Skolmaten är ett problem

Jag läste hos Karin att hon skrev om skolmaten i de svenska skolorna. Minns själv hur det var när man gick i skolan att mardrömmen var potatis med skalet kvar. Det var vidrigt att äta och under mina första 6 år på Rambodalsskolan så var mat helt ok för då hade vi fortfarande eget kök och fick bra och näringsberikad mat. På senare år har det blivit allt sämre och all mat lagas på ett ställe och levereras sedan ut till skolorna. Hur gott kan det vara, mat krävs för att kunna prestera bättre i skolan.

Till sexan började jag på en ny skola, friskola. Där gick vi till restauranger och åt mat. Det var som i en drömvärld. Helt klart det bästa som jag har varit med om under mina skolår. Även där fick vi sedan så kallad "vanlig" skolmat. Om jag minns det rätt så fick vi samma mat som sjukhuset. Från restaurangsmat till vanlig skolmat. Där var steget stort. Fruktansvärt stort skulle jag vilja säga. Oskalad potatis igen! Fy fan vad äckligt!

På gymnasiet blev det bara värre. Det var vid finare tillfälle som man fick skalad och fin potatis. Endast vid finare tillfälle så som att Kungsgård fyllde 90 år och så vidare. Dessutom så fanns det regler för hur mycket man fick äta när det var lite godare mat som pannkakor, max 5 stycken. Det kanske ni också hade? Men jag minns det så tydligt för då fick man smyga iväg och gå ut och ta en ny tallrik för att få lite mer mat. Samtidigt visste man att vissa andra inte alls åt av maten. Det gick inte max 5 var regeln!

Lösningen på problemet tycker jag stavas M-A-T-L-Å-D-A. Då får man själv välja vad man vill ha att äta. Jag ser massa fördelar med att införa matlåda istället. Tänk hur mycket eleverna kan lära av att själva vara delaktiga i att laga mat kvällen före skoldagen. Ärligt talat ser jag inte några baksidor med att ha med sig matlåda.

Varför inte lära av andra länder och införa matlåda och ställa upp mikrovågsungnar på skolorna för uppvärmning, det är iallafall mitt förslag!







KOMMENTERA HÄR:

NAMN:
Kom ihåg mig?

E-POSTADRESS: (publiceras ej)

HEMSIDA/BLOGG:

KOMMENTAR:

Trackback
bloglovin

RSS 2.0