Idag har jag äntligen försökt med en sak jag inte kunnat göra på väldigt länge. Jag var ute och sprang en runda, 15 minuter. Inte långt med tanke på hur långt jag brukar/brukade springa när jag var på topp. Tyckte det kändes skitdåligt. Eller jag ska uttrycka mig enkelt. DET GICK ÅT HELVETE! Dessutom så får jag bara ont av att springa så nu ska jag ta det lugnt på den fronten. Så när jag kommer hem så tänker jag tillbaka på alla fina minnen som man fått på löparbanorna men det känns så oerhört långt borta. Just nu känns det bara helt tungt och det har gjort det under långt tid nu. Vet inte om jag kommer att komma dit jag vara för bara 4 månader sen. Det känns som en lång väg att vandra. Det är precis som en vandrare jag är, med ett mål i horisonten. Så fort jag får ett steg framåt så tar jag två tillbaka känns det som hela tiden. Försöker verkligen hålla uppe humöret och allt, det går bra men jag saknar verkligen att träna!!!
Finner inte ord för hur man ska beskriva känslan. Tänk er att ni försöker jobba er sakta framåt med någonting som ni verkligen brinner för men för varje steg ni tar er uppåt på denna tidsperiod som glider ni 2 steg bakåt i hela arbetet. Ni tar er aldrig framåt. Det går bara inte. Just då är det extremt jobbigt! Där sitter jag idag.

Självfallet ska jag inte klaga på någonting men det känns bara tråkigt att inte kunna ta sig tillbaka. Då, just då när jag befinner mig i denna känslan av tomhet så finner jag denna sida. Plötsligt känns allting så mycket lättare. Tänk er att vara 20 år och gå bort i sjukdom, cancer i detta fall. Då är jag långt långt ifrån hennes situation. Det känns mycket lättare. Jag har en underbar familj, underbara vänner, kan leva mitt liv som jag vill och behöver inte leva med en dödssjukdom utan jag har enbart problem med en skada. Detta tycker jag ger perspektiv på livet. Jag är bra på att klaga på min situation vid många tillfällen och många med mig. Men tänk på en sak. Det kunde varit värre, det lovar jag er!

NJUT AV VARJE DAG OCH PASSA PÅ OCH LEV UT ALLT NI VILL GÖRA! Det tänker iallafall jag gör fast jag inte kan träna, jag njuter att få vara i den tillvaron jag är i och varje dag är underbar att leva trots att det kan vara tungt ibland, men tänk på detta!