Något som verkligen rör mig in i hjärtat är hur det går för stadens lag IFK Norrköping. Jag har slutat spela fotboll själv men intresset är inte borta. Jag har inte varit allt för trogen i år hemma på Parken men det beror på att jag helt enkelt inte har haft råd eller tid till att gå. Det är mitt försvar. Trots att jag inte sitter på Parken varje hemmamatch så är det oftast så att pappa och jag alltid diskuterar laget, arenan, tränarna och allt som hör till spelet. Som ni märker är vi lite väl överdrivna kanske. Vi är trogna vårat lag men självklart så tycker jag det är kul när det går bra för andra lag internationellt så som för Kalmar FF i UEFA-cupen. Det är bra för svenska fotboll att komma ut i Europa och det tjänar alla lag på.

Ikväll är för IFK Norrköping ännu en viktig match för att rädda kontraktet i Allsvenskan till nästa år. Det gick ju bra sista matchen här hemma mot Malmö FF. Frågan är nu hur det kommer gå mot Örebro SK som har sett starka ut i serien. Det kan nog gå vägen ändå för laget i mitt hjärta. Jag tippar seger för IFK Norrköping och målet görs av Kevin Amuneke.

Men det är en sak som gör mig fruktansvärt trött. Det är när en ordförande uttalar sig om spelarna samma dag som en oerhört viktig match. Det är inte första gången detta händer. Läs detta som idag står att läsa i Aftonbladet. Vilka singnaler sänder detta uttalande till truppen?!
Det värsta var när man värvat Russel Mwafulirwa. Då uttala sig herr Lundin "Vi hoppas på den här nye afrikanen". En liten sak men för fan som ordförande lär man sig väl namnet?!
Jag tycker inte problemet ligger på planen utan man ska nog börja kolla på att ha en styrelse som tänker och lever sig in i fotbollen.

Ännu en klassiker av Hans Lundin:

Svar på frågan hur det känns under sommaruppehållet med att laget ligger sist i Allsvenska:
- "För mig är det ganska lugnt jag har semester just nu. Så det är fint med mig."

Min kommentar:
Är man ordförande är man det året om inte bara under tiden man är på jobbet, eller har jag fel?