Har ni tänkt på en sak? Ja, det har ni säkert gjort många gånger. Jag läste i en tidning att ordet "Ensam" börjar bli tabu att använda sig av. När jag själv tänker efter så är de faktsikt så att det är sällan jag använder detta ord när jag pratar eller skriver. Istället tar jag till ordet "Själv" för att det låter helt enkelt bättre. Som exempel om jag ska gå på stan i väntan på en buss så säger jag "Jag ska gå på stan själv" istället för "Jag ska gå på stan ensam".

Var ligger skillnaden i dessa två ord, de har ju samma betydelse eller kanske inte. Slår man upp ordet ensam så ger det följande beskrivning; "Att vara utan mänskligt sällskap, eller känna sig utan stöd"
En bra besrivning av att omedvetet, dvs ej självvallt, att vara ensam kan man säga, men innebär det då att man inte har några vänner alls bara för att man går på bio ensam? Nej, inte om det framgår tydligt att det är självvalt annars är det skamligt och andra uppfattar oss som just ensamna som vi inte vill vara. Håller ni inte med om detta?

Vad har ordet själv för betydelse enligt ordboken? "I egen person" ger svaret på denna fråga. Det är ungefär samma sak men säger man själv låter det mer som att man klarar sig själv. Man klarar av att göra sakerna själv utan hjälp från andra. Låter det inte mer självvalt än ensam? Om du söker jobb skriver du då i din ansökan att du är "Självständig person" eller "Ensam person"?

Hur säger ni om ni ska säga att ni bor i eget hushåll? Säger ni "Jag bor ensam" eller "Jag bor själv", stor fråga med mängder av svar.