Någonstans inom mig har jag bestämt att jag inte ska be om ursäkt och säga förlåt när jag inte lägger ner mer tid på min blogg. Men denna gång måste jag faktiskt sätta mig ner och göra det. Jag har inte behagat att ta tag i kommentarerna från er och jag har inte haft ork nog att skriva fler inlägg än vad jag gör. Bilderna har blivit färre den senaste tiden och allting blir lite knas.

Det kan bero på att våren är här och det fina vädret stör. Inte vill man sitta inne en dag och skriva. Istället vill man vara ute och njuta av det vackra vädret.

Eller så kan det bero på att jag hela tiden tar på mig nya saker. En dag kommer det till en punkt där verkligheten kommer ifatt en. Nu ska inte jag gnälla eller så. Tvärtom jag tycker det är enormt roligt det jag gör men vissa dagar kan det bara ta emot. Allting känns oerhört jobbigt och tråkigt.

Så är det just nu. Ingenting gör jag av glädje. Den är borta. Allting går bara rent på rutin, jag söker någonting nytt. Ni är underbara läsare och jag har faktiskt ett ansvar mot er att svara på era kommentarer. Det är första gången jag erkänner detta. Jag har ett ansvar om att hålla upp ordningen på bloggen för er. Vilket jag också ska ta tag i igen, bara jag får kraften igen.

Här någonstans är det något fel. Kanske kan du se det?