Det har ännu en gång blivit dags att presentera de personerna som kommer vara med i kommande intervjuer här på bloggen. I nuläget kan jag stolt presentera fem intervjuer som är inbokade, men det fyller på hela tiden. Som vanligt är det en bladning av olika innehåll i dessa, det handlar om mobbning, mode, vardagsliv och mycket annat. Ingen är den andra lik.

 

Vet inte riktigt var jag ska börja med denna presentation, tänkte göra den lita annorlunda mot tidigare, när jag gjort en lista rakt av. Jag börjar helt enkelt med Nathalie som kommer berätta om hur hon ser på framtiden och vad som fyller hennes liv idag. Vidare har vi Karin, en av grundarna till tidningen Modeflickan, vilket det skrivits mycket om. Här får ni lära känna henne ännu bättre. En av de stora bloggarna som ofta är med på listorna på blogg.se är Simone. Mer känd som Fattybom. Hos mig får ni en exklusiv intervju med henne. Självklart blir det också en resa utanför Sveriges gränser även i detta paket av intervjuer, och jag har pratat med Linda som bor i Barcelona, Spanien. Vi får veta lite mer om hennes vardag och vilka som är de största skillnaderna.

 

Dessutom har jag även med en kille i en intervju. Det blir lite av en favorit i repris när ni får lära känna Kalle ännu bättre. Han har varit med tidigare i en intervju och även med i panelen under denna månad, alltid trevligt med lite manliga bloggare, eller hur?

 

Där fick ni lite information om vad som väntar bakom hörnet… Men läs deras bloggar redan nu!

Nathalie:

Karin:

Simone

Linda:

Kalle:

 

 

Att köra sitt eget race är något hon också har gjort. Numera bor Annika i Malmö tillsammans med sin sambo där hon pluggar till fastighetsmäklare. Här får hon också hjälp av det hon gått igenom.

- Att jag började plugga till fastighetsmäklare är nog det bästa som kunde hända mig. Jag märker ju att jag vågar mycket mer idag än vad jag gjort tidigare i mitt liv. Nu vill man ju visa allt man kan också, säger hon och låter väldigt inspirerande på rösten.

I Malmö bar det av tillsammans med sambon för att dels plugga där men även prova på en ny stad. En stad som hon trivs mycket bra i.

- Malmö är en fin stad som jag trivs väldigt bra i, även min sambo.

Hur trivs du med dina studier?

- Programmet jag läser är helt kanon. Dock har jag ju inte läst så länge när jag har 2 år kvar nu men hittills har det funkat bra för mig tycker jag.

 

Är det inte studier som står på schemat är det bakom kassan i en matbutik som vi hittar henne. Där har hon jobbat ett tag när jag pratar med henne och att det är bra jobb håller hon med om, men hon siktar högre.

- Visst det är bra att få in lite extra pengar nu, men det är ju ingen framtidsdröm för hela livet.

Därför funkar det strålande för henne att jobba lite där nu samtidigt som hon kan plugga på universitet för att förhoppningsvis få ett jobb i den branschen, mäklare av fastigheter. Ett yrke som inte alltid varit självklart att sikta på för Annika utan mer av en slump. Som hon själv uttrycker det.

- Jag hade helt enkelt poängen och kom inne. Men visst tycker jag det är väldigt roligt också, annars skulle jag ju inte läsa det.

 

Hur skulle du vilja beskriva en vanlig dag för dig?

- En helt vanlig dag. Jag går upp och äter frukost för att sedan sätta mig och blogga lite. Efter det gör jag mig i ordning för att ge mig iväg till skolan. På kvällarna tränar jag oftast eller är ute och springer en runda. Efter träningen brukar det ofta bli lite pluggande hemma, jag har ganska få föreläsningar nämligen.

Låter som ett väldigt trevligt och vanligt liv, med en skillnad. Annika har kämpat sig upp från att varit väldigt mobbad till att idag lärt sig lägga energi på annat. Hon berättar för mig att hon inte tar åt sig längre. Idag är hon väldigt lycklig som hon säger men har vissa komplikationer från det hon gått igenom.  Allt detta är ett bevis på att det går att lyckas. Jag frågar henne om hon har någon förebild som gjort samma resa som hon gjort.

- Nej, inte direkt någon specifik person utan bara lite allmänt. En kändis där och en där liksom. Jag brukar läsa om dom lite runt om i olika tidningar.

 

För henne har det fungerat att kolla runt på andra som har lyckats väl i livet trots en tuff och hård bakgrund från att vara mobbade. Hur ser hon på framtiden?

- Om 5 år är jag färdig mäklare. Bra på att sälja, hoppas jag, sedan bor jag kvar i Malmö. Som det känns nu i alla fall men sen får man ju se till var jobben finns också.

Jag tackar henne för att hon ville vara med i en intervju hos mig, förhoppningsvis finns det några som följer Annikas råd och kämpar sig uppåt. För hon är en person som är positiv och envis, med dessa egenskaper kan man lyckas med det mesta. Som att gå från botten till toppen.

Annika är tjejen som själv beskriver sig som envis, positiv och sprallig. Ett av dessa ord är något hon inte varit, positiv, utan hon har befunnit sig allra längst ner på botten. Efter en tuff tid med psykisk mobbning har hon kämpat sig uppåt till att idag må mycket bättre. Att hon är envis märks tydligt när jag bestämde mig för att prata med henne om hennes tuffa tid, men även hur hon ser på livet idag. Möt Annika i veckans intervju.

 

När jag får chansen att prata med en tjej som gått igenom mycket hårt i sin vardag, kan jag inte låta bli att börja med att fråga om det värsta hon har upplevt. Det visar sig vara en händelse för bara två år sedan.

- Jag och min pojkvän var på Liseberg tillsammans och vi hade träffats några månader tidigare och var helt nyförälskade och nervösa. När vi stod i kön till en av åkattraktionerna var det först ett gäng tjejer som stod bakom oss som började fniss, glo och peka.

Efter ett tag började även fler att göra samma sak vilket Annika upplevde som väldigt jobbigt. Detta upprepades när även när de åkt färdigt och gick till nästa karusell.

- Jag kände mig som en apa i bur och det förtog halv nöjet. Min pojkvän försökte trösta mig, men den gången sved det värre än det gjort tidigare.

Händelsen på Liseberg då, för två år sedan, är det värsta hon har upplevt även om hon haft det tufft tidigare. Jag ber henne berätta lite mer om på vilket sätt mobbningen mot henne skedde när hon var yngre. Att det rör sig mer om psykisk mobbning var något jag trodde var mer vanligt mellan tjejer. Och det visar sig också stämma bra.

- Det rörde sig om att jag blev utfryst när jag var yngre, att jag inte blev bjuden på kalas och så. Mycket kommentarer också från andra tjejer.

 

För många som har gått igenom en period av mobbning under sin skoltid kan de se tillbaka på en tid som stärkt dem. Detta är något vi ofta kan få läsa om när det handlar om framgångsrika personer i samhället, även här kan hon hålla med.

- Eftersom jag har varit nere på botten har jag växt nu efteråt och blivit starkare. Jag tror också att det är just dessa händelser som jag gått igenom som bidragit till det.

Var vände du dig för att jobba dig uppåt?

- Min familj. När det var som allra värst fick jag stöd från min familj som gjorde att jag orkade bygga upp mitt självförtroende igen. Dessutom började jag ta danslektioner vilket också gjorde att jag vågade mer. Idag skulle jag vilja säga att mitt självförtroende är på topp.

För Annika finns det två viktiga saker som hon aldrig skulle kunna klara av att leva utan, det är dels hennes familj men även sambon som alltid stöttat henne. Hon berättar också att det kommit ut fler positiva saker från allt detta.

- Jag har lärt mig att det är viktigt att vara ödmjuk. Sedan dömer jag heller aldrig en människa innan jag lärt känna personen, dessutom har jag också lärt mig ta vara på livet och njuta av det och vara tacksam över det som erbjuds.

Hon berättar också om lärdomen att aldrig ta något förgivet och att strunta i alla andra genom att bara vara sig själv. Jag frågar henne om vilka bästa tips hon skulle ge till de som går igenom samma sak som hon gått igenom. Det är kloka råd som kommer från henne.

- Först av allt, bara skita i alla kommentarer från folk. Bara helt enkelt strunta i det helt. Sedan ta hjälp av vänner och familj, för de finns alltid där. Slutligen tycker jag bara att man ska se framåt, köra sitt eget race.

 

Fortsättning följer…

Från London till Monaco var en omställning för Therese. Inte bara en ny miljö utan en helt ny familj, ny lägenhet och förändrade arbetstider, vilket hon var inne på redan tidigare. Något som jag undrar när jag pratar med henne vad som är det bästa med att bo i Monaco. För just det landet i Europa har jag inte speciellt stor koll på.

- Det bästa med att bo här? Alla möjligheter man stöter på och människor man träffar från hela världen. Monaco är väldigt internationellt. Men det allra bästa med landet är nog klimatet och miljön, utsikten över franska Rivieran är så vacker, säger hon.

 

Att även flytta till egen lägenhet var första gången för henne någonsin när hon här hemma i Sverige också bodde hemma med familjen. Något hon klarat av bra utan några större problem utan det känns mer som ens eget rum berättar hon för mig. Inga som helst problem, allt känns som hemma.

Däremot har Therese upplevt flera kulturkrockar med att bo i ett land där de flesta tillhör överklassen. Något hon berättar för mig under min intervju med henne. Ett uttryck ”fin i kanten” får en centralroll.

- Här i Monaco är folket väldigt fina i kanten och de har oftast folk som gör saker åt dem, såsom städerskor, kokerskor och barnflickor. De lever i en lyxig liten bubbla helt enkelt.

Är det inte väldigt jobbigt att leva så, lite extra fin i kanten?

- Jo, speciellt i början. Jag var inte van vid att sträcka på ryggen vid matbordet så mycket att det ser ut som att jag har något i röven. Jag kände mig ibland som miss Trasch i mina kläder.

Hon fortsätter:

- Snygg och lite ovanlig stil i Sverige, England, USA och så vidare är tydligen inte lika snyggt här har jag förstått.

Hon berättar också för mig att det finns gott om ytliga människor i Monaco vilket är en av anledningarna till att hon trivs mindre bra.

Jag frågar också om landet har påverkats av rådande finanskris, men det har dom absolut inte utan lever precis som tidigare. Anledningen kanske ligger i att det nästintill enbart är överklass som medborgare. Något vi diskuterade innan var det där om att vara fin i kanten vilket hon blivit lite i alla fall när hon sträcker lite extra på ryggen vid matbordet.

 

 

Att vi i Sverige inte vet speciellt mycket om landet är inte konstigt men jag undrar också om det finns någonting som Therese inte visst om landet innan bestämde sig att bo där och fått veta nu. Här kommer också intressant fakta.

- Att prinsen i landet ger alla urinvånare upp till 13 år stora fina julklappar varje år. Och att Monaco bara är 2 kvadratkilometer som består av massa ”våningar”. Det finns hissar som tar dig upp och ner lite överallt, väldigt bra för den som är lat.

Och för att väva ihop det hela med upplevelsen med att bo i ett land som går att liknas som en lyxbubbla ber jag henne ta ut det bästa, bara en sak.

- Oj, det får nog bli människorna från hela världen.

Något som vi nästan är på väg att glömma bort är hur hennes vardag ser ut som au pair, men visst har jag frågat henne om det också. Personligen tycker jag att det låter som en helt underbar vardag eller vad säger du om hennes vardag.

Hur ser en vanlig dag ut?

- Jag börjar inte jobbet förrän klockan halv fyra så på dagarna tränar jag och umgås med svenska som utländska vänner. När jobbet börjar så går jag och handlar mat inför middagen, hämtar ett av barnen på skolan, badar honom och så leker vi. Efter någon timma kommer den yngsta sonen hem och då badar jag honom också.

Vad händer sen efter det?

- Vi äter middag tillsammans och sen plockar jag undan lite efter barnen. Klockan halv åtta slutar jag, då går jag hem till min lägenhet och gör vad som faller mig in.

 

Låter väldigt trevligt att bo i Monaco och arbeta som au pair samtidigt väldigt lärorikt för framtiden. För hur ser hon på den om vi spånar ett år framåt i tiden?

- Då jobbar jag någonstans utomlands antingen i England eller Australien.

Vad har du för några drömmar för framtiden längre fram?

- Jag vill resa mer, plugga utomlands och starta eget företag i Sverige.

 

5 val

Monaco eller Sverige

Slipsens eller Blondinbella

Morgon eller Kväll

Singel eller förhållande

Denna vecka får vi träffa Therese som just i detta nu befinner sig i Monaco, ett land som många pratar om men få varit i. Hennes väg ut i världen började med att hon jobbade som au pair i London. När tiden där var över fick hon ett erbjudande hos en familj i just Monaco. Och Therese bestämde sig att åka dit och nu har snart bott där i 7 veckor. Här får vi veta mer om hur det är att bo i landet, vad som skiljer från Sverige och mycket annat. Möt Therese Rydberg i veckans intervju.

Vi börjar väl från början helt enkelt med att försöka ta reda på vem Therese är och hur hon skulle vilja beskriva sig själv. För visst att bo i Monaco är en sak men att lära känna personen lite bättre innan tycker jag är mer intressant. Jag börjar med att ställa den klassiska fråga för att få henne trygg, hur hon beskriver sig själv med enbart tre ord.

- Jag är glad, spontan och rolig skulle jag säga.

 

När jag pratar med henne märks det att hon spontan, inte just i hennes sätt att prata utan mer hur det kom sig att hon befinner sig där hon är idag. Man skulle kunna lura sig och tro att det är en tjej som alltid haft ett stort intresse för att resa, men så är inte fallet. Utan tidigare räckte det med tre dagar så början hon längta hem igen.

- Ja, ganska roligt när jag var utomlands förr med min familj så brukade jag längta hem efter tre dagar. Men det är alltid kul att komma till en ny plats.

Och för henne har det blivit flera platser som hon upptäckt runt om i Europa än så länge. Allt började med att hon var au pair i London hos en familj där hon stannade i fyra månader. En tid hon också saknar än idag. Men allting som har en början har också ett slut, så när tiden i London var över bar det av till Monaco och en ny familj. Lite av en slump faktiskt om jag ska tolka hennes förklaring.

- Jag fick ett mail från en familj i Monaco som undrade om jag ville jobba som au pair hos dem. Jag sa självklart ja.

Minns ni att hon beskriv sig själv som spontan? Här är ju ett tydligt exempel på att hennes egen beskrivning av sig själv stämmer bra.

Sagt och gjort, flyttlasset gick till Monaco för ett nytt land där hon nu bott i sju veckor när jag pratar med henne. Något hon saknar oerhört mycket från Sverige är flera saker men främst de mysiga hemmakvällarna, familjen och vännerna. Det finns också stora skillnader om vi jämför med Sverige mot där hon bor idag, och märkligt nog är det säkerhet som skiljer sig extremt mycket.

- Ja, här nere är den enorm om man jämför med Sverige. Det finns övervakningskameror överallt i hela landet. Poliser vandrar på gatorna och håller koll på vad som händer.

Detta även om det aldrig händer någonting så fungerar det så. Att det finns mycket poliser i landet förklarar Therese för mig genom att jämföra med antalet invånare.

- På varannan invånare i landet finns det en polis. Vilket gör att jag känner mig säker utomhus vilken tid på dygnet som helst.

 

Något som är väldigt intressant att veta speciellt när vi här hemma i Sverige ofta gnäller på att vi är övervakade alldeles för mycket. Tänk då att bo i Monaco där det kryllar av poliser och kameror, där kan vi snacka om säkerhet. Jag frågar Therese om varför det är så hög säkerhet i landet.

- Jag skulle tro att det har med invånarnas livsstandard att göra. Pengar är lika med säkerhet.

 

Att jämföra med Sverige går att göra för oss som bor här hemma, men för en som även bott i storstaden London kan det vara intressant att höra var hon trivts bäst. Där jag får ett bra svar från henne också som handlar om lägenhet eller inte och arbetstider.

Trivdes du bättre i London?

- Både och. Jag trivs nog bättre i Monaco då jag bor i egen lägenhet och har få och bestämda arbetstider. I London bodde jag ju hos familjen och jobbade flexibelt från dag till dag. Jag visste alltså aldrig i förväg när jag skulle jobba. London i sig är dock en underbar stad, så den saknar jag ofta.

 

Fortsättning följer...

Alexandra som alltid har haft en dröm om att flytta till Australien lyckades få med sig Mattias på att flytta dit. Efter att han sett mer information om de högskolorna som fanns där blev han intresserad.

- Vi började kika på universitet tillsammans, vi började planera framtiden. Och nu bor vi här i världens bästa land.  Anledningen till att vi bor här i Sydney beror på att Australiens bästa universitet ligger här.

 

De blev ett par 27 april 2007 vilket innebär att Alexandra och Mattias var tillsammans halva 2008 innan det bara av till Australien för Mattias del. Kvar i Sverige blev då Alexandra och de inledde ett långdistansförhållande. Under ett år hade de denna distans till varandra innan det blev dags för även henne att flytta ned i juni 2009 då de även blev sambos som de är idag. Men jag undrar hur de höll kontakten med varandra under detta år.

- När vi hade långdistansförhållande så pratade vi med varandra cirka 2-3 timmar varje dag i telefon plus att vi skriv på bloggen tillsammans för att hålla kontakten.

Den tiden som de har varit ifrån varandra berättar hon för mig handlar dels om tiden mellan juli 2008 till juni 2009 men även december 2009 till februari 2010. Under den tiden som de var ifrån varandra under mer än ett år hann de sågs de 3 månader sammanhängande.

- Mattias flyttade i juli och han kom till Sverige i slutet av november. Han åkte sedan ner igen till Sydney i början av mars. Och jag (läs: Alexandra) flyttade ned juni 2009.

 

Att de är experter på området att ha långdistansförhållande är inte svårt att förstå med denna information som jag fått från dem. Många är ofta negativ till att gå in i förhållande när det är så långt mellan varandra men detta är något som inte de håller med om, utan tvärtom har de en positiv sida att lyfta fram.

- Vi tror att långdistansen gör ett förhållande starkare, vilket är positivt.

Hur har detta stärkt er i förhållandet ni har nu?

- Vi tror att vårt förhållande har blivit starkt. Vi klarar oss själv som individer också, vilket är mycket positivt.

 

Från ett första möte på gymnasiet till att nu bo i Australien tillsammans och ha varit ifrån varandra över ett år. Kärlek kan vara vackert, men vad har Alexandra och Mattias för tips till dig som tvekar över att det inte kan gå bra när man går in i ett sådant förhållande när den ena befinner sig på andra sidan jorden. Jag får en lång lista på punkter som ni kan ta del av nedan.

Jag tackar Alexandra och Mattias för att de ville vara med i en intervju hos mig och önskar de lycka till i framtiden. Och rekommenderar alla att gå in på deras blogg för att få fler kärlekstips eller bara ta del av deras vardag. Som avslutning frågar jag dem om de någon gång tvekade om att gå in i ett långdistansförhållande från början. Svaret är självklart.

- Vi tvekade aldrig på vårt förhållande. Långdistansförhållandet var en självklarhet!

 

---

Mattias och Alexandras tips till ett lyckat distansförhållande:

• Tillit: Ingen tillit = Inget fungerande förhållande. Oavsätt om din Älskling bor 60 eller kanske 600000 mil ifrån dig så är tillit grunden i ett förhållande. Du måste lita på att din partner gör bra val och handlar på ett bra sätt. Om du känner dig osäker på något eller kanske blir ledsen över din partners agerande så säg det! Att gå och vara ledsen när ni är långt ifrån varandra är inge bra, för då är det lätt att måla upp en bild som är värre än verkligheten.
• Kommunikation: Ja ni bor lång ifrån varandra, men hey, vi lever i en globaliserad värld vilket betyder att det finns andra sätt att kommunicera än att träffas. Utnyttja alla kommunikationsmedel! Ring, maila, smsa, prata på msn och skriv handskrivna brev. Här är alla sätt är bra sätt!
• Framtidstro: Ställ dig frågan varför ni bor så långt ifrån varandra! Oftast är det långa avståndet bara under en viss period vilket betyder att ni snart träffas/bor ihop igen. Behåll din positiva framtidstro på ert förhållande, det hjälper dig dom dagar som avståndet känns extra långt.
• Positivitet: Alla är ledsna/deppiga ibland, det får man vara. Men tänk på att du egentligen borde vara jätteglad! Din partner älskar dig lika mycket oavsett avståndet mellan er. Du har en partner som älskar dig, det finns dom som inte har någon...
• Aktivering: Låt inte allt i din vardag kretsa runt tiden det är kvar till ni träffas igen, aktivera dig också. När du aktiverar dig och hittar på saker som gör dig glad/får dig skratta så går tiden mycket snabbare, vi lovar!
• Njutning: Ja tro det eller ej men kom ihåg att njuta. Tänk på att du går runt med världens mest underbara känsla - Du är kär. Du älskar och är älskad, finns det något bättre i livet?

Många har säkert läst Kakhuset någon gång. En blogg som drivs av Alexandra och Mattias som numera bor i Australien och vi har fått följa deras väg i ett distansförhållande och den fylls med tips med kärlek och vackra bilder från deras vardag. Detta är ett bevis på att bloggande går att använda som verktyg i ett förhållande för att hålla kontakten på ett bra sätt. Det var så allting började också, att bloggen skulle hjälpa dem i förhållandet. Jag bestämde mig för att ta reda på mer kring hur de träffades, vad de har för tips vad gäller distansförhållande men även varför de hamnade i Australien? Möt grundarna till Kakhuset i veckans intervju här på slipsens.

Historien kring deras kärlek började en helt vanlig fredag när Alexandra för första gången fick syn på Mattias i skolan. De båda gick på Kunskapsgymnasiet Globen i Stockholm detta var hösten 2006. Jag bad henne berätta lite mer om detta när jag pratar med henne.

- Jag hade precis börjat ettan på gymnasiet och just den här dagen kände jag mig snygg. Eller rättare sagt skitsnygg. Jag hade högklackade leopardskor och håret låg perfekt, det visste jag.

Det var när hon gick i sina höga klackar och sitt perfekta hår som hon första gången fick syn på Mattias. När hon kom upp till samhällskunskapsvåningen, skolan hon gick på var uppdelad i olika ämnesvåningar, där hon öppnade dörren för att sedan tvärstanna. Där stod han. Killen med stort K som hon själv säger och fortsätter berätta för mig.

- Våra blickar möttes och jag kände hur jag blev helt varm i hela kroppen och mina ben började nästan darra. Där stod vi och höll fast blicken. Att jag vågade hålla ögonkontakten så länge första gången jag såg honom är jag än idag stolt över.

I början var det inte mycket mer med det utan Alexandra såg honom skymta förbi någon gång då och då när veckorna rullade på. Men varje gång hon såg honom rös hon av välbehag och kände att det var något speciellt med honom.

Först när hon blev vald som elevrådsrepresentant från sin klass började resan mot den stora kärleken ta rejäl fart, för vem var på samma möte om inte killen med stort K. Att de båda hamnade i en och samma projektgrupp gjorde att de kom ännu närmre varandra och hennes blick som tidigare tagit varje chans att få möta hans fick fler chanser. Men att de skulle hamna i samma grupp var något hon själv såg till när hon väl fick chansen.

- Vi skulle bilda olika projektgrupper och det fanns förslag om att bilda en ”Alpgrupp” som skulle engagera sig i att anordna en skidresa till Alperna. Jag hörde att killen som fått mina ben att darra och mitt hjärta att slå snabbare skulle vara med. Då såg jag min chans så när frågan kom på tals om vilka som ville vara med i gruppen sträckte jag upp handen.

Nu fick hon chansen att få veta vem killen bakom de vackraste ögonen var och dessa möten i Alpgruppen rullade på och det var pirriga möten för Alexandras del. Hon tog varje chans hon fick att tittat honom i ögonen utan att visa för mycket. Hon kände redan nu att han kände likadant, det var som att hans ögon glittrade lite extra när han tittade på henne. Och så rätt hon hade, de började prata med varandra på msn under våren 2007.

- Under våren pratade vi på msn varje kväll. Vi satt uppe långt på nätterna och pratade med varandra. På något sätt ville jag inte erkänna för mig själv att jag var kär i honom redan sedan första gången jag såg honom. Men det var jag.

Månaderna flöt på och plötsligt var de fram i mars 2007 när den resan som de arbetat med i gruppen till Alperna och Chamonix stod på schemat. En resa som hon själv inte kan sammanfatta med ord, vilket hon inte heller vill försöka sig på. Utan säger bara att den var fantastisk på alla sätt. Och några dagar in på resan skedde det stora som hon väntat på. Hon säger det med sina egna ord som får mig att rysa av glädje, även om det inte var jag som befann mig i denna situation.

- Efter några dagar i Chamonix pussades jag och Mattias för allra första gången. Det var en helt obeskrivlig känsla, jag dansade på moln. Killen jag mest av allt ville ha, ville mest av allt ha mig också.

 

Att det blev Australien som de flyttade till började med att Alexandra hade varit där med sin familj och blev totalförälskad i landet. Efter det träffa hon Mattias som hon föll för. Hans tanke var att plugga i USA från började men efter att hon beställt hem information om olika högskolor i Australien av ren slump blev han mer intresserad.

 

Fortsättning följer...

Det är lätt att säga att Joakim har ett jobb som bara innebär fördelar hela tiden och inte är särskilt ansträngande. Men i så fall ljuger man eller blundar för hur verklighet, för visst är det hektiskt stundtals när man hela tiden jobbar mot en deadline. Något han själv har mer kunskap om från sina uppdrag som han haft på festivaler och andra spelningar. Det kan även bli mycket sittande för att vänta på ett band.

Finns det några baksidor som du upptäckt?

- Nja. Det kan stå att ett band går på scen klockan åtta men ofta blir det att de börjar spela runt elva. Man måste ändå vara där innan åtta för att vara säker så det blir ofta en hel del väntande.

Hur ser det ut på festivaler om du jämför?

- Där är det tvärtom. Mycket slit och stressigt då man hela tiden jobbar mot en deadline. Det är sällan man hinner se en konsert utan man plåtar de tre första låtarna och sen springer man till presscentret där man redigerar och skickar bilderna.

Han fortsätter:

- Sen springer man iväg på nästa spelning och så håller det på så där. Jag jobbar i och för sig bäst under press och gillar att ha mycket att göra.

Vidare berättar han att det är lätt för honom att bli rastlös om tempot är väldigt lågt.

Att jobbet tar mycket tid varierar lite upp och ner men under sommaren blir det mera. Så även när det närmar sig sommar under våren som det ökar mer och mer jämfört med vinterhalvåret. Ännu har det inte heller blivit några jobb utomlands men det är något som han hoppas på inom en snar framtid där England står högt upp på önskelistan.

 

Och så var det där med att driva eget företag som många unga drömmer om att göra idag och här har vi ju en som faktiskt gör det. Därför går det ju inte undgå att fråga om vilka tips han har till dig som sitter där hemma och funderar, ja eller nej till att starta eget. Självklart kan Joakim svara på detta och ge dig tips på vad du bör tänka på.

- Tänk igenom din företagsidé och försök hitta något du är ensam om. Kolla runt lite vad som finns och inte finns på marknaden. Jag håller på med en grej nu som jag tror kan bli bra, men vad det är vill jag inte avslöja ännu. En annan sak som är jätte viktig. Läs på ordentligt vad det innebär att ha eget företag. Det är mycket man måste veta och ha koll på.

 

Det är kloka tips som du bör ha i åtanke när du tar steget till att starta ditt eget företag. Avslutningsvis i min intervju kan jag ju inte lämna det där med musiken utanför, utan man vill ju faktiskt veta vad det är för musik som spelas hemma hos Joakim.

- Jag är en periodare när det gäller musik. Jag lyssnar oftast på en skiva en period och sen byter jag. Sen går det i perioder när jag inte lyssnar på musik alls, men just nu lyssnar jag nästan bara på Name The Pet.

När det inte är Name The Pet så är det Björk som är den stora idolen som han avgudat i 16 år och den stora drömmen då? Jo, att plåta en av hennes spelningar.

Förhoppningsvis får han också göra det i framtid, men något som är säkert är att vi kommer få se fler bilder från konserter levererade från Joakim Kvist.

---

Bilderna i denna intervju är inte tillåtna att kopiera utan tillåtelse.

 

Joakim är killen som driver en blogg med mycket humor, men något inte många vet om honom är att faktiskt jobbar som fotograf. Inte vilken fotograf som helst utan att han har konsertbilder som inriktning vilket innebär att han har fått äran att gå på många fantastiska spelningar. Jag bestämde mig för att ta reda på mer om detta för att reda ut det där med myten om att det inte skulle vara lika ansträngande som ett vanligt ”sjufyra-jobb”.

 

Snabb fakta

Namn: Joakim Kvist

Ålder: 26 år

Bor: Västerås

Intressen: Musik, foto, kultur i största allmänhet skulle jag nog säga

 

Jag har länge sett upp till personer som får chansen att jobba med de största namnen inom musikvärlden och i det yrke som Joakim har får han chansen att göra just detta. För att börja från början när jag har min möjlighet att få veta mer om hans jobb tar jag det från början.

Skulle du kunna berätta lite om ditt jobb?

- Jag fotar åt bildbyrån Rockfoto som är inriktat på konsertbilder. Jag täcker alla spelningar i Västerås och på somrarna åker jag runt på olika festivaler och plåtar.

 

Att Joakim har en stor variation i sitt arbete är uppenbart samtidigt som han får uppleva väldigt mycket. Tänk att under en sommar åka runt för att plåta från spelningar, för många måste det vara en dröm som han lever i. Jag kan tänka mig att han har mycket fina minnen från alla spelningarna och festivaler som han har varit på, något jag måste ha reda på. Och självklart har han svar på detta när han räknar en festival från förra året högt upp.

- Jag tycker överlag att festivalturnéer alltid är roliga. Roligast var nog Peace & Love förra året med motiveringen att det var bra band och sjukt roliga efterfester på backstage.

Jag märker under min intervju med honom att detta är ett område som han kan mycket om och efter att jag sett hans bilder är jag mäkta imponerad. Han har en talang för detta område. I de allra flesta fall kommer ju också ett intresse från någon i familjen, så kanske också är fallet för Joakim. Något som jag inte riktigt vet men en sak berättar han för mig, hans väg i på detta spår som är spännande att höra, med hans egna ord där musik och foto alltid funnits i hans intresse.

- Förutom mitt fotointresse så är även musiken en stor del av mitt liv. Jag har pluggat musik i femton år. Jag ville kombinera de två delarna så jag testade att söka fotopass till Peace & Love 2007 och fick ett.

Här började allt, sedan rullade det på.

- På hösten samma år såg jag att Rockfoto sökte fotograf i Västerås så jag skickade in bilder som jag hade tagit på P&L (läs: Peace&Love) och fick jobbet.

Något han inte ångrar att han gjorde för idag har han lärt sig mycket genom sitt yrke och även träffat mängder med folk som han aldrig skulle träffat om han inte hade det yrke som han har. Som folk brukar säga, det handlar om att ta chansen när man väl får den vilket Joakim verkligen har gjort. Att det blivit många spelningar att åka på är självklart däremot undrar jag om han själv har några som han minns extra tydligt från något uppdrag. Här kommer det upp ett svenskt band som är oerhört stora utomlands men fortfarande ödmjuka och trevliga om vi ska tolka Joakims ord. Dock har han inte direkt kontakt med banden varje gång men det händer ibland.

- Jag har plåtat väldigt många spelningar och man träffar mycket folk ute på festivaler. De flesta är väldigt trevliga men om jag ska nämna några är The Sounds väldigt trevliga. Dessutom är de, enligt mig, ett av Sveriges bästa liveband.

 

Hur ser en vanlig vecka ut för dig?

- Det beror lite på. Om vi ska ta den här veckan som exempel kan så ska jag plåta spelningar åt Dagens Nyheter och Expressen. I helgen och nästa vecka är det intensivrep inför en konsert/show där jag ska medverka som sångare.

---

Bilderna i denna intervju får inte kopieras utan tillåtelse.

 

Emma som försöker att få minst tre till fyra timmars träning varje vecka ägnar sig mycket åt gruppträning och spinning. Något många ställer sig kritiska till att det inte ger lika mycket som att träna själv, men det finns även de som tycker som Emma. Två läger finns men att gruppträning skulle vara dåligt kan du glömma.

 

Vad är det för träning du kör?

- Det är huvudsakligen spinning som jag är helt frälst i men funderar på att prova på mtb (läs: Mountainbike) och kanske landsväg.

Du kör inget annat än spinning?

- Jo, jag försöker att kompensera lite med att köra något boxpass i veckan.

 

Vi kommer direkt in på frågan om gruppträning skulle vara bra eller inte, det märks direkt att hon kan sin sak när det gäller denna fråga. Hon plockar direkt fram flera argument som pekar på gruppträningens fördelar. Men hon har också förståelse för de som är kritiska. Eller vad säger ni själva när Emma ger mig detta svar.

- Kort sagt skulle jag kunna säga gruppdynamik. Att man gör det tillsammans gör att man blir taggad av att följa de andra och tempot. Jag kan förstå att folk är kritiska eftersom gruppdynamik kan vara både positivt och negativt.

Något som hon förtydligare är hur viktigt det är att träna efter sin egen förmåga.

- Det är otroligt viktigt att hela tiden träna efter sin egen förmåga under gruppträning och även välja pass som ligger på ens egen nivå. Jag skrev en uppsats om detta för några månader sedan.

 

Här är det många aspekter som kommer upp som man kanske ska fundera över innan man ger sin åsikt i denna fråga kring gruppträning eller inte. Hör av dig till Emma så kan hon ge dig alla fördelar och nackdelar från sin uppsats.

 

Jag bestämmer mig för att lämna träningen för att ta reda på lite mer om vad hon gör om dagarna annars när hon inte tränar. Och det är en tjej som pluggar på folkhögskola just nu där hon läser de grundläggande gymnasiekurserna för att få kompetens till att söka vidare.

Vad drömmer du om att jobba med?

- Jag vill jobba med handel, butiker, mode huvudsakligen. Drömmen är väl att jobba med en butikskedja och organisera och så vidare, om vi tar det kort.

Var kommer detta intresse ifrån?

- Jag har alltid var intresserad av att jobba med att sälja och jag har praktiserat i olika butiker i perioder under min gymnasietid när jag inte jobbade men nu vill jag upp på en högre nivå än som säljare. Men det är där jag naturligtvis har börjat och fått mitt intresse.

Mitt möte med Emma börjar lida sig mot sitt slut och det som kom att börja med ett samtal om träning övergick till att prata om hennes framtid där säljaren i henne kom fram. Naturligtvis kan jag inte släppa detta spår, utan jag frågar henne om framtiden och hur hon ser på den.

 

Om jag ringer om 5 år, hur ser ditt liv ut då?

- Om fem år. Om jag vara realistisk så pluggar jag antagligen, jobbar kanske extra i någon butik och filar på mina idéer om ett perfekt butikskoncept. Kanske är jag spinninginstruktör som också är en lite mindre dröm. Dessutom har jag troligen en fransk bulldog.

 

5 val

Sommar eller vinter

Morgon eller kväll

Spontan eller planering

Hemmakväll eller utekväll

SMS eller Prata

När jag tidigare har läst Emmas blogg har det tydligt framgått att träning står högt upp på prioriteringen. Jag tyckte att det verkade spännande att få lite mer om henne och varför hon lägger så mycket tid på träning. Vad det är för träning, hur ofta hon tränar och varför. Men även vem som döljer sig bakom bloggen, alltså vem Emma är. Därför får vi denna vecka möta henne i veckans intervju här på bloggen.

 

Det första jag kommer att tänka på när jag ska prata med Emma är att hon verkar vara väldigt trevlig att ha och göra med men även en person som ständigt söker nya utmaningar. Att det är en sökare jag har att göra med kan även hon intyga på när frågan kommer upp om att berätta mer om sig själv.

- Jag är en sökare, söker väl efter sanningen. Har svårt för permanenta eller långvariga saker, då känner jag mig lätt instängd i relationer.

Skulle du kunna utveckla hur du menar?

- Med det menar jag inte att jag inte klarar djupa relationer, men jag behöver distans ganska ofta för att inte bli frustrerad över saker.

 

Vidare berättar Emma att hennes vänner är något som betyder väldigt mycket för henne och i jämförelse med romantik är det något som håller hela livet. Hon beskriver sina vänner med stolt röst när hon säger:

- Mina vänner betyder allt för mig.

 

Något jag själv kan hålla med om, säkert du också som läser detta. Vännerna är de som alltid står där i vått och torrt medan kärlek kommer och går. Plötsligt i mitt möte med Emma kommer vi in på just det där som handlar om träning. När hon själv beskriver sig som ett träningsfreak, perfekt tänker jag och fortsätter på det spåret. Att beskriva sig själv som träningsfreak är lätt men att sedan visa det i praktiken är desto svårare. I Emmas fall finns det en anledning till att hon kom in på detta spår., rastlösheten.

- Jag är ett träningsfreak egentligen eftersom jag som sagt lätt blir rastlös så är det ett bra sätt att rensa huvudet och få perspektiv.

 

Emma och jag börjar prata om hur det kom sig att hon började träna från första början. Om det verkligen var så att det var rastlösheten som gjorde att hon själv satte igång att röra på sig eller om det var något annat. Här visar det sig att det är en självklarhet i hennes familj att röra på sig.

När och varför började du träna?

- Jag började träna när jag var ganska liten, mest för att det är en självklarhet i min familj som är väldigt hälsosam. Och sen fick jag insikt i att det är väldigt naturligtvis för fysiken men även mentalt.

Hon fortsätter:

- Jag tror på att träning är nyckeln till mångas problem, eller i alla fall ett sätt att se saker klarare.

Jag ber henne utveckla hur hon menar när hon pratar om detta som en nyckel till att lösa många problem, och självklart har hon redan varit inne på det tidigare men Emma svarar artigt och tillmötesgående på min fråga om att utveckla hennes resonemang.

- Som jag sa innan så rensar det huvudet samtidigt som det ger bättre självförtroende genom bättre kroppskännedom. Och det ger såklart fysiskt också och man får något annat att lägga sina tankar på. Om alla hade tränat efter sina egna förutsättningar hade fler mått bättre.

Stänga av huvudet för en stund kan vara skönt, men hur menar du exakt?

- Jag menar att träning ger inget att spekulera i det är en uppgift som kräver alla krafter och då krävs fokus och en rak väg. I och med det får i alla jag perspektiv på allt annat skit som händer. Jag kan ta tag i det och släppa annat för i alla fall tre till fyra timmar i veckan.

 

Denna träning ger henne också fotfäste i andra situationer berättar Emma för mig. Men vad är det för träning som hon ägnar sig åt?

 

Fortsättning följer….

Vid det här laget vet ni ju att jag alltid gör mitt bästa för att leverera nya saker som ni kan ta del av och denna gång är det intervjuer som jag tänker på. Det är slut med den planering som jag publicerade sist men det fyller på med nya intervjuer och denna gång tänkte jag presentera fyra kommande. Självklart är det också en intervju varje vecka precis som vanligt, dock tillkommer intervjuer som kommer ske i slipsens-live. Det kommer bli väldigt spännande, men nog om detta. Här kommer följande fyra som ni kommer kunna läsa om den kommande tiden...

Att Angelica lägger ner mycket tid på sin musik är självklart. Frågan är vad hon får för respons på det hon gör. Jag är väldigt nyfiken på vad hon själv har fått för reaktioner från folk i sin närmiljö.

 

Hur har folk tagit emot din musik?

- Jag har mest fått positiv feedback på min musik faktiskt. Visst, alla kan inte gilla allt men jag gör musiken för min egen skull och inte för någon annan. Men det är jätte roligt om man har varit på någon fest eller liknande och så kommer en helt främmande människa fram och säger ”Är det inte du som gör musik? Du är ju verkligen skit grym!”

Om du får negativ feedback, är det något du tar åt dig av?

- Nej, oftast inte för de har ingen bra kritik som gör att jag utvecklas utan det är bara tomma ord enligt mig. Många är väldigt avundsjuka också.

Hon berättar också att hon råkat ut för att folk har tagit hennes musik och bytt titel för att sedan använda som sig själva som upphovsmän. Detta finns säkert många som gör men frågan är varför? Allt för att ta åt sig äran av någon annans arbete. Personligen tycker jag det är helt fel, lika mycket stöld som att sno någonting från en butik.

 

För att få spridning på sin musik använder hon sig av flera olika kanaler på internet som gör att fler får upp ögonen för musiken. Några av dessa som hon själv nämner är Myspace, youtube och facebook. Bara genom att skriva in ”Angelicah” på YouTube får du upp hennes musik.

- Det går att sprida på flera olika sätt men dessa är några sidor som jag tycker går väldigt bra. Ett annat verktyg som är bra är MSN där det blir en väldigt bra kedja där folk skickar vidare till varandra.

När det handlar om att använda sig av MSN har det till och med gjort att Angelica har två stycken för att hålla isär det privata med arbetet kring musiken. På den ena är det kontakter som är relaterade till musikbranschen och vise versa.

- På min ”musik-msn” som vi kan kalla det har jag fans, andra musiker, människor som producerar beats och även sådana som har kontakt med egna skivbolag.

 

Blickar vi framåt har hon flera mål, för det första att satsa mer på R’nb och pop under året men också att få ut sin musik till fler och förhoppningsvis få ett skivkontakt. Vilket är hennes största dröm i livet och något hon kämpar för dagligen. Men om hon själv är den som gör musik som idag är hon osäker på.

- Det är svårt att säga idag att jag gör egen musik om 10 år så det vet jag inte. Däremot kommer jag absolut att jobba med musik även då. Nu närmast hoppas jag som sagt på att bli upptäckt av något skivbolag.

Jag håller tummarna för Angelica, under tiden får vi njuta av hennes musik på andra sätt än på skiva.

Angelica är en tjej som gör sin egen musik och drömmer om att i framtiden sprida sin musik över hela världen. Något hon faktiskt redan har gjort tillsammans med en kille som går under namnet Kremer. Jag bestämde mig för att ta reda på lite mer kring hur hon kom in på denna bana, hur hon ser på framtiden och vad det är för musik hon ägnar sig åt. Möt henne i veckans intervju.

 

---

 

Snabbfakta:

Namn: Angelica Gardell

Ålder: född 1993 (17 i februari)

Bor: Vikingstad, utanför Linköping

 

---

 

Angelicas väg till musiken började redan när hon var liten, hon älskade musik och det var en stor del av hennes liv. Från detta var det mer av en slump att hon lärde känna rätt folk som öppnade upp ögonen på henne att prova på att göra egen musik. Hon berättar för mig att allt började med en vän som skickade över en beat som hon skrev text till.

- Jag var med en vän, Sofijah, som gjorde hiphop musik. Hon skickade över ett beat till mig och så började det komma upp en text i mitt huvud så jag tog datamicken och spelade in det i ljudinspelaren på datorn, säger hon och skrattar lite.

 

Det var just där och då som hennes första låt skapades och ja, ni läste rätt allting började med en datamick och det enkla programmet som finns med på de flesta datorer, ljudinspelaren.

Hur tog du dig vidare från detta, för jag antar att du inte använder dig av denna teknik idag?

- Nej, det gör jag inte utan jag fick en riktig studiomikrofon i julklapp något år som gjorde att jag kunde spela in på riktigt istället.

Detta var grunden för en karriär inom musiken som Angelica nu jobbar väldigt hårt med just nu. Sedan dess har det bara rullat på som hon själv säger när jag pratar med henne, vad är det för musik som hon skapar, hiphop eller?

- Jag har aldrig hållit mig till en och samma musikstil riktigt. När jag började med musiken var det mest sång-rapp, hiphop, som jag sysslade med. Det lät som en blandning av sång och rapp. Ett exempel är en låt jag gjorde 2008 som heter ”Har du nån gång känt”.

Hur har du gått vidare från hiphopen?

- Förra året började jag komma in mer på R’nb spåret. Det var nog mest för att jag blev så nöjd med ”Everlasting” som jag gjorde tillsammans med NME. Den uppskattades oerhört mycket av lyssnarna och sändes även på East FM.

East FM som är en lokalradio kanal i Norrköping och Linköping där lokalmusik får chansen att komma ut på marknaden. Därigenom spelades alltså denna låt.

 

Vad har du provat på mer för genrer inom musiken?

- Jag har provat på hands up och electro tillsammans med en kille som går under namnet Kremer. Låten heter ”Come Back To Me” och den var jätte rolig att göra eftersom den nu ägs av ett skivbolag nere i Tyskland. Det som fick mig att tappa hackan lite grann var att låten har spridits över hela världen på så kort tid.

 

Under 2010 har hon planer på att satsa mer på R’nb och pop.

---

 

Fortsättning följer...

När jag första gången upptäckte Claras blogg visste jag många av mina vänner som tidigare gett sig av till just Australien och via rykten hört att det kryllar av svenskar. Därför tyckte jag att det verkade roligt att se om det stämmer. Och om det är någonting hon märker av när hon själv befinner sig därnere. Eftersom det inte är någonting jag kan svara på när jag sitter i Sverige. Och faktiskt visar det sig att ryktet stämmer när jag frågar henne om detta.

Är det väldigt mycket svenska ungdomar i Australien som jag tror?

- Det är helt rätt! Australien kryllar av svenskar och ibland undrar man om svenska inte är det näst vanligast språket här. När man handlar mat är det som att gå igenom alla Sveriges dialekter.  Alltså man går igenom affären och börjar med Skåne för att sedan komma fram till Norrland när man nått kassan.

Jag tycker detta låter intressant när hon berättar om detta.

 

Eftersom Clara är en av många som åker iväg undrar jag lite över vad hon har för tips till oss andra som sitter hemma och drömmer oss bort. Kanske vill ta tag i drömmarna och göra det till verkligheten och visst borde väl hon ha lite tips att dela med sig av. Med tanke på att hon aldrig tidigare gjort någon långresa och nu befinner sig på andra sidan jordklotet.

- En sak man bör tänka på är att det är vänstertrafik, även i rulltrappan, säger hon och skrattar.

Hon fortsätter:

- Jag gjorde misstaget att packa väldigt lite kläder eftersom jag tänkte handla kläder här på plats. Det var ett stort misstag, visst har jag shoppat lite men man har inte råd att lägga mycket pengar på kläder.

 

Förutom detta kring kläder har hon några tips på vad du absolut inte får glömma bort, en kort checklista helt enkelt.

- Min lilla checklista lyder. Visum, reseförsäkring, boende och adapter. Det finns säkert fler saker men jag kommer inte på något just nu.

 

Hur är shopping annars i Australien jämfört med Sverige?

- Bättre och dyrare. Det finns hur mycket klädaffärer som helst och tjejerna är väldigt modemedvetna här. Men jag har ändå inte shoppat särskilt mycket eftersom det är lite dyrt för en traveller som jag.

 

När hon sedan kommer hem till Sverige i maj är det dags att börja med lite semester följt av att återgå till sitt arbete på kontoret. Till nästa höst har hon planer på att söka in till universitetet.

 

Slutligen var det där som gjorde att hon sökte sig iväg till Sydney och Australien, det där med surfing. Som hon bara var tvungen att lära sig under sin tid i landet, och jag undrar vad hon har hunnit med att göra under sin tid?

- Min första månad skulle man kunna säga att jag kopplade av, jag festade en hel del och lärde känna landet. Samtidigt hade jag panik över att jag inte hade något jobb efter en månad. Så särskilt avkopplad var jag inte.

Hur ser det ut nu?

- Jag har ett deltidsjobb och på min lediga tid njuter jag bara av livet. När jag fått ihop lite mer pengar ska jag åka till Melbourne med en kompis och jag hoppas kunna resa runt lite mer innan jag åker hem.

Har du hunnit lära dig att surfa?

- Nej, det har inte blivit av än faktiskt.

 

Kanske hinner Clara med detta under de sista månaderna innan hon återvänder till Sverige igen.

Clara är tjejen som ensam tog steget ut i världen och landande i Sydney, Australien. Där har hon befunnit sig i två månader och beräknar att stanna kvar fram till maj när det vänder tillbaka till Sverige och hemstaden Stockholm. Denna vecka får vi veta varför det blev Australien, vilka tips hon har och hur det går att uppleva hela Sverige i en helt annan del av världen. Lär känna 19-åriga Clara i veckans intervju denna vecka.

Många svenska ungdomar kommer till ett stadium i livet när man vill uppleva något nytt när man tröttnat på sin närmiljö och ger sig därför av till ett varmare land långt borta. För många blir det Australien, vilket det även blev för Clara, men hon har faktiskt andra anledningar att just åka till denna underbara plats. Svaret på frågan om varför hon valde att ta sitt pick och pack för att prova sina vingar i Sydney finns i hennes intresse för idrott.

Hur kom det sig att du hamnade i Australien och Sydney?

- En bra fråga! Jag hade en period av träningshysteri när jag ville prova massa nya sporter, jag kom på att jag ville lära mig surfa och det var på den vägen jag bestämde mig för Australien.

Är det enda anledning?

- Nej, det finns flera. Främst verkade det vara ett spännande land att leva i.

Varför just Sydney?

- Det kan jag inte svara på faktiskt, utan det blev en slump och någonstans ska man ju börja.

 

Hennes plan är att stanna kvar i landet fram till maj då det är dags att ta sig tillbaka till kontorsjobbet i Stockholm. När jag pratar med henne har hon spenderat två månader i landet och tycker själv att tiden har gått väldigt fort.

 

Det är lätt att tro att Clara skulle vara en person som har rest mycket innan det var dags att ge sig av så långt bort, men det är helt fel och detta är första landet hon besöker utanför Europa. Vilket är väldigt intressant med tanke på att hon nu också åker helt själv.

- Innan hade jag faktiskt aldrig varit utanför Europa. Min familj har väldigt sällan åkt på semester och så på sommaren. Det har varit mer korta resor till bland annat Hamburg, Budapest och London.

Att ge sig iväg helt ensam är någonting jag beundrar oerhört mycket eftrsom de flesta som åker iväg ofta gör det med vänner. Dock visar det sig att hon i själva verket har en vän som bor i landet.

De flesta som jag känner till åker ner i gäng men du åkte ner själv. Varför?

- Jag valde att åka helt själv, men jag har en kompis som hämtade upp mig på flygplatsen och lät mig bo hos henne min första vecka här, så det var lite trygghet. Jag ville åka själv för att få en utmaning och liksom starta om på nytt.

Namn: Tobias Lindqvist

Blogg: http://grymtroligperson.blogg.se

Ålder: 19 år

Bor: Söder om Stockholm

I veckans intervju här på slipsens får vi lära känna Tobias lite bättre och jag är stolt över att äntligen få göra denna intervju. Vi får bland annat veta tre saker som du aldrig hade någon aning om dessutom får vi veta mer om hans bloggand. Och framförallt, var finns det störst chans att springa på Tobias? Alla svar får du I veckans intervju med mannen bakom grymtroligperson.

Hur länge har du bloggat?

- Jag startade min blogg mars 2007, men började bli aktiv med den först oktober 2007.

Vad var det som gjorde att du börja?

- Det var min syster som tyckte att jag skulle börja blogga och sedan fortsatte jag att blogga för att jag tyckte det var så himla kul!

Du är en av de stora bland mängder av tjejer hur känns det?

- Det känns faktiskt bara bra. Jag har överlag enbart fått positivt bemötande!

Vad har du för mål med bloggandet?

- Jag har inget konkret mål med bloggen, utan kommer att blogga så länge glöden finns.

Vad är det roligast som hänt när du bloggat?

- Det finns mycket roligt, men det roligaste är när folk vågar sig fram på stan och öser en med komplimanger.

Har det gett dig mycket nya vänner?

- Ja, jag har fått vänner för livet tack vare bloggen.

Nu har du en grupp på facebook som vill se dig i Let's Dance nästa år. Vad tror du om dina chanser?

- (Haha), jag tror jag aldrig kommer att vara med i Let's Dance, men jag tycker det är jätteroligt att gruppen har startats.

Kan du berätta lite mer om dig själv också. Vad gör du annars?

- När jag inte bloggar träffar jag kompisar, är ute och reser eller tränar.

Kan du inte berätta tre saker vi inte vet om dig?

- Jag är perfektionist, svårflörtad och har lätt för att lära mig siffor. Kan alla busstider utantill, telefonnummer  och så vidare.

Händer det ofta att folk kommer fram till dig på stan?

- Inte så ofta att folk kommer fram, mycket mer ofta är det att jag får kommentarer på kvällen att dom har sett mig på stan.

Du har ju schysst klädstil, var får du inspiration ifrån?

- Jag får inspiration från andra bloggare och hemsidor med kläder

Just nu pluggar du inte, jobbar du eller nått istället?

- Just nu varken jobbar jag eller pluggar, men det kommer det bli ändring på snart...

Var är det störst chans att man springer på dig när du är ute och träffar kompisar?

- Det är nog på Sergel bion eller när jag sitter och fikar på Espresso House

När Michaela inte befinner sig i ishallen, med familjen eller vänner är det studier som tar upp mycket av hennes tid när hon gick direkt från gymnasiet till en folkhögskola där hon läser till fritidsledare.

- Jag valde att ta steget direkt efter att jag tog studenten och just nu läser jag en utbildning till fritidsledare på Ljungskile Folkhögskola.

När är du klar med den?

- Den är klar maj 2010 så den är inte speciellt lång men bra att ha.

Om vi ska blicka lite framåt, har du något drömyrke som du jobbar med om, låt oss säga tio år?

- Det är svårt att säga, finns många yrken att välja mellan. Jag skulle dock kunna tänka mig att arbeta på ett behandlingshem i framtiden.

Om du ser utifrån det du gör idag, hur tänker du då kring detta mål du har om tio år?

- Jag vet ju att jag vill jobba med barn och ungdomar redan nu i alla åldrar. Sedan får vi se om jag specialiserar mig på barn/ungdomar med interaktuellt funktionshinder.

Vi börjar även prata lite om hur hon ser på sitt liv i framtiden där hon kan se sig själv som något inom konståkningen. Eller åtminstone någonting hon hoppas på, vilket visar på hur mycket den betyder.

Annars, bortsett från jobb, var ser du dig själv om tio år?

- Förhoppningsvis har jag stadgat mig med familj och arbete. Jag hoppas verkligen att jag är kvar inom konståkningen som tränare eller domare. Hoppas att jag har hälsan i gott skick och att mina nära och kära mår bra.

 

Visst går det blicka mycket in i framtiden som vi gjorde men det kan ju också vara intressant att veta hur hon själv ser på sitt liv idag.

- Jag tycker det ser stabilt ut. Det har varit en berg-och-dal-bana under en period, men nu börjar allt falla på plats. Det känns väldigt bra att kunna blicka framåt. Jag har bra miljö omkring mig och jag mår väldigt bra.

Vad är det bästa med ditt liv just nu?

- Det bästa med mitt liv är att jag har hittat mig själv. Ingen kan leva mitt liv som jag gör. Bara jag!

Om du bara fick leta på en plats för att hitta Michaela skulle det var väldigt smart att ta dig till ishallen. Där lär hon befinna sig. Antingen sitter hon på läktare när hon kollar på sin pojkvän under tiden som han tränar eller spelar match. Eller så skulle hon själv befinna sig på isen som tränare för konståkningen. Att ishallen spelar en viktig roll i hennes liv går inte undgå men vad har Michaela mer att berätta om sig själv, vad pluggar hon? Var ser hon sig själv om tio år? Detta är bara några av de frågor jag sökt svaren på i veckans intervju.

 

Vi börjar med att prata mycket om just det som är hennes stora intresse, konståkningen, som hon själv tränat men numera är tränare för. Efter hela 14 år som aktiv bestämde hons sig för att förra året att bli tränare, detta för att kunna lägga ner mer tid på sina studier. Själva konståkningen är en idrott som hon halkade in på genom en kompis.

- Jag fick helt enkelt följa med en kompis på ett träningspass när jag var mindre och sen dess har jag fortsatt.

Från att ha haft en aktiv karriär har hon nu gått vidare till att istället coacha andra och vara tränare i klubben. Ett arbete som hon ägnar sig åt två dagar i veckan och som hon själv trivs väldigt bra med.

Vad är det som är så bra med detta?

- Det bästa är ju att jag träffar nya människor hela tiden och att man knyter upp kontakter i hela Sverige.

Utöver konståkningen så tränar hon också gym regelbundet och har även provat på dragkamp under två år, som hon helt enkelt slutade. Tidigare var målet att bli bäst i Sverige på konståkning men idag handlar det mer om att må bra och stärka upp för de problem hon har Som hon själv säger det.

- Jag vill bygga upp min kropp så den mår bra. Eftersom jag har problem med mina knän och min rygg så vill jag bygga upp muskler så jag slipper ha ont längre fram.

Är dessa problem orsaken till att du själv slutade tävla?

- Nej, skadorna har jag inte lagt märke till utan jag har tränat på som vanligt. Så det är ingenting som påverkat mitt beslut att sluta träna konståkning även om det är en sport som tar stryk på kroppen.

 

Vi lämnar detta med träning och jag undrar hur hon skulle vilja beskriva sig själv med endast tre ord. Det resulterar i glad, positiv och jordnära och hon utvecklar det hela för mig på ett kort och bra svar.

- Jag tycker det är ord som beskriver min personlighet väldigt bra. Det är även så folk uppfattar mig har jag fått höra.

Så ute och cyklar är hon inte helt enkelt.

 

Michaela som bor i Stora Höga är adopterad från Filippinerna och har tidigare bott i Göteborg i 5 år innan det blev en flytt. Hon trivs väldigt bra i Sverige berättar hon för mig och har inga minnen från tiden i Filippinerna . I Stora Höga trivs hon också väldigt bra, speciellt att det är bra förbindelser till Göteborg som hon alltså bodde i tidigare.

- Vi flyttade från Göteborg när jag var 5 och minns det som en bra stad även om jag trivs väldigt bra där vi bor nu också. Anledningen? Det är nära till allt och har bra förbindelser in till Göteborg.

På sin fritid är det pojkvännen, vänner och familjen som står på schemat, men fritid är något hon skulle vilja ha mer utav än vad som finns idag. När hennes tid inte räcker till för allt hon skulle vilja göra och visst finns drömmen om en resa utomlands där.

- Det skulle vara skönt med mera fritid så jag kunde åka iväg på en längre utomlandsresa.

---

Fortsättning följer i denna intervju senare under dagen. Faster Gunhilds text kommer upp lite senare idag till följd av detta och information om morgondagens program kommer upp under morgondagen. Redan nu kan jag tala om för er att Caroline kommer leverera listan och att jag efterlyser fler killar som kan konkurrera lite med tjejerna.

Jessika jobbar med ytliga jobb som vi varit inne på tidigare. Men under intervjun ber jag henne att utveckla lite mer vad dessa yrken går ut på. Dels har hon jobbat som reklam-modell för olika nätbutiker, vilket jag vet vad det innebär, sedan arbetar hon även som värdinna.

Kan du berätta lite mer om dina yrken?

- Självklart! Jag har jobbat som reklam-modell för olika Internetbutiker. Jag jobbar också som värdinna och då är det lite beroende på vilka slags värdinnejobb man tar. Mest handlar det om att mingla, skratta och ha kul.

Vad finns det för olika jobb som värdinna?

- Man kan till exempel jobba som värdinna på klubbar, montrar eller olika evenemang. Just nu är jag inte jätteaktiv som modell men jag har en del planer så vi får väl se vad som händer.

När du jobbar som modell, vad är det för bilder?

- Bilder som jag tar är väldigt olika och mycket på vad jag känner för eller vilket tema vi kör på. Jag gör ganska mycket ”time for print” som är att man varken får betalt eller behöver betala för bilderna man gör. Gäller alltså båda parterna, modell och fotograf, berättar Jessika.

Betalningen för dessa uppdrag som hon gör varierar alltifrån gratis till 15 000 kr så det går inte säga exakt hur mycket hon tjänar. Något hon berättar för mig är att detta är ett område som går att skriva mycket om.

 

Men det är väldigt ytliga jobb, hur känns det?

- Det är självklart väldigt ytligt, men också väldigt roligt och man får träffa mycket folk och så vidare.

Vad är baksidan med ditt yrke?

- Att så många har åsikter men få vet hur det egentligen är.

Vilken tur att fler får lite vetskap om dessa yrken det nu genom denna intervju, kanske försvinner lite fördomar som finns.

 

Jessika berättar också för mig att hon gillar att läsa på sin fritid, inte bara bloggar utan det blir många böcker. Helst självbiografier och sådant som har hänt. Hennes favoritbok är Jenna Jamesons bok. Vi pratar vidare och jag finner en intressant sak på hennes blogg som inte handlar om yta, utan berör världen på ett djupare stadium. Här finner jag en lucka i all den yta som Jessika har byggt upp. En annan bild visar sig, och fördomarna som kanske funnits försvinner delvis,

 

En sak som jag upptäcker när jag kikar runt på din blogg är att du skriver att du ogillar svält och andra barnsligheter som vi människor utsätter oss själva för. Gör du någonting för att påverka detta?

- Jag har jobbat som volontär och med att samla in pengar till en kvinnoby i Afrika. Annars försöker jag väl bara att skratta och ha kul och försöka få mina närmaste att uppskatta livet. Jag tror absolut på att man kan göra skillnad om man behagar, dock är det kanske inte till Afrika som alla pengar bör gå då det finns mycket problem i Sverige vi borde reda upp.

Vad menar du för problem i Sverige?

- Hemlösa är väl ett exempel. Sen tycker jag att det finns för mycket ungdomar som hamnar på fel banor med mera. För att de inte har rätt personer runt sig i sitt liv. Droger och alkohol är bara några saker till att nämna.

Hur skulle man kunna lösa detta?

- Jag tror man ska ge dem både en och tre och femton chanser. De behöver mer hjälp än de fått, så då är det väl bara ge dem det. Kanske hitta något nytt yrke? Då löser vi några arbetslösas liv också. Perfekt!

 

Med dessa ord avslutar vi intervjun och jag tackar Jessika att hon ville vara med, och frågan är var försvann den där ytligheten?