Du står där på dansgolvet med din vännina och rörde så där som bara du kan göra och jag ser hur din blick möter min blick när jag tar klivet upp på dansgolvet i närheten av dig. Jag är inte den typ av person som tar det första initiativet utan jag avvaktar men spanar bort över där du står, dina rörelser är snabba till den högt pumpande musiken som spelas. Vilken musik det är också, nittion procent schlager som jag vet att många älskar att dansa till främst tjejer men jag kämpar med min rädsla och bjuder på några danssteg och försöker närma mig dig.

Det är en lång distans mellan oss två och vi känner inte ens varandra, jag tänker att det är väl så det ska fungera när man ska träffa sin andra hälf. Jag har alltid varit skeptisk till det här med att träffa någon ute på krogen, känns fel på något sätt. Vi står fortfarande kvar på dansgolvet och ditt gyllene bruna hår rör sig i vinden som uppstår genom dansandet. Du hoppar upp och ner till tonerna av Carola som spelas i de stora högtalarna. Inte ett steg närmre har vi kommit varandra, kommer inte bli någonting nu heller. Du lämnar dansgolvet och jag lika så tillsammans med mitt entourage av vänner som hela tiden stöttar mig. På uteserveringen frågar en av mina vänner av det kvinnliga könet hur det går för mig med tjejer och jag svarar lite blygt som alltid att jag är för feg. En konversation uppstår mellan oss
 
- Du måste ju våga lite om du ska hitta någon ute, säger hon.
- Ja, men det känns bara så fel. Är helt emot att hitta någon så här ute på krogen.

Helt plötsligt öppnar min väns andra hälft munnen och lägger sig i våran lilla diskussion med att säga något klokt.

- Vart hade du annars tänkt att träffa någon?

En fråga jag inte har något svar på. För det är väl så här det ska vara. Du försvinner ute i nattens sista timmar medan jag rullar i en bil från tidigt 80-tal hemåt utan att att ha lyckats denna gången heller. Inte lyckats hitta tjejen som stjäl mitt hjärta och låter det dans iväg i glädje.