Den där känslan som jag trodde var död har väckts i mig igen på ett sätt som ingen annan lyckats göra. Och för varje gång jag har din röst faller jag allt mer i någon slags dvala. Kanske kan det bevisa vad som menas med det där ordet, kärlek, som jag drömt om så länge. Ett ord med så stor innebörd att det inte går att beskriva precis vad som menas med, men är det den där pirriga känslan i kroppen när man hör eller ser den som alltid finns en ens tankar hela dagarna. Att jag har mycket att göra påverkar inte mig utan allt går mycket lättare nu när den där känslan finns hos mig. Däremot är det ibland väldigt svårt att fokusera när tankarna kan dra iväg i andra banor, men faktiskt. Det går att leva med när denna känsla är positiv som den är just nu. Frågan jag ställer mig är om kärlek kan uppstå utan att två människor inte har träffats på riktigt? Just nu skiter jag fullständigt i det för du har gjort att en känsla jag trodde var borta har kommit till mig igen och det ger mig lycka, glädje och ett stort leeende.