Nu kommer den, en efterlängtad recension av päron. Jag går sakta fram till fruktskålen och gräver fram ett stort grönt päron som ligger allra längst ner, inte så vanligt att jag äter denna frukt faktiskt utan mest när föräldrarna får för sig att köpa den. Snabbt bestämmer jag mig för att sätta tänderna i frukten, för som jag har väntat på detta ögonblick. Och redan vid första tuggan känner jag hur sötman från fruktan möter min mun precis som tjejerna brukar möta killarnas munnar på dansgolvet. Men vad fan har det att göra med mitt päron? Inte ett skit faktiskt. Jag tuggar vidare på mitt päron, första lagret tar emot lite men sedan blir det lättare eftersom att skalet är borta. Desto längre in jag kommer desto mjukare blir motståndet som jag möter. Lite som när Hammarby spelar i Superettan nästa år, de kommer ha tron att det är lätt innan men sedan när de kommer in i det inser de hur tufft det är. Alltså som en motsats till hur päronet fungerar likt tidigare frukter jag provat. Personligen tror jag päron är lite underskattat jämfört med de andra frukterna jag provat, banan och apelsin. Men visst är den god och dessutom får man ju mycket för pengarna när allt går att äta upp. Men samtidigt är det inte min favoritfrukt utan päron får helt enkelt endast 5 slipsar och tar en sista plats i tabellen, precis som Hammarby IF i Allsvenskan. Men skillnaden är att päronet har chans att ta sig uppåt när äpplet recenseras imorgon!