Någon gång ska alla träffa den rätta, även du
Jag minns denna morgon. Solens strålar rullande in på sovrumsgolvet och där låg han. Jag var vaken men kunde inte väcka honom. Där låg jag och beundrade honom när han sov – hur trygg han såg ut. Men så var jag tvungen att nysa och han vaknade. Hans ögon mötte mina. Vi gick upp och satte oss på verandan. Åt frukost och sparade jordgubbarna till sist. Jag satt i hans knä, vi skrattade och det var som om allt annat inte spelade någon roll, huvudsaken var att han och jag var där tillsammans, nära varandra. Vi åt jordgubbar och gav varandra jordgubbskyssar. Jag lade mitt huvud mot hans axel och viskade i hans öra: ”Jag älskar dig.” Precis som meningen i boken jag nyss skrivit klart recensionen av. Detta skulle aldrig ha varit, inte nu. Kanske om några år, men inte nu. Jag vågade inte tro på denna kärlek. Kanske för att jag visste hur olidligt ont det skulle göra om den inte skulle hålla. Men när jag hade viskat ”Jag älskar dig” i hans öra svarade han ”Jag vet det.” En svallvåg av känslor for genom min kropp, och när den nådde min hjärna tänkte jag: ”Han tror på detta lika mycket som mig.”
Ständigt kämpar vi för kärleken. För att vinna den rätta. En ständig jakt utan att veta om vi någonsin kommer finna den vi önskar. Idealen är som en mur runt oss. Ständigt påminns vi om hur den perfekta partnern ska vara. Vältränad, snygg, smart, framgångsrik, social, omtänksam, magisk på att älska, snäll och de där alla andra miljoner sakerna. Som en kliché lovar vi vår sorgsna vän som precis blivit lämnade allt jodå, i framtiden kommer den rätta finnas. Alla kommer vi få någon, även du. Men hur vet vi att det är så? Hur vet vi att alla kommer hitta den rätta? Kanske ska vissa lämnas och leva sitt liv utan att binda sig för alltid.
När jag satt där på verandan i hans knä var det som om tid och rum stod still. Jag bröt tystnaden med att fråga honom: ”Tror du att vi kommer hålla för alltid? Eller tror du att detta är för stunden?” Han log och smekte min kind. Kysste mig med en jordgubbskyss och svarade: ”Jag tror på hoppet och jag tror på viljan. Alla älskande hjärtan håller inte för alltid. Men jag tror på hoppet och viljan. Vill man så kan man, eller hur?” Jag kröp ihop som en liten boll och låg med huvudet mot hans bröst. Han höll om mig och filen vi hade över oss värmde oss tillsammans med solens starka strålar. Kanske är solens strålar lika starka som vår kärlek? Jag kunde höra hur hans hjärta slog, i takt med mitt.
Varför är vi människor så rädda för att inte hitta den rätta? Samtidigt är vi för skygga för att våga gå fram till den snygga personen som suttit i soffan i loungen hela kvällen. Är vi patetiska eller är vi bara rädda? En vän frågar varför han aldrig vågar. Jag svarar att jag tror det handlar om att vi är för rädda för att öppna vårt hjärta och bjuda in någon annan, alldeles för rädda för att bli sårade och lämnade. Men om vi är så rädda varför är vi då samtidigt rädda för att inte hitta den rätta? Borde det inte vara så lätt att vi antingen väljer att öppna var mur eller bli kvar ensamma? Ska vi äta kakan och samtidigt behålla den? Någonstans tror jag att människan är patetisk.
Han höll min hand och jag höll hans. Jag satte mig upp i hans knä och kysste honom, i gensvar fick jag en puss på pannan, sådär som han alltid gör. Hans läppar mot min panna är trygghet, det är så min trygghet ser ut. Vi duschade tillsammans, en lång ljuvlig dusch och sen klädde vi på oss. Gick ut på en lång promenad och mötte människor. Barn lekte i parker. Familjer hade picknick. Äldre par kom hand i hand i hand. Unga människor gick och höll om varandra, precis som han och jag. Vi hamnade i en park, barn sprang runt och lekte, föräldrar ropade på deras barn att det var dags att äta picknicken de tagit med. Där satt vi, tätttätt intill varandra och skådare över så många levande liv. Då lade han armen bakom min rygg och tryckte mig mot honom. Och så sa han: ”Någon gång ska du vara hon som den lilla killen springer till för att bli omfamnad av trygghet, och någon gång ska jag vara han som förevigar det minnet.”
Men kanske är vi inte patetiska? Kanske är det bara så att vi är så olidligt rädda att våra drömmar och idealistiska framtider aldrig ska bli som vi tänkte oss. Och kanske är det så att det är precis som det ska vara, vi ska vara rädda när vi inte vet ifall våra drömmar kommer slå in. För alla vill ju egentligen få fram till personen som man suttit och små tittat på under hela kvällen. Gå dit till loungen och säga hej i hopp om att de framtida drömmarna ska slå in. För även om vi är patetiska, fega och blyga så kommer vi alltid vara människor med drömmar om att det i framtiden blir som vi önskar, även om vi vet att den realistiska framtiden kan förändra allt på en sekund eller två – lika snabbt som vi kan hitta vårt livs kärlek.
Hej hej!
Ingen fara, du var ju i Göteborg och alla har vi mycket att göra dessa tider! :/ haha Kul att det gick bra för dig! :D Min helg va FANTASTISK! :D och ja det är mycket kvar i skolan... åh men snart tar det slut! :D:D
Härligt! Jora det är superbra här ;)
Hehe, neej. Jag bor i Stockholm :) ♥
lungt grabben, jag är okså rätt off med bloggen, just därför frågestund, är så mycket med jobbet att jag inte hinner med :/
men annars är det toppen med mig :> och du?
kikar in här och säger hej! :)
Läser du till journalist nu? :)
Det finns en bild nu, inte superbra men alltid något :)
Jag tror jag läst den boken, eller någon liknande iaf, de flesta kärleksromaner innehåller ju i princip samma grejer. Bra skrivet av Matilda iaf! i like it.
Vilken fantastisk text!
hahaha ja den lyxen har jag svagt minne av..de va tider de!;P och du är nöjd med G.varvet? jajjemän allt finfint här!! Hur står de till med dig?
nje gick inte alls bra :( fast arsenal gjorde en bra match, alla utom arshavin iaf. Sen att bollen inte hamnade i mål var ju lite dåligt, emn spelet fram till målet var bra (:
et var någon för skolan inför en debatt vi ska ha, jag och en kompis fick bli miljöpartiet.. lätt att debbatera för nått man inte symparerar med.. ;p
huuuuuuuuuuur är de?
Ja, jag är supernöjd :D
Hej!
Kika gärna in i min blogg där jag skriver om mitt liv och mediciner.
Mvh
/MF
Var det kursiva från en bok? vad heter boken isf?
Linus Liiiiiiiiiiinds XD
