Ni har ju inte kunnat missa den hysteri som drar över Sverige när svininfluensan börjar dra över landet. Vi har ju fått flera dödsfall så det är väl bästa att isolera sig nu för att hålla sig frisk. För ska man följa alla tips och råd som finns kring denna sjukdom skulle det innebära att man inte skulle kunna gå ut. Själv är jag väldigt kritisk till hela denna influensa.

Precis när de första rapporterna till en ny svininfluensa kom var Sverige tvungna att beredda sig för att bli nedringda. Sjukvårdsrådgivningen blev också precis som väntat nedringd trots att man var så väl förberedd. Visst börjar folk tänka så att den där huvudvärken, förkylningen eller övrig symtom som stämmer in självklart är det värsta. För omöjligtvis kan det vara en vanlig sjukdom som kommer varje höst när vi träffar alla på jobbet/skolan igen. För aldrig annars på året är väl folk så förkylda som i augusti och september? Jag har inte någon statistik som styrker min tes gällande detta utan bara ren och beskär livs erfarenhet. För de första veckorna går ju åt till att prata om hur dålig man känner sig hela dagarna.

Inte denna höst och för att inte glömma bort sommaren, nu är det inte en vanlig sjukdom utan alla har svininfluensan. Apoteket får slut på handsprit när alla ska hålla sig rena hela tiden för att inte bli drabbade av denna förskräckliga bakterie som kan slå ut en och i värsta fall leda till döden.  Alla slutar ta varandra i händerna utan höjer armarna vid situationer då det ska till att hälsas, samtidigt som ord kommer ur munnen likt ”Det är bäst att vi gör på detta sätt nu när det är influensatider”. Följt av ett skratt som ska vara förutsatt att man gillar.

Det hela blir lite humoristiskt. En annan vinkel på det.

Men någonstans där under all humor finns en rädsla över denna sjukdom som enligt våra medier är precis livsfarlig, alla vårdinstanser förbereder sig på massvaccinering. Hur kan man i detta läge behålla lugnet, omöjligt. Panik. Folk får helt enkelt panik över allt skriveri överallt och alla nya dödsfall vi får läsa om. Nu är det bäst att vi isolerar oss som folk gjorde förr när något farligt var på intåg i det Svenska samhället. Själv tänker jag i andra banor.

Vilken tur att jag bor på landet och inte träffar alla dessa tusentals människor som jag skulle kunna hälsa på under en dag. Istället sätter jag mig i mitt hem och håller mig borta från resten av befolkning precis som man ska göra. Eller nej, det gör jag ju inte heller. Jag lever faktiskt precis som vanligt. Precis som jag gjorde 2008 med några mindre undantag. Däremot är jag exakt som andra när jag försöker skämta till det om någon gör minsta lilla antydan till en hostning.

”Gud, vi får se upp så det är inte är svininfluensan”.

Helt enkelt skämtar jag om vår egen samtid. Vilket jag tror vi också kommer göra om 10 år också. Då som nu kommer folk prata om denna influensa som drog över landet och skapade masshysteri. Vi får nog sluta hälsa på varandra med den traditionella handskakningen hädanefter, kanske sätter det en mening i historien. Tänk er följande i historieböckerna; ”2009 var året när svenskarna avskaffade handhälsning till följd av rådande svininfluensa”.

Läs meningen tyst för dig själv. Hur känns det?