hon för mig och fortsätter.

-Det var populärt med aperitivos där man gärna går ut mitt i vecka, den fantastiska shoppingen och de vackra bergen som man ser i horisonten. När det är molnfritt och man ser bergen känner man verkligen att man bor utomlands, hur konstigt det än låter.

 

Vad gör du en vanlig dag?

-Just nu är mina dagar väldigt lugna. Jag är antingen hemma eller åker till Milano för shopping med vänner. På kvällarna stannar jag hemma med sambon eller går ut på apertivo.

Vänta nu,apertivo, vad är detta?

-Det innebär att man betalar för drinkar men får plockmat gratis. Detta brukar vara mellan 19-22 och är himla trevligt.

-När skolan börjar lär jag ha mindre tid till det goda i livet men får samtidigt studera det jag brinner för.

 

 

Italien i all ära men ibland händer det faktiskt att hon saknar Sverige och i föregående intervju fick ni ju se en sida av Maria där hon berättade om sin familj som har en speciell plats i hennes hjärta. Trots att hon har det väldigt bra tillsammans med sambon Michele blir längtan stor. Ni fick även veta tidigare att hela flytten till ett nytt land var väldigt impulsivt och då är det väl tur att det kommit ner fler tjejer från Sverige som hon kan umgås med.

 

Känner du aldrig någon saknad till Sverige eller var det ett klokt val att utforska ett helt främmande land?

-Jag tycker det var ett klokt val. I Sverige kände jag att det var något som saknades, men visst har jag hemlängtan ibland och kan sakna vissa saker från Sverige, svensk mat är ett exempel. Men jag trivs bäst här nere.

 

Tack så mycket för att du ville vara med på en intervju hos mig. Nu hoppas vi att dina läsare har lärt känna dig ännu mer och önskar dig lycka till i framtiden.

-Tack så mycket för att jag fick vara med!

 

Fem val

Sverige eller Italien

Natt eller dag

Sommar eller vinter

Hemmakväll eller hårdkväll ute (men inte för galet)

Jeans eller klänning

Namn: Maria Björklund

Ålder: 21 (21 i december)

Bor: Milano

Civilstånd: Sambo

Intressen: Mode, att skriva, bloggen och min fina hund Theo

Många har vi lärt känna Maria genom hennes fantastiska blogg som hon driver där hon skriver om sin vardag i Italien där hon lever tillsammans med sin sambo Michele och deras gemensamma chuhuahua Theo. Hennes brinnande intresse för mode är något vi som läsare får ta del av genom hennes inlägg. Något som inte många visste om tidigare är att intresset för mode inte alltid har funnits hos henne utan uppstod för enbart några år sedan. Denna vecka får ni lära känna Maria Björklund ännu mer när hon är med i veckans intervju direkt från varma och underbara Milano där hon sedan ett år tillbaka tillbringar sin vardag.

 

Jag kan bara tänka mig hur många av dina läsare som verkligen undrar vem det är som döljer sig bakom bloggen som du framgångsrikt driver med mängder av läsare. Vem är egentligen Maria?

-En väldigt bra fråga, (haha). Nej, men en positiv tjej, optimistisk och kanske lite blåögd. Jag litar på folk även när de kanske inte förtjänar min tillit. Jag är även väldigt impulsiv, som när jag flyttade till Italien tänkte jag inte över det utan åkte bara. Det kändes bra då och som tur är känns det så fortfarande.

-Sedan har jag stort intresse för mode även om jag inte följer trender slaviskt. Avslutningsvis kan jag säga att jag älskar att läsa och lyssna på musik som gör grannarna galna. Säkerligen blir det en bok i veckan.

Oj, det verkar som att det är en väldigt trevlig tjej vi har att göra med där läsning verkar vara en stor del av vardagen. Finns det någon speciell bok som gjort stort intryck på dig?

-Ja, Twilight böckerna har berört mig på ett sätt som inga andra har gjort tidigare. Håller faktiskt på och läser dessa just nu. Helt fast.

Vad är det som är speciellt med just dessa böcker?

-Stephenie Meyer har ett sätt att skriva så att man verkligen fastnar som läsare. Kärleken mellan Bella och Edward, som är huvudkaraktärerna, är väldigt gammaldags. När man älskar varandra så mycket att man inte klarar av att vara utan varandra för någon timme. När hela ens liv cirkulerar kring den andra. Detta är något som anses nästan fult idag när alla ska vara så självständiga. Men jag tycker det är fint.

 

Du har nu bott i Italien i ett år, finns det ingenting du saknar från Sverige. Din familj eller så?

-Jo, visst gör jag det. Speciellt när jag har en stor familj då mina föräldrar är skilda.

Marias familj består av en syster, en halvsyster samt två halvbröder. Alla familjemedlemmar har en speciell plats i hennes hjärta och något hon saknar otroligt mycket nu när hon bor i Italien.

-Min syster Anna är 18 år. Sedan har jag som sagt en halvsyster, Cornelia, två och halvt. Sen har jag även två halvbröder vid namn Christoffer, 17 år, och Sebastian, 15 år. Jag kallar Sebastian för Dennis då han påminner mycket om en karaktär i en gammal tecknad tv-serie.

Är det någon av dina syskon som tagit det hårt när du flyttat?

-Cornelia och jag har en väldigt nära relation och hon gråter hysteriskt varje gång jag åker vilket kan vara jobbigt. Men min familj är väldigt viktig för mig och det är jobbigt för mig att vara ifrån dem.

 

Jag vet också att ditt intresse för mode inte alltid haft en säker plats, har jag fel?

-Nej, du har så rätt. Tidigare var jag en riktig sportnörd och tränade fem dagar i veckan. Min vardag bestod av handboll och ridning.

Något du saknar idag?

-Ridningen är något jag saknar väldigt mycket idag. Numera blir det bara dagliga promenader då jag har Theo.

Fortsättning följer...

Du har även hunnit med en resa till USA, hur länge var du borta?
-Det var bara 2 veckor men det känns väldigt tråkigt att vara hemma igen fast samtidigt bra. Saknar LA, folket, miljön och allt annat. Däremot känns det bra att vara hemma där familjen är.
Åsa berättar för mig att trots att resan endast var i två veckor gjorde den att hon utvecklade mycket som person. Hon tar till och med till ord om att resan ”förändrade hennes liv”. Vad hann du med att göra?
-Jag hann med otroligt mycket för att ha varit där så kort tid, men de kändes så mycket längre eftersom att jag gjorde så mycket. Men jag ska tillbaka nästa sommar då en hel månad och då ska jag göra de jag inte hann med plus massa av det jag redan gjort. Älskar LA!


Du berättar mycket om hur kreativ du är som person. Detta måste innebära att du läser något intressant på gymnasiet eller?
-Stämmer. Jag pluggar som sagt på gymnasiet där jag läser sista året på special utformat program med inriktning musikal.
Har du någon dröm för framtiden vad du vill jobba med?
-Du, jag vill jobba med såå mycket. Jag vill jobba med olika kreativa saker som design, sjunga, dans osv. Sen vill jag jobba som reseledare även på friends och något liknande.
Här har vi en tjej med ambitioner.

Musik är ett stort intresse för henne där Michael Jackson tar väldigt stor plats men även hon själv älskar att sjunga. Något hon också ägnar mycket av sin fritid på är att blogga där hon är den första personen som jag intervjuar som kan kalla sig för proffs.

Hur känns det?
-Det är alltid kul när folk intervjuar en. Dock är jag inte så bra på att ta tag i det när jag väl får erbjudanden.
Vi kommer in på en väldigt intressant fråga gällande hur styrd man verkligen blir när man skriver på ett annat företag precis som Åsa gör när hon skriver på Spotlife. Som förövrigt är ett av bolagen som Isabella Löwengrip är ägare i. Se själva vad Åsa tänker kring detta.
-Jag tänker vara ärlig. Jag känner mig väldigt styrd uppifrån. Från början var det helt andra punkter som stod i fokus för spotilife, dem tyckte jag lät super. Snart förlorar jag min underbara design då alla spotlife bloggare ska ha likadan design.
Vad tycker du om det?
-Det är något jag stör mig på ofantligt mycket. Inte nog med det. Även mycket skit reklam som jag får nästan ingenting för. Just nu skulle jag inte rekommendera spotilife. Dessutom förlorade jag 500 läsare när jag lämnade blogg.se, men jag tänker ge dem två år.
Hur länge har du varit med?
-Jag gick med februari 2008 och har dom inte lyckats på två år tänker jag hoppa av. Men förhoppningsvis blir det bättre i höst och då vill jag självklart vara med.
Hon berättar även att hon aldrig pratat med någon av de övriga bloggare som skriver på spotilife personligen utan mer mellan bloggarna över internet. Och som den största skillnaden från att vara privatblogg är just det, valfriheten.
-Man får inte bestämma så mycket själv som proffs. Vi får hoppas på att detta blir bättre så vi kan fortsätta läsa Åsas blogg i framtiden också.

Vårt samtal börjar lida sig mot sitt slut och jag blir bara tvungen att ställa en sista fråga inför framtiden. Hur ser en vanlig dag ut i ditt liv om 10 år?
-Oj, jag hatar såna frågor (haha). Förhoppningsvis har jag minst ett barn, en bra man och alla min nära och kära är friska och mår bra. Jag jobbar med något jag älskar och jag bor där jag trivs bra.

Tack så mycket och lycka till i framtiden!
-Tack själv!

5 val
Natt eller dag
Hemmakväll eller fest
TV4 eller SVT
Kissie eller Blondinbella
USA eller Sverige

Namn: Åsa Larsson
Ålder: 18
Bor: Stockholm
Civilstatus: Singel
Intressen: Allt kreativt och vattenkrig

Åsa är tjejen som kan titulera sig proffs när det gäller blogg, något som är första gången som jag träffar på en person som är alltså i intervjusammanhang. Hon är 18 år bor i Stockholm och älskar att hålla igång med något kreativt och lyssna på Michael Jackson hennes största förebild. Möt Åsa Larsson i veckans intervju.

Hur skulle du vilja beskriva dig själv med tre ord?
-Jag är pratglad, mogen och kreativ.
Kan du utveckla?
-Självklart! Pratglad, jag pratar hela tiden med allt och alla. Mogen, jag har alltid gått min egen väg och aldrig fallit för grupptryck och anses av andra som väldigt mogen genom det. Kreativ, ja det är min hobby. Allt jag gör har med det att göra.
Några exempel på vad du gör för kreativt?
-Jag dansar, sjunger, syr, pysslar. Allt möjligt.

Hon berättar för mig att hennes kreativitet för att skapa någonting kommer från andra människor och saker som händer i livet. Att hon hela tiden lär sig någonting nytt i livet som hjälper henne att få inspiration. Däremot avslöjar hon för mig att Michael Jackson är den största inspirationskällan.
-Inte bara när det gäller musik och dansens drömmar utan även i klädesväg.

Det är omöjligt att missa att Åsa en person som bara älskar att skapa saker och även vara en inspiration för andra runt omkring sig. Just för tillfälligt håller hon på med en dans-show till hyllning av MJ (läs Michael Jackson) men detta är bara lite av hennes vardagliga sysslor.
-Jag håller på med mycket kreativt i min vardag. Dels dansar jag i två skolan gånger i veckan, sen går jag även på popping på balettakademin, utöver det skissar jag på klänningar jag ibland syr. Jag gillar även att göra egna smycken och utsmycka kläder med nitar och så. Sedan har jag det stora projektet jag jobbar med i skolan som projektarbete. Jag blir väldigt intresserad kring detta gälland MJ som hon verkar se upp till oerhört mycket och drar mig inte för att fråga henne en fråga som visar sig vara väldigt känslig visar det sig.
Lyssna du mycket på honom innan han dog också?
-Klart jag gjorde! Fick den frågan i min frågestund också och blir nästan lite arg när jag får den samtidigt förstår jag eftersom många börjat lyssna på honom nu när han dött, men vilka dom är kommer du lätt märka om en månad eller två. Varför? Jo, då slutar dem lyssna på honom.
Varför Jackson?
-Jag växte upp med hans låtar och moves, dansade varje kväll i mitt rum till hans låtar, så det har varit sen barnsben. Ibland lyssnar jag på några andra låtar på min Ipod men tröttnar ganska snabbt på sånger utan mening. Michaels sånger tröttnar jag aldrig på.

Om vi kliver tillbaka lite till det du berättade om vad din vardagliga kreativitet består i så inser man snabbt att det är lite allt möjligt, men om vi börjar med design av kläder. Har du någonsin designat något till någon annan än dig själv?
-Inte kläder, än. Men jag har sålt smycken genom bloggen dock har jag inte erbjudit mig att sy kläder åt andra så det kan ju vara därför. Sen gillar jag bara sy sådant jag gillar.
Det är som sagt en väldig blandning, tror du det går att kombinera dessa saker?
-Nej, men livet är långt. Man ska passa på att pröva olika yrken. Jag kommer aldrig klara av att jobba på samma ställe i typ tio år. Jag vill göra nya saker!


Fortsättning följer...

Blev så arg på mig själv förut att jag bara sitter här framför en skärm och gör inte något vettigt när jag har miljonär saker att ägna mig åt. Tog tag i det hela genom att städa i ordning lite bland alla papper från olika intervjuer som jag har gjort till bloggen och upptäckte en sak. Vad många intervjuer jag har hunnit med att göra på ett år?! Helt sjukt! Mängder med papper som nu sats in i en pärm nu och jag minns än idag när jag valde att börja med detta och inledde starkt med bland annat grundaren av Avanna, Anna. Hon har avancerat ganska långt på ett år kan vi konstatera. Då hade hon sin egen sida som hette garderobsgrubbel vilket hon gör nu också med en ganska stor skillnad, hon skriver numera på Veckorevyn. Jag hade inte bara Anna med som de första ut i intervjuerna här på bloggen utan även en tjej vid namn Emma. Dock blev det ingen intervju i början där utan vid senare tillfälle. Ännu en tjej som var en av de första som var med var Bella som också vuxit allt större för varje vecka som har gått sedan dess. De första killarna som medverkade i intervjuer var Garbomannen och Matej från Slovakien. Om vi börjar med att se hur det gått för Garbomannen eller Johan som han heter så har även han tagit stora kliv i bloggosfären. Imponerande! Han hade ju faktiskt som mål att bli Sveriges största manlig blogg, han är på god väg.. Vi får inte glömma bort Matej som också hunnit med mycket under året, numera driver han ett företag tillsammans med sin mor i Bratislava, Prag, Sofia och Budapest om jag inte minns fel. Vi får inte heller glömma bort Ida som inte längre skriver blogg men hon var länge en underbar bloggare som dela med sig av mycket. Hon var en av de fem första som jag intervjuade också.