Nu vet jag vad det är att vara utfryst!

Inte så att jag blivit hackkyckling eller mobbad – utan utfryst temperaturmässigt. På riktigt. En stor port är trasig på jobbet, och där intill ska vi försöka jobba. Skulle kunna tro att vi är på väg mot sommaren, för idag var det faktiskt över +10 grader. Rekord för den här veckan.

Men, men… de lovar bättring…. nån gång… men när vet vi inte…

Hur som helst, situationen får en ju att tänka på de som är utfrysta av andra anledningar. Helt i onödan! Den vanligaste orsaken till det är nog avundsjuka. En sjukdom, tror jag det räknas som, som borde vara utrotningsbekämpad för länge sen. För till vilken nytta är den? Ingen!! Inte för den som plågar – och definitivt inte för den som blir plågad.

Orsakerna kan nog vara lite olika, men de som är nöjda och lever ett harmoniskt liv är nog mindre benägna att mobba eller frysa ut andra.

OM det är så är det ju ganska lätt att börja kampen; se till att leva DITT liv med DINA intressen och bry dig inte om ifall andra har sina värderingar i livet som skiljer sig mot dina. Varje människa är unik! Och har rätt till sitt eget liv. Precis som DU har.

Det är ju inte säkert att den du tror ”har allt” och kanske mer än dig, verkligen har det. Det kan ju vara ytan som är bra och bakom ridån är det helt annorlunda. Eller tvärtom också för den delen.

De du känner att du inte vill umgås med; låt dem leva sina egna liv i fred. Och satsa på bra relationer med dem du verkligen vill umgås med. Då är hälften vunnet för alla.

Vartefter man utökar kompiskretsen, lär man ju känna nya personligheter och öppnar upp nya portar (tänk på ”min” port med kylan) som kan ge värme och något gott tillbaka för bägge parter. Istället för att ta fram de dåliga sidorna om det inte ”klickar”; bryt upp från bekantskapen och gå vidare utan dåliga följder.

För en sak är ju säker, livet är inte spikrakt. Man byter intressen, arbeten, bostadsort, skolor m.m. Och då byter man, ofta ofrivilligt, ut en del av sina gamla kompisar/bekanta mot nya. Med nya utmaningar som följd…

En sak jag blivit övertygad om i min ”utfrysningsperiod” är att: i kyla blir man mer benägen att gnälla och tänka negativt än man är när det är varmt (i varje fall normal värme).

Undrar om det inte är så att hjärnans ”positiva sida” kräver en viss värme för att hållas aktiv och mota bort den gnälliga och småirriterande ”negativa sidan”. I min fantasi tror jag att varje människa har båda delarna, och vad det handlar om är att hitta den rätta balansen. Den negativa behövs för att locka fram den positiva. Men låt aldrig den negativa ta över kommandot!

Nu undrar ni säkert om jag blivit helt galen. Icke! Och jag har ingen utbildning, befogenhet eller ens tillräckligt med ”upplevd egen kunskap” om ämnet och därmed ingen rätt att påverka andra i ett så stort och allvarligt ämne. Så ta det bara som En vanlig (?) människas rättighet att fundera över livets gåtor, och kanske dra sina egna slutsatser. För det är just vad jag gjort.

Om en vecka ses vi igen – kanske med något roligare ämne då.

Hälsar Faster Gunhild