Men jag lever vidare i den tron att om man går till sig själv finner man de bästa svaren. Därför väljer jag att gå från mig själv och ta mig härifrån. Inget jag behöver försvara, utan bara förklara. En ransakan av verkligheten och hur den ser ut. Jag lever, jag lär. Har underbara vänner som alltid finns där. En fantastisk familj som alltid ställer upp för mig och jag mår allmänt bra över att få ta del av denna värld även om den kan vara grym. Men tänk den känslan av att inte vågat ta några svår beslut i livet för att man inte kände sig själv. Det måste vara stor ångest med stort Å att se tillbaka på sitt liv som man skulle vilja göra annorlunda. Så ska jag aldrig tänka. Allt jag gör nu och har gjort tidigare och kommer göra i framtiden tar jag stort ansvar för. Allt för många skjuter över skulden på någon annan, helt fel enligt mig.