När jag under förra veckan skulle tipsa om musik märktes det ganska tydligt att jag lyssnar väldigt mycket på svensk musik. Någon av er skrev till och med i kommentarerna till ett av inläggen att det var dåliga tips. Just den kommentaren fick mig att tänka till lite. För vad är egentligen bra och vad är dåligt? Det är ju en fråga som det inte går att svara på för alla har vi ju olika smak. I början tog jag åt mig lite av det som personen skrev för att sedan inse att jag tycker det här är riktigt bra och det står jag för. Att det är svenska artister som jag lyfte fram gillar jag ännu mer, Sverige är ett underbart land och vi är så jävla grymma på musik.

Men varför lyssnar jag så mycket på svenskt?

Jag minns en gång när jag intervjuade en person här till bloggen som beskriv musiken på ett bra sätt.

”Jag blir har lättare att ta till mig musiken när de sjunger på svenska” sa personen när jag ställde just den frågan som jag nu ställer till mig själv. Och det är där någonstans som svaret också ligger. När jag lyssnar på musik vill jag ha en text som jag kan följa med i på ett bra sätt. Ett budskap som går att tolkas på olika sätt och det kan jag göra bäst genom att lyssna på svenska texter. Sedan att det finns artister som också sjunger på engelska, exempelvis Joel Alme, spelar en annan roll bara för där kan jag också känna igen känslan i det han sjunger. Hans musik är väldigt tilltalande.

Jag tänker ett varv till kring frågan om varför det ofta är svensk musik som jag lyssnar på. Kanske kan det ligga någonting i det från min barndom. Min mamma sa alltid att hon ville höra musik med just svenska texter när jag var yngre. I början tyckte jag det var väldigt jobbigt när alla andra lyssnade på lite coolare musik med engelska texter. Kan min mammas tjat om texter påverka mig idag när jag lyssnar på musik? Hela denna diskussion kan kännas väldigt tråkig och ointressant, själv tycker jag det är väldigt intressant.

Bör väl också tillägga att jag självklart lyssnar på musik som inte har svensk text också även om det är just svensk musik som jag faller väldigt lätt för. Eller egentligen är det väl inte just texterna utan artisterna. Sedan att jag håller mig till en viss genre är väl ganska tydligt, och kanske borde jag våga prova någonting nytt. Där finns en liten rädsla.

Vad kommer jag fram till? Om någon person börjar ifrågasätta sin egen smak blir man lite fundersam, inte i den bemärkelse att man ska ändra sin smak utan mer varför man gillar just det man gör. Svaret på frågan grundar sig i mycket olika saker, min barndom, tilltal och så vidare. Men en sak kan vi konstatera jag kommer fortsätta lyssna på den musik jag älskar.