Det mest klassiska är väl kanske när vi shoppar. Killar verkar kunna gå rakt in i en butik, hitta en tröja, välja storlek och sen betala. Vi tjejer går in i en butik, spenderar 20 minuter att leta, hittar en snygg tröja, hittar en snygg kjol, hittar ett par snygga jeans och så ska vi naturligtvis prova kläderna. Vilket inte brukar uppskattas av den stackars pojkvännen. När vi väl gått in i provrummet och har fått på oss kläderna så vill vi klart visa hur vi ser ut och få ett andra utlåtande. DUM idé! Killar bryr sig inte om hur något ser ut om det inte ligger på golvet… Eller så kan det åtminstone verka ibland. Vi hinner knappt öppna provrumsdörren innan vi får höra att ” Det där är ju jättesnyggt! Ta det!” Och när vi då vill visa upp jeansen kommer naturligtvis frågan; ”Ser min rumpa stor ut i den här?” Den värsta fråga en tjej kan ställa! Oavsett hur ni killar svarar så kan det bli fel, inte sant? Precis, och det är just för att vi helt enkelt tänker för mycket. Om ni svarar att nej, den är perfekt som den är, så tänker tjejer att det säger han bara för att vara snäll eller för att ni ska kunna lämna affären så fort som möjligt. Och säger ni att ja, den ser stor ut (eftersom ni gillar stora, läckra rumpor) så ja… Jag tror inte jag behöver avsluta den meningen. Men sanningen är den att svaret vi vill ha för det mesta är; ”Nej, den ser absolut inte stor ut. Du är så vacker oavsett vad du har på dig, men jag kan hämta en annan storlek eller modell om du vill?” Enkelt, avskalat och utan missförstånd. Uppmuntrande och (förhoppningsvis) ärligt. Vi tjejer suktar ständigt efter bekräftelse. Inte för att vi har för stort ego, utan för att vi mår bra av det. Med den galna idealbild som finns där ute idag så känner vi ständigt att vi måste se ut som tjejerna i tidningar, reklamer och filmer. Ännu ett bevis på att vi tänker för mycket.

Vart jag vill komma är till den slutsatsen att ja, vi tjejer tänker för mycket, men med medhåll, komplimanger och smicker kommer ni långt. Alla kan naturligtvis ha en sämre dag än vanligt, men det är en annan sak. Överlag hjälper det att lyssna, intressera sig och försöka förstå. Om ni engagerar er känner vi oss uppskattade och problemen blir färre för oss när vi märker att ni bryr er.  Med ärlighet når man längst.

Skrivet av: Annika

http://nanikkan.blogg.se

Senare kommer mitt svar....