Allt bra med er? Mina dagar knallar på, rätt så OK -  trots allt.

Om det blir alltför trist kan man ju alltid börja baka, en av mina ”depparventiler”.  Visst är det gott med hembakat bröd! Och lukten, mmm… Frysen full. Självkänslan stiger; jag kan, jag duger till. Baksidan (hahaha) är väl disken, speciellt som min diskmaskin består av 2 händer och en diskborste. Men tiden går fort och man blir trött, och vet varför. Då har det ju fyllt många funktioner!

Tänk förr; minns när jag var liten och var hos farmor (jag var ca 5 år när hon dog). Hon bodde i ett litet soldattorp, vatten ute, ingen el (naturligtvis), vedspis, fotogenlampor. Det var ett ”stort ” kök och liten kammare. Vid ena köksväggen stod den uppbäddade sängen med fint överkast. Spisen med vedlår tar en stor del av ytan och köksbord och några pinnstolar resten av rummet.

Hon var duktig på matlagning och på att baka. Minns faktiskt när hon bakade vetebröd; släta bullar, släta längder och kringlor. Fick alltid en egen, lite större kringla när jag var där. (Köksutrustning: storförkläde och snibb på huvudet).”Slätvetebröd” håller sig ju längre i brödburken, men när bullarna blev lite torra penslade hon med smör och satte in i ugnen en stund. Kanske lite strösocker på. Vips: färska bullar, gott. En annan av hennes `specialiteter´ var mandelkubb. Just det receptet har jag nerskrivet och bakar själv ibland. Saft och sylt var hon också duktig på, enligt mamma. - Jag har en fin glaskaraff med slånbärssaft från 1959 som jag fick av henne, oanvändbar idag men ett minne/kuriosa.

Det jobbiga i hennes vardagsliv måste ju ha varit, just det: DISKEN. Och tvätt. In med vatten, värma på vedspisen, ut med spillvattnet (inget avlopp inne), både sommar och vinter. Hon var ju inte ensam om att leva så då, och jag tror inte hon varit lyckligare av att leva i vår ”lyxtillvaro”. Men säkert mindre utarbetad.

Soldattorpet finns kvar än i familjen, som sommarbostad. När vi får reparera lite kommer det att bli så där mysigt igen, som bara ett 1700-talstorp kan bli. Med vedspisen, fotogenlampor (gasol) och utedass kvar.

Intresset för att baka kanske ligger i generna, mormor jobbade i bageri inne i Söderköping när hon var ung - runt 1900 (jag har inte skrivit fel). Hon tyckte det var roligt och nyttigt att få lära sig, enligt mamma. En rolig, ska vara sann, historia därifrån: Bageriet hade ett fönster ut mot gatan, där de hade en papegoja i en bur. Ungarna kunde på den tiden också, så de hade lärt den några (nyttiga?) meningar. En dag kom prästen med fru och gick förbi utanför och papegojan började prata upprepande: ”Ho´ va´ de´ som sket...” Det blev inte så bra, bagaren fick be om ursäkt och förklara sig.

Den här veckan har jag varit så där duktig att frysen är full nu: surdegslimpor, ”Sverigelimpor”, potatislimpor, ”tant Alice-bullar” och vanliga kardemummasnurror - trots att jag inte varit jättedeppig. Kanske det dröjer länge innan energin flödar nästa gång, men inte med att skriva så

”We´ll meet again…”

/Faster Gunhild