Snart är det dags för alla att lägga in badkläder, badmintonracket, packa ihop tältet - eller vad sommaraktiviteterna nu har varit – och packa skolväskan. Inte lång tid kvar av sommarlovet för i år. Det går fort, eller vad tycker ni?

”På min tid” gick sommaren jättefort, det fanns så himla mycket att göra. Att få bo och växa upp på en lantgård; toppen! Det fanns hur mycket som helst att göra, att hjälpa till med. Eftersom det var så roligt (inte allt förstås, men det mesta) kändes det aldrig som ett tvång.

Kor och kalvar som skulle ha uppassning. Korna hem till mjölkning: ibland var betet en bra bit hemifrån, så de skulle hämtas och motas hem. Och det gick inte i min/vår takt precis; hittade de en god grästuva på vägen så var det bara att vänta tills den var uppäten. Helst skulle man ju inte gå för nära bakom dem heller: gräs sätter ju lite fart på magen. Så ”mockorna” kunde både bli skvättande och ”aldrig ta slut”. Som en kompensation (eller vad ska vi kalla det) växte det ju gott om smultron i hagarna! Och svampen i skogen fick draghjälp av djuren. ”Stigkantareller” – det kallas de nog inte för inte.

När korna väl var hemma i lagården, gällde det ju att få in alla på ”sina platser”. Annars kunde det bli lite oordning. Om 90 % av dem visste vart de skulle och resten gick fel, då var det 100 % fel.  Alla började gå runt varandra, och det kan jag säga – det blev fort trångt i lagårdsgången. Det bästa då var om någon eller flera gick ut och började om.  - Jaja, det här blev ett sidospår…

Kalvarna, de små som var inne, skulle ha sin mat från hinkar inne i sina ”kalvkättar”. De som var lite större gick ute i en hage nära lagården, så de var under lite uppsikt.

Någon som känt hur sträv en kotunga är? Och hur mjuk och sprallig en liten kalv kan vara?

Många gånger var jag med mamma (mest hennes ansvar) och slog grönfoder till djuren. Det var ofta med lie, sen räfsa ihop och köra hem med traktorn. Eftersom hon var av den gamla stammen slogs dikeskanterna med lie, och allt togs till vara. Både praktiskt och snyggt i ett. Ibland odlade de fodermärgkål till djurfoder. Det var lite så där; när det började komma upp skulle det rensas ogräs och jorden uppluckras runt plantorna (har nog gått åt några trädgårdshackor genom åren). Dels för att jorden skulle ta upp vatten lite bättre och att plantorna inte skulle komma igång senare än ev. ogräs. ”Starkast vinner” även där. (Likadant var det förresten med potatislandet).

Höskörden får vi inte glömma. Och halmen senare på hösten. Att få ”åka på lasset” – det var spännande. (Coolt skulle det nog heta idag). ”Sitt stilla och mitt i vagnen” var den vanligaste kommentaren, ”håll i snöret” lika viktigt det. När vagnen var full och lasset tilltrampat skulle det ”bindas fast”; ett långt starkt rep mitt i vagnen bakifrån och framåt, helst hoptrampat lite extra just där. Sen var det så stadigt som det bara gick. Riktigt korta sträckor behövdes inte repen, men då fick vi heller inte åka med. Likadant om vi var många, eller inte kunde sitta stilla – då blev det inget åkande av. Men det var bra, det finns många möjligheter till olyckor.

Det här var alltså före ”dinosaurieäggens” och balarnas tid som ni kanske förstår.

Det roligaste med höskörden var nog att få köra traktorn, började väl ganska tidigt. Det var ju inte så farligt (?), mitt ute på ett gärde långt från dikena. Oftast med en höräfsa bakom, man backade ihop en hög i taget och la intill höhässjan där det hängdes upp för torkning.

För att förstå hur det var på landet (om nu någon skulle vara nyfiken på det) rekommenderar jag att kolla på någon gammal svensk långfilm, finns nog på SVT:s arkiv. Det är en bit av svensk kulturhistoria, hur tråkigt det än låter…

Är ni tillräckligt uttråkade nu? Vem vet, nästa vecka kanske det kommer en påfyllning av nostalgi. Håll ut tills dess.

Hälsar Faster Gunhild