Denna vecka är det Lisa som är med i veckans intervju, en tjej som sitter i rullstol när hon lider av medfödd benskörhet. I hela sitt liv har hon suttit i rullstol till följd av detta och i denna intervju berättar hon om hur det är, vad som gör henne irriterad och hur hon är som person. Vi diskuterar också hennes blogg, humorbloggen Totally. Möt Lisa i veckans intervju.

Snabbfakta

Namn: Lisa

Ålder: 17

Bor: Örnsköldsvik

Jag ringer upp Lisa en sen eftermiddag för att få en pratstund med henne. Det är en glad och pigg röst som hörs i andra sidan luren. Lisa brinner verkligen av livsglädje och pratar på konstant, efter en lite trevande inledning av vårt samtal. Jag frågar henne hur hennes vardag ser ut och om rullstolen ställer till det för henne. Det visar sig vara helt fel, det är ett vanligt liv hon lever.

- Alltså mitt liv är inte annorlunda jämfört med en frisk. Det som kan vara lite jobbigt ibland är att jag inte kommer in på en del caféer där de finns trappor eller små trappsteg. Men detta har jag vant mig vid också.

Trots detta finns det från och med i år en lag om att alla ska anpassa så att även rullstolsbundna kan ta sig in. Men på många platser har det inte skett någon skillnad utan det är fortfarande inte anpassat för bland annat Lisa.

- Nej, det är ofta väldigt dyrt att göra om. Så det finns väldigt många som inte har råd att bygga om för att anpassa till rullstolsbundna, förtydligar hon.

Att många kanske kollar lite extra på Lisa när hon rör sig ute bland folk i samhället är ingenting hon tänker på säger hon när jag frågar. Jag känner mig lite dum när jag ställer denna fråga för här sätter hon mig verkligen på plats. Min fördom om att folk skulle kolla, och det skulle påverka henne är helt fel.

- Vaddå, folk glor väl annars också. Liksom ifall man ser en snygg kille till exempel visst glor man då? Det är precis samma sak för mig. Jag tänker inte alls på det faktiskt.

När du var mindre, tänkte du likadant då?

- Det har ju förändrats också, samtidigt som det också går i perioder. När jag var yngre tänkte jag mer på det där med att folk kunde kolla väldigt mycket men idag tänker jag på ett annat sätt. Sen har jag lärt känna mig själv mer idag.

Hon berättar också för mig att ibland kan hon, precis som alla andra, ha dåliga dagar som gör att det här är något som gör henne lite småirriterad. Men det är nog samma för alla andra också och har inget att göra med rullstolen.

Däremot finns det något som Lisa själv tycker är väldigt störande att få höra från folk i sin omgivning. Att det skulle vara synd om henne när hon inte kan utföra idrotter eller röra på sig som en ”frisk”.

- Det är oftast gamla tanter som ser en lite annorlunda och säger till exempel "åh, lilla vän!" något som ibland är extremt jobbigt då man ska fylla 17 år. Men jag vet ju att de inte menar någonting negativt.

Lever du annorlunda nu jämfört med om du inte skulle sitta i rullstol?

- Att svara på den frågan är svårt för mig eftersom jag alltid suttit i rullstol. Jag vet ju inte hur det skulle se ut annars. Men egentligen missat jag inte speciellt mycket, bara det där med att spela fotboll och andra idrotter. Men det är jag inte intresserad av ändå.

Sedan finns det också olika sätt att tycka synd om henne utvecklar hon. Visst kan det kännas bra att höra folks sympatier när man bryter benet eller något, vilket hon ofta gör eftersom hon har denna sjukdom. Benskörhet.

- Visst, då är det ju en annan sak. För det är ju faktiskt inte roligt att bryta sig ofta som jag gör och det gör väldigt ont också. Då kan jag förstå dom som tycker synd om mig.

Med alla dessa benbrott som har blivit har hon fått spendera mycket tid på sjukhuset under sina unga år. Något som kanske har påverkat henne och kanske gjort henne starkare. Jag måste bara fråga henne nu när jag får chansen.

Fortsättning följer...