Det har blivit dags att ge sig av ut i världen igen. Denna gång landar vi hemma hos Linda som sedan ett år tillbaka bor i Barcelona. Jag bestämde mig för att ta reda på lite mer om varför det blev just Barcelona, om hon upplevt några kulturkrockar och vad hon saknar mest från Sverige. Allt detta och mycket mer får du veta i veckans intervju med Linda.

Sedan ett år tillbaka bor Linda i Barcelona, Spanien. En plats som hon trivs oerhört bra på. Lite skillnad mot staden eller ska vi säga byn som hon bor vanligtvis i, och även kommer ifrån i Sverige. Olofström i Blekinge. När jag pratar med henne vill jag självklart ta reda på vad som är de största skillnaderna med att bo i Sverige.

- Om jag ska säga tre saker blir det vädret, människorna och livsstilen som skiljer med att bo här jämfört med Sverige.

Att många unga, och för all del äldre också, beger sig ut i världen är inte alls ovanligt. Tidigare har vi fått lära känna folk som flyttat till bland annat Monaco, Dubai och Australien. Men det kan ju alltid vara spännande att veta varför det just blev Barcelona för Lindas del. Något jag frågar henne och får ett svar som inleds med att hon pluggade spanska under hösten 2008 och på den vägen blev det.

- Jag har alltid vetat att jag vill bo utomlands. Men att det blev just Barcelona var för att jag åkte hit och pluggade spanska i tre månader under hösten 2008. Då blev jag helt enkelt stormförälskad i staden och jag bestämde mig för att det var här jag skulle bo.

Hennes dröm om att bosätta sig i staden stannade inte heller i en dröm utan det hela blev verklighet. Från och med april 2009 bor hon på lite mer södra breddgrader jämfört med Sverige och Olofström. Vad är det då som är fantastiskt med Barcelona?  Vad var det egentligen som fick henne att fall för staden.

- Här har man allt man behöver i form av storstadsliv, bra shopping, grymt nattliv, stränder, kultur och så är det en väldigt mångkulturell stad med folk från hela världen.

När jag hör henne berätta om hur bra det är att ha flyttat iväg är det nästan så att det rycker lite i mig. Kanske skulle jag ta tag i det där med att flytta utomlands. Nu har jag en stad till på min lista över städer i världen som vore oerhört trevliga att bosätta sig i. Något som många råkar ut för när man tar steget utomlands är dessa kulturkrockar som kan tänkas uppstå. Jag frågar henne om detta.

Här får jag väldigt långt svar från henne när det finns många exempel på krockar som uppstår mellan svensk och spansk kultur. Bara en sådan sak som hur man hälsar på varandra. Här hemma i Sverige genom att ta i hand medan det i Spanien är kindpussar som är det vanligaste sättet att hälsa. Något som Linda kan mycket om när hon berättar för mig.

- Det finns ju väldigt mycket som är annorlunda här. Exempelvis hur man hälsar genom att man kindpussas. Men för killar kindpussas man bara med varandra inom familjen.

Linda kommer även på det där med att vara punklig när det gäller att träffa sina vänner eller andra som man bestämt tid med.

- Här nere behöver man inte vara lika punktlig, har man kommit överens om en tid är det helt lugnt att komma 15-20 minuter för sent utan att ringa. Sedan har vi det där med mattiderna, här äter man middag mellan nio/tio på kvällen.

Hon fortsätter:

- I Barcelona är också folk mer sociala och man träffar sina vänner eller går ut även på veckodagarna. Sedan har vi den spanska byråkratin som är ett skämt jämfört med den svenska, här tar allting dubbelt så långt tid. Jag tror vi är väldigt bortskämda med att det bara räcker med ett telefonsamtal i Sverige.

Under vårt samtal kommer vi även in på hur det ser ut med olika lagar i dessa länder, när de i Spanien har en väldigt sträng abortlag. Och att de har en lag som gör det lagligt att odla marijuana för ”eget” bruk.

- Jag tror man får ha 5 plantor per person för eget bruk.

Att det är vanligare att folk tar just marijuana än att man dricker alkohol när man festar är inte alls ovanligt i Spanien heller utan tillhör det normala. Vi kommer även in på mer vardagliga saker så som språk och lön.

Fortsättning följer…