Sitter här i min ensamhet och har Jonathan Johansson på i bakgrunden. Hans ord är oerhört vackra att lyssna till. Musiken likaså, det skapar en helhet som är magisk. Han spelade faktiskt här i Norrköping i torsdags, typiskt att jag åkte iväg då, men jag har ju faktiskt sett honom spela här en gång också. Då hade jag förmånen att även få möta honom för en intervju. Du var med under den intervjun. Du var väldigt nöjd över att få träffa honom.

Jag. Jag var stolt över att ha fått till denna intervju speciellt med tanke på att jag visste att du gillade honom väldigt mycket. Nu när jag lyssnar på honom är det med dig i åtanke. Du finns i varje tanke. Jag är inte ensam som jag trodde att jag var, utan du finns med hela tiden. Kanske inte rent fysiskt men psykiskt finns du där. Det är slags magi med det hela.

Här i min ensamhet kommer jag tänka på alla som lämnat mig på olika sätt. Ett min syster som finns i himlen. Hon är alltid med mig. Du är alltid med mig i tanken även om du inte finns. Två min mormor som också alltid kommer ha en plats i mitt hjärta. Tre min farmor och farfar som var helt underbara människor. Ni finns kvar i mitt hjärta.

Jag är aldrig ensam. Aldrig ensam.