Jag har ett problem när jag ska sätta mig och skriva. Inledning. Hur ska jag börja skriva. Jag avskyr att alltid börja med ett "Hej" låter för tråkigt, "God kväll" vet inte känns fel på något sätt. Helt enkelt inleder jag med att skriva om detta problem med att börja ett inlägg. Visst är jag väl smart. Väldigt lätt att sitta här ute i skogen, slå sig själv för bröstet och säga till sig själv
- Vad jag är bra! Sen kommer man ut i verkligheten och är inte så tuff längre. Då sitter jag inte där och säger till alla andra ni är dåliga och jag är bra. För jag tänker i dom banorna, vi mot dom, tror det är väldigt många med mig som tänker så. Påståendet har jag inga som helst belägg för på något sätt. Utan jag sitter här ute i min stuga och påstår detta, sen får ni tycka vad ni vill. I mycket av det jag gör blir att jag jämför mig med alla andra.
Ta bara ett exempel jag skrev om för någon vecka sen, om att jag inte har kommit någonstans utan fortfarande bor kvar hemma utan flickvän samt arbetslös. Är det inte fruktansvärt jag lever? Jo, jag kan få det att framstå som det men vad förväntar jag mig. Eller rättare sagt vad tänker jag på att alla andra tänker på. Finns ju ingen som kommer tycka illa om mig för att jag är singel, bor kvar hemma och är arbetslös utan det är ju bara jag som vet om det. Ändå blir det något jag bär på varje dag. Varje gång jag möter nya personer. Ni kan säkert tro att jag är den där supersociala personen som har miljoner med vänner och kan skaffa nya vänner på 5 minuter. Så är det inte, tror jag inte. Men skulle det vara så är det nog en jakt på en biljett till att bli populär, kunna hänga med de coola och stolt kunna berätta att jag minsan har mängder med kontakter. Vilket jag är snabb med att tala om. I andetaget efteråt är jag också snabb med att berätta om hur snabbt jag tar mig runt en rund på 5 km. Allt för att vara bättre än andra, som inte är jag.

En sak som inte har något som helst med detta att göra egentligen eller kanske har det ett sammanhang. Iallafall så har jag blivit kär i en blogg, och det är en helt underbart vacker blogg. Jag har intervjuat denna person för några veckor sedan och innan trodde jag det skulle vara en självupptagen tjej som bara brydde om sig själv. Skulle vara snabb med att berätta om hur bra hon är jämfört med andra, för det är ju så jag tänker. Men sanningen var helt annorlunda och nu har det blivit bloggen jag bara måste gå in på varje dag. Självklart talar jag om Emma Malmlöf och hennes blogg, http://platine.blogg.se och jag tycker verkligen att ni också ska kika in och läsa hennes texter. Där snackar vi om Birro-klass enligt min åsikt.