En färg som är stark och tar plats är den som syns på en tavla. Ingen, förutom den uppmärksamma, ser den färgen som ligger i bakgrunden. Den som lyfter fram den starka. Nej, den får ta alla ära och berömmelse. Precis så verkar det också fungera i detta samhälle. Spelar ingen roll hur mycket du än kämpar för att jobba dig någonstans i det tysta, det är den som hörs och skriker mest som kommer till sitt mål. Jag vill inte tänka så men verkligheten verkar tala emot mig helt och hållet. Att träffa någon gammal klasskompis som alltid var den som hördes i klassen men hade usla betyg på någon arbetsplats är inte ovanligt. Alltid undrar man hur personen kunde ta sig dit, antagligen är det för att han/hon kunde skrika högst. Är du ärlig och öppen i dina texter eller som person kommer du också få ångra det.

Du ska fungera precis som den mobbare som finns på alla svenska skolgårdar. Politiker, myndigheter och ansvariga inom skolan försöker alltid blunda för det. Men det är sant mobbare finns precis överallt på alla skolor. Har inte gått på någon skola där mobbare inte existerade, däremot hoppas man att de ska försvinna ju längre tiden går. Helt fel igen. De finns alltid kvar och når längst i kampen om att uppnå drömmar som alla människor har. Tror inte någon lever utan drömmar, något jag hoppas i alla fall att ingen gör. Däremot kommer säkert endast få uppnå sina drömmar och vilka är det? Jo, mobbarna som slår sig fram i leden. Skolgården byts bara mot nya kanaler och den nya platsen för anonyma mobbare har blivit kommentators fälten hos många bloggare.

De slår sig fram, klättrar upp på skalan tills dom är allra högst upp på toppen. Då har alla glömt deras väg upp till tronen som de kämpat så hårt för. Den starka svarta kostymen lyser starka och syns över alla. De andra lägger ingen märket till, förutom den uppmärksamma. De står där i bakgrunden. Får ta all skit för att några starka (läs svaga) lyckats slå sig fram i samhället. Det värsta utav allt. Vi är alla en del av det.

För en tid sedan slocknade ännu en blogg efter att personen bakom bloggen inte längre stod ut med allt hat som anonyma samt andra bedrivit. Alltså ren mobbning. Kommer personligen att sakna denna blogg men vet att personen är så mycket större än mobbarna så dom kommer aldrig komma ifatt honom, det får mitt hjärta att le, men en dag kommer glöden ta slut och då har mobbarna vunnit. Igen.