Först av allt Marcus, du är ganska, för att inte säga väldigt, modig!!

Nästa upplysning; jag är också modig fast jag är 34 år äldre.

Såja, nu kan jag börja.

Jag är Marcus äldsta faster – jag sa inte gamla faster. För man är inte äldre än man känner sig och det kan vara bra att veta även när man är ung. Inga moralpredikningar nu, men jag har inte glömt allt från min ungdom. Man är stark på alla sätt, hela livet ligger framför en. I varje fall fram till första motgången, men då är det bra att veta att motgångar stärker en även om man inte förstår det förrän efteråt.

Det här med att vara modig kan ju vara så många olika saker;

i Marcus fall kan ju faktiskt hela hans bloggkarriär hänga på att släppa in ”en gammal grå faster”. Jag hoppas att ni har överseende med det, så ska jag dra mig tillbaka fortare än kvickt.

I mitt fall betyder mod att våga prata direkt i lokalradion 5 min/dag i en hel vecka , utan livlina.  Långt utanför världskartan för bara några år sen. Jag är ju inte en av data/media/ta-för-dig –generationen.

Men det här med ord har jag alltid gillat, tycker insändare är viktigt t.ex. Att man som ”vanlig människa” får säga sin åsikt offentligt, om och när man vill. Ni ser, jag är ju gammal. Det är ju vad nästan varenda människa gör idag. På bloggar, twitter, facebook och allt vad det heter. Visst är det bra att skriva av sig bekymmer och jobbiga saker, det har jag också gjort. Med papper och penna, läst igenom och sen eldat upp papperet. Det säger nog också en del om mig, men också om generationsutvecklingen.

Nej, så djupt det blev nu då. Ajajaj, tänk om jag blir refuserad direkt. Skärpning!

Bäst att försöka avrunda lite.

Redan första advent! Ett ljus inne och mycket lampor utomhus. Lussekatter och glögg. Visst är det lite mysigt i alla fall. Det njuter vi av nu, så får framtiden utvisa om jag får nån mer chans.

Ha det bra önskar Faster Gunhild

Imorgon kan jag utlova massor med spännande saker här på bloggen. Och du undrar ni säkert vad som kommer hända.. Det får ni helt enkelt se imorgon när det är söndag och då jävlar kör vi hårt!

Veckans frågor:
1. Mindre än en månad kvar till julafton har du börjat handla julklappar?
2. Vi går igenom en kris, hur har du känt av detta?
3. Tiden bara springer iväg och snart är 2009 förbi, vad är det bästa som hänt under året?
4. Många filmer har rullat upp på biograferna den senaste tiden. Har du någon favoritfilm som du tycker fler borde gå och se?
5. I helgen är det första advent, hur ska du fira?

---

Rebecca 19 år från Göteborg
1. Ja det är helt sjukt vad tiden går fort! Jag har inte köpt några än, men har faktiskt börjat titta ut vad jag ska handla till människor. Mamma och nästan min lillebror är klar!

2. Varit mycke uppsägningar på jobbet, som tur var klarade jag mig då jag enbart jobbar extra och jag är billig arbetskraft! Sen att det blivit svårt för mina vänner att hitta jobb. Även att många priser har gått upp! Till exempel saffran, hutlösa priser!

3. Studenten. Helt klart den bästa dagen i mitt liv! Men allt som allt har 2009 varit ett rätt bra år :) Men studenten.. Vilka minnen!

4. Jag har många filmer folk borde tycka om! Självklart Twilight och New Moon. Man är galen om man inte älskar kärleken i de filmerna. Harry Potter är en klassiker i sig och sjätte filmen var grym. När vi kommer till de animerade filmerna, filmen Up! Hur söt som helst, har man inte sett den... SE DEN!

5. Mamma ska nog julpynta lite här hemma.. Men mitt egna firande blir jobb. Jobbar fredag-söndag så blir bara sånt :) Kan ju fira på jobbet genom att sälja massa julpynt!

---

Elin 17 år från Stockholm
1. Ja, jag började handla julklappar förra helgen. Eftersom att jag är tjejen som alltid ligger i fas (eller fjorton steg före). Det är ju kul, så jag vet inte varför folk hetsar upp sig så förbannat och blir helt galna! Mitt tips är att ta det chill!

2. Jag har inte känt av det ett dugg?....

3. Det finns mycket underbart som har hänt under året! Men det bästa var nog "min" första utställning som vi hade på ett galleri på Värmdö, att träffa nya vänner, sommaren och vad allt det innebär, alla partynätter, skolan, studenten såklart och alla stunder med mina helt underbara vänner och familjen! Äh, finns hur mycket som helst!

4. Jag har inte varit på bio på ett tag, så jag har ingen aktuell som jag kan rekommendera. Men jag är ett stort Sawfan och ska se den och självklart ska jag se "Luftslottet som sprängdes". Har ju sett alla tidigare sawfilmerna och de i milleniumtrilogin, så det är ju ett måste!

5. Fira? Vem firar första advent? Haha. Jag hinner inte att fira på söndag (nu vad "fira" innebär), för då ska jag på teater. Men jag ska väl dricka julmust, äta pepparkakor och hänga upp julstjärnan! Ja, och så tänder man ju första ljuset i adventsstaken. Mer än så är det ju inte!

---

Marcus 21 år från Stockholm
1. Nej, har faktsikt inte handlat några än. Det blir ju svårare och svårare att handla julklappar till en familj som redan har allt. Sedan är ju ekonomin för en student inte den allra bästa under just julen så vi får se vad jag har råd med.

2. Är det finanskrisen du menar? annars har jag ingen aning om vilken krisen är, möjligen svininfluensan... har inte känt av någon av de nämnda kriserna.

3. Personligen är min 4:e plats på JSM i friidrott (1500m) i sommras en av höjdpunkterna, och att få använda manipulation på min skola har varit bra. Men det som kommer att kommas ihåg från året 2009 måste vara Usaint Bolts världsrekord på 100m i sommarens världsmästerskap i friidrott!!! Helt sjukt WR alltså!!

4. Den enda filmen jag sett i höst var "This is it" vilken jag kan rekommendera. För alla tjejer så har "New moon" haft premiär... En film som också borde ses är "Gamer"!

5. I år firas advent med "el classico"!

Det är fredag igen. Värst vad veckorna går snabbt.. Men det är ganska skönt på ett sätt, vi närmar oss ledighet men samtidigt lite jobbigt. I skolan har vi en uppsats som ska in innan jul vilket är lite jobbigt. Men det brukar lösa sig i de flesta fall. Jag tror att det gör det även denna gång. Idag är jag ledig men är ändå uppe tidigt för att ta vara på dagen till fullo. Måste sätta mig och läsa lite om medieskandaler idag vilket är ganska intressant ämne, känner att kursen jag läser på distans ger väldigt mycket kunskap som jag kan använda mig av i framtiden. Sedan till helgen har jag fixat fram lite nytt och spännande material till bloggen. Ni kommer få lära känna min faster på söndag när hon gör debut som bloggare i 55 års ålder och det är väl häftigt. Hon har tidigare varit med i radion hela veckan men nu blir det ett stort steg att få vara med här. Och om jag ska svara på den lilla kritik jag fick om att inte göra bra texter till bloggen, nu har jag jobbat mig upp igen vilket känns roligt. Sedan att jag får mycket beröm från er läsare värmer in i hjärtat. Idag kommer ni också kunna läsa en text som jag skrivit om kändis som bloggare hos Freja som är en bloggvän till mig.

Fortsättning i intervjun med Frida...

---

 

Har du någon förebild?

- Lisa Ekdahl har alltid legat mig varmt om hjärtat. Redan på dagis gick jag runt och sjöng ”vem vet inte du, vem vet inte jag..” Däremot inom konsten måste jag säga min mamma som var min första förebild. Anledning? Jo, för att hon verkligen kan måla vad som helst, hon kan måla ”fotografiskt”, dock är det inte det konsten handlar om.

Du nämner din mamma här. Är dina föräldrar lika kreativa som dig eller vi vänder på frågan är du lika kreativ som dem? Jag vet ju att du någon gång tidigare nämnt att några av dina släktingar är kända i konstvärlden.

- Ja, det stämmer. Både min mormor och mamma är konstnärer så det går i generationer tillbaka. De är inte lika kända som bland annat Lars Lerin med flera men är man ”involverad” i konsten och kommer från Värmland så har man nog hört talas om min mammas namn några gånger.

Och din mormor?

- Henne har jag inte lika stenhård koll på, men hon är uppskattad i konstvärlden även om hon börjar bli till åren och inte orkar måla lika mycket.

För återkoppla lite till den låt som Frida just har spelat in och jag själv lyssnat på så kan jag höra väldigt mycket likheter med Lisa Ekdahl, nu eftersom att det är en låt som Lisa gjort tidigare, men även på sättet Frida framför det på. Kanske är det något hon tänkt på eftersom att det är hennes förebild som hon berättade för mig tidigare.

- Jag tycker om låtar med Lisa Ekdahl och Veronica Maggio är riktigt bra och gör mig glad av att lyssna på. Det är sådana låtar jag vill kunna producera i framtiden när jag kan lite mer. Låtar som har en mening och som får en att inte kunna sitta still.

Den låten du spelat in, ”Flyg vilda fågel”, det är en Lisa Ekdahl låt?

- Ja, det är min absoluta favorit, den kommer från Lisas första album men blev ingen riktig hit. En annan av mina absoluta favoritlåtar är ”Det är en nåd” också med Lisa Ekdahl.

Vad blir det annars för musik som du själv lyssnar på?

- Det blir extremt mycket Disney klassiker som jag också sjunger för fullt till, finns inget bättre faktiskt.

 

Jag ställer mig väldigt frågande till hur en 18 år gammal, ung, tjej hinner med allt det hon gör på sin fritid samtidigt som hon läser på gymnasiet på Sundsta Älvkulle gymnasiet i Karlstad med inriktning samhälle-media. Där håller Frida just nu på med två olika projekt, dels en fotoutställning och en musikvideo till låten hon just har spelat in.

-  Fotoutställning kommer upp i mars på UNO här i Karlstad.

Men hur hinner du med allt?

- Det är mycket att göra, dagligen är jag ganska stressad för att hinna med skola och plugg men det ör något som hör till alla ungdomars vardag. Dock målar jag inte så mycket som jag skulle vilja göra så när jag tar studenten blir det ett sabbatsår för att verkligen hinna med det jag brinner för. Att måla och sälja tavlor samt spela in fler låtar.

Som hon själv säger det:

- Låta kreativiteten flöda!

 

Första gången som jag halkade in på Fridas blogg gick det inte att missa att det var en tjej som hade något alldeles extra. Ni undrar säkert i vilken bemärkelse. Jo, att hon verkade vara en väldigt kreativ tjej med många sidor som inte bara höll sig till en genre och det skull visa sig stämma väldigt bra. Bara med tanke på att hon fattade pennan för att teckna redan innan hon lärt sig gå. Frida berättar också för mig att hon hade större tålamod än de flesta andra barnen redan i ung ålder. Jag bestämde mig för att intervju henne för att söka svar i mina frågor.

- Medan de andra barnen sprang runt och höll på med det ena efter det andra så satt jag still och var helt försjunken i mitt tecknande.

Att hon redan innan hon lärt sig gå fattade grep i pennan för att teckna ser inte Frida som någon nackdel vilket jag frågar henne om. En ny sida visar sig under vårt möte när den där lugna bild av sig själv som hon målar upp för mig plötsligt byts ut till något helt annat innehållande leksaksbilar och många killkompisar. Med dessa stojade hon runt, som hon själv uttrycker det och kanske är det ett uttryck som används i de värmländska skogarna där Frida bor.

- Visst när jag var liten gjorde jag det jag tyckte var kul och det ser jag inte som någon nackdel. Men jag kan ju säga att jag var en av de vildaste också, hade en del killkompisar. Här var det bilar som gällde och inte några barbies för min del. (haha)

 

Däremot när det kom till att ha tålamod stack hon verkligen ut från mängden. Ett exempel hon tar upp är när hennes kusin och hon satt framför tv-spelet för att klara en bana.

- Det var bara för några år sedan och vi skulle klara en bana på ett tv-spel men redan efter bara några sekunder frågor hon ”tar det aldrig slut?” och ”kan vi inte spela något annat?” och hon är ändå bara 3 år yngre än mig.

Att Frida är väldigt kreativ har gjort att hon under sina 18 år har använt sig av en mängd olika typer av gestaltningar, för varför nöja med sig med ett när det går att prova flera. Det senaste uttrycket hon provat är att spela in sin första låt i en studio dock var inte sång något hon ägna sin tid år utan upptäckte detta genom Idol 2004.

- Jag har alltid tecknat och målat så länge jag kan minnas. Sjunga däremot upptäckte jag inte att jag ville hålla på med förrän bara några år tillbaka, rättare sagt 2004. Då såg jag Idol första säsongen.

Vad var det som gjorde att du satsade vidare på musiken?

- Det hela började med att jag spelade in acapella med en usel mick som jag sedan skickade runt till nära och bekanta på msn. Till min stora glädje var det enligt reaktionerna mycket uppskattat!

 

Och nyligen spelade hon sin första låt i studio som även går att lyssna på om man besöker Fridas egna blogg. När hon inte ägnar sig åt sång är det allt möjligt som står på hennes lista för kreativa aktiviteter.

- Jag älskar helt enkelt att vara kreativ. Det är teckna, sjunga, skriva, agera modell och till och med dans.

Jasså, dans. Tränar du det alltså?

- Nej, nej. Det är bara hemma när ingen ser. (haha)

Har du någon förebild?

Fortsättning följer....

Idag har jag varit så jävla aktiv att det inte kan vara sant. Det har gått i ett hela dagen vilket har inneburit att ni har kunnat ta del av vilket vackert hus jag bor i på landet tillsammans med mina föräldrar hela dagen. Och det är ju tur det för nu har det haglat in med kommentarer kring hur fint jag bor, det känns bra att ni tycker det. Men ibland kan det vara lite jobbigt också att bo mitt ute i ingenting. Och som vanligt har jag funderat på tre punkter som är lite synd med det här att bo på landet ibland. Första punkten, det är svårt att vara spontan social. Ska jag gå ut måsta jag planera det i veckor innan det är dags. Andra punkten, man kan bli lite störd av alla djur som kan störa än. En gång fick jag i en kommentar att jag är en fårskalle eftersom att man blir ju som man umgås. Hon menade att jag bara umgås med får. Så kan det vara. Tredje och sista punkten, det är lite svårt att få med sig något ragg hem liksom. Tänk er situationen på krogen. Man träffar en trevlig tjej och frågar om hon vill följa med hem till mig, svaret blir ja. Då kommer baksidan, det är 35 km att åka. Fatta hur många gånger man hinner ångra sig innan man är hemma och tänk er hur nykter man lär vara när man kommer hem.

Idag är det bara en månad kvar till julafton och det har inte börjat komma några julkänslor till mig ännu. Men visst märks det i stan med all julskyltning som börjar komma upp nu. Eller det var ju någon vecka sedan de började sätta upp allting för det tar ju långt tid att få upp allt. Något som jag redan har börjat fundera på är det där med julklappar som ska inhandlas. I vår släkt har vi i år beslutat att det inte ska köpas julklappar till alla förutom familjen vilket jag jublar över faktiskt i två avseenden. Ett, visst brukar det bli ganska tråkiga julklappar när man ska köpa till 15 kusiner plus föräldrar och kanske vänner. Ofta blir det ju saker som ändå bara hamnar i någon hylla någonstans. Två, det sparar ju faktiskt lite pengar. Tänk på alla oss fattiga studenter som måste spara alla sina pengar till att köpa julklappar, men visst är det kul också. Nu när jag funderar på det kommer jag på en till aspekt som känns relevant. Är det inte viktigare att ta vara på denna högtid till att spendera tid med släkt och vänner och har inte det här med julklappar blivit en stor hets? Har sätt att flera journalister skriver krönikor kring detta ämne. Jag vill ju inte vara sämre än att haka på denna trend.

Tisdag och jag är redan uppe för att ta vara på dagen till fullo. Nej egentligen är anledning till att jag är uppe redan nu att jag varje dag lyssnar på min faster som är med som veckans dagbok på P4 klockan 6,50. Och självklart måste jag vara uppe och lyssna när släkten medverkar någonstans vilket är roligt att inleda morgonen med denna vecka. Tur att det inte bara är jag som för släkten vidare i media. För er som läst det jag skrev om old man hoppas jag att ni förstår att jag överdrev lite i överkant men det kan vara roligt det också. Annars har jag fått lite kommentarer om vad som har hänt med mitt grävande arbete kring bloggen när det mest är bilder. Antar att personen menar dessa intervjuer och annat spännande som jag brukar göra som inte varit på ett tag men jag lovar det kommer... Bara vänta för nu i framtiden kommer ni få läsa om en mängd människor. Och ska jag göra en liten lista på fyra personer som ni kommer få träffa:

Ännu en dag är till historien eller snart i alla fall och jag har haft en alldeles förträfflig start på veckan. Skola mellan 10 och 16 som faktiskt känns väldigt spännande med tanke på att vi skriver om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat när jag tycker det är oerhört intressant. Nu kommer jag låta som en tråkig kulturgubbe men vi skriver om hur kulturutbudet påverkats av rådande finanskris. Visst låter det spännande kära läsare för ni börjar ju också komma upp i min gubbålder nu, jag är ju faktiskt 21 år nu och nästa år fyller jag 22.

Ibland kan jag faktiskt känna att jag är gammal med tanke på vilka program jag kollar på när det gäller tv faktiskt. Alla kollar på Idol, Körslaget och så vidare på helgerna. Själv ägnar jag mig åt att denna vecka längta till fredag för då kör nya På spåret igång samtidigt som det är Skavlan. Det är fredagkvällar för mig. Lägg där till att jag tränar innan jag ser dessa program för att sedan hoppa i säng redan vid midnatt. Hur var det nu med åldern, börjar bli gammal kanske? Men usch nu ska jag inte måla upp en j-vla bild över att jag är tråkig kulturgubbe som sitter med raggsockor framför en tv med högsta volym för min hörsel börjar bli dålig. Så är det faktiskt inte utan jag är rolig på mitt lilla sätt.

Nu avslutar jag kvällen med att läsa ett kapitel om moralpanik.

Jag gick på stadens gator häromdagen i tron om att jag skulle kunna hitta någon trevlig tidning i någon av stadens tidningsbutiker. Självklart fanns alla dessa vanliga tidningar i stället så som Aftonbladet, Expressen när det gällde kvällstidningar. Teknik hyllan bestod av dessa klassiska som Teknikens Värld och så vidare, men något som slog mig var veckorevyn. Där stod den framför mig den tidningen som jag har hört att alla tjejer läser, inget märkligt med det egentligen men nu reagerade jag över omslaget. På första sidan ser jag en Kissie som talar ut om alla skandaler och jag blir så intresserad av att köpa tidningen.

 

Med respekt åt alla kändisar som talar ut i alla dessa kvällstidningar, skvallerpressar och annat. Men vänta nu. Hur kände är denna tjej?

 

Majoriteten av de som hänger på bloggarna läser faktiskt Veckorevyn vilket jag vet mycket väl. Samma folk där. Samma folk här. Och nu får vi också veta allt kring det senaste med Kissie vilket är oerhört spännande att ta del av. Under 2000-talet har vi ju fått lära oss att kändisar använder sig av media för att komma ut till en ny målgrupp men när under tiden förändrades detta. Någonstans där under tiden växte en värld fylld av bloggar fram genom bland annat Blondinbella som alla relaterar med vad bloggen står för. Om jag inte miss minner mig helt och fullständigt nu vet jag att bara för drygt ett år sedan talade Isabella, Blondinbella, ut om övergreppen som skedde i Italien när hon var där på semester. Vilket jag kan känna relevant i frågan om att allt fler unga tjejer råkar ut för detta.

 

Men nu kommer Kissie och talar ut.

 

Minns ni låter som rapparen Mange Smidth skrev om att tala ut. En liten ironisk känga till alla kändisar som talar ut i tidningarna efter att något har inträffat, väldigt rolig läsning kan det bli. Och som journalist skulle jag också jubla högt om jag fick till exempel Pernilla Wahlgren att tala ut om misshandeln som hon gick igenom i sitt förhållande. Det är ett bra reportage som många är intresserade av att läsa om i säg Aftonbladet. Uppenbarligen är det så att vi alla söker intervjuer där vi får läsa om någon som gått igenom något jobbigt och jobbat sig uppåt. Detta kan även en sådan deprimerad och djup person som jag köpa men snälla var är samhället på väg.

 

Kissie talar ut.

 

Folk som hänger på bloggar speciellt sådana som skrivs om i tjejtidningarna är runt 15-18 års åldern till med i vissa fall ännu yngre och detta faktum kan skrämma mig. Tänk all erfarenhet man trotsallt lägger på sig när åren går. Tänk den bilden vi skapar för alla dessa unga med att låta kända tala ut i det nya 2000-talet. I USA talar Rihanna ut om misshandeln med Chris Brown medan i Sverige talar Kissie ut om skandalerna hon själv har skapat.

 

Nu kommer många av er påstå att jag bara pratar om en värld ute på internet men allt som sker på nätet tar faktiskt fäste även i den media vi alla tar del av idag, vilket i längden leder till vissa konsekvenser. 70 åriga Britta kan läsa om hur bloggarna växer i dagens samhälle i dagstidningen medans 16 åriga Frida kan läsa om hur kissie talar ut.

 

När ska vi vakna upp?

Nu är jag mycket nöjd över mig själv faktiskt. Har suttit under förmiddagen och lyssnat på klassisk musik samtidigt som jag skrivit klart min text om moralpanik eller den är nästan klar. En fråga kvar att svara på men jag har den klar i huvudet bara skriva ner den sedan ska jag skicka in det tisdag morgon, dock några dagar försent men så kan det bli ibland. Ändå nöjd med det med tanke på att jag fick boken i fredags och hunnit läsa igenom det viktigaste och nu är jag nästan klar. Det är snabba ryck här, inget att sitta och lata sig inte. Men ska man komma någonstans handlar det om att vara engagerad vilket jag försöker vara hela tiden. Däremot vet jag ju inte om den här texten som jag skrivit är helt perfekt men det känns bättre att skicka in den för att sedan kanske få komplettering än att skit i det istället. En svår fråga det där faktiskt. Samtidigt är det en väldigt spännande fråga att skriva om kring moralpanik tänk alla dessa ämnen som varit uppe på tapeten kring denna fråga. Första gången det var våld i en film blev det en fråga om moral. Ser vi till hur det är idag går det ju faktiskt ta det här exemplet kring sex som är väldigt diskuterat och ifrågasatt. Webbcam sex som det gick att läsa om i media för inte så länge sedan dock fick det ingen slagkraft för det var ju direkt inget hot. Men ändå jag ställer mig frågande till en sådana sak faktiskt. Sedan måsta vi ändå ha i åtanke att samhället utvecklas inte bara i våra samhällen rent moraliskt utan även tekniken utvecklas ju och det måsta vi väl ha i åtanke eller hur.

Jag hade glömt bort hur vackert det kan vara med en kväll ensam bara med sig själv och bara låta tankarna flyga. Inte någon gång tidigare har det känts så skönt som det gjorde den kvällen när jag sakta lade mig i min soffa för att bara njuta av tystnaden. Jag ställde mig frågan om det här är att bli gammal, när man njuter av att bara lämna allt för att inte göra någonting för en kväll.

 

Det är fredag och egentligen borde man befinna sig ute på en klubb för att dansa till någon grym musik, och kanske hitta en söt lite flicka. Istället ligger jag bara på min soffa i drömmarnas värld där jag svävar iväg. Mörkret sänker sig sakta över himlen. Utanför fönstret försvinner allt jag tidigare kunde ta del av men nu är allt mörkt och svart. Vissa säger att detta mörker kan vara skadligt men för mig är det helt tvärtom. På något sätt ger det mig energi att överleva vardagen.

 

Speciellt dessa stunder får mig att överleva vardagen med alla måste som jag sätter upp för mig själv. Men ikväll är det bara jag, drömmarna och soffan. Kan det bli bättre? Nej, jag tvivlar på det.

Har fått sol för en gångs skull under denna dystra månad och jag passar på att njuta. Jag som skulle plugga hela dagen, det gick ju bra...

Veckans frågor
1. Om du genom att döda en person skulle rädda ditt egna liv skulle du då välja att döda en annan person? Utveckla gärna ditt svar..
2. Har du något i ditt liv som du ångrar att du aldrig gjorde?
3. Finns det något som inträffat i ditt liv som fick dig att tänka annorlunda eller se nya banor?
4. Varför tror du att de flesta som går in i djupa diskussioner kan upplevas som svarta eller dystra?

---

Marcus 21 år från Stockholm
1. Det beror lite på vilken situation man befinner sig i. Vi ska ju alla ändå dö någon gång så egentligen spelar det ju ingen större roll.

2. Haha det finns många saker jag ångrar, men samtidigt har alla misstag lett till den person jag är idag så på sätt och vis ångrar jag ingenting.

3. Att flytta hemifrån var ett stort steg för mig, och det kom också väldigt plötsligt vilket gjorde att jag aldrig hann förbereda mig mentalt. Helt plötsligt stog man där på egna ben vilket också gjort att jag inte tar allting för givet längre.

4. Eftersom jag själv aldrig går in i några djupare diskussioner så känner jag bara "orka hålla på" - lägg kraften på något annat i stället.

---

Elin 18 från Stockholm

1. Jag är jordens största ego, men inte ens så långt skulle jag gå. Vad är det för fråga, Marcus? Haha. Att döda någon annan, för ens eget liv är nog det konstigaste jag har hört. Nog för att min livsfilosofi alltid har varit "jag lever på jorden för mig själv, inte för någon annan", men jag har ju fortfarande medmänniskor runt omkring mig som jag hyser stor respekt för och som jag självklart tar hand om. Jag skulle aldrig någonsin kunna ta någon annans liv, oavsett hur mycket jag älskar mitt eget liv. Så mycket människa är jag, i alla fall.

2. Ingenting jag kommer ihåg. Jag har oftast gjort de "stora" sakerna i livet, som kanske inte har varit det jag tänkt från början och blivit lycklig av det. Jag har tagit de stegen i livet som kanske hade blivit sådana stunder jag hade ångrat att jag inte hade tagit det steget, så jag har inte så mycket att ångra!

3. Finns väl mycket som fått mig att växa som person och som fått mig att utvecklas och så vidare. Både små och stora ting. Tror att det är så för alla!

4. Förstod inte riktigt saken i detta. Det handlar väl mest om vem man är som person. Jag kan diskutera djupa saker, men upplevs inte därför som svart eller dyster av andra människor, för de vet att jag kan skratta och le också. Så det handlar väl om vilket personlighet man har - inte vad man diskuterar.

---

Rebecca 19 år från Göteborg
1. Oj. Jäkligt svår fråga.. Det beror nog på vem det är jag måste döda och vilken situation jag är i just då. Jag antar att man tänker annorlunda när man väl är i situationen, eller kan tänka överhuvudtaget-. För just nu kan jag varken döda någon annan för att överleva eller dö själv.

2. Det finns många småsaker som jag ångrar att jag aldrig gjorde. Typ ta vara på studentdagen mer, leva i nuet. För ärligt talat så saknar jag den dagen hur mycket som helst och önskar att jag hade tagit vara på dagen mer. En grej jag ångrar är att jag inte tog steget  iväg till USA för att bli au pair. Det hade varit en upplevelse i sig, men jag var inte tillräckligt redo antar jag!

3. Ja, jag bytte perspektiv när min farmor dog. Jag insåg hur snabb ett liv till en som står dig nära kan försvinna och hur mycket jag måste ta vara på dem jag har kvar. Nu tar jag mer till vara på min mormor, morfar, farfar och deras respektive. Jag vill spendera mer tid med de äldre nu och verkligen visa de hur mycket jag faktiskt älskar dem.

4. Min uppfattning om vissa människor är att så fort någon kan diskutera ett ämne som är lite mer dystert och lite mer svart så är man dyster som person. "För om man kan prata om det så måste det ju ha hänt eller händer än själv?!" Folk vill inte prata om depression eller självmord eller annat dystert. Folk vill inte riktigt prata om sånt när man ska vara glad för att vi lever i Sverige och inte i Afrika. För det finns ju faktiskt folk som har det så mycket värre än vi, men när det händer någonting så ska det helst vara tabu-belagt.

---

Idag är det fredag och mina sista timmar här upp i Söderhamn. Väldigt trevligt att ha varit här och mycket har hunnits göra till både uppsatsen och produktionen som ska göras fram till lovet. En liten stad men ändå trevligt att ta det lite lugnt här uppe men samtidigt skönt att komma hemma. Vad är det man brukar säga borta bra men hemma bäst vilket stämmer bra nästan varje gång. Väntar en tågresa på fyra och en halv timme innan jag åter finns på Norrköpings gator. Oerhört kul att många har börjat läsa min blogg måste jag säga och jag hoppas att ni stannar kvar hos mig även om denna vecka har blivit lite sådär eftersom att jag har haft mycket annat för mig. Tänkte också tipsa er om att bli medlemmar i en facebook grupp som jag har Slipsen och gänget där vi ökar för varje dag som går vilket också är roligt. Men som sagt min fredag blir på ett tåg sedan eventuellt träning när jag kommer hem för se hur jag känner...

Vad ska ni göra denna fredag?
Mår alla bra och är friska?

Namn: Malin Sundin
Ålder: 20
Bor: Sthlm, en bit utanför!
Sysselsättning: Just nu arbetslös..



Hur bor du just nu?
- Just nu bor jag i ett radhus en bit utanför vackra sthlm, bor tillsammans med min underbara familj.

Är Stockholm en plats där du kommer stanna hela livet?
- Man ska aldrig säga aldrig, skulle inte ha något emot att stanna i vackra sthlm men samtidigt skulle jag inte ha något emot att flytta utomlands ett år eller två. Skulle även kunna tänka mig att flytta till småland där jag brukar vara på somrarna.

Vad är det bästa med Stockholm?
- Oj, det var en svår fråga. Det finns så mycket positivt att jag inte kommer på något, jag bara älskar sthlm så ja haha.

Om du skulle beskriva den typiske Stockholmare med tre ord, vilka ord blir det?
- Positiv, utåtriktat och glad, kanske? haha.

I vilken stadsdel hittar man dig?
- Man kan hitta mig lite överallt i Sthlm; gamla stan, söder, djurgården ;)

Bästa minne från landet?
- Jag har för många minnen att välja ut en!Men helt klart en av det bästa var nu för några veckor sen när jag var i Småland och åkte Jetski (vattenskoter) det var otroligt! Eller för några år sen när jag var där och först på dagen höll jag på att bli biten av huggorm när vi var ute och promnerade på naturstigen, sen senare den kvällen åkte jag och en vän till mig ut på sjön för att hälsa på hennes föräldrar som var längst ut i skärgården och när vi skulle hem dog motorn mitt ute i ingenstans och sjöräddningen kom men vi ignorerade dom för att sen bli räddade av min pappa och hans kusin, haha vilket minne :)

Sämsta minnet från landet?
- Det kan vara rätt dött om det regnar

Skulle du klara dig bra på landet?
- JA! Älskar stället..

Vilken person är Stockholm för dig?
- Hmm, jag har faktiskt ingen person som är sthlm för mig. Inte vad jag kan komma på i alla fall, tyvärr.

Sakta vaknar du upp bredvid mig och jag kan känna sakta hur din puls ökar för varje liten sekund som går. Denna stund är den vackraste på hela dagen. Jag ligger tät intill dig när du sakta vaknar upp efter ännu en hård natt ute på nattklubbens dansgolv. Vilken underbar kväll det blev till slut och jag som nästan hade glömt bort att den där känslan fanns kvar i mig. Har man inte upplevt den där känslan av att slippa allt för att sväva iväg i kärlekens rus är det också svårt att återväcka endorfinerna som det medför.

 

Men jag hade inte tappat bort allt utan någonstans långt där inne fanns en liten gnista som bara väntade på att tändas upp. Och det gjorde du på ett vackert sätt bara genom ditt leende, som nu sakta kom tillbaka till dig.

 

Utanför hade solen precis börjat lysa sina första få timmar som vi fick ta del av tillsammans. För inte var det många ljusa timmar under dagarna men vi hade lärt oss att ta del av den lilla stunden vi fick. Precis så som jag hade lärt mig att bara njuta av all tid jag fick tillsammans med dig. För jag vet att en dag kan det vara över och då sitter jag här själv igen.

 

Så länge njuter jag av varje litet andetag du tar vid min sida. Hoppas du känner likadant som mig.

 

 

Nu sitter jag här i Söderhamn hemma hos Yvonne vilket är väldigt trevligt. Har varit ute och kikat runt på stan vilket var visade sig vara en fin stad med många kyrkor. Förstår inte hur många kan kalla detta för en stad utan liv, men visst kanske inte lika mycket drag som i min hemstad. Men mysig ändå på något sätt. Kan inte riktigt förstå varför Karin flyttade härifrån. För er som inte visste det. Nej, men skämtosido. Skönt ändå att vara frisk och att vara tillbaka på banan hatar att inte kunna prestera saker eller skapa som det annars heter med ett annat ord. Som ni märker har mina fingrar bara väntat på att få skriva av sig. Igår fick ni ju läsa om vad jag tycker om Kent och vilka reaktioner det blev kring detta. Ska försöka ta tag i dom kommentarerna här under eftermiddagen/kvällen. Annars är allt bra med mig.

Dom jagar mig som om det vore pengar…

 

Bara för en liten tid sedan släppte Sveriges största och bästa band nytt album och självfallet var jag snabb på att köpa den också. Jag pratar såklart om Kent som släppte ett nytt album som tar upp mycket viktiga frågor kring samhället vi lever i idag skulle jag vilja påstå. Även om jag inte förstår texterna till hundra procent kan jag uttyda detta budskap. Och som alltid när Kent släpper något album skaps två läger. Ett läger som hyllar Kent till skyarna med att säga precis det jag skriv i början av min text, att de befäster sin roll som landets största och bästa band. Här ställer jag upp mig precis som en soldat med ryggen rak, så släpper jag inte in någon annan åsikt. Andra ställer sig på den andra sidan genom att våldsamt kritisera bandet för att vara pretentiösa i sin musik.

 

Detta är läger som alltid skapas när det handlar om Kent och bara det är en väl en storhet som många andra saknar. För mig är det en högtid när nya album kommer och jag blir som ett barn på julafton. Till detta skivsläpp gör de också en unik sak som att ha releaseparty i New York för att flyga över alla vänner och fans. Men inte nog med detta utan de sänder även konserten från releasefesten live på internet så alla kan titta på den. Snacka om att ligga före sin tid vilket de faktiskt gjort hela tiden. Som de sjunger ”håna oss, vi rör oss ni står still”.

 

Självklart sjunger jag med i varenda liten textrad när jag sakta glider fram i mörkret med svarta solglasögon.

 

 

I den värld där jag cirkulerar, genom att dela med mig av kommentarer och ett öga för läsning så skapas snabbt dessa båda läger som jag var inne på tidigare. Skulle jag försöka mig på att beskriva dessa olika finns det en grupp som längtat, längtat och längtat efter ett nytt album med bra musik. För att samma dag som det släpps snabbt rusa iväg till affären för att inhandla detta. Eller idag surfa in på spotify tidigt på morgonen för att lyssna in de nya låtarna. Dessa personer fullkomligt älskar allt Kent tar sig för och skiter fullständigt i om det skulle vara jävligt dåligt. Hyllningarna uteblir inte.  Samtidigt som de lyssnar på låtarna för första gången kan de ofta texterna utantill och vet precis vilka ord som skrivits i recensionerna av det nya. Samtidigt som de får en motståndsrörelse är gruppen så ohyggligt stor och stark.

 

I motståndarna är dessa som anser att Kent är överskattade och gör bara saker som ingen förstår sig på. Inte ens de själva i bandet. All musik som spelas med just Kent är mörk och dyster, helt enkelt för människor som funderar alldeles för mycket över livet, döden och framtiden. Bara för att texterna är poetiskt vackra innebär det att man som lyssnare måste vara en av dessa som skär sig i handlederna samtidigt som man har tankar på självmord. Finns inga undantag i detta fall, alla är så.

 

Om ni läser mellanraderna ännu en gång kan ni säkert räkna ut vilken sida jag står på i denna fråga.

Älskling det är livet som leker. Det leker med oss nu…

Vad tycker du om Kent?

Bra eller dåliga?

Överskattade?

Måndag idag och jag känner mig något bättre mot vad jag gjorde igår. Men imorgon kommer jag säkert åka iväg till Söderhamn för det har jag ju verkligen sätt fram emot väldigt länge. Typiskt att jag ska bli sjuk bara några dagar innan men idag har jag kunnat äta lite i alla fall vilket känns bra. Blir hemma från allt även denna dag trots att det står väldigt mycket viktigt på schemat, lite viktigare att bli frisk till imorgon dock. Har precis kollat lite på Paradise Hotel som körde igång igår. Så farligt var det ju faktiskt inte som jag trodde att det skulle vara. Mycket är ju bara spel för gallerian eller i andra ord. Spel för att få bort någon annan vilket helt programmet går ut på, eller hur? Förstår inte varför det blir så stor hype kring detta, var ju inte värre än något annat. Men det var som sagt bara första avsnittet. Får se hur framtiden blir....

Äntligen får jag börja skriva nu igen efter att jag haft en vecka med bara bilder. Väldigt roligt på ett sätt men skönt att äntligen få börja använda tangetbordet igen. Och vilken bra början jag fick. Har fått någon magsjuka så jag har haft den värsta natten på väldigt länge. Inte speciellt roligt på något sätt dessutom ska jag iväg till Söderhamn på tisdag med skolan där vi ska besöka ett museum och göra lite intervjuer. Typiskt att jag får sjukdom just nu. Kunde ju kommit lite lägligare men det går ju inte planera i förväg. Något som är bra däremot är att jag kan titta på tv hela dagen och bara ta det lugnt för att försöka bli frisk så snabbt som möjligt.

&
Veckans frågor
1. Svininfluensan fortsätter fylla tidningarna varje dag. Tänker du vaccinera dig?
2. Vi ser allt mer program i tv som bygger på ett enkelt koncept där det ska se
billigt ut i studion och inte verka genomtänkt. Vad tror du det är som gör att det lyckas?
3. Tänker du på vad du köper för mat. Köper du ekologiskt?
4. "Syns du inte finns du inte" är ett uttryck som många använder sig av. Har vi ett stort bekräftelsebehov
eller stämmer detta uttryck?
5. Finns det någon nyhet under veckan som fått dig rynka på ögonbrynen?

---

Rebecca 20 år från Göteborg

1. Nej jag tror inte det. Då detta är första gången detta vaccin är i bruk så har man ingen aning om biverkningarna. Dessutom kommer det komma en ny influnensa nästa vinter också! Förstår inte all hype kring svinis.

2. Folk som gör dumma saker antar jag. Vi folk i tv-soffan gillar att skratta åt när andra gör sig illa eller liknande!

3. Nej det gör jag inte gt;. Så länge det är gott så.

4. Ja det tycker jag nog att vi har. Alldeles för många som inte litar på sig själva och söker bekräftelse överallt hela tiden.

5. Att dessa svenskar som har dött i svinis har nekats vård. Jävla morötter på vårdcentralarna runt om i Sverige som inte kan tänka normalt.. Pga denna hype kring svinis borde vården ha bättre koll på symptomen.

---

Marcus 21 år från Norrköping (Bor numera i Stockholm)

1. Jag kommer nog att vaccinera mig, även om jag var lite skeptiskt till en början.

2. Vet inte exakt vilket eller vilka tv-program det gäller, men jag kan tänka mig att de som tittar tycker att det är bra när allt inte är då genomtänkt och perfekt hela tiden.

3. Jag skulle gärna vilja köpa ekologiska och närodlade varor, men så länge jag är student med ont om pengar kommer priset i första hand.

4. Alla vill vi väl någon gång känna att vi räcker till.

5. Att HV71 förlora borta mot Luleå.

---

Elin 18 år från Stockholm

1. Ja, jag har bestämt mig för att vaccinera mig. Det finns så många argument både för och emot och helt ärligt så har jag blivit helt förvirrad av vad andra bloggare skrivit, tidningarna och vad vänner och familj sagt. Alla människor har sagt så mycket olika saker, så egentligen har jag inga bra argument för varför jag ska vaccinera mig. Å ena sidan så finns det så mycket som talar emot. Att de tagit fram vaccinet på så kort tid, att det inte är testat ordentligt och så vidare. Å andra sidan så är det faktiskt så att svininfluensan kan vara farlig och hota en människas hälsa. Man får helt enkelt chansa i detta läge!

2. Har inte så många exempel på det, förutom Schulman Show och helt ärligt så älskar man det programmet för att det är just Schulman som är programledare. Skönare kille får man leta efter! Det har väl lite med det att göra också. Är väl en kombination av allting. Vad programmet handlar om först och främst och vem som håller i programmet.

3. Nej, jag köper inte så mycket ekologiskt. Kan vara frukt mest, isåfall. Eller väl egentligen något man borde göra, men hittar liksom aldrig till exempel Grany Smith äpplen som är ekologiska, och jag äter ju endast det märket av äpplen och så vidare.

4. Detta uttryck stämmer ju perfekt, för andra människor. För syns man inte inför andra människor, så existerar man ju inte, rent fysiskt. Men ja, jag tror att ett stort bekräftelsebehov. Men det finns olika sorters bekräftelsebehov. Jag till exempel, har inte bekräftelseebehovet av andra att jag är bra eller snygg, för det måste först och främst komma inifrån en själv, men jag bloggar ju och på ett sätt vill man ju ha uppmärksamhet. Men jag vill nog mer ha uppmärksamhet för det jag gör och skriver, för att få igång argumentationer och debatter. Sedan finns det människor som behöver bekräftelse för att de har dålig självkänsla och så vidare. Jag vill ju bli bekräftad och vill synas för det jag gör, men samtidigt så hänger inte mitt liv på det. Vissa bloggerskor tar ju dock detta bekräftelsebehohovet ganska hårt och frågar i varenda mening om de är snygga eller söta och så vidare.

5. Näh, faktiskt inte. Det enda som fått mig att höja på ögonbrynet är det de diskuterade i "Debatt" i tisdags angående 11 september. Känns som ett VÄLDIGT passé ämne.

---

Ikväll är ämnet lönehelg vilket kommer bli väldigt roligt att diskutera faktiskt. För visst är det ju faktiskt så att alla bränner sina pengar så fort de kommit in på kontot. Tänk efter själva nu. Brukar det inte vara långa köer utanför varje nattklubb lönehelg? Brukar inte stan fyllas med glada människor lönehelger? Jag tror faktiskt det brukar vara så men nu är jag snabb med att döma alla över en kant. Ska bli oerhört spännande att höra allas åsikter ikväll när det faktiskt börjar närma sig veckans sändning, vilket är lika roligt varje gång. Just nu sitter jag och laddar upp med Kent, Röd, på hög volym och piggnar till.

Det är inte lätt att veta vem det går att lite på och inte lita på. I många fall tar jag det som en självklarhet att kunna prata med alla för att sedan ha tillit till folk. Ofta är det faktiskt inte så i den värld vi lever i. Och jag vet också att jag är en del av detta spel som pågår under allas tysta medvetande. Frågan kvarstår ändå, vem går det lita på?

Det är ny månad och det innebär ny panel i veckans Panel. Jag säger välkommen till Elin, Rebecca och Marcus som kommer under fyra veckor leverera svar på mina frågor.



Veckans frågor
1. November är månaden när flest tar självmord. Är det rätt att ta självmord eller egoistiskt?
2. Om du var tvungen att beskriva dig med hjälp av ett föremål. Vad skulle det bli för föremål?
3. Under året har vi fått läsa om flera konstprojekt som blivit ifrågasatt. Var anser du att gränsen går för konst och lagbrott?
4. I höst släpper många stora namn nya album. Något speciellt du ser fram emot?
5. Vad ska du göra i helgen?

---

Elin 18 år från Stockholm
1. Det är en jäkligt svår fråga, men jag har aldrig tyckt att självmord är själviskt. Är dock väldigt klyven, vet inte varför. Jag vet anhöriga som har sagt att det var egoistiskt att personen i fråga begick självmord, men det är lika egoistiskt av de att vilja ha honom/henne kvar, för deras egen skull. Folk som begår självmord, som till exempel ungdomarna i ”Columbine”, för att de gjort något som var deras eget fel, är dock fegt. Människor som begår självmord för att de är psykiskt störda, nu pratar jag inte om människor som skär sig eller liknande, som tar till handlingar för att bli sedda, utan människor som har riktiga psykiska problem som begår självmord för att de inte känner att de kan leva längre, har väl inte egentligen ett ”fripass” att begå självmord. Men tänk dig att leva och inte vilja leva, på riktigt. Det är svårt, och jag har faktiskt aldrig funderat på det där tillräckligt för att ha ett bra svar!

2. En bok.

3. Allt är konst, så är det. Men det handlar om vad varje enskild person anser är konst och var deras egna gränser går. Att man leker psykiskt störd och förstör tunnelbanevagnar handlar endast om ens egna moral och förnuft. Uppenbarligen hade Anna Odell inte något förnuft och detta handlar väl även om hur långt man är beredd att gå, för att få fram sitt budskap eller leta reda på fakta. Men även hur långt människor är villiga att gå för konsten. Hennes ”lek” kostade SL 10.000 kronor, så hur långt är människor beredda att gå? Vi andra kanske är så pass smarta att vi får fram vårt budskap utan att leka psykiskt sjuka eller använda oss av något så grovt, som egentligen är ett lagbrott. Dock var detta bra reklam för Konstfack, för ”allmänheten” som inte är i konstsvängen. Konstfack har lite satts på kartan nu och de flesta vet vad det är nu!

4. Kent släpper ”Röd” den 6:e november, behöver jag säga mer? Jag tror alla andra riktigt trogna Kentfan har väntat på detta länge, länge!

5. I helgen ska jag fira min syster som fyller 24 med alla våra vänner och släktingar med massor med tårta och goda drinkar!

---

Rebecca 20 år från Göteborg
1. Nja, jag är väl lite kluven i den frågan. Man måste ha himla mycket mod för att kunna ta livet av sig själv. Men självklart är det en av de mest egoistiska handlingarna du kan göra. Tänk bara på hur många man sårar runt om i sin omgivning!

2. Oj, svår fråga! Efter lite hjälp av många vänner så blev jag en Rubiks Kub. Beroendeframkallande och omöjlig att få ordning på!

3. Jag tycker inte det finns någon särskild gräns. Så länge man inte gör något olagligt eller någonting som bryter mot lagen är väl det mesta okej att göra!

4. EMD's julalbum! Hahah.

5. Min mormor fyller 65 nästa vecka, så hon har bjudit mig och mamma på en liten minikryssning till Kiel från torsdag-lördag! Sen får vi se vad resterande helg har att bjuda på för roligheter! Någonting hittar jag väl alltid på!

---

Marcus 21 år från Norrköping (Bor i Stockholm)
1. Det är ju väldigt tråkigt när framförallt unga människor tar sitt liv, där tycker jag att samhället på sätt och vis har ett ansvar att se till att de får stöd och omhändertagande innan det tragiska ögonblicket sker.

2. Eftersom jag tränat och tävlat löpning sedan urminnestider är nog ett par löparskor mest karakteristiskt för mig, men om några år kommer det att bli mina "magic fingers".

3. Personligen tycker jag att i ordet konst så ingår det ej förstörelse, nedskräpning eller klotter. Däremot tycker jag att man borde få avbilda vem man vill...

4. Har ganska dålig koll på vilka som släpper nytt i höst, däremot kan jag rekommendera Engmans Kapell som nyss släppt nytt album.

5. Det blir att gå på bio och se "This is it". Det lär också bli en hel del träning också.

---

Namn: Angelica
Ålder: 19
Bor: Inbiten norrbottning men bor i Stockholm 
Sysselsättning: utbildas till Makeupartist

I helgen var jag och min mamma på stan hela dagen för att spendera en dag tillsammans vilket i sig var väldigt trevligt. Det märktes tydligt att det nyligen varit lön för stan var full med glada människor som gick mellan de olika butikerna allt för att hitta den perfekta tröjan eller kanske något annat trevligt. För visst blir man glad över att införskaffa sig nya saker. Speciellt i dessa tider när mörkret börjar göra sig påmind ännu en gång som vi hade glömt bort helt. Många av oss går säkert in i någon depression under denna tid på året men för att motverka detta tar man en tur på stadens gator för att söka glädje i nya kläder, prylar och något annat spännande.

Vad tiden går fort. Nu sitter jag här ännu en måndag trots att det känns som att det var igår jag gjorde precis samma sak, men det var helt enkelt en vecka sedan. Att även oktober har blivit november är ett tecken på att tiden går framåt vilket är bra på ett sätt. För tänk om vi skulle gå bakåt i tiden. Det hade inte varit speciellt roligt. I natt var en sådan blåsig natt som gjorde att jag inte fick min skön sömn, inte bra start på veckan alls. Bara bita i det sura äpplet och se nöjd ut. Vilket jag alltid försöker göra i varje situation. Den här veckan har jag en del saker att ta tag i, både roliga och tråkiga, men mest roliga. Jag ser verkligen fram emot att göra massor med uppgifter denna veckan och en sak är ganska skönt. Det där med recension av frukt är över. Inte för att jag varit underbart bra på att göra recensioner varje dag dock har jag gjort mitt bästa. Bara hoppas på att jag får lite beröm ikväll av Manfred och Tim. Det borde jag väl vara värd?

Slut!