(tryck på bilden för att besöka Caritas blogg)

Carita berättar för mig att hon tycker det är viktigt att skilja på vad som är verklighet och det som händer i cybervärlden. Detta markerar hon oerhört kraftigt där hon själv aldrig hänger ut nära och kära via sin blogg, vilket är något andra börjat ägna sig mer åt. Utvecklingen går mer och mer åt det hållet att fler väljer att hänga ut andra, skriva om sitt privatliv med mera, allt för att få fler läsare. Frågan är om det är värt det priset i slutändan.
- Jag vet inte riktigt varför andra skriver om det privata, däremot tycker jag att det är extra viktigt att inte hänga ut sig. Och framförallt inte när det gäller nära och kära.
Du själv väljer att inte skriva om hela ditt liv, är det medvetet val?
- Självklart. För mig handlar det om att inte låta cybervärlden gå ut över verkligheten liksom. Därför berättar jag ju långt ifrån allt om mitt liv på bloggen.

För sin ålder är hon oerhört klok i sin ord och agerar på helt rätt sätt. Många unga idag är på jakt efter uppmärksamhet, de väljer helt fel väg genom att hänga ut sig själv för andra. Att dra en gräns för vad som är privat och offentligt är viktigt. En dag kanske man ångrar något som man en gång gjorde, men då kan det vara försent.

Carita som även är enda barnet i familjen vet säkert precis som jag att man många gånger kan få höra ord som ”bortskämd” och ”du är...” i samma mening. Något som många andra inte tänker på när det säger så är att kanske drömmen om ett syskon finns där. Att alltid få vara med sig själv, inte ha något syskon att leka med helt enkelt. I vissa lägen är det tufft, jag har precis som henne erfarenhet av detta.
Hur känns det att vara ensambarn?
- Nja, sådär faktiskt. Jag skulle väldigt gärna vilja ha ett syskon.

Ibland vet ni som har syskon inte hur bra ni har det egentligen. Det finns någon där att prata med om jobbiga händelser, eller kanske om kärlek. Är man ensambarn får man kämpa på i det ensamma, men som man säger ensam är stark. Visst finns det fördelar med att vara enda barnet också.
- Att jag är bortskämd? Nej, det får jag inte höra speciellt ofta. Däremot har jag väldigt många avundsjuka vänner som skulle göra allt för att vara ensambarn.

Att drömma om syskon och att i verkligheten ha syskon kan ju vara annorlunda, eftersom att vi människor ser ju ofta allt bättre på den andra sidan. Det vi inte har.
Vad tror du skulle vara annorlunda om du hade ett syskon?
- Jag vet inte riktigt...Men det hade varit himla mysigt i alla fall!

Identiteten formas ju utifrån det man växt upp med och det man ägnar sig åt i tidig ålder, kanske i den åldern Carita är nu. Att hon försöker lägga mindre tid på bloggen för att hinna med sitt liv har hon varit inne på, men vad gör hon då annars?
- Jag umgås med folk, fotograferar, tecknar, promenerar, skriver och så vidare.
Hur beskriver du dig själv för nya personer?
- Jag är inte alls duktig på att beskriva mig själv, så därför ber jag min kompis beskriva mig med tre. Då blir det glad, omtänksam och skrattig.
Ett problem som många har. Lättare att beskriva andra än sig själv, jag har det också. Lyfta fram tre bra respektive dåliga är säkerligen en fråga som kommer dyka upp för henne i framtida anställningsintervjuer. Kanske till ett jobb på en tidning.
Vad jag vill göra i framtiden?
- Jag vet att jag vill syssla med något kreativt, och träffa mycket olika människor.
Skulle det vara roligt att driva din egen tidning?
- Ja, absolut.
Vad skulle ni ha för inriktning på den?
- Hjälp, nu blev det svåra frågor här. Så långt har jag inte hunnit tänka än, du väckte ju min tidningsidé till liv bara för några sekunder sen!

Om det nu blir någon tidning eller något annat yrke får framtiden utvisa, Carita har hela livet framför sig.