Det är ny vecka och måndag vilket innebär att jag gästbloggar hos Marcus idag, lika trevligt som alltid! Idag tänkte jag faktiskt ta upp det här med att våga vara sig själv! Jag är en person som alltid har varit mig själv, vilket jag också har fått ”lida” för genom den här mobbingen på högstadiet – ren avundsjuka just för att jag vågade vara mig själv!

Att våga vara sig själv och stå för det man själv tycker och tänker gör också att man som egen person har en grym självsäkerhet vilket är bara positivt! Och faktiskt förstår jag mig inte riktigt på folk som inte är sig själva, varför vara någon annan? Varför tycka och tänka någonting man egentligen inte gör? Det utsöndrar snarare mer osäkert än säkert!

Och självklart är det så! Folk som inte är sig själva och som gör saker dem kanske egentligen inte vill har en ren osäkerhet på sig själv och sitt inre. Detta är bara något personen i fråga kan ändra, och det handlar just om det här med våga.

Folk idag är så himla rädda för vad folk ska tycka och tänka om dem. Jag hör ibland att jag är egotrippad och i annat fall hör jag att jag bara bryr mig om andra. Jag är en blandning faktiskt, klart att jag är lite ego (men det ska man vara!) men jag bryr mig också oerhört mycket om andra! Är det så att folk inte gillar mig, då får dem väl bryta kontakten med mig för jag tänker inte vara någon annan för deras skull!

Att våga vara sig själv och ha en tro på sig själv, då vet man också var ens gränser går och också för vad som är okej respektive inte okej! Be yourself!