Med bussen
[Varning för flummigt inlägg]
Sitter här hemma i min ensamhet och undrar var alla tagit vägen. Var är min mor och far? Trodde de skulle vara hemma men inte det inte. Så nu får man sitta här själv och gå in på de där sidorna man inte hunnit gå in på under dagen. Jag talar självfallet om min stora förebild, Blondinbella. Eller kanske inte kanske. Vem vet vem min förebild är.
Men skitsamma, jag surfar alltid in på blogg.se det första jag gör. Det måste ju kollas om man fått några påhopp under dagen eller något beröm för det man gjort. Inte det inte. Ingenting helt dött trots att jag haft läsare. Men inga kommentarer. Folk lever sina liv och läser blondinbella och kenza för att dom ser så bra ut, har jag hört från många killar i min ålder. Det är bra, då ser man att det verkligen finns en möjlighet att själv bli en storbloggare, men är det verkligen drömmen också? Jag trodde det förut, naiv som man är. Jag ska bli nästa storbloggare i Sverige. Varför inte nöja sig med att bjuda sina vänner på lite glädje och kanske ett skratt. Jo, det känns som en idé.
Satt på bussen idag och läste lite Rocky som jag inte läst så mycket tidigare utan bara i tidningen ibland då och då.
Att läsa ger en verkligen chans att tänka och samtidigt kan man tjuvlyssna på folk som sitter runt om en och hör om de snackar om något roligt. Det är en hobby jag har kan man säga. Spänna öronen och bara lyssna. Jag vet inte varför det har blivit så men så är det iallafall. Samtidigt som jag satt där på 440 ut mot Arkösund med en mängd skolelever och ett jobbigt ljud som konstant lät. Liksom man fick svårt att fokusera på att man egentligen läste. Ni vet säkert hur det kan vara, man läser fast man tar inte in allt utan bara skummar. Då. Precis då. Så slog mig tanken att det här blir inte bra när jag tvingar mig själv att skriva om saker som jag inte gillar bara för att jag måste få många läsare. Det går liksom inte. Nu ska jag samtidigt säga att intervjuerna jag gör är det roligaste med detta och få bjuda på sig själv. På det sättet är det kanon att blogga, men man ska göra det som är roligt. Målet med hela mitt liv är att bli bra på förmedla en känsla och väcka en känsla hos er som läser, det hoppas jag att jag lyckas med.
Det är iallafall huvudsaken med att man lever, man ska njuta av det man gör och gör det bra på sitt lilla egna sätt.
[Varning för flummigt inlägg]
Sitter här hemma i min ensamhet och undrar var alla tagit vägen. Var är min mor och far? Trodde de skulle vara hemma men inte det inte. Så nu får man sitta här själv och gå in på de där sidorna man inte hunnit gå in på under dagen. Jag talar självfallet om min stora förebild, Blondinbella. Eller kanske inte kanske. Vem vet vem min förebild är.
Men skitsamma, jag surfar alltid in på blogg.se det första jag gör. Det måste ju kollas om man fått några påhopp under dagen eller något beröm för det man gjort. Inte det inte. Ingenting helt dött trots att jag haft läsare. Men inga kommentarer. Folk lever sina liv och läser blondinbella och kenza för att dom ser så bra ut, har jag hört från många killar i min ålder. Det är bra, då ser man att det verkligen finns en möjlighet att själv bli en storbloggare, men är det verkligen drömmen också? Jag trodde det förut, naiv som man är. Jag ska bli nästa storbloggare i Sverige. Varför inte nöja sig med att bjuda sina vänner på lite glädje och kanske ett skratt. Jo, det känns som en idé.
Satt på bussen idag och läste lite Rocky som jag inte läst så mycket tidigare utan bara i tidningen ibland då och då.
Att läsa ger en verkligen chans att tänka och samtidigt kan man tjuvlyssna på folk som sitter runt om en och hör om de snackar om något roligt. Det är en hobby jag har kan man säga. Spänna öronen och bara lyssna. Jag vet inte varför det har blivit så men så är det iallafall. Samtidigt som jag satt där på 440 ut mot Arkösund med en mängd skolelever och ett jobbigt ljud som konstant lät. Liksom man fick svårt att fokusera på att man egentligen läste. Ni vet säkert hur det kan vara, man läser fast man tar inte in allt utan bara skummar. Då. Precis då. Så slog mig tanken att det här blir inte bra när jag tvingar mig själv att skriva om saker som jag inte gillar bara för att jag måste få många läsare. Det går liksom inte. Nu ska jag samtidigt säga att intervjuerna jag gör är det roligaste med detta och få bjuda på sig själv. På det sättet är det kanon att blogga, men man ska göra det som är roligt. Målet med hela mitt liv är att bli bra på förmedla en känsla och väcka en känsla hos er som läser, det hoppas jag att jag lyckas med.
Det är iallafall huvudsaken med att man lever, man ska njuta av det man gör och gör det bra på sitt lilla egna sätt.
[Varning för flummigt inlägg]
Postat av: Offe
Tycker att Rocky är asskön =D
Trackback
