I somras befann jag mig i Slovakien för en kort vistelse tillsammans med en vän som bor i landet. Eftersom jag varit i landet ett antal gånger tidigare har jag lärt mig lite av deras kultur och hur allting fungerar där nere. En av de saker som jag har märkt är att planering är inte någonting som de är vana vid, och som inbiten svensk märker jag så väl skillnaden på hur vi har det i vårt land. Vissa kan säkert tycka att jag låter som någon nationalist nu när jag hyllar Sverige och sågar Slovakien, tvärtom. Jag gillar det synsättet de har på något sätt. Allting är inte uppstrukturerat och förutbestämt utan det mesta sker på impulsiva handlingar känns det som, även om det säkert inte är så.  Som svensk är jag också lite småsnål vilket gör att jag flyger med Ryanair, precis som tusentals andra svenskar, och detta i kombination blir inte så bra.

Under min hemresa har vi fortfarande inte fått någon information om vilken gate som är till vår resa, och bara minuter innan utsatt tid blir vi inkallade i ett rum. Väl där inne står vi och väntar på att få ytterligare information. Ingenting händer. Blyga och tysta, som vi svenskar ofta är, så frågar ingen personalen utan vi står och bygger upp en ilska över att inte få någon som helst information. Mitt i denna trängsel börjar jag prata med en äldre man som ser väldigt välklädd ut. Min första mening lyder ”Tur att man inte betalat så lite för resan när det är så här dåligt”. Han kollar lite undrande på mig. Han förstår naturligtvis inte vad jag säger när jag pratar engelska så istället säger jag samma sak på engelska. Min knaggliga engelska. Han förstår direkt vad jag säger men fattar inte riktigt vad jag menar. Betalat så lite? Plötsligt tar han fram sin biljett och visar att han minsann har betalat 2500 kr för denna resa. Han måste undrat vad jag menade egentligen.

Jag som bara betalade 300 kr, tur och retur, han 2500 kr för en enkelresa. Försöker slingra mig ur denna jobbiga situation som jag lyckats sätta mig i och lyckas nog ganska bra. Han ser på mig förstående och vi inleder ett samtal som pågår under hela resan hem till Sverige.

Väl hemma ska jag åka tåg och hamnar i samma situation. En person som tvingas stå på tåget gnäller lite. Och jag säger självklart ”Tur att man inte betalat så mycket för resan.” Blick jag får från personen säger mer en tusen ord. Jag skulle aldrig sagt det egentligen nu när jag tänker efter. Å andra sidan fick jag prata med lite trevliga människor. Nästa gång jag reser ska jag göra samma sak igen om någon gnäller över någonting för det blir ofta trevliga möten och minnen.