Amanda som kommer från Mariestad har en bestämd åsikt kring framtiden som redan är uppmålad, även vägen dit är klar med vissa undantag och motgångar. Inom bara några månader (läs September) finns ett av dessa mål. Att lyckas springa SM i orientering som är hennes stora passion. Denna intervju kommer inte bara handla om framtiden utan även om livet i sin hel het fylld av motgångar och om att gå sin egen väg. Möt Amanda i veckans intervju.

Jag börjar med att fråga henne hur det går med kärleken som är hett ämne så här under sommarhalvåret när kärlek sprudlar ute och alla älskar varandra på alla sätt i det fina vädret. Hon befinner sig i en dejting-situation för att finna den rätta i livet, kanske är hon på rätt väg.
- Upp och ner. Ibland flyter det på, precis som livet gör, för att helt plötsligt byta håll och rinna ut i sanden.
Något som ibland kan uttryckas med en synonym till berg och dalar. Ena dagen sitter du högst upp på toppen och ser ner för att sedan nästa dag befinna dig längst ner i en djup dal och tvingas kämpa dig uppåt.
- Jag tror aldrig att ens liv går spikrakt framåt. Utan hela tiden ändras det, på både positiva och negativa håll.

Skulle livet gå i en enda positiv spiral hade vi säkert inte lärt oss någonting heller, finns det flera ordspråk/uttryck som gör anspråk på och visst har du säkert också hört det flera gånger när du har det tufft. Visst brukar det talas om att motgångarna får att växa som människor vilket också många gånger går att hålla med om efteråt, detta känner Amanda igen sig i av egen erfarenhet.
- Det vet jag att dem gör av egen erfarenhet.
Utveckla...
- Jag har princip mål att alltid satsa helhjärtat vad det än gäller och kommer det en motgång, faller jag och tar mig sedan upp igen. Jag lär mig av mina misstag men jag behövde dem också. För den gör mig starkare.

Amanda studerar på gymnasiet, där hon läser samhällsprogrammet med specialidrott orientering som borde passa henne perfekt. En dröm att kunna lägga tid på sin idrott under skoltid, speciellt när man är som Amanda och lägger ner mycket tid under veckorna med 13 pass i veckan. Bild av att hon skulle trivas verkar inte stämma överhuvudtaget när jag frågar henne.
- Jag skulle vilja säga att jag trivs, men att ljuga är fel. Samhällsprogrammet är en bra linje men jag trivs inte i klassen.
Ser du någon anledning till varför du inte trivs?
- Det är mycket grupperingar i våran klass som är svåra att komma in i, det är i alla fall så jag uppfattar det. Men visst jag har kompisar i andra klasser men det hjälper mig inte alla gånger.

Jag uppfattar hennes svar som att hon kom in i klassen senare efter att ha gått på någon annan skola eftersom att hon talar om att det är svårt att komma in. Tydligen är inte fallet så heller utan anledningen till det är att alla andra i klassen hade någon som de kände innan de började medan hon kom själv in i klassen som ofta skapar denna jobba situation som hon har lyckats hamna i. Att komma in i grupperingar som redan existerar är inte alls lätt och själv uppfattar hon det som väldigt jobbigt. Men att hon är mycket själv är en diskussion som vi kommer in på där det gäller att skilja på själv och ensam som låter som samma sak men kan ha olika innebörder.
- Själv är jag inte. Jag går min egen väg och anpassar mig inte och det får jag mycket skit för, och ja, det kan nog vara därför jag blir lite själv. Men som sagt har jag vänner i andra klasser men det hjälper mig inte alla gånger, tyvärr.
Är detta något du mår dåligt över?
- Ja, jag avskyr det helt klart. Det är riktigt jobbigt och jag vet inte hur många gånger jag är förbannad på träningar på grund av skolan.




Forsättning i intervjun kommer på lördag