Godmorgon på er stadsbor!
Antar att ni nylingen har gått upp från era varma och sköna sängar. Anledningen till att jag säger stadsbor så har vi på landet lite tuffare morgnar än er som redan är i stan. Medans ni har 1 kanske 2 timmar kvar i sängen så tvingas vi, jag pratar för oss på landet, kliva upp svintidigt på morgonen. Det första man gör är att dra upp rullgardinen för att släppa in lite ljus tror man, men i själva verket är det kolsvart. Inget ljus här inte. Inte blir man heller piggare efter att ha släppt in ljuset i sovrummet. Istället får man söka sig mot lampknappen för att få lite ljus till ett par trötta och tunga ögonlock som vill stängas igen och somna om. Ljudet av pipandet från väckarklockan ekar igen efter att man glömt stänga av snooze-funktionen som är flitigt använd. Ner för trappen tar man sig för att slå på morgonens ända ljusglimt. Självklart pratar jag om Morgonpasset på P3. Panik uppstår när jag upptäcker att pappa ändrat till P4, hjälp hur ska detta sluta?! Snabbt ändrar jag tillbaka till P3.

Olle Garpe och Martina Thun gör att morgonen känns så himla mycket bättre och lättare att stiga upp från sängen. Fram med frukosten bestående av samma sak varje morgon. Här tar man fasta på rutiner. En tallrik filmjölk med cheerios, två smörgåsar med korv och så slutligen ett STORT glas ljus. Något jag alltid missar som min mor får påpeka och lägga fram är mina 2 omega-3 tabletter som jag på något vänster råkar glömma. Kanske ingen slump.
15 minuter ägnar jag åt att äta denna underbara frukost som gör att man får energi för cykelturen som väntar ut till bussen och nu har ljuset kommit. Nej, inget ljus utan på med pannlampan för att cykla dessa 3 km ut till vägen. För ute vid stora vägen går den STORA bussen som jag varje morgon är för tidig till så jag får stå där och frysa i 10 minuter. Klaga ska jag inte göra för kylan bidrar till att man blir piggare. Äntligen får man hoppa in i bussen och slumra till lite, höra bönderna berätta om deras historier. De har så mycket att berätta för varandra. Brukar vara knäpptyst på vägen in.


För att verkligen få uppleva att vi lever i ett mångkulturellt samhälle så brukar jag byta buss när jag kommer in till stan. Efter en busstur på 40 minuter kommer jag in till Söder Tull. Där utgår alla bussar ifrån och det är som centrum för kollektivtrafiken om man bortser från Resecentrum. Hoppar av 440 från Arkösund och tar mig vidare till 113 och här kan vi inte snacka om bönder längre. Här kan vi snacka om mångfald, en bra blandning av samhällsgrupper. På denna buss talas det vilt om allt mellan himmel och jord. Allt är värt att berätta om. En busstur på 5 minuter sedan är man framme på universitetet, det värsta är att då är man trött igen. Då möter man alltid någon stadsbo i klassen som säger "Fan vad jobbigt att vi börjar så tidigt".
Hur dags har då denna person gått upp? Iallafall inte lika tidigt som vi på landet.

Har ni också rutiner för morgonen?