Ännu en vecka som är påväg att passera iväg. Vi närmar oss maj och jag närmar mig det stora loppet som jag ska springa ner i Göteborg den 16 maj. Pratar självklart om Göteborgsvarvet, 21 km ska jag ta mig runt. Mitt i detta kämpar jag konstant med knän som säger ifrån när man minst anar det. Tvingas hela tiden ligga på gränsen för att inte få ont utan kunna träna på som vanligt. Ett stort bekymmer för mig, men sen läser och ser andra som har mycket större problem som de får kämpa med. Ett exempel är anorexia och ett annat cancer. Min knäskada är nog inte så stor i ett större perspektiv.

Jag träffade en tjej för ett par veckor sedan och gjorde en intervju till bloggen. Rebecca är hennes namn och ni har också kunnat läsa intervjun med henne där hon pratar om tiden med anorexian som hon är på väg tillbaka ifrån. Den väcker mycket kommentarer och åsikter från er läsare vilket gör mig väldigt glad och stolt. Men något som gör mig oerhört imponerad är att Rebecca vågar tala om det överhuvudtaget. Nu kanske jag skriver alldeles för mycket om just det men hennes ord och berättelse gör mig maktlös. Kan inte sätta mig in i det hon gått igenom. Jag med mina knän, hur farligt är det. Här handlar det om liv.

Under mina lediga dagar från bloggen har jag tänkt mycket över detta. Vad vet man egentligen om människor i ens egen närmiljö, egentligen ingenting. Häromdagen mötte jag en man som hade en fru vars syster drabbats av cancer och legat på en säng utan att kunna göra någonting under en längre tid. Sista två veckorna i livet var hon borta ifrån världen men ändå vid liv. Som anhörig kände han att det var jobbigt men man ville bara att det skulle ta slut. I hans röst hörs en lättnad när han säger att det tog slut för henne igår. Döden var som en lång väntan. Jag med mina knän har det nog rätt bra trots allt.

Jag lever mina dagar och mår bra. För varje dag tänker jag på alla som finns där ute och mår mindre bra men ändå kämpar på. Det är en styrka. Nästan som det är att ligga på gränsen hela tiden med att få ont eller inte med mitt största intresse.