Jag hade glömt bort hur vackert det kan vara med en kväll ensam bara med sig själv och bara låta tankarna flyga. Inte någon gång tidigare har det känts så skönt som det gjorde den kvällen när jag sakta lade mig i min soffa för att bara njuta av tystnaden. Jag ställde mig frågan om det här är att bli gammal, när man njuter av att bara lämna allt för att inte göra någonting för en kväll.

Det är fredag och egentligen borde man befinna sig ute på en klubb för att dansa till någon grym musik, och kanske hitta en söt lite flicka. Istället ligger jag bara på min soffa i drömmarnas värld där jag svävar iväg. Mörkret sänker sig sakta över himlen. Utanför fönstret försvinner allt jag tidigare kunde ta del av men nu är allt mörkt och svart. Vissa säger att detta mörker kan vara skadligt men för mig är det helt tvärtom. På något sätt ger det mig energi att överleva vardagen.

Speciellt dessa stunder får mig att överleva vardagen med alla måste som jag sätter upp för mig själv. Men ikväll är det bara jag, drömmarna och soffan. Kan det bli bättre? Nej, jag tvivlar på det.