Någon av er har säkert suttit och kikat på Fredrik och Filip Söndagsparty som visas varje söndag från New York. Ett mycket trevligt program som är perfekt som avslutning för veckan. Visst har säkert många kritiserat programidén, dels för att det är väldigt dåligt för miljön att gästerna flyger över Atlanten för att delta i programmet. Sedan är det många som anser att det har blivit lite väl konstigt upplägg som inte verkar ha någon struktur. Dessutom kommer textningen långt efteråt eller innan. Men vad gör väl detta. Gillar deras inställning, de gör det för att de tycker det är roligt. Och visst växer de också in i rollen som programledare för detta koncept. I åtanke måste vi ha att det är svårt i början men visst har de växt.

I senaste avsnittet hade de bland annat Mikael Persbrandt på besök och jag gillar verkligen deras sätt att få besökarna att prata lite vardagligt. Måste vara oerhört häftigt att åka över till ”andra sidan” för att bli intervjuade. Att de lyckas få över stora gäster från Sverige för att sedan toppa med Amerikanska gäster är hur bra som helst. Visst är det kanske ingen stor sak att diskutera men jag fascineras över deras arbetssätt och jag ställer mig frågan hur de orkar med allt. Inte nog med "Boston Tea Party" som också blivit en succé, de producerar också en ny säsong av ”Vem kan slå Fredrik och Filip?”. Kanske ska man skicka in en ansökan men jag tror verkligen inte att jag skulle vinna över dom. Jag försöker också arbeta efter den metoden att göra allt med glädje, precis allting och ibland kan det gå till överdrift när jag är lite för glad i tuffa läggen.

Men varför inte njuta av stundens allvar och njuta av att vara vid liv. Att kunna göra något seriöst samtidigt som det är roligt, vilket jag tror är mycket viktigt. Vissa kan kalla de kontraster och något som inte får blandas med varandra. Från leken föds nya idéer. Det får vi lära oss redan från dagis och jag försöker leva så gott det går efter den inställningen genom hela livet. Sedan är det väldigt spännande och utmanande med dessa kontraster som kan uppstå.

Ena stunden kan man sitta med något helt oseriöst för att i nästa stund sitta med något djupt och rörande. Kanske går det ta till det ordet som endast existerar i svenskan, lagom. En mängd av lite av varje blir riktigt bra. Glädje + djup + seriöst = sant. Jag tror faktiskt det och kanske skulle alla ge det ett försök. Många gånger har jag fått beröm för att jag håller en hög nivå på min blogg och inte är som andra, vilket jag också försöker sträva efter att inte vara. Utan hit ska du som läsare kunna vara delaktig och kunna påverka. Lite som Fredrik och Filip konceptet, med ett undantag. Att jag står på egna ben och tar mig fram i djungeln, djungeln av folk som vill ta sig framåt. Finns många som folk provoceras av, och det är väl toppen som kämpar så. Men det finns väl en annan väg?

Glädje + lek + talande texter = sant.

En ny formel. Min värld är fylld av olika formler som jag försöker jobba efter. Inte bara när det gäller att skriva utan nästan i allt. Träning är likadant. Målinriktning är ett annat ord som ligger långt in i mitt hjärta, det går inte få bort. Jag kämpar på, får med folk och förhoppningsvis får jag fler att öppna sig som personer. Precis så som Mikael Persbrant öppnar sig i tv-soffan kanske folk kan öppna sig och berätta sina livs historier. Men glöm aldrig formeln.