Alla minns ni säkert de dagarna när man var yngre och såg traktorn som samlade upp allt grus som ett vårtecken. Den åkte fram och plockade upp allt grus som legat över vintern och hindrat en från att åka inlines eller spela bandy. Traktorn skapade en massa känslor som man inte kunde hålla inne, utan det märktes på alla barn att våren var kommen. Att en maskin kan ge den känslan. Jag minns det som igår.

Häromdagen gick jag förbi ett gäng grushögar på gatan och mötte den traktor med den berömda borsten. När jag den passerade mig log jag lite för mig själv, först undrade jag varför jag gjorde det. Helt enkelt är det så att alla dessa minnen sitter kvar än idag från platsen vi bodde tidigare. Alla de matcher som vi spelade vid garagen där alla bilar stod parkerad och vi barn rusade fram. Aldrig blev vi trötta heller utan vi kunde spela i timmar utan att känna någon som helst trötthet. Minns att vi i min klass samlade ihop ett gäng som började organisera träningar två gånger i veckan för att bli så bra som möjligt. Anledningen? Jo, vi skulle spela mot hockeykillarna som var grymma, enligt oss själva. Att vi hade en väldigt utsatt position, i och med vårat underläge, i jämförelse med de andra skulle vi ändra på.

Alla gick vi fram mot vårkanten och väntade på den där traktorn som skulle plocka upp allt grus. Plötsligt var dagen kommen. Vi såg den åka förbi skolgården under rasten, följande lektioner fylldes av planering för att samla ihop alla för träning. Vi körde igång med våra träningar. Allt gick riktigt bra för oss och den gången vi stannade upp spelet var när en bil skulle passera. Minns tydligt att när detta skedde stod alla stilla, väntande på att bilen skulle försvinna så vi kunde fortsätta vår spännande match. Inte för att den betydde någonting egentligen, eftersom det bara var träning, ändå gick alla inför det till hundratio procent.

Våra träningar gick väldigt bra nu när gruset var borta så vi alla kunde ha inlines på oss eller så körde vi utan, det varierade från gång till gång. Och så kom den stora dagen när vi skulle möta hockeykillarna. Stämningen var på topp hos alla. Domare hade vi ordnat. Vi spelade med 5 spelare, de andra fick sitta som avbytare. Ändå var det bara på skoj men det var hedern som stod på spel.

En sak jag däremot inte minns är om vi vann eller inte. För mig spelar det ingen roll för det får mig att le bara när jag tänker på det. Allt tack vare denna traktor.

Vissa saker glömmer jag aldrig.