Vad tiden går fort när man har roligt! Det är redan mitt 12:e bidrag som Slipsens gästbloggare. Och fortfarande lika roligt! Men …

Känner ni igen fenomenet? Vad ska jag skriva om nu? Det finns ju egentligen hur mycket som helst, men vad…. Ibland är det ju total ”brainstorming” och allt pluppar upp samtidigt, som kolsyran i en läskflaska.  Så är läget just nu, saker som händer och minnen som jag kanske inte vill dela med mig av just nu. De får ligga i en mapp och mogna, kanske till mina ”memoarer”  – haha.

Men något som ligger nära hjärtat är vintern och SNÖN. Jag tror inte jag skottat och plogat så mycket nånsin på en vinter. Det sista som kom nu i veckan, som nästan ställde in Marcus bloggande, var nåt i hästväg. Vi, Gubben och jag, har handskottat stora delar av byvägen  - där inte traktorn tog bort det. Så vi går nu på små moln av liniment och värktabletter, och försöker komma tillbaka ”i form” till nästa snöväder. För det är väl säkert snart här. Det är tur att jag har min gamla trotjänare, annars vet jag inte hur det skulle gå.

Inte nog med att snön ställer till besvär för oss ”tvåfotingar”. Kom två älgar igår och försökte ta sig över det igenblåsta gärdet utanför huset. Det gick inte fort kan jag säga, tyckte lite synd om dem faktiskt. Rådjuren har det ju ännu värre, och det har vi rätt gott om runtomkring här. Så nu har vi köpt vilt-saltsten och lagt ut foder åt dem. T.o.m. skottat fram lite ris i skogskanten så de kan komma åt lite mat på marken. De har ju samma rätt till ett bra liv som vi människor faktiskt.

När det blir såna här lite oväntade (?) väder börjar man tänka efter; vad skulle jag tänkt på innan vintern?  Kanske gjort lite bättre avstjälpningsplatser, satt upp snöpinnar (känner ju igen vägen ändå, haha), satsat på lite bättre snöskyffel etc. Med andra ord, varför är det lättare att vara efterklok än att vara klok för jämnan? Det gäller väl nästan i alla situationer (egen erfarenhet). Till nästa gång, då minsann ska det bli bättre. Då ska jag göra det och det och det.  Pyttsan, om jag känner mig själv rätt, det blir nog likadant. Är det nån annan som känner igen sig? Jag vet att det inte är roligt att erkänna, så jag förstår om ingen vill svara. Det är OK, jag känner mig ändå inte ensam i situationen.

(Undrar om vintern är ett svar på klimatmötet i Köpenhamn?)

Syrran och jag pratade lite gamla snöminnen häromdan. Jag minns, måste varit nån gång på 60-talet, en vinter när snövallarna var så stora att vi gjorde snögrotta i diket där hemma. Med små fönster där vi tände ljus. Hon kom ihåg från småskolan, där de gjorde tunnlar i snödrivorna  på skolgården som de kunde gå genom. Det skulle man kunna göra i år med. Hoppas att alla ungar (och vi andra) passar på att leka och njuta av vintern, för vi vet aldrig när det händer igen.

Som jag skrev en annan gång. Ta mycket vinterfoton, vet flera i min ålder som har kameran med sig på promenaden bl.a. och tar jättemycket kort. Tänk när vi sitter på hemmet och berättar om vintern 2009/2010. Jämför våra minnen, då är korten bra som bevis  - för minnet är säkert väldigt osäkert. Men det är långt dit!!!! Ska ta vara på resten av ungdomen innan dess

Hälsar Faster Gunhild