En sak jag nästan aldrig nämner här på bloggen är alla mina fantastiska vänner som alltid ställer upp för mig. Jag försöker verkligen visa min uppskattning till dom för att de orkar lyssna på mig. Speciellt den senaste tiden när mycket handlat om svåra och jobbiga saker, men då har ni alltid varit där och hjälpt mig. Fått mig på banan igen, fått mig att känna glädje igen. Ni är verkligen helt fantastiska för mig. Jag tror vi är ganska dåliga på att visa vår uppskattning mot våra nära och kära som alltid finns där, jag är säkert likadan. Därför är det ju bra att jag har bloggen kanske, känns också lite opersonligt kanske men jag ger det ett försök.

När jag var nere på botten hade jag någon jag kunde prata. Personer som gav mig stöttning i form av råd och hjälpande ord. Ni krävde ingenting tillbaka utan lyssnade på det jag hade att berätta och agerade sedan utifrån situationen. Jag lyssnade, hörde era råd och tips. Ni kom med flera olika saker att göra för att inte tänka så mycket. Det är jag oerhört tacksam över. Att ha vänner som er är en känsla som inte går att beskriva i ord, även om jag försöker. Ni får mig att växa som människa. Jag vet hela tiden var jag har er, om man behöver någon att prata med så finns ni där. Och jag hoppas ni känner likadant för mig. Ett stort tack till er alla, ni vet vilka ni är! Ta åt er nu!