Jag sitter och ser ut över utsikten jag har från min dator. Skog och åter skog. Skillnaden är från för några månader sedan att det mörka har fått färg med basen från grönt. Allting har börjat slå ut och sprida glädje till oss människor. Jag känner att den här våren kommer bli min när allting går min väg men ibland får jag hybris och tror mig hinna med mer än vad jag klarar av. Ibland skulle det vara bra om det fanns mer än de 24 timmarna som vi har att disponera över under en dag, tänk vad mycket bara 5 timmar skulle göra. Då kanske jag skulle kunna hinna med allt det där som jag bara nu får drömma om att göra. Som att skriva min första artikel i en tidning. Som att besöka vänner oftare. Kanske ta någon resa till någon av Sveriges tre stora städer och bara hälsa på nya kontakter.

Nu hinner jag inte med någonting av det där som jag drömmer om. För att dölja min besvikelse över att misslyckas med min planering håller jag rent och fint i mitt rum. Blir som en slags terapi där jag har kaos med någonting och tar ut det på något annat och i detta fall blir det ordning och reda i rummet. Samma sak köper jag på mig mängder med fina skrivblock för att ha chansen att skriva av mig. Men gör jag det? Nej, de blir liggande i något hörn och samlar damm eller hamnar i väskan där jag skriver av mig men aldrig använder texterna. Men ordning har jag.

Drömmar om mer pengar har jag, men vad ger det mig. Pratar rätt ofta med människor som tillhör de fina överklassen men de är faktiskt mänskliga de också. Sen kommer det till ekonomi och det talar jag ofta tyst om, eller försöker, men varje gång fascineras jag över hur mycket de har möjlighet att göra när jag inte har råd med det. Pengar ger möjligheter men kan också vara till besvär. Vem går det lita på som en riktig vän? Finns så mycket falska människor där ute som endast är ute efter mer i plånboken eller utnyttja andras pengar. Mycket går att göra utan att ha en fet plånbok. Det går att njuta av livet.

Mitt i detta liv döljer jag mitt kaos. Men den gröna färgen utanför mitt fönster ger mig kraft att leva vidare.