Just nu är det väldigt mycket att stå i. Haft fullt upp hela dagen men något som är väldigt positivt är att det blir tidigt som man somnar och vips har du halkat in i vissa rutiner. Det går att gnälla över att jag knappt hinner vara hemma. Jag ser inget negativt i det faktiskt. Känns faktiskt oerhört bra när jag halkar in i dessa rutiner igen. Kanske kallas dessa rutiner vardagsrutiner nu vet jag vad det är. Efter en heldag i stan, idag, är jag helt färdig. Trots detta känner jag så starkt för att sätta mig framför bloggen och skriva av mig lite. Blir ju faktiskt lite av terapi på något sätt. Tror att många av er läsare känner igen sig i detta, framförallt ni som själva bloggar. Känns så skönt att sätta sig och tömma ut lite tankar som uppstått under dagen eller bara rent av skriva av sig.
Idag var jag också på ett träningspass med klubben. Väldigt trevligt. Inte för att det var mycket folk på dagens pass men några var det och dessa var mycket trevliga. Gusten, Oskar, Stoneriver och jag. Blev mycket diskussion kring olika intressant ämnen. Väldigt bra för det gör att jag kan ha något att skriva om. Diskuterades allt ifrån facebook, fiktiva nationer till politik och att vi alla någon gång blir som alla andra. Förr försökte människan, individen, var som alla andra och vara så lika som möjligt. Hur är det idag? Kanske är det så att vi försöker att vara unika och folk kommer ihåg oss för att vi är speciella och sticker ut från mängden. Ofta slutar det trotsallt med att vi är som dom andra.

Minns ni vilken grupp som sjöng det, vi blev som dom andra. Ett av mina favoritband. Nämner inga namn på detta band ni får själva räkna ut vilka det är. Ni ser själva hur mycket jag har att skriva av mig från dagen som gått. Och nu börjar batteriet på min dator blinka om att det är påväg att ta slut. Detta innebär att jag inte kan skriva längre men ni har ju fått något att fundera på!

Hörs vi imorgon? Ja, det hoppas jag om jag har tid och lust.....