Nu är jag tillbaka. Det var inte länge som jag var riktigt sjuk men när jag var det igår så var det jobbigt. Jag hatar verkligen att ha feber och inte kunna göra någonting åt det. Nu har jag efter en mängd med C-vitamin och andra tabletter blivit lite piggare iallafall och då kan jag inte hålla mig ifrån bloggande. Det går bara inte! Jag måste passa på att tacka för alla "krya på dig"-kommentarer som jag fått. Helt frisk är jag dock inte än men jag är på god väg. Igår blev det bara att ligga framför tv:n hela eftermiddagen så fick mina föräldrar ta hand om mig. Lite roligt det där med att så fort vi killar är sjuka så är vi rejält sjuka enligt oss själva. För att igår kändes det som att jag inte skulle kunna göra någonting utan jag låg bara och tyckte synd om mig själv. Inte blev det bättre av det som hände på kvällen.

Det var så dags för derby mellan Liverpool mot Everton. En tung match för att Liverpool ska hänga på i tabelltoppen men även en tung match då jag håller på Liverpool och min far på Everton. Trots min feber höll jag mig upp för att se denna match som jag väntat på i flera veckor. Lycka. Ja, lycka blev det när Steve Gerrard tog tag i matchen och gjorde 1-0 till Liverpool, då trodde nog alla att det var klart. 3 poäng. Inte, inte. Cahill lyckades efter en frispark kvittera till 1-1, och nu måste de andra lagen i toppen börja tappa poäng. Mycket typiskt att både Chelsea och United också vann på övertid i sina matcher i helgen. Ser tungt ut....

Min åsikt om matchen:
- Varför går man ner och spelar på resultat med 15 minuter kvar?
- Hur smart är det att göra alla byten med 10 minuter kvar?
- Nu lär Liverpool få äta upp det utspel man gjorde mot Sir Alex i United....
- Är det inte bra att ta sina 3 poäng innan man kan snacka?