Rädsla för döden

Godmorgon på er!
Måste börja med att säga en sak. Det är jättekul att det varje dag kikar in nya läsare här på bloggen. Underbart är rätt ordval att uttrycka vad jag känner för det. Som sagt igår var jag på teater Svarta Vykort - En läkares försvarstal mycket bra monolog där de ifrågasatte sjukvården i Sverige. Alla säger att vi ha världens bästa sjukvård, men det skulle jag inte hålla med om. Har flera gånger råkat ut för hur dålig den egentligen är. I svensk sjukvård ser vi inte människor som människor utan som maskiner som ska fungera. Samtidigt är vi livrädda för att möta döden. Så fort vi får någon i vår släkt som ligger inför döden så försvinner släkt och vänner. Framförallt vänner. Jag minns när min farmor låg på sjukhuset, det var många som besökte henne då och det var väldigt uppskattat. Det räcker med så lite som att komma dit, köpa en tidning och någon chokladbit. Det lilla är så mycket i det läget. Jag tror man lär sig att uppskatta livet mer när man befinner sig i en sådan situation. Att vara dödligtsjuk idag är lika tabu som att prata om sex på någon släktmiddag. Det är helt enkelt något man döljer och inte vill visa för att då försvinner alla. Ska det verkligen vara så?!

Här sitter jag och ibland gnäller över att mitt knä inte ger med sig. Men sen när jag tänker efter så lever jag ett mycket fint liv som många skulle vara avundsjuka på. Ändå har jag mage att sitta här och försöka få upplyftande ord från mina nära och kära. Självklart finns de där för mig då. Jag tar det som en självklarhet. Frågan är hur någon skulle ta det om man istället låg på ett sjukhus med svårartad cancer? Skulle någon ha tid att besöka en då? Många gånger tänker jag på just min farmor att jag hade viljat tacka henne för så mycket men det gjorde jag inte. Jag trodde aldrig att hon skulle dö utan hon var oövervinnlig. Men när man inser att någon är så dålig blir man rädd. Man vill bara gömma sig för problemet och komma på något att vara glad över. Man stänger in sig i en glaskupa och stänger ute allt annat men försöker att hålla fasaden uppe. Allt för att inte visa hur svag men egentligen är som människa.

Det är som dem sa igår på teatern. Jag läser till kulturproducent och där kanske jag bli klar om 3 år, men samtidigt så lär jag mig att vara människa och där kanske jag aldrig blir klar.?




Postat av: › K a т т a

Jag tycker (iallafall de fallen då vänner, släkt osv blivit cancersjuka, döende, dösfall) så har vi blivit starkare och hållt ihop lite mer än vanligt. Har då varit med om mycket cancer och vi kämpar för att hålla gnistan uppe, och då vänner till mig åkt in till sjukhuset pga sjukdommar, operationer så har jag åkt in där suttit i flera timmar och t.o.m erbjudit mig att sova på soffan på sjukhuset för att visa att jag finns för dom. Och när grabbens farmor gick bort förra året så vart han så nergången så då fick man ställa upp lite extra och försöka hålla humöret uppe o visa att man var stark trots att man fällde tårar själv på natten.



Men visst man har hört hur andra vänder ryggen, något som jag ALDRIG skulle kunna göra, jag ställer upp i alla lägen och det vet mina nära och kära om.

att är det något så finns jag.

kanske blev ett krångligt inlägg, men hoppas att du fattar vad jag menar.

DATUM: 2008-12-11 | TID: 10:10:33
HEMSIDA: http://fakkors.blogg.se/
Postat av: Ida Björck

det är inget vidare alls, hur är det själv?

DATUM: 2008-12-11 | TID: 10:39:19
HEMSIDA: http://idahbjork.blogg.se/
Postat av: › K a т т a

Bra du fatta, och jag förstår hur du menar också! :)

DATUM: 2008-12-11 | TID: 10:44:40
HEMSIDA: http://fakkors.blogg.se/
Postat av: Sandra Gee

Jag beklagar din farmors bortgång :(

Jag har en bror som gått bort..* och jag håller med om, att man uppskattar saker och livet mycket mer nu...

Vilken dag som helst kan vara den sista.





Det som är fel på mitt knä är att miniskrarna på båda knäna är dåliga.. jag har opererat minsisken på ena knät, då den va heeelt söndertrasad och dubbelvikt.

Och mitt korsband av av på ena knät.. och halvt av på andra knät :(

Om du är mer nyfiken på historian bakom och så, så har jag ett inlägg på bloggen angående det..

"ONT" heter inlägget.



Kram Sandra

DATUM: 2008-12-11 | TID: 11:40:14
HEMSIDA: http://sandragee.blogspot.com
Postat av: victor

Hej,Jag skriver om åldrandet, dvs demens etc och vad vi kan göra åt det. Åldrandet dödar 100 000 gamla människor varje dag, alldeles i onödan har det visat sig då vi kan utveckla behandlingar för att kunna förhindra ålderdomen.

Läs mer på min blogg http://victorbjoerk.blogg.se :)

DATUM: 2008-12-11 | TID: 11:43:55
HEMSIDA: http://victorbjoerk.blogg.se/
Postat av: Sandra Gee

Jo men ändå.. det är snart 3 år sen min bror gick bort..*



Jag bor i Göteborg.

Bor du i Norrköping?

Mina bandmedlemmer bor i Norrköping :)



Kram

DATUM: 2008-12-11 | TID: 12:01:11
HEMSIDA: http://sandragee.blogspot.com
Postat av: filosof nummero 1.

jag tänker så här; Varje ny händelse är en ny erfarenhet, människan utvecklas och mognar av erfarenheter.Det som händer det händer oavsett man oroar sig eller ej.

"Maktub"

DATUM: 2008-12-11 | TID: 23:07:51

KOMMENTERA HÄR:

NAMN:
Kom ihåg mig?

E-POSTADRESS: (publiceras ej)

HEMSIDA/BLOGG:

KOMMENTAR:

Trackback
bloglovin

RSS 2.0